svänghjul på 2takt

[bajen27 0]

hur  lossar  jag  på  ett  svänghjul  på  en  2takts  motor  evinrude  9.9  hk 

[jan_af_lisoe 184]

http://www.biltema.se/sv/Bil---MC/Verktyg-och-Verkstadsutrustning/Avdragare/Avdragare-3-armad-2000020962/

 

[guestsson 485]

Hmm... är det verkligen så att samma standardavdragare passar till alla 9,9 2-T. Ca 40 olika årsmodeller, från ca 1962-2006. Annars är min erfarenhet att en sådan avdragare är obrukbar till just detta ändamål.

[jan_af_lisoe 184]

Funkade utmärkt till svänghjulet på min 30 hk 2 takts Yamaha (plus till massa andra göromål, typ byte av hjullager, ta loss fastrostad båtratt, etc)

[facil26 3]

helst så skall du ha en järnplatta m 3 st spår att sätta skruvar i + en fast svetsad m12 mutter där du sätter en m12 skruv m 6 kant skalle  att tvinga loss svänghjulet med. men jag har använt 3klo avdragare o spänt ganska hårt  m känsla (obs) akta tändplattan, därefter värmepistol riktad mot svänghjulscentrum under belastning o helt plötsligt brukar det smälla till och problemet är löst  Ett tips är att alltid bara lossa muttern 1-1,5 varv innan arbetet påbörjas så att ej axeltappen tar skada har hjulet släppt kan du m lätthet lossa resten  lycka till.

[bajen27 0]

det  kan  nog  funka   tack  för  tipset

 

[Thomas-1 311]

Hmm... svänghjul kan ju fastna nåt helt otroligt, såpass att visst välbetänkt våld blir nödvändigt. (Detta nog även med eventuell original superduper-avdragare?)
Menar här med "välbetänkt våld" alltså dels slag av hammare eller annat, men även värmning eller kylning.
Hur bör man då "betänka" alternativen med olika slags våld, för- och nackdelar med olika metoder?
Mja, vete katten men så här tänker jag mig ett scenario med alltmer eskalerat våld ifall svänghjulet tvärvägrar...
1. Prova enkla metoder först, kanske sitter inte svänghjulet så förbaskat hårt trots allt?
2. En liten hammare är ett naturligt hjälpmedel men "var och hur" kan man knacka försiktigt? (Självfallet inte särskilt hårt direkt på dyra motordelar som riskerar att paja.)
2a. Vid direkt hammarknackning finns flera skaderisker, vevaxeln av smitt stål har väl t.ex. annan hårdhet/sprickbenägenhet jämfört med svänghjulets metall som optimerats för bästa magnetiska egenskaper. (Svänghjuls metall är i mina ögon berghård, spröd och sprickbenägen vid eskalerat våld? Vevaxelns smidda ända har däremot viss seghet, kan deformeras litet utan att spricka?
3. Värme och kyla...
Att värma metaller expanderar volymen pyttelitet, och även "pyttelitet" kan göra stor skillnad vid trilskande svänghjul. (Man kan f.ö. grunna litet på metallexpansionens inverkan på ett hål i metallen, ifall omgivande metall runt ett hål expanderar så blir väl själva hålet mindre?)
3a. Egentligen blir väl idealet att försöka kyla (krympa) vevaxelns ände samtidigt som svänghjulet värms (och förhoppningsvis hålexpanderas?)?
3b. Detta med uppvärmning eller kylning måste i så fall ske fort, temperaturskillnader mellan axeln och svänghjulet utjämnas väl snabbt p.g.a. metallernas överjäkliga närkontakt? Flå-värm eller flå-kyl för att få bra tempskillnad i den trilskande kontakten mellan axel & svänghjul?
3c. Lurigt att både flåvärma och flåkyla metaller samtidigt, detta kan göra att metallernas inre krymp/expansions-storleksspänning blir så stor att metallen spricker. (Och detta utan minsta våld av hammare, alltså enbart genom att värma exempelvis en kort metallstång i ena änden och kyla i den andra änden så kan den att spricka.) Kraftig värmning plus kylning kan vara effektivt men alltså betraktas som en sorts våld.
Bara mina funderingar, men men. ;-)
Ange gärna ungefärlig årsmodell på din 9,9-hästare, kanske kan närmare besked därmed googlas?               
Finns annars en del allmänna tips kring detta med avdragare om man googlar så här. Ett av sökresultaten gav denna sajt där bilden nedan är hämtad, alltså bara en första fuskmetod .
Typ lyft motorn "så gott du kan" med svänghjulet i armvecket (avlastar inre lager) och knacka med andra nävens hammare på vevaxeln (där muttern kloss axeländan skyddar litet mot gängskador.)

 

Redigerad 23 December , 2015 av Thomas-1

[guestsson 485]

" (Man kan f.ö. grunna litet på metallexpansionens inverkan på ett hål i metallen, ifall omgivande metall runt ett hål expanderar så blir väl själva hålet mindre?)"

 

Thomas!

Visst kan man tycka att det är paradoxalt att hålet blir större då metall värms. Fenomenet och felslutet är inte olikt det då man upptäckte universums expansion och eftersom allt i universum rörde sig bort från jorden, så borde ju jorden vara universums centrum. De som då trodde på intelligent design blev säkert glada tills Einsten påpekade att den som sitter på ett russin i en sockerkaka som jäser, tycker att alla andra russin i kakan är på väg bort utan att för den skull det russin personen sitter på, på något sätt skulle kunna sägas vara centrum i sockerkakan. 

