Segling; en meditativ utmaning...

[BerntRobert 4]

En fullständigt oteknisk fråga:

 

Jag är intresserad av hälsa och välbefinnande. En aspekt på detta är begreppet "mindfulness" eller på svenska "medveten närvaro". Att vara medvetet närvarande (här och nu) står i motsats till att älta det som har varit (i tanken befinna sig i förfluten tid) eller oroa sig för det som ska komma (i tanken befinna sig i framtiden). Att öva sig i "mindfulness" anses kunna ge positiva hälsoeffekter kopplat till t.ex. stress, oro, smärta, sömnbesvär. Detta är beforskat och det finns evidens för det.

 

Jag har märkt att tiden med ökande ålder går allt fortare. Jag har också märkt att ju mer jag "gör" och presterar ju fortare försvinner tiden. Försvinner. När jag lyckas njuta av långsamhet och inte gör någonting så är tiden mer märkbar. 

 

Att segla borde på sätt och viss vara ett typiskt sätt att vara medvetet närvarande; känna vinden, studera krusningar och vågor, njuta av porlandet från stäven, känna liv i rodret. Att befinna sig här och nu utan att ägna dåtid eller framtid en enda tanke är ett slags mål och syfte i sig.

 

Jag strävar efter denna ro men finner det ofta utmanande. Jag tenderar att vilja komma fort fram, att tävla med andra båtar utan att de vet om det, att utnyttja "dötid" till att städa eller förbättra något ombord, att starta motorn om farten är bara tre knop, att kolla Maringuiden i mobilen och så vidare. Jag skulle vilja uppnå det stadium av frid som segling borde kunna vara. Har någon av er lyckats med det och hur har ni burit er åt?

 

Robban

[trewq 591]

Reagerade verkligen på dina erfarenheter att tiden går fortare, tävla, starta motorn vid 3 knop etc. Känner igen det precis. Vill inte vara overksam medan livet rinner iväg (70+)

Mitt recept för att uppnå det totala uppgåendet i nuet är nog mot alla förnumstiga rekommendationer: Ta en lunch med en tallrik spaghetti och två glas vin i en italiensk lång välpreparerad skidbacke och åk sedan helt avslappnad och bli ett med underlaget, känn centrifugalkraften i svängarna (givetvis med full kontroll). Det är det närmaste jag kommit det tillstånd jag tror du eftersträvar. Nu får jag väl fan för det här. Är det för mycket Off Topic tro?

Redigerad 10 September , 2015 av trewq

[ChristerN 2 520]

Nackdelen med segling när man är som du (och i viss mån som jag) är att man vill trimma seglen för att alltid gå fortare. Visst är det en tjusning i det men söker man den där avslappnade friden så föredrar jag en relativt långsamtgående motorbåt. Den går inte fortare än den gör och här sitter jag och styr och åker med i den fart det är. Inte kommer jag fortare fram för att jag spänner mig eller försöker gena mellan skären.

 

Jag tror att det är en träningsfråga egentligen. Jag lärde mig för länge sen, innan begreppet mindfulness fanns, hur jag skulle andas med magen och tipset från vår föreläsare var att ta varje tillfälle som bjuds att träna och snart blev det en vana.

Vid varje trafikljus: Andas in med magen och tänka på utandningen så jag slappnar av.

Vid varje resa med kommunala fordon, bussar etc.: Andas in ...

Varje gång jag kommit ut ur hamnen med båten: Andas in ...

Det är rätt coolt alltså!

Visst händer det att jag stressar och glömmer detta men jag brukar efter några dar komma tillbaka i den vanan och det är så skönt!

 

Skidor? Nä, det skulle jag aldrig kunna slappna av och vara så i nuet genom att göra men vi är väl alla olika.

[excel319 501]

Håller med trewq om att skidåkning är härligt, men fullt avslappnat har jag bara åkt en gång och då gick det åt h...e. Full koncentration och fullt ös gäller. Man hinner inte tänka på så mycket mer så på så vis är det lite mindfullnes.

[pseudonym 1 167]

Nackdelen med segling när man är som du (och i viss mån som jag) är att man vill trimma seglen för att alltid gå fortare. Visst är det en tjusning i det men söker man den där avslappnade friden så föredrar jag en relativt långsamtgående motorbåt. Den går inte fortare än den gör och här sitter jag och styr och åker med i den fart det är. Inte kommer jag fortare fram för att jag spänner mig eller försöker gena mellan skären.

