En "rapport" från en seglingstur, och lite frågor kring ankring...

[raol 2 372]

Först en liten prolog:

Förra året ankrade jag bara en gång med båten. När vi köpte båten var det bara en stor dragg inkluderad, med ca 25 m ankarlina. Vi skulle lägga till i den fina viken norr om Huöarna, på Flatholmens västra sida (skärgården mellan Hunnebostrand och Bovallstrand). Jag hivade i draggen och tyckte den fick hyfsat fäste, men linan gick alldeles för brant ner. "Gasten" framme i fören, som tog emot mot klipporna, bad mig tajta ankarlinan. Och jag drog, och drog, och drog. Men det blev bara brantare och brantare vinkel på ankarlinan... Vi förtöjde framtill och nöjde oss med det. Båten höll ut från stenarna och vi dukade upp fikat. En båt kom rusande förbi bakom och drog upp rejält svall. Det skickade in båten i stenarna och det högg lite (inga märken alls syntes vid bottenmålningen i våras!). Vi hade ändå fikat färdigt, så vi lämnade platsen efter det. Men jag insåg då att vi behövde ett bättre ankare. Eller mer korrekt: vi behövde ett ankare.

 

I våras gjorde jag slag i saken och satte ihop en budgetlösning. Ett 7.5 kg ankare (Bruce-kopia), en svirvlande koppling över till 2 m kortlänkad kätting, och därefter 50 m treslagen polyesterlina som jag splitsade fast i kedjan (runt en kaus).

 

I går var det äntligen premiär. Av en slump var båda mina bröder (dvs båtens övriga delägare) hemma hos föräldrarna i Hunnebo, där vi har båten. Jag hade med mig en cykelkompis som gärna ville ut och segla. Jag var ledig den dagen, och hon tog ledigt för att kunna följa med. Kul sånt! Väderprognosen var hyfsad också. Det blev mindre vind och lägre temp än prognosen, men man kan inte få allt. Ändå en fin dag.

Först drog vi ut med ena brorsan. En lång sträcka plattläns med saxade segel (en teleskoperande båtshake fick fungera som spirbom för genuan - funkade superbra!) var behaglig. Många andra segelbåtar i samma riktning, så det var kul att se hur vi stod oss fartmässigt. Inte så illa, visade det sig, trots att vi var klart minst och dessutom hade en del påväxt på botten (dock inte så mycket som jag tidigare befarat). Brorsan som var med ute kunde inte vara med så lång stund, och dessutom skulle andre brorsan ombord (han är inte morgonpigg), så vi bestämde oss för att gå in till Bovall för att göra bytet. Brorsa #2 blev körd till hamnen. Han hade även med sig lite plastpåsar och kylklampar för senare makrillfiske. Jag hittade en lång flytbrygga som var tom längst ut, och bestämde mig för att segla in mot den högt mot vinden, för att gå upp i vindögat och ligga så medan brodersväxlingen ägde rum. Väntan på brorsa #2 blev lång, så vi seglade runt utanför ett tag. När han dök upp på bryggan tog vi ner genuan och gick in med enbart storseglet. Farten blev lägre och det blev lättare att vara på fördäck. Bättre sikt också. Jag missbedömde vindriktningsskiftet bakom Badholmarna, och fick därför vricka oss in med rodret sista 20-30 meterna... Nåja, allt går!

Med ny brorsa ombord föll vi av utåt från bryggan, hissade genuan och drog ut. Jag släppte i dörjen strax efter och satte mig i akterstuven. Det blev napp nästan direkt. En liten makrill. Vi kryssade oss ut ur den långa passagen tills vi var utanför Klätteskäret innan det nappade nästa gång. Några släppte, men fem blev det totalt där. Vi gick därefter söderut mot samma plats som jag nämnde i inledningen, dvs viken utanför Flatholmen. Planen var att ankra och lägga till på samma plats. Där ligger några huggna stenblock som bildar nästan som en liten kaj.

Vi seglade in, än en gång med genuan nertagen. Jag hade kollat på sjökortet och mätt upp ungefär var jag borde släppa ankaret. När vi passerade den linjen gick ankaret ner och jag släppte ut linan. Med mer än 20 meter kvar till land tog linan slut och jag fick snabbt bromsa upp färden, och samtidigt be brorsan ta ner storen. En grov missbedömning av avståndet alltså... Jag drog ut oss och drog upp ankaret igen. Vi drog upp storen på nytt och gick in. Denna gången fick jag avståndet rätt. Ja, lite mer marginal hade varit bra, men jag hade åtminstone 4-5 meter ankarlina kvar ombord när jag hade fått rätt avstånd. Tyvärr missade vi i kommunkationen, så brorsan nådde inte land i tid. Vinden gjorde att vi sakta drev ut från land. Eftersom avståndet var korrekt den här gången, och det är ganska tungt att dra upp ankaret, startade jag skamset motorn och backade upp till en bättre startpunkt och körde in lagom för att mjukt bromsas upp av ankaret. Nu kom brorsan upp på land med förtöjningslinan och allt var lugnt. Jag tog fram en vinklad bergskil och klämde ner den mellan två stenblock, och drog linan dubbel genom öglan (dvs så man kan släppa ena änden från båten och låta linan löpa loss). Vi låg äntligen bra! Ankaret satt som berget.

