TR - Vindö till Södertälje

[lindius 65]

Jag har min Sunwind 26 liggandes ute i skärgården på svärföräldrarnas båtplats och vinterförvarade den även där förra vintern. I år skulle jag dock vilja hinna göra lite jobb på båten när den står på land och tänker därför lägga den närmare hemmet utanför Södertälje, därav denna resa.

 

Vi gav oss av strax innan 18 på fredagskvällen, jag har som vissa säkert läst haft en läckande dieselslang på motorn och även fått överhettningslarmet att gå och vi var därför lite osäkra på motorn, skulle vi behöva segla non stop?

Motorn visa sig vara mycket nöjd med mitt byte av den läckande slangen och överhettning var inget problem, med rak motvind den första biten från norra Vindö till Kanholmsfjärden så fick vi gå för motor för att göra ok tid och detta gick bra! Vi la oss innanför Eknäsudden och var nöjda med att ha en fungerande motor

 

Natten var lugn och efter kaffe och mackor så var vi iväg någon gång mellan 7 och 8. Längs Kanholmsfjärden så gick det lugnt, 4-5 knop i mjuk segling, vi tappade vinden bakom Runmarö och gick för motor i kanske en halvtimme för att ha en chans att hinna fram. Väl ute på Kalkobbsfjärden så kom vinden på riktigt, den kom från början nästa rakt från öst men vred sig under dagen och vi låg snart på en stark kryssvind och gjorde stadigt 5,5-6,5 knop med ett rev på storen och en något revad genua. Trots revningen så broachade vi efter Ornö och hon gick flera gånger upp i vinden under lugnare former, här förstod jag att jag måste ordna fler revningar till nästa längre segling. Vi trodde att vi skulle kunna äta en lugn lunch när vi passerade Ornö och hamnade i lite lä men det blev till att laga mat i en bra lutning, men allt går

Vi slog hastighetsrekord med 6,7 knop

 

Väl ute på Mysingen så började vågorna komma på riktigt, självklart snett från sidan vilket gjorde att båten krängde lite, inte riktigt lika härligt som innan men fortfarande kul med den konstanta farten! Här började dock sambon må lite dåligt och vi gick in bakom Gubbholmen vid Muskö för en timmes vila.

När vi ska iväg så är jag inte uppmärksam när jag drar upp ankaret och i en byvid vrider sig båten...och ankarlinan fastnar i rodret...baddags! Det gick dock lätt att få bort linan och vattnet var ganska behagligt så en lärdom rikare och med mig nybadad så kom vi iväg

Nu friskade det i ordentligt och vågorna blev större, jag ser att lävanten börjar slacka mer och mer tills jag känner att detta är inte ok och vi tar ner storseglet för att inte skada (?) riggen.

Vi börjar gå mot kanalen utanför Nynäshamn för att få lite lugnare vatten och den biten var inte rolig, vågor rakt från sidan och en jobbigt färd.

Efter lite vila förbi Nynäshamn så blev det en kort sträcka med dessa vågor från sidan igen innan vi gick in norr om Järflotta för att söka natthamn. Trötta, men ganska nöjda med att ha klarat denna färd på en dag som mer eller mindre nybörjare, kom vi till vila i en lugn liten vik tillsammans med en motorbåt som hade försökt ge sig ut på mysingen men varit tvungna att vända direkt pga vågorna och vinden.

 

Under natten får sambon vad vi sedan förstod var migrän och den spenderas för henne över en hink och för mig som sjuksköterska.

På morgonen så ringde vi sambons föräldrar som hämtade upp henne och jag kom iväg sent, framåt 10-tiden. Efter att ha puttrat igenom Dragets kanal (trångt!) så kom jag snart ut på Konabbsfjärden. jisses.

Jag har ju mer eller mindre bara solskensseglat i lugna skärgården, detta var något annat! Vågorna var så pass stora att jag inte såg Norrskär som var mitt riktmärke när jag var nere i en vågdal, spännande! Eftersom det var rak motvind så gick jag för motor men det gick inte snabbt, 4,5 knop i de lugna vattnen blev nu 2-2,5 och när jag sedan var tvungen att styra upp mot Galthålet så gjorde vågorna från sidan att det gungade bra... väl ute på Krabbfjärden och Svärdsfjärden så lugnade det sig lite och jag kunde hissa segel och ta mig fram slörandes, ganska trevlig segling!

Vattnen lugnade sig mer och mer vilket var välkommet men vindarna höll i sig och jag kunde hålla 6 knop en stor del av vägen, förbi Oaxen höll jag ett tag jämn fart med en 40+ fotare med spinnaker uppe! Vindarna blev mer och mer byiga vilket gjorde seglingen mindre trevlig men det rullade på bra!

 

Väl efter Brandalsund försökte jag hitta en lugn plats att ta ner segel men det var inte det lättaste så det blev en halvvådlig manöver med mig på en snurrandes båt...men ner kom storen iaf och jag kunde dra in genuan på rullen och puttra den sista biten in i kanalen och till Södertälje gästhamn för motor. Det var med ganska stor lättnad jag lade till, bra vindar hade gjort resan snabb men ansträngande. Jag trodde aldrig att vi skulle komma så långt vi kom på lördagen och även söndagen gjorde mig positivt överraskad, Järflotta till Södertälje gästhamn på 7 timmar är ganska ok för en ej förberedd nybörjarseglare som aldrig varit i dessa vatten tidigare. 

 

Summa summarum så var det en härlig och utmanade resa på lagom nivå som garanterat gjort mig till en lugnare och bättre seglare, hade vi dessutom varit 2 hela vägen så hade det rent av varit njutningsfullt hela vägen

[lindius 65]

En grov skiss av vår resväg:

 

http://kartor.eniro.se/m/wVSMc

[seglarfreaken 55]

Klart intressant seglingsrapport du skrev Lindius! Det är ju även i våra favovatten runt Södertörn som vi känner igen mycket väl Jag vill passa på och göra en liten våg för ditt kloka beslut att du tog ned seglen direkt när du märkte att lästaget hade börjat att sagga. Felaktigheter som man upptäcker när man seglar skall åtgärdas på en gång eller i alla fall om möjligt minska belastningen så att det inte förvärras. Det är sann Gurra Krantz-anda det! För några år sedan så visade de ett reportage från Swedish Match- båten. När de upptäckte en reva i seglet så beordrade Gurra att ta ned seglet omedelbart så att inte skadan förvärrades.

Jag funderar lite på det du skrev om när trycket blev för stort och ni revade både storen och rullade in lite på genuan, men ändå så räckte det inte riktigt. Har du möjlighet att ta in ett rev till på storen? Luftade du ut storen lite genom att släppa ned ledvagnen maximalt? Jag tror att du minskar lovgirigheten om du kan ha så mycket försegel uppe som möjligt. Men samtidigt så är risken större att du slår sönder förseglet när du slår eller inte skotar hem det tillräckligt snabbt och hårt. En kompis och jag seglade Skanssundet - Trosa tur och retur i kraftig vind med bara en genua på en Olsson 22:a. Vi hade i princip styrvindar hela tiden så det var ju bästa tänkbara förhållande för att segla med enbart genua och båten kändes väldigt välballanserad. Om du någon gång skulle slå i kraftig vind och enbart segla med förseglet så får du försöka känna in hur din båt beter sig. Med de båtar som jag har slagit i rejäl vind med enbart försegel, så har det krävt et kraftfullare roderutslag för att komma igenom vindögat och ibland även att jag väntat lite med att skota hem på nya bogen. En sådan manöver kallas för att bräcka med förseglet. Så gör man alltid när man ska slå med en Hobie 16. När man genomför slaget så får man nästan räkna med att du hamnat lågt dvs någonstans mellan halvvind och bidevind. Men det är bara att lova upp med känsla och fortsätta på nya bogen. Många ser Södertäljefarleden som en smått tråkig transportsträcka, men vi har haft många fina seglingar där, men oftast ännu finare på Mysingen. Det hör man ju nästan på namnet att där kan det vara gött att segla

 

[lindius 65]

Tack för ditt inlägg! Vi pratade tidigare under seglingen om just detta att släppa ut vind ur storen ifall det blev värre, men när vi väl stod i den situationen så försvann detta ur skallen...men man lär så länge man lever

 

Jag hade inte förberett mer än 1 rev i storen vilket i bakspegeln var för lite, till nästa säsong kommer jag se till att kunna ta ner alla 3 rev på ett enkelt sätt. Jag var nöjd med att ha ordnat rev 1 som ett singelrev som jag kunde göra från sittbrunnen

 

Det var bra segling fram till Skanssundet där mojnade det betänkligt och det var bara seglingsbar vind i byarna.

 

Efter att ha läst på forumet så känner jag att jag i framtiden, när min genua börjar ge upp, ska sätta en fock på den rullen och sedan sätta dit en gennacker på rulle eftersom vi oftast solskensseglar i svaga vindar.

 

Det låter logiskt att hon skulle varit mindre lovgirig om jag låtit genuan vara maxad eller iaf mindre revad och istället minskat storen mer, ska testa detta nästa gång!

 

I svag vind är det svårt att kryssa på bara genuan, då har jag inte fart nog att komma runt men det har gått bra i lite starkare vind, med som du säger ett rejälare roderutslag.

 

Under denna segling behövde jag aldrig kryssa, eller, valde att istället gå för motor då jag låg på ett pressat tidsschema. 

[Thallatha 867]

 

Nu friskade det i ordentligt och vågorna blev större, jag ser att lävanten börjar slacka mer och mer tills jag känner att detta är inte ok och vi tar ner storseglet för att inte skada (?) riggen.

 

 

Vet du varför lävanten började slacka!?

 

För dåligt uppspända!?

 

Infästningarna dåliga!?

 

Var och seglade i Limfjorden, Danmark för en del år sen.

 

Delskunde jag inte få in den Danska väderleksrapporten och sen hade jag väl inte förstått vad de hade sagt om jag kunnat lyssna. Nu är ju inte prognoserna allt, även om det är bra att ha en uppfattning om hur vädret eventuellt kommer att bli. Det är ju det väder som råder som man får anpassa sig efter.

 

Det blåste en hel del, så jag seglade enbart med kryssfocken. Kryssfocken satt på en Plastimorulle men var sydd för en Furlex och hade därför ett klenare förlik än den borde haft. För att den inte skulle rappa ur likrännan seglade jag med ett par varv inrullad - dvs med revad kryssfock.

 

Det var prakiskt taget ingen sjögång, så jag upplevde inte vinden så stark. Däremot gjorde jag maxfart och lä toppvant slackade. Det hade aldrig hänt tidigare.

 

När jag kom i hamn och "hamnkaptenen" kom och tog upp hamnavgiften frågade jag honom om han visste hur mycket det blåste. "20- 25 m/sek" blev svaret.

 

Tur att jag inte hade hört nån väderleksrapport. Då hade jag nog inte gått ut, utan legat kvar i den förra hamnen och gått miste om en härlig seglingsdag. 

Redigerad 16 September , 2015 av Thallatha

[lindius 65]

Hehe jag är ganska säker på att jag har dem för dåligt uppspända, ska köra tummstocksmetoden nästa år, det blev liksom aldrig av och vi har bara seglat i mjuka vindar fram tills nu. Min spänning av vanten i år kan liknas med att sparka på däcken på en bil... "ja, det där känns ju rätt spänt och det börjar bli jobbigt att vrida runt, det blir nog bra".

[Thallatha 867]

En dåligt uppspänd rigg kan nog orsaka mera skada än om den är korrekt ansatt.

[lindius 65]

Ja, precis, tyckte synd om stackars Alea III som kämpade på så bra för mig, måste ta bättre hand om henne...

[Mackey 4 513]

Trevlig berättelse.

 

Ni kunde ju gått förbi Tottnäsbron norr om Torö och sparat några distansminuter, men framförallt fått en lite lugnare resa. Prova det nästa gång.

 

Mackey

Redigerad 20 September , 2015 av Mackey

[lindius 65]

Trevlig berättelse.

 

Ni kunde ju gått förbi Tottnäsbron norr om Torö och sparat några distansminuter, men framförallt fått en lite lugnare resa. Prova det nästa gång.

 

Mackey

 

Ja, det var min initiala tanke men enigt info på nätet så höll den inte öppet, vågade inte chansa