 

Jag tror att det är en träningsfråga egentligen. Jag lärde mig för länge sen, innan begreppet mindfulness fanns, hur jag skulle andas med magen och tipset från vår föreläsare var att ta varje tillfälle som bjuds att träna och snart blev det en vana.

Vid varje trafikljus: Andas in med magen och tänka på utandningen så jag slappnar av.

Vid varje resa med kommunala fordon, bussar etc.: Andas in ...

Varje gång jag kommit ut ur hamnen med båten: Andas in ...

Det är rätt coolt alltså!

Visst händer det att jag stressar och glömmer detta men jag brukar efter några dar komma tillbaka i den vanan och det är så skönt!

 

Skidor? Nä, det skulle jag aldrig kunna slappna av och vara så i nuet genom att göra men vi är väl alla olika.

Andas in och andas in, när andas du ut då? ;-)

[Oldtimer 81]

Nu är jag antagligen (?) en av ett fåtal här som seglar en större kölbåt utan motor. 33 fot 3.5 ton 45 kvm krysställ.

 

OCH, inte är detta nå`t nytt; tvärt om ;-)

 

Jag samsas totalt MED elementerna; även i stilltje. Jag fintrimmar mina segel; inte för att det skal gå snabbast möjlig; men för att skapa BALANS.

 

Balans i båten och i manskapet. Gärna ensam, men en gast som tänker rätt och tar sin del av fintrimmet, som sätter spinnaker utan tvekan o trassel men ett minimum av kommandon, som "känner" att jag vill göra ett slag............och inte skäller på rorsman OM han en sällan gång gör ett lite fel...... 

 

Hur avstressande är inte det?

 

Men jag tycker inte om slör o läns............om man då inte skal älska sin fru på däck.

I undanvind ökar risikoen att bli omseglat av en Bavaria med gjutjärnet o rullgenoan i högsta hugg..............men, who cares?

[Gäst MaxSchmeling]

En fullständigt oteknisk fråga:

 

Jag är intresserad av hälsa och välbefinnande. En aspekt på detta är begreppet "mindfulness" eller på svenska "medveten närvaro". Att vara medvetet närvarande (här och nu) står i motsats till att älta det som har varit (i tanken befinna sig i förfluten tid) eller oroa sig för det som ska komma (i tanken befinna sig i framtiden). Att öva sig i "mindfulness" anses kunna ge positiva hälsoeffekter kopplat till t.ex. stress, oro, smärta, sömnbesvär. Detta är beforskat och det finns evidens för det.

 

Jag har märkt att tiden med ökande ålder går allt fortare. Jag har också märkt att ju mer jag "gör" och presterar ju fortare försvinner tiden. Försvinner. När jag lyckas njuta av långsamhet och inte gör någonting så är tiden mer märkbar.

 

Att segla borde på sätt och viss vara ett typiskt sätt att vara medvetet närvarande; känna vinden, studera krusningar och vågor, njuta av porlandet från stäven, känna liv i rodret. Att befinna sig här och nu utan att ägna dåtid eller framtid en enda tanke är ett slags mål och syfte i sig.

 

Jag strävar efter denna ro men finner det ofta utmanande. Jag tenderar att vilja komma fort fram, att tävla med andra båtar utan att de vet om det, att utnyttja "dötid" till att städa eller förbättra något ombord, att starta motorn om farten är bara tre knop, att kolla Maringuiden i mobilen och så vidare. Jag skulle vilja uppnå det stadium av frid som segling borde kunna vara. Har någon av er lyckats med det och hur har ni burit er åt?

 

Robban

Nu har vi visserligen motorbåt men jag kan ändå verkligen både förstå och imponeras av din frågeställning. Den skapar en slags eftertanke som vi alla kan fundera kring.

 

Första året vi hade vår SRC31 låg vi konstant och plöjde i drygt 20 knop. Numera kan jag ligga i 5 knop över sundet och jag känner verkligen att det är i lågfart som den verkliga båtlivskänslan infinner sig.

 

Båtlivet gör sig bäst i lagom fart, oavsett båttyp.

[Copernicus 32]

Vilken skön tråd detta kan bli Annorlunda och filosofisk. Visst är det skönt med segling (och skidåkning), att vara ett med elementen och göra det bästa av de förutsättningar som ges. Och ändå tänker jag efter varje avslutad säsong att nästa år skall jag ta det lugnare. Inte tänka så mycket på att nå ett förutbestämt mål, utan kolla väder och vindar och bestämma mål därefter. Läsa fler böcker i naturhamn och bara vara... resten av året tillryggalägger jag distans så det räcker... nej jag vill dricka godare viner och laga godare mat i pentryt. Njuta av att bara vara... andas in

Sen ny säsong och nya mål... som den tidsoptimist jag är, gärna världsomsegling på några få semesterveckor. Att jag inte kan leva som jag lär

[Stephan_D 73]

Väl skrivet Robban!

 

Som återfallsseglare har jag återupptäckt den mindfulness som segling inbjuder till, bara Du, vinden, båten och vattnet i en evigt föränderlig lek.

 

En båt till på en fjärd blir ofta en informell kappsegling där jag försöker krama någon tiondels knop till ur vinden, fortfarande mindfulness eller snarare flow där man är upptagen med något engagerande i nuet.

 

Däremot har alla våra båtar alltid varit dator- och tv-fri zon, undantaget någon enstaka film en regnig dag när barnen var mindre och med ombord.

 

Att förbättra småsaker ombord är väl också en del av njutningen?

 

[nilsnobbing 152]

Jag har också intresserat mig för mindfullness, möjligen med klen framgång, men jag håller helt med om att segling är hjälp på traven. För mig som bor i ett glest befolkat område är inte det störande tävlingsmomentet så närvarande för det mesta. Långa dagar till havs är det som ger mig mest lugn. Men som Oldtimer är inne på så krävs rätt besättning, och segling med familjen ger inte alls den frid jag tidigare kunnat finna.

 

För övrigt upplever jag att ett långt kryssben och möjligen plattläns, där man måste vakta och undvika gipp, ger bäst förutsättningar. Seglingen tvingar då uppmärksamheten till att inte glida i väg i tanken till vardagens bekymmer.

 

Så mitt tips blir: segla norrut, här finns ett större lugn än i de tätbefolkade skärgårdarna.

 

Allt gott!

 

//Nils Nobbing

 

EDIT: Ett tillägg. Jag har hittills valt att segla ganska lo-tech, med traditionell navigation med kurslinjal, passare, syftkompass och sådant. En handhållen gps finnes, men endast för att ge position som sedan plottas i sjökortet (av papper, givetvis). För mig är detta också en del av avslappningen. Keep it simple så är det mindre som stör.

Redigerad 11 September , 2015 av nilsnobbing

[nemtrix 19]

Jag som levt mitt sjöliv i en högljud Albin 25 köpte en mindre segelbåt för några år sedan som komplement. Nu blev det inte riktigt så romantiskt som jag tänk mig pga tidsbrist men några gånger kom jag iaf ut med segelbåten.

 

Måste erkänna att jag älskade det, utan att igentligen kunna ett skit om segel så gick båten framåt och allt var så fridfullt utan motor. Sista gången jag seglade så tog vinden mig hela vägen till bryggan eftersom motorn inte vill starta.

Jag tillhör för övrigt den del av befolkningen som aldrig kan sitta still utan fyller dagarna i mitt liv med jobb och andra sysslor. Dock uppskattar jag tystnaden på havet. En annan rekommendation är att börja dyka. Finns inget som är så stillsamt som att glida runt på 20 meters djup, dock med torrdräkt i svenska vatten.

[bhemac 2 859]

"Målet är ingenting - vägen är allt", tycker man så är segling perfekt. Har man sen än äldre, tung och lite trött båt behöver man inte trimma och hålla på, fartskillnaden är så liten ändå.

 

Som en kille som åker veteran bil sa "Hur jag än gör kommer jag inte fortare fram, jag behöver inte bekymra mig om att köra om mm, det går ändå inte".

[jask 14]

Ang. Nilsnobbings inlägg.

 

Inte blir det lugnare och mer rofylld segling utan tekniska hjälpmedel, nej om man tar hjälp av dessa kan man njuta mer av utsikten

[Mackey 4 490]

Jag tror delvis att man väljer båt utifrån hur man är som person. Segelbåt väljer man om man kan leva med att ta dagen som den kommer och motorbåt väljer man om man måste veta var man hamnar när dagen är slut.

 

Ganska ofta nu för tiden ser man de som valt fel, de som valt segelbåt och därför måste ge järnet med motorn för att hinna fram dit de ska.

 

Jag tror att man ska bestämma sig för att vinden får bestämma för att uppnå det lugn som seglingen ger. Vissa dagar blåser det och då kanske man seglar 40 M och andra dagar blåser det inte och då seglar man högst 10 M eller inte alls. Plötsligt blåser det en natt - vilket är ovanligt på sommaren - och då passar man på att segla i månskenet hela natten. Hur man ska komma dit är frågan, särskilt om man är väldigt planerande och aktiv och har svårt att sitta still.

 

Jag tror att en del av lösningen är att låta resan vara målet istället för att bestämma ett slutmål.

 

När jag seglar är en stor del av avkopplingen just att trimma segel medan andra ibland upplever någon sorts stress när jag håller på och trimmar för att det ska gå lite fortare och lite bättre. Så olika är vi som personer och det är nog svårt att ändra på.

 

Mackey

[nilsnobbing 152]

 

Ang. Nilsnobbings inlägg.

 

Inte blir det lugnare och mer rofylld segling utan tekniska hjälpmedel, nej om man tar hjälp av dessa kan man njuta mer av utsikten

 

 

Jask, det är nog ytterst individuellt. Jag var rätt tydlig med att det var min egen åsikt, baserad på egna erfarenheter. För mig finns ett egenvärde i att minska skärmtid, något jag kopplar till jobb, stress och för flitigt meningslöst surfande. På båten (som jag inte har just nu...) vill jag vara fri från sådant i största möjliga mån. Men alla är inte som jag, och det är väl tur :-)

 

Dessutom seglar jag mest på öppna vatten där navigering är en lågintensiv syssla.

 

Mvh

Nils Nobbing

[trewq 591]

En fullständigt oteknisk fråga:

 

Jag är intresserad av hälsa och välbefinnande. En aspekt på detta är begreppet "mindfulness" eller på svenska "medveten närvaro". Att vara medvetet närvarande (här och nu) står i motsats till att älta det som har varit (i tanken befinna sig i förfluten tid) eller oroa sig för det som ska komma (i tanken befinna sig i framtiden). Att öva sig i "mindfulness" anses kunna ge positiva hälsoeffekter kopplat till t.ex. stress, oro, smärta, sömnbesvär. Detta är beforskat och det finns evidens för det.

 

Jag har märkt att tiden med ökande ålder går allt fortare. Jag har också märkt att ju mer jag "gör" och presterar ju fortare försvinner tiden. Försvinner. När jag lyckas njuta av långsamhet och inte gör någonting så är tiden mer märkbar.

 

Att segla borde på sätt och viss vara ett typiskt sätt att vara medvetet närvarande; känna vinden, studera krusningar och vågor, njuta av porlandet från stäven, känna liv i rodret. Att befinna sig här och nu utan att ägna dåtid eller framtid en enda tanke är ett slags mål och syfte i sig.

 

Jag strävar efter denna ro men finner det ofta utmanande. Jag tenderar att vilja komma fort fram, att tävla med andra båtar utan att de vet om det, att utnyttja "dötid" till att städa eller förbättra något ombord, att starta motorn om farten är bara tre knop, att kolla Maringuiden i mobilen och så vidare. Jag skulle vilja uppnå det stadium av frid som segling borde kunna vara. Har någon av er lyckats med det och hur har ni burit er åt?

 

Robban

Beklagar, men jag tror det är utsiktslöst för din del, även för min. Fick olika personlighetstyper beskrivna för mig av en läkare i samband med en hjärtinfarkt, och det ändrar man inte på. Så vi får nog finna oss i att vara otåliga och ständigt jaga vidare.

[seglarfreaken 55]

Jag kan förstå syftet med denna tråd och tycker inte att TS är helt ute att cyklar. Men däremot vill jag lägga in en passus för att ens själsliga välbefinnande även kan variera under en segling trots att jag tror eller snarare är rätt övertygat om att segling många gånger kan vara bra för själen men att de flesta förlorar skärpan och seglingslusten då och då.!

Här kommer mina egna reflektioner av att kryssa i svaga vindar: Det anser jag vara en väldigt nyttig stresshantering samt också ett kvitto på hur mycket tid, tålamod och närvaro  jag/besättningen har och tycker jag/vi att detta är roligt/trevligt just nu?

Jag vet inte hur det där ni seglar, men här på Mälaren kan både vindstyrkor och vindriktningar variera en hel del även på mindre vatten. Om man ska få ut något riktigt bra av att segla på Mälaren så anser jag att man behöver, vara väldigt vaken både med hur man  skotar och i vilken vinkel som man seglar mot/med vinden här. Annars är det väldigt lätt att man börja klaga på både vinden och Mälaren. Men vi är inte mer än människor någon av oss, så det finns många olika faktorer som kan påverka/hindra oss från att segla/njuta precis här och nu samt vara nöjd med hur seglingen är just nu. Jag kan ge ett exempel:

Jag höll på att lära en man att segla. Vi var ute på Björkfjärden och kryssade in mot Bockholmssundet i måttlig till svag bris. Han är nybliven pensionär och jag är arbetslös, så vi hade inga som helst förpliktelser denna eftermiddag och kväll bör jag nog påpeka.Han är totalt rookie på segling, men mycket vetgirig och suger åt sig som en svamp. Ett riktigt oslipat seglarämne

Jag försöker att lära ut att segla på känsla och tipsa om att vara observant på även små vindvridningar samt slacka på skoten så fort man inte behöver kryssa maximalt. Det gick väldigt bra ute på Södra Björkfjärden, men han började allt oftare tappa kursen och missa små vindvridningar . På så vis så förlorade han både fart och höjd dvs, det blev allt segare att kryssa in mot Bockholmssundet.

Varför blev det så? Det här är ju även något som händer en så stor kryssfreak som mig ibland!

Jag är rätt säker på att i det här skedet så har vi tappat den mentala närvaron i seglingen och flyttat fokuset så att vi både tappat seglingsskärpan och den riktiga lusten. Man kanske börjar längta/ser vindstråk längre fram än där man är, men kan inte göra någonting åt det. Man skulle kunna kalla det för att längta efter ett delmål en bit längre fram eller man kanske rent av har börjat att "ruttna på seglingen" Tänka på annat eller längta efter att få lägga till!

Jag har märkt att så fort jag börjar tänka på ett delmål längre fram så tappar jag lite av närvaron och ibland även lite av förnöjsamheten av att vara där jag är just nu.

Då får man bestämma sig: Ska jag försöka gilla leget o skärpa till seglingen eller ska jag ta ned seglen och gå för motor istället?

En gång när jag kvälls/nattseglade på Fiskarfjärden nära Kungshatt i Mälaren så kryssade jag mig fram i synnerligen maklig fart <1knop, men trivdes med tillvaron ändå . Jag hade ingen tid att passa samtidigt som jag hoppades på att det skulle komma en liten fin nattlig bris som jag kunde få nyttja. När jag ligger där och guppar i mörkret så ser jag hur en segelbåt som går för motor plötsligt viker av från farleden och styr rakt fram emot mig i mörkret:

_ Jag är såå imponerad! Vilket otroligt tålamod du har! Det är väldigt väldigt sällan som man stöter på någon seglare som i princip ligger stilla och bara väntar/hopas på vind.

Själv så var han på väg till Gotland nu så jag hade total förståelse för att han gick för motor!

Egentligen är det faktiskt väldigt bra att vi nyttjar våra fritidsbåtar på så olika sätt! Det skulle garanterat bli mera kaos annars! Kommer ni ihåg den stora folkliga vindsurfingeran på 80-talet?

De ställde till mycket elände då för både fritidsbåtarna och yrkessjöfarten. Oftast var de helt aningslösa, okunniga och saknade följebåt. Jag har lärt väldigt många att vindsurfa och gör det än i dag. De allra flesta lyckas inte ta sig tillbaka så jag brukar då behöva bogsera dem.i

[firefish 245]

Min fru försöker förtvivlat att få mig att vara mer mindful i vardagen men har så här långt inte lyckats speciellt bra. Det ligger nog i min natur, liksom i många andras här, att hela tiden vara på väg någonstans, både fysiskt och i sinnet, och så fort jag får lite mentalt utrymme över fyller jag det med saker som inte sällan kan stressa mig. 

 

På sjön kan jag däremot koppla bort och vara mer i nuet. Som igår morse när jag gjorde en liten ombasering på bara några få sjömil, en tripp som brukar ta knappt 25 minuter men som nu tog närapå det tredubbla på grund av tät dimma. Att glida fram på ett spegelblankt hav med ena ögat på radarn och det andra ut i tjockan samtidigt som man lyssnar på 16, efter mistlurar, på dieselns trygga brummande och resonanserna i skrovet är verkligen något som kan få mig att vara mindful och i nuet. Helt enkelt för att det är så pass krävande att min knäppa hjärna inte hittar några möjligheter att stoppa in tankar och bryderier som sträcker sig längre bort än 100 meter framför bogen.

 

Förvisso inte segling, ursäkta OT.

[ChristerN 2 520]

 

Nackdelen med segling när man är som du (och i viss mån som jag) är att man vill trimma seglen för att alltid gå fortare. Visst är det en tjusning i det men söker man den där avslappnade friden så föredrar jag en relativt långsamtgående motorbåt. Den går inte fortare än den gör och här sitter jag och styr och åker med i den fart det är. Inte kommer jag fortare fram för att jag spänner mig eller försöker gena mellan skären.

Jag tror att det är en träningsfråga egentligen. Jag lärde mig för länge sen, innan begreppet mindfulness fanns, hur jag skulle andas med magen och tipset från vår föreläsare var att ta varje tillfälle som bjuds att träna och snart blev det en vana.

Vid varje trafikljus: Andas in med magen och tänka på utandningen så jag slappnar av.

Vid varje resa med kommunala fordon, bussar etc.: Andas in ...

Varje gång jag kommit ut ur hamnen med båten: Andas in ...

Det är rätt coolt alltså!

Visst händer det att jag stressar och glömmer detta men jag brukar efter några dar komma tillbaka i den vanan och det är så skönt!

Skidor? Nä, det skulle jag aldrig kunna slappna av och vara så i nuet genom att göra men vi är väl alla olika.

Andas in och andas in, när andas du ut då? ;-)

Jag är ledsen att du inte förstod, och inte verkar kunna läsa heller. På det viset kan jag inte lära dig någonting. Din förlust.

[seglarfreaken 55]

Vi har nog hamnat ur kurs rätt ordentligt nu. Läs gärna igen vad trådskaparen syftade på med denna tråd.

[Faderullan 718]

Det hela beror nog inte så mycket på om man är seglare eller motorbåtsmänniska. Om man upplever mindfullness i sin båt eller inte beror mera på varför man är ute med sin båt. Jag känner seglare som inte slappnar av för en sekund när de seglar och knappt ens när de ankrat i lugna viken, jag känner också motorbåtsmänniskor vars axlar sjunker genast när förtöjningarna är lossade. Jo, jag känner folk i hela spannet däremellan också, de hör till den absolut största gruppen.

 

Själv äger jag en motorbåt, inte för att jag har något emot segling, utan för att det är praktiskt för min del. Jag bor så lyckligt att jag kan cykla ned till hamnen på några minuter och ta en vända närhelst jag önskar. Oberoende av vindriktning och egentligen också oberoende av vindstyrka. Vi Vasabor har nämligen en stor skärgård där man kan hitta en skyddad rutt för en kvällstur om man bara håller sig i lä av öarna.

För en seglare har den rätt grunda och täta skärgården sina begränsningar. Det är grunt och trångt i de skyddade områdena, något som gör spontana kvällsturer lite svårare.

 

Och visst kan man känna mindfullness i en motorbåt. Min förra snipa toppade lite dryga sex knop, men då stånkade och vibrerade den encylindriga motorn, fören steg och svallen blev skamligt höga. Men om man bara släppte av lite och nöjde sig med dryga fem knop så blev motorns taktfasta trygga dunk meditativt. Båten blev en flytande veranda med varierande vy och man kunde sitta där med en kaffekopp i handen och bara ta det lungt. Min nya gamla (anno ca 1956) båt har ungefär samma egenskaper,  bara med skillnaden att den kunde med rätt propeller och vilja kanske pressas till dryga 20 knop. Men den används precis på samma sätt som den gamla snipan. Trivselfarten har stigit till sju knop och om jag av någon anledning måste skynda mig driver jag den uppemot 10 - 11 knop. Men då har motorvarvet stigit och ljudupplevelsen blir en aning stressande.

 

Jag känner inget behov av att komma så långt som möjligt på den tid jag har till förfogande. Får jag bara sitta där och se öarna glida förbi är jag nöjd. Om jag dessutom får se en bit ostörd horisont är lyckan och inre friden total. Den ultimata båten skulle vara en eldriven solpanelsladdad ljudlös glidare. Det vore något att glida mot solnedgången i...

 

Min båt är mitt tempel.

 

PS

Gubbar, pröva på en termin lätt yoga. Det sätter sina spår i ert inre som gör det lättare att chilla :-)

DS

[Oldtimer 81]

Jakten på mindfullness.........................

 

Hittar man mindfullness bättre i en segelbåt en i en motorbåt?

Behöver man en båt överhuvudtaget?

[Mackey 4 490]

Så populärt som mindfullness har varit och är så borde båtpriserna ligga på betydligt högre nivåer om det var nödvändigt att ha en båt så jag tror inte båten är nödvändig.

 

Segelbåten är tystare, lugnare och mindre krävande än en snabb motorbåt så egentligen borde en riktigt bullrig och snabb motorbåt automatiskt ge någon sorts medveten närvara i nuet.

 

Mackey

[Gäst MaxSchmeling]

Härligt att vara lite offtopic men liksom ändå inte.

 

1982 jobbade jag som lagerchef på den svenska tågfärjan m/s Skåne och vi gick på den gamla Kungsleden; Trelleborg-Sassnitz. En vacker sommardag, med ett helt kavlugnt Östersjön i vacker blå nyans, kommer vi i drygt 20 knop och hade väl ungefär halva distansen kvar till den östtyska kusten. Där brukade vi mötas av något stressat bevakningsfartyg från deras Volksmarine.

 

Just vid det här tillfället satt jag i mässen och käkade bruna bönor med fläsk. Samtal med trevlig kollega och väldigt uppsluppen stämning. Sitter där och snackar och äter och märker sakta hur mina bruna bönor liksom börjar flyta över på en sidan och jag minns att jag instinktivt tog en tändsticksask, som låg på bordet, och stöttade upp under ena sidan på min tallrik men mina bönor fortsätter att flyta över och min kollega utbrister;

 

Herregud, vad är det som händer?

 

Ingen information över PA-systemet, inget alls. Tystnad men när jag springande ut från mässen tittar ut ser jag att vi inte minskat farten utan fortsätter att plöja i 20 knop och slagsidan åt babord blir värre och värre. Känner en slags skräck i kombination med Vadfanedetta-känslan och fortsätter upp på däck. Fortfarande helt tyst i PA-systemet. Möter passagerare i landgångshallen som gråter och en man skriker till mig att hans fru inte kan simma.

 

Minns att jag helt nonchalerade dem...

 

När jag märker att jag inte längre i fönsterna kan se horisonten utan bara havet känner jag en stark känsla av undergång och detta parad med denna totala tystnad skapade en känsla av total overklighet. Färjan fortsätter och slagsidan är nu så att man inte kan stå rätt upp och i landgångshallen står jag och tittar på passagerarna som jag precis sprungit förbi. Ingen säger ett ljud.

 

Efter 5-6 minuter märker jag att färjan sakta börjar återgå i sitt normala läge och därefter infinner sig en ännu mer obehaglig overklighetskänsla. Fortfarande ingen info och denna info kom aldrig. Vi vände utanför Sassnitz och ingen ville säga ett ljud. Passagerarna lämnade färjan och måste ha undrat och gör kanske så än idag.

 

När informationen till slut kom till oss i besättningen kände ingen av oss den minsta känsla av mindfullness.

 

Överstyrmannen hade stått där på sin brygga och betraktat den vackra Östersjön. Enligt honom själv hade han helt försjunkit i tankar och inte märkt att han satte tummen på pumpen till krängningstanken varpå denna började pumpa in tontals blått vackert Östersjövatten in i babordssidans stora tankar. Där stod han, försjunken i tankar till hans vaknade upp och inte förstod vad som höll på att hända.

 

Det ska sägas, eller skrivas, att färjan redan från början, hade stabilitetsproblem och att SJ och Uddevallavarvet säkert inte var kompisar när varvet till slut lyckades lösa problemen.

 

Mindfullness till sjöss och i ett högre plan.

 

 

Redigerad 13 September , 2015 av MaxSchmeling

[seglarfreaken 55]

Riktigt kusligt MaxSchmeling! Men ändå lite lite mänskligt tyvärr. Hur många har inte styrt länge länge mot en utprickning som man långsamt närmar sig och efter en stund så ser man den inte eftersom man mentalt har passerat den vilket man INTE hade gjort?!

Är man observant på sitt eget psyke och beteende när man seglar så kan man märka att man börjar kryssa sämre när man börja längta efter mera vind eller vill vara längre fram där man tror att det blåser bättre.

Det är här och nu som gäller i mesta möjliga mån!

MEN vi är alla bara vanliga människor.

[jsbtango 23]

Sök på Youtube ,Kjell Enhager . Jag AB .   Den är klockren ,ta er tid och titta på hela föreläsningen , tänk om alla

hade den positiva inställningen .

(Hoppas att det inte är OT.)

 

S Bäckman

[Peter_K 4 208]

Jag har läst den här tråden några gånger och funderat. Ibland hamnar jag verkligen mentalt i seglingen, ibland inte alls. Vad beror det på? Jag har kommit fram till att när jag fokuserar max på segeltrimmet funkar det bäst; inte så att jag skotar en massa, utan mer att jag håller koll på vindvrid och liknande när jag t ex seglar bidevind.

[seglarfreaken 55]

Jag håller med dig till fullo Peter_K! Många brukar klaga på vindarna här på Mälaren.  Men har man den inställningen som seglare så anser jag att man inte har tillräckligt tålamod och inlevelsesförmåga. Saknas det även kunskap om att man ökar den framåtdrivande kraften och farten om man slackar på skoten då man inte ligger på maximal bidevind?

Jag seglar mest här och slackar på skoten så fort den kursen som jag vill hålla tillåter mig att göra det.

Jag ser ofta seglare som inte slackar när de har möjligheter till att göra det, men var och en får givetvis segla som dem själva vill. För egen del så känner jag att det ökar närvarokänslan och seglingsupplevelsen när jag tar vara på även små vindvridningar som kan ge möjlighet till att vinna höjd eller öka den framåtdrivande kraften.

Men som jag skrivit även förr:

Vi är bara människor allihopa och tänker vi /önskar vi oss vara någon annanstans än där vi är för stunden, vilket givetvis är mänskligt, så tappar vi både lite av fokuseringen och glädjen i seglingen.

Redigerad 13 September , 2015 av seglarfreaken

[seglarfreaken 55]

Så populärt som mindfullness har varit och är så borde båtpriserna ligga på betydligt högre nivåer om det var nödvändigt att ha en båt så jag tror inte båten är nödvändig.

 

Segelbåten är tystare, lugnare och mindre krävande än en snabb motorbåt så egentligen borde en riktigt bullrig och snabb motorbåt automatiskt ge någon sorts medveten närvara i nuet.

 

Mackey

 

Mindfullness i all ära, men vi ÄR alla bara människor och ibland kanske vi även behöver låta tankarna få fara iväg och tillåta oss att vara mentalt frånvarande!

Hur och när  ska vi annars kunna analysera och omvärdera våra egna tankegångar/livsstil/mönster när så behövs?

 

Redigerad 13 September , 2015 av seglarfreaken

[Gäst Beeblebronx]

Så populärt som mindfullness har varit och är så borde båtpriserna ligga på betydligt högre nivåer om det var nödvändigt att ha en båt så jag tror inte båten är nödvändig.

 

Segelbåten är tystare, lugnare och mindre krävande än en snabb motorbåt så egentligen borde en riktigt bullrig och snabb motorbåt automatiskt ge någon sorts medveten närvara i nuet.

 

Mackey

Är en segelbåt alltid tystare?

Jag håller inte med.

 

Min motorbåt är tystare men inte snabbare....

 

Edit: Ok, vid plattläns kan segelbåten vara tystare.

Redigerad 13 September , 2015 av Beeblebronx