Masta av Winga 750

[Neslig 0]

Förmodligen inte den optimala forumkategorin för en fråga kring motorseglare, men det var så nära jag kunde komma.

 

Står i begrepp att för första gången masta av en Winga 750 (eller, för den delen, masta av överhuvudtaget). Mycket kan man tycka borde vara självinstruerande under resans gång, men inte minst mastfotens infästning förbryllar mig, då den genom rufftaket tycks vara förankrad med fyra bult med spårskruvskallar(!) i en genomgående förstärkning i ruffen. Vilket kanske inte känns som en till alla delar självklar lösning.

 

Någon som har erfarenhet av just den här konstruktionen och kan vägleda mig så att jag inte rör till det i onödan. Jag har redan haft en del mer eller mindre pinsamma kontroverser med sagda rigg, och känner väl att det kan räcka med innovativa felgrepp från min sida.

[Larsakelarsson 32]

Förmodligen inte den optimala forumkategorin för en fråga kring motorseglare, men det var så nära jag kunde komma.

 

Står i begrepp att för första gången masta av en Winga 750 (eller, för den delen, masta av överhuvudtaget). Mycket kan man tycka borde vara självinstruerande under resans gång, men inte minst mastfotens infästning förbryllar mig, då den genom rufftaket tycks vara förankrad med fyra bult med spårskruvskallar(!) i en genomgående förstärkning i ruffen. Vilket kanske inte känns som en till alla delar självklar lösning.

 

Någon som har erfarenhet av just den här konstruktionen och kan vägleda mig så att jag inte rör till det i onödan. Jag har redan haft en del mer eller mindre pinsamma kontroverser med sagda rigg, och känner väl att det kan räcka med innovativa felgrepp från min sida.

 

Min båtgranne hade en Winga för några år sedan och den hade masten stående på rufftaket i en traditionell mastfot med styrspår och en sprint (om jag minns rätt...)

Den fastskruvade mastfoten skall (nog) sitta kvar och återanvändas till våren ;-)

När du väl har lossat ev. kablar etc och kopplat mastkranen är det bara att lossa vant mm, men se till att någon stadig person håller i masten så den inte valsar omkring.

Tag hjälp av några vana personer i hamnen så fixar det sig nog.

Redigerad 25 September , 2016 av Larsakelarsson

[Neslig 0]

Jo. Sprinten har jag tittat på, men hade då svårt att se hur den skulle kunna fixera masten. Antagligen lurades jag av att föreställningen att den utsätts för större krafter än faktiskt är fallet. Alldeles oavsett är det, som du konstaterar, naturligtvis orimligt att man skall montera bort mastfoten vid varje upptagningstillfälle. Så jag får helt enkelt ta ett varv till, nu med mer kött på de proverbiala benen.

 

Tack för hjälpen.

[Bosse 300]

Masten och mastenfoten sitter inte ihop mer än en ev sprint.

bort med sprinten och börja lyft med kranen när du lagt av vant och stag så ska du se att det löser sig med automatik, inte konstigt eller svårt som det kan verka vid första anblicken.

 

/B

 

[Thallatha 867]

I regel har master som står på däcket en mastfot som kan se ut ungefär så här.

 

 

De flesta mastfötter jag haft har haft flera hack, så att man kan flytta masten en aning - fram och tillbaka. I det mastfotsbeslag som finns på masten, brukar det sitta en "riggbult" ca 10 mm grov. När man mastar på ställer man masten på mastfoten, så att riggbulten hamnar i mastfotens jack. Detta gör att masten inte kan glida fram och tillbaka. Sen står den på plats av sin egen tyngd och av riggen anspänning.

 

Finessen med detta är ju bl.a. att masten inte sitter fast i däcket eller rufftaket. Sitter masten fastbultad i och masten av någon anledning faller överbord, så river den inte upp däcket. Om masten faller över bord tex pga att för- eller akterstaget går av och masten sitter fastbultad, så kommer den att fläka ett stort hål i däcket.

 

 

Min förra båt, hade dock ägts av en "mycket ordentlig man". Han litade tydligen inte på att det skulle räcka att masten bara stod med "riggbulten" i hacket, 

 

Han hade borrat ett nytt hål genom flänsen och satt i en vanlig bult med mutter. Nu hör jag inte till den kategorin seglare som riggar av varje höst. När jag skulle masta av efter ett par tre år, ville hela båten följa med upp när mobilkranen lyfte i masten. 

 

Jag hade inga verktyg med mig, så att jag kom åt  att lossa muttern och när jag väl fick skaffat det gick inte muttern att rubba - fastrostad. Det är en viss skillnad på Bottenviken - där båten kom från - och västkusten när det gäller att rosta.

 

Jag fick sätta fast undervanten igen, så att mobilkranen kunde släppa taget. Han hade ju annat att göra än att vänta på mig. Sen fick jag dra fram el och låna en liten vinkelslip, så jag kunde slipa bort muttern.

 

Man skall inte hitta på allt för mycket egna lösningar. De lösningar som finns när det gäller mastinfästningar som utvecklats sen aluminiummasterna kom - de duger gott.

Redigerad 26 September , 2016 av Thallatha