Skrock: Kvinnor på sjön

[Dava 288]

I senaste Trossen hade de en artikel om skrock där bland annat kvinnor på sjön nämndes. Jag är egentligen inte speciellt skrockfull. Men denna sommarens seglingar börjar få mig att ändra mig.

 

Jag är väl hyfsat känd här nu och seglar en Soling med barnen och vänner, men frun följer helst inte med. 

 

Två gånger har jag lockat ut henne efter att det varit kanonväder i flera dagar och jag har varit ute själv med barnen.

 

Båda gångerna har det varit mycket välplanerat men slutat som en episod ur SOS - En segelsällskapsresa.

 

 

 

Båda gångerna har det börjat blåsa lite för mycket, idag vände vinden från en mycket lugn frånlandsvind till relativt hård pålandsvind under de få minuter som det tog att knäppa på förseglets hakar och frun insisterade på att vi skulle köra med elmotorn hela vägen ut till havet (typ 800 meter, vi har inte gjort det sedan hon var med sist..) jag hade minuterna tidigare dessutom berättat för vår båtgranne med tre st 350hk utombordare brevid varandra att vi har en liten-liten elmotor som vi nästan aldrig anväder. I huvudet ekade sällskapsresans "din mor tycker inte om när det lutar". Det tar en evighet och på grund av motvinden går vi i ca 1,2 kn när bryggrannen med sina tre jättestora utombordare har tankat färdigt och kommer i fatt oss i hamnkanalen.

 

När vi kommer ut blåser det så mycket att vi nöjer oss med att hissa storseglet, vi gör runt 5 knop ändå. Barnen som annars fungerar oerhört bra, hjälper till och tar ansvar gnäller nu bara om att de vill äta, förseglet som var förberett glider ner i vattnet och ingen vill hålla i rorkult så att jag kan gå fram och dra en snäppa kring det. Den utlovade mycket måttliga vinden på 2-3 m/s lyser med sin frånvaro. Vi ankrar utanför stranden som men vattnet som igår var kristallklart är nu brunt och grumligt, man ser bara de första dm ankarlina försvinna ner i vattnet. De tidigare så badsugna familjemedlemmarna vill nu mest hem, så jag får göra några dykuppvisningar medan minstingen äter upp i princip alla kakor och medhavd frukt innan vi upptäcker det och får dela på resterna..

 

Sen sätter vi segel igen och vår stora flicka får visa att hon kan styra vilket går jättebra tills vi måste slå och lillgrabben inte vill byta sida utan får ett utbrott om hur dumma alla är som inte fattar att det går fortare att ha bommen på andra sidan "- nu kommer vi aldrig hem". Vilket vi förstås gjorde med en ömsesidig mental anteckning om att frun inte ska följa med någon mer gång i år.

 

Förra gången var ungefär likadant men då satte vi även spinnakern (då hon ville styra, styrde upp mot vinden och innan jag hann stoppa henne nästan stjälpte båten) vilket resulterade i ett tomt förbud mot att någonsin använda den igen (vilket vi förstås gör ändå varje gång hon inte är med.)

 

Aja, ville bara gnälla av mig lite. Hur gör ni? Tar ni med kärringen ut på sjön? Brukar det gå åt skogen för er också då?

[Mackey 4 463]

Jag är sjövan, men min fru hade inga större förkunskaper när vi började ge oss ut med båt på 90-talet.

 

Det har alltid gått bra med undantag av första gången vi skulle sätta spinnacker när hon hade lite svårt att hålla kursen. Nu går det bra!

 

Det är nog min fru som bär skulden att vi köpte en 32 fots segelbåt istället för ett par havskajaker.

 

Inga problem att segla non-stop till Haparanda, hon tog sina vakter och jag tog mina. Samma med Tallinn.

 

Det kan bli lite "gnäll" när det blåser kuling och vi inte har revat, men det förstår jag. Det är inte idealiskt.

 

Jag tror att det är jag som är så fantastiskt bra så att det inte finns något att oroa sig över. ✌️

[kossor 939]

15 minuter sedan skrev Dava:

I senaste Trossen hade de en artikel om skrock där bland annat kvinnor på sjön nämndes. Jag är egentligen inte speciellt skrockfull. Men denna sommarens seglingar börjar få mig att ändra mig.

 

Jag är väl hyfsat känd här nu och seglar en Soling med barnen och vänner, men frun följer helst inte med. 

 

Två gånger har jag lockat ut henne efter att det varit kanonväder i flera dagar och jag har varit ute själv med barnen.

 

Båda gångerna har det varit mycket välplanerat men slutat som en episod ur SOS - En segelsällskapsresa.

 

 

 

Båda gångerna har det börjat blåsa lite för mycket, idag vände vinden från en mycket lugn frånlandsvind till relativt hård pålandsvind under de få minuter som det tog att knäppa på förseglets hakar och frun insisterade på att vi skulle köra med elmotorn hela vägen ut till havet (typ 800 meter, vi har inte gjort det sedan hon var med sist..) jag hade minuterna tidigare dessutom berättat för vår båtgranne med tre st 350hk utombordare brevid varandra att vi har en liten-liten elmotor som vi nästan aldrig anväder. I huvudet ekade sällskapsresans "din mor tycker inte om när det lutar". Det tar en evighet och på grund av motvinden går vi i ca 1,2 kn när bryggrannen med sina tre jättestora utombordare har tankat färdigt och kommer i fatt oss i hamnkanalen.

 

När vi kommer ut blåser det så mycket att vi nöjer oss med att hissa storseglet, vi gör runt 5 knop ändå. Barnen som annars fungerar oerhört bra, hjälper till och tar ansvar gnäller nu bara om att de vill äta, förseglet som var förberett glider ner i vattnet och ingen vill hålla i rorkult så att jag kan gå fram och dra en snäppa kring det. Den utlovade mycket måttliga vinden på 2-3 m/s lyser med sin frånvaro. Vi ankrar utanför stranden som men vattnet som igår var kristallklart är nu brunt och grumligt, man ser bara de första dm ankarlina försvinna ner i vattnet. De tidigare så badsugna familjemedlemmarna vill nu mest hem, så jag får göra några dykuppvisningar medan minstingen äter upp i princip alla kakor och medhavd frukt innan vi upptäcker det och får dela på resterna..

 

Sen sätter vi segel igen och vår stora flicka får visa att hon kan styra vilket går jättebra tills vi måste slå och lillgrabben inte vill byta sida utan får ett utbrott om hur dumma alla är som inte fattar att det går fortare att ha bommen på andra sidan "- nu kommer vi aldrig hem". Vilket vi förstås gjorde med en ömsesidig mental anteckning om att frun inte ska följa med någon mer gång i år.

 

Förra gången var ungefär likadant men då satte vi även spinnakern (då hon ville styra, styrde upp mot vinden och innan jag hann stoppa henne nästan stjälpte båten) vilket resulterade i ett tomt förbud mot att någonsin använda den igen (vilket vi förstås gör ändå varje gång hon inte är med.)

 

Aja, ville bara gnälla av mig lite. Hur gör ni? Tar ni med kärringen ut på sjön? Brukar det gå åt skogen för er också då?

Känner igen diskussionen rakt av men vi har då motorbåt. Det går för fort, det går för sakta, det gungar så hemskt, det är för varmt , är vi framme snart osv. Förra året åkte ungarna två döttrar och frun till den kungliga hufvudstaden. Resan började som det är skrivet ovanför, åkte kungsholmskanalen runt och fortsatte mot slussen, det var fel på allt varvid vi förklarade att nu ska vi slussa och det är rätt vacker miljö i kanalen ut. Frun hade då tröttnat och gick ner i ruffen, Där var naturligtvis för varmt osv, yngsta dottern fick då ett frispel och med stora ord talade om att när vi nått slutdestination dvs kungliga motorbåtsklubben så sätter vi dig ( Frun ) i en taxi till centralstation med en enkel.... hem. Frun blev då betydligt gladare och deltog hela resan. Med facit säger dottern då att tre dagar får du vara med nästa gång. Frun avskyr sjöliv men vi andra gillar det skarpt.

[Georg_Ohm 4 831]

Min ”käring” initierar alltid båtutfärderna och utan henne hade jag kanske valt att stanna hemma om vädret varit bara litet mulet.
 

Jag läste den artikeln dåligt, men värre är det att ta med pastorn ut i båten, eller ens nämna dennes/dennas namn eller yrkestitel. Säg istället ”11” det syftar på prästkragens form.
Blommor, snittblommor eller som vi säger ”trän” alltså krukväxter, är förenade med direkt livsfara ombord. Med sådana kan det dyka upp isberg värdiga Titanics undergång, mitt i sommaren även om det är 20° i vattnet.

 

Genever i lerkrus skall men inte heller ha med sig ombord, jag vet inte varför, men är övertygad om att man kan använda holländsk genever som bränsle i en dieselmotor om man får soppatorsk, genever smakar ungefär lika illa som dieselolja.

 

Så det gamla vanliga, man skall alltid kliva ombord med höger fot först, annars är det olycka, gäller dock inte på helgfria söndagar, eftersom man då inte skall gå ut på sjön överhuvudtaget.

 

Svarta katter ombord är omdiskuterat, jag anser att det för otur med sig, eller iallafall så käkar kattfan upp tonfisken och räkorna.
 

I en av farlederna mot Strömstad, den norra tror jag,  finns det ett skär med ett kummel på, det heter ”Daniel” man skall alltid hälsa artigt på Daniel vid passage annars vet man inte hur det kan gå, typ ”Jordens undergång” minst.
 

Ja så skall man inte vissla ombord, då blir det storm, möjligen kan man då vissla ”Always look on the Bright side of life” slutsignaturen ur ”Life of Brian” för värre än korsfästelse lär det ändå inte bli....

Redigerad 12 Augusti , 2020 av Georg_Ohm

[Mackey 4 463]

Paraply ska inte med ombord och inte bananer heller.

[Dava 288]

41 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

Ja så skall man inte vissla ombord, då blir det storm, möjligen kan man då vissla ”Always look on the Bright side of life” slutsignaturen ur ”Life of Brian” för värre än korsfästelse lär det ändå inte bli....

 Vi hade total stiltje på en lite längre kappsegling för några veckor sedan. Av de sju timmarna som var avsatt hade 3 gått och vi hade tagit oss en tiondel av banan. Vi testade att vissla allihop, sen bestämde vi oss för att bryta och började segla tillbaka. O jisses vad det blåste upp sen. Vi hade dock förväntningar på att vinden skulle komma omedelbart...

[Dava 288]

13 minuter sedan skrev Mackey:

.. och inte bananer heller.

 

Får tänka på det nästa gång. Kanske kan vända turen

[Georg_Ohm 4 831]

7 timmar sedan skrev Mackey:

Paraply ska inte med ombord och inte bananer heller.

Hur är det med parasoll, jag köpte en sådan igår att ha på akterdäck, men det blir väl både regn och hård vind förstås?

[McLasse 706]

2020-08-13 vid 06:33 skrev Georg_Ohm:

Hur är det med parasoll, jag köpte en sådan igår att ha på akterdäck, men det blir väl både regn och hård vind förstås?

Införskaffar man ett solskydd MÅSTE man även köpa motsvarande regnskydd för att balansera upp.

- Solhatt kan balanseras med en sydväst.

- Bimini med sittbrunnstält (viktigt med täckta sidor på sittbrunnstältet).

- Paraply är en slamkrypare eftersom den kan tolkas som både regnskydd och solskydd. Sådant skapar förvirring och det gillas inte. Vredesutbrott kan förväntas.

 

Ett parasoll? Jistanes, det hör till de få grejer som räknas som "hörnstenar" och är helt obalanserbara. Nu vet vi vem vi skall skylla det kommande dåliga vädret på...

[Georg_Ohm 4 831]

10 timmar sedan skrev McLasse:

 

Ett parasoll? Jistanes, det hör till de få grejer som räknas som "hörnstenar" och är helt obalanserbara. Nu vet vi vem vi skall skylla det kommande dåliga vädret på...

Ja jag vet, det är ett attribut värdigt strandsittarna, sommarstugeägarna.
Men jag blir väl förlåten så länge jag inte tar med en hammock, balkonglådor, väderkvarnar och små tomtar av betong? 
Däremot skulle jag rent av kunna tänka mig en i brons gjuten dovhjort i naturlig storlek, fastskruvad på fördäck... eller föresten det kanske skulle se pråligt ut.

Redigerad 14 Augusti , 2020 av Georg_Ohm

[Volvo_Penta 719]

Jag har förmodligen nämnt det förut, jag har för avsikt att inom kort anskaffa en lite lagom arbetsbåt och utföra lite mindre och enklare uppdrag. För en tid sedan påmindes jag o m att jag i ett förråd har en gammal men oanvänd reklambjörn för Polarvagnen, ni kanske minns den där "isbjärn" som var i naturlig storlek. Jag hade tänkt att emellanåt låta den åka med på fördäck. Får man göra så eller drar man Hin håle över hela den på sjön varandes mänskligheten?

[Georg_Ohm 4 831]

15 minuter sedan skrev Volvo_Penta:

Jag har förmodligen nämnt det förut, jag har för avsikt att inom kort anskaffa en lite lagom arbetsbåt och utföra lite mindre och enklare uppdrag. För en tid sedan påmindes jag o m att jag i ett förråd har en gammal men oanvänd reklambjörn för Polarvagnen, ni kanske minns den där "isbjärn" som var i naturlig storlek. Jag hade tänkt att emellanåt låta den åka med på fördäck. Får man göra så eller drar man Hin håle över hela den på sjön varandes mänskligheten?

Det är ju helt ok, men litet beroende på farvatten. Hin Håle bryr sig inte om så kalla djur som polarbjörnar.

I SOS Sällskapsresan hade en motorbåt Michelingubbar istället för lanternor, där hade värdighetsgränsen passerats.

[Ruskpricken 214]

Visst äre så........

.......

......

........

fyll i resten själva.

 

Tar det första det där med kvinnor. Jag kommer att få på käften nu men det får jag ta. Kvinna är den som får barnen å hon vill inte riskera nåt så hon är nöjd om marken inte gungar å kan plocka blåbär utan Nalle som äter allt vad där är, så vafför skulle hon på sjön att göra. Å vafför skall vi rädda kvinnor o barn först.

Det är den enkla å troligaste förklaringen till alltihop. Att man sen inte vill ha med dem ombord, det blev till skrock, har ju att göra med besvären. Värst är att ha med en soldyrkare som gnäller när man slår å skuggan från seglet kommer över henne.

 

Hur andras fruar gör å min egen tänker jag inte berätta, men hon har varit väldigt progressiv i sin seglingskunskap å erfarenhet. En får tacka. Å ni som fortfarande är singel å läser detta, hittar ni en kvinna som kan segla å gillar det så hållfast för allt vad ankaret håller. Skota hem henne.

 

Sen vare det där med att vissla. Har ni varit ute på däck å försökt skrika till förgasten att göra ditt å datt? VAA??? Jag menar när det piper i å blåser småspik å viner i riggen å skvalpet överröstar enbart det allt man säger.

Så man visslar. Det gjorde man på stora segleskeppens tid å i marinen. Visslingen hörs!

Klart som korvspad då att menige man inte får vissla så man inte tar fel å tror att försten ville att man skall reva seglet. Så...man tar till skrock för att acceptera att man inte får vissla. Så enkelt vare med dä.

 

Å skrock....tja, sticker ut andra hakan mä, vissa tror på fullt allvar på att en viss person upptod efter han "dog" Å andra tror på en annan person med helskägg å fan ta en om man ritar av Honom. Sådant skrock å tro leder fortfarande till krig fast vi lever på 2000 talet. Reptilhjärnan är svår att få kontroll över. Den har inte ändrats så mycket just.......

 

Sen slutligen har vi det där med paraply. Har ni sett ett sånt opraktiskt föremål någonsin, tar plats å funkar ej å sticker ut ögonen på folk. Dessutom vänds den ut-å-in när det blåser. Så klart den inte skall me ombord.

 

Nu har jag tagit bort alla nöjen om skrock så vad skall vi nu prata om? Tja......jag undrar själv varför jag har den där "guld" tian under mastfoten som vanligt varje år när jag mastar på. Tror ju inte på skrock! Men sen har jag hört att det funkar även om man inte tror på det.