 

Metaller är uppbyggda av så kallade kristallgitter, där atomerna befinner sig i bestämda formationer och på bestämda avstånd ifrån varandra. Så länge metallen är i fast fas byter inga atomer plats. Antalet atomer i periferin av ett hål bestäms av hålets diameter och avståndet mellan atomerna i gittret, vilket är en materialkonstant vid en given temperatur. Vid uppvärmning ökar avståndet mellan atomerna, medan antalet atomer i periferin är konstant. Av detta inses att ett håls diameter ökar med ökande temperatur och axeltapps diameter minskar med minskande temperatur.

 

 

Redigerad 23 December , 2015 av guestsson

[facil26 3]

det som  jag fått lära mej är att ett hål vidgar sej m värme medan en axel sträcker sig, om inte axelen är urborrad dvs ett rör ( bussning - lager) då vidgar den sig + ökar i längd enl questssons tori.

[forgus31 139]

Jag inser inte hur omvägen via atomgitter förklarar att hålet blir större vid uppvärmning av metallen. Jag ser det som att hålets materials medeldiameter/omkrets ökar och drar med sig materialet närmre hålets innerdiam. Omkretsen presterar 3,14 ggr mer utvidgning än vad materialet utvidgar sig diametralt.

 

Nåt sånt.

 

Vet inte om jag tror på det själv men tills vidare. Det är så jag alltid tänkt hur som helst. Jag tycker det funkar i praktiken också. Tycker inte att man ska tänka på att försöka kyla axeltappen. Funkar ändå inte. Däremot ska man nog tänka sig för om man sätter en upphettad sak på en kall tapp. Den kan bli omöjlig att få dän.

[forgus31 139]

Beträffande att få bort svänghjulet så har jag alltid kört fulmetoden på gamla grejer. Löser jag inte problemet blir det skrotning ändå på de flesta av våra skrotmaskiner som med den blygsamma skötseln ändå sällan går till återvinningen. Det blir en sport att inte lägga utgifter på att hålla igång alla maskiner och verktyg.

 

Ful-lagning innebär i den här frågan:

 

Håll upp eller kila med eftergivliga kilar t.ex trä, upp svänghjulet till "övre axialglappet", ta en mjukare metall t.ex aluminium och lägg den på inte helt urgängad mutter och däng till med ett halvhårt slag. Man får tänka sig att tyngden på hammaren ska motsvara vevaxelns tyngd. En för lätt hammare kommer inte att röra axeln men å andra sidan inte lika lätt förstöra lagerytor.

 

En ny maskin skulle jag inte ta till fulmetoden utan istället göra en avdragare . Två eller tre skruvar och en tjock stålplatta så kan man få bra spänn och sen som ovan ett lättare ofarligt slag för att få den avgörande stöten. Glöm inte att utnyttja lagerglappet genom att lyfta till övre "glappläget". Lyfter man inte är det lätt att förstå att man får ta i ordentligt då hela utombordaren ska flytta sig. Plus att hela slagenergin tas upp av lagerytor. Med rätt slagenergi och upplyft svänghjul kan man ha tur att nästan eller ingen kontakt sker med lagerytorna när axeln rör sig nedåt i stöten.

 

Det är alltså avgörande att man inte glömmer bort att lyfta svänghjulet. Då funkar inte slagmetoden.

[Thomas-1 311]

Haha, gjorde en liten smått Off Topic nätsurf angående metall-håls storlek vid värmning...
En vanligt förekommande "tankebild" tycks vara att jämföra med en kvadratisk plåt indelad i nio rutor som ett luffarschack. Tar man bort schackets mittruta så har man ett hål - visserligen kvadratiskt format - men nu antas man bättre inse varför hålet blir större när de övriga åtta kvadraterna expanderar likformigt?

En annan mer praktisk liknelse är glasburken med trilskande metallock; brukar själv spola hett kranvatten på sådana och kan rapportera att oftast så funkar trixet bra. Sajten Hyperphysics utreder detaljerna HÄR, tydligen ökas bara burk-lockets diameter med ynka "0,0036 cm" men det gör som sagt ofta susen ändå.

Mest klockrena YOUTUBE-KLIPPET jag hittade under min lilla nätsurf är denna där ju hålet alldeles uppenbart blir större då den kraftiga ringen värms. (Ibland värms istället enbart kulan i liknande experiment, blir ju tydligast så. Men om både ring- och kula värms lika mycket, eller här snarare om vevaxel-ända och svänghjul värms lika mycket, vad händer då?
[bortsett risken för skador på elgrejorna under svänghjulet så är väl enbart värmning positiv, svänghjuls-kilen kommer att lossa lättare. Fö litet gasol- eller svetsvärme hjälper ju nästan alltid när något trilskar, må gälla rostade gängor eller som här konade axeländar med kil?]
Ibland har jag förespråkat försiktig användning av kylsprej - förresten senast i denna tråd ovan - men det är en farlig lösning. I DENNA filmsnutt kyls en metall rejält, går som synes att bryta bort bitar med en ynklig pincett. Detta med sprödhet vid många minusgrader uppkommer ju inte sommartid utan bruk av exempelvis kylspray. [Hmm... metaller tycks bli spröda nästan som mariekex vid riktigt många minusgrader, däremot blir de väl segare vid måttlig värmning från rumstemperatur. Kylspray är bra i många sammanhang, gäller bara att vara jäääkligt försiktig med sprayknappen då man punkt-kyler heta föremål för att konstlat öka temperatur-kontrasten??]