 

 

Efter en ganska lång fikapaus var det dags att lämna platsen. Vi släppte där fram och jag drog oss bakåt med ankarlinan. Oväntat tungt att dra upp! När ankaret var loss från botten satte vi segel igen och kryssade oss ut. Ingen motor användes, precis som jag vill ha det!

När vi var ute slängde vi i dörjen igen. Denna gången var det min kompis som skötte det hela. Hon fiskade för första gången i sitt liv. Tre makrillar till blev det. Vi var sju personer som skulle äta, så när vi hade fått sju tyckte vi att det räckte. Fast det råkade fastna en till när jag skulle skölja av och veva upp linan!

Kompisen fick även segla, dvs sköta roder och skot. Efter ett par slag funkade det rätt bra. Men eftermiddagen var sen och det var dags att avsluta segelfärden.

På vägen hem köpte vi potatis och dill, sen filéade ena brorsan och min kompis alla makrillar. Det blev en härlig måltid, och extra kul att hela familjen var samlad. Sist det hände var på julafton.

Så, frågorna då...?

Jo, hur gör ni för att bedöma avstånd vid ankring? Jag underskattade uppenbarligen rejält hur långt det var kvar till land första gången. Eller är det vanligt att man får göra om?

Och jag blev ganska förvånad när ankaret kom upp igen helt rent. Det syntes inte att det hade varit på botten. Kättingen var lika ren, liksom ankarlinan. Ren sandbotten? Jag tycker att det borde vara lera, eller åtminstone lerig sand, där, med tanke på topografin och läget.

[pseudonym 1 167]

På sjökorten finns att utläsa LA som betyder lera eller SD som betyder sand. Något som slår mig när jag tittar på var ninankrade att det var väldigt djupt och ingen optimal ankringsplats. Mellan 12-17 meter strax intill land är inte bra, blir för brant vinkel för att få ett bra fäste.

[Funkis 143]

Tack för en fin tur ( din beskrivning alltså! )

 

Tja... jag blev bättre på att bedöma när ankaret skulle i när jag fick ekolod... Annars är det svårt?

Sedan bygger det ju på erfarenhet också. Nu vet du att det nog är 15 meter djupt där? Nästa gång prickar du rätt! Jag själv har skaffat länge ankarlina för jag gillar att ha mycket lina ute!

 

Vad du kunde gjort vore att skarva ankarlinan med en 10-15 meters så du kom in till land? Sånt händer...

Redigerad 15 Juli , 2015 av Funkis

[trewq 591]

Härlig berättelse, roligast är när man får sådana aha-upplevelser som du, och i början händer det hela tiden. Jag har 65 meter ankarlina+5 meter kätting och undviker att ankra på mer än 15 meters djup, man ska ju lyfta upp det också. Efter hand lär du dig var du ska slänga i ankaret, erkänner att jag är avundsjuk på dina fortsatta upplevelser. Många gånger kommer det att gå alldeles fel, men ta vara på det, det är dom gångerna man minns och som är värda att berätta vidare.

[peterseglare 18]

jag räknar "båtlängder" in till land, dvs om båten är 9 m så lägger jag ankaret när det är 4-5 båtlängder kvar till land om det är djupt. Men eftersom jag har ett ekolod så blir det ofta senare, så länge jag kan lägga ut minst 4 ggr djupet, dvs om det är 3 m djup räcker det med 12-15 m ankarlina.

/Peter

[Thallatha 867]

Trevlig tur.

 

Har legat på Huöarna/Alvö ett antal gånger, me jag skulle nog aldrig komma på tanken att ligga där ni la er. Där är det alldeles för djupt och öppet åt väster.

 

Sen kan det ju va så att det är fullt med båt som det ju ofta är så här mitt i högsäsong och för en kortare fika paus får man kanske ta det som finns.

 

Hur jag bedömer avståndet -de vete katten. Det går av gammal vana.

 

Visst händer det att man missar en tilläggning. Då är det bara att gå ut och göra om. 

 

Jag missade faktiskt min förra tilläggning. På Hållö i måndags. Dålig kommunikation mellan min äldsta dotter och mig. Jag drev ut så att jag kom i rätt läge att gå in mot stenbryggan igen.

 

Dessutom fuskar jag alltid när jag lägger till. Använder mig alltid av gjutjärnsgenuan nu för tiden. 

 

Förr när man var ung och vacker hade man en paddel ombord och för att släppa ta fram den seglade man alltid intill. 

[raol 2 372]

Jodå, jag känner till att det ibland finns utskrivet på sjökortet vad för bottentyp det är. Men det är väldigt, väldigt glest (många sjömil) mellan de markeringarna och nästan uteslutande utomskärs. Det finns ingen markering för den här viken.

Djupet kände jag till - det såg jag ju på sjökortet - så ekolod hade inte hjälpt mig. Det jag hade svårt att bedöma var avståndet in till land. Enkel geometri säger mig att djupet bara påverkar en horisontell avståndsbedömning (sett till ankarlinans längd) med några meter. 15 m djup och 50 m ankarlina ger ett horisontellt avstånd på ca 47 m. Jag hade försökt hitta en linje med 40 m till land i mitt första försök, men det var alltså fel. Jag hade sett ut två detaljer på land intill som riktmärken, som jag uppenbarligen missbedömde...

 

Det låg säkert 30 båtar av olika storlek i de grunda "bukterna" strax söder om oss. Men jag går inte frivilligt in på så grunt vatten (mörkblått på sjökortet alltså) om det inte är en känd och underhållen/muddrad hamn. Hade jag haft ett ekolod monterat längst fram i fören, så hade jag nog vågat mig in på grundare vatten. Och sen dessutom då stångas med massa andra båtar... Nä, platsen var det inget fel på, tycker jag. Bara min avståndsbedömning.

 

Nåja, andra gången blev det ju bra. Ankaret satt hårt som attan. Men inte i sten, utan i ett "mjukt" material. Möjligen sköljdes allt rent på färden upp från botten...?
 

[Stephan_D 73]

Trevlig skildring!

 

Själv använder jag också båtlängdsmetoden, 3-4 båtlängder brukade vara lagom i 30-fotsklassen, nu får jag väl lägga till en båtlängd när vi downsizat.

 

Har dessutom 80 meter ankarlina så det ska till en rejäl feluppskattning för att den ska ta slut för tidigt.

 

80-meterslinan är egentligen två linor som är ihopskarvade efter en vindkantring som slutade med en ankarlina i propellern, men det är en annan historia...

[raol 2 372]

När jag står bak i båten finns det inte en chans i världen att jag kan bedöma båtlängder föröver. Men jag får väl använda principen: när det ser tillräckligt nära ut - vänta en tredjedel av sträckan ytterligare...

 

[Thallatha 867]

  2015-07-15 vid 20:58 skrev raol:

 Men jag går inte frivilligt in på så grunt vatten (mörkblått på sjökortet alltså) om det inte är en känd och underhållen/muddrad hamn. Hade jag haft ett ekolod monterat längst fram i fören, så hade jag nog vågat mig in på grundare vatten.

 

Varför inte då. Jag kan garantera att om det är för grunt så kommer du att märka det.

 

Jag har bara haft ett ekolod de sista åren - av styvt 50 med segelbåt - och när man går in mot land, så går man sakta. Att nudda botten är ju inte nåt som är farligt i låg fart. Fast jag gör ju alltid såna manövrer med motor.

 

Jag har egentligen inget övers för övertro på elektroniska hjälpmedel, så som framstående ekolod. Det är bättre att lära känna sin båt och hur den fungerar än att blindstirra på instrument och appar. Man behöver oftast all uppmärksamhet på det verkliga livet. Det som rör sig runt omkring båten.

 

Vind, sjö, det ställe på land man skall lägga till, andra båtar, folk som badar, ankarlinan, förtöjningstampar mm mm

[raol 2 372]

Hade båten haft ett bra roder och en motor monterad på ett vettigt sätt, så hade jag nog vågat mer. Men nu går det bara att svänga hjälpligt åt ett håll vid backning. Jag skulle tro att svängradien är 100-150 m åt ena hållet och 15-20 m åt andra hållet. Blåser eller driver det olyckligt kan det bli helt omöjligt att kontra avdriften.

[Thallatha 867]

  2015-07-16 vid 10:41 skrev raol:

Hade båten haft ett bra roder och en motor monterad på ett vettigt sätt, så hade jag nog vågat mer. Men nu går det bara att svänga hjälpligt åt ett håll vid backning. Jag skulle tro att svängradien är 100-150 m åt ena hållet och 15-20 m åt andra hållet. Blåser eller driver det olyckligt kan det bli helt omöjligt att kontra avdriften.

 

Vad beror detta på!?

 

Om nu motorn sitter på ett sånt sätt så att den inte går att backa med, varför ändrar du då inte monteringen!?

[Muerto 4]

Nu har väl inte båtar någon fast vändradie iofs.

 

I övrigt håller jag med Thallatha. Med utkik i fören och låg fart kan man smyga in överallt.

[bhemac 2 859]

Framåtseende ekolod är säkert bra men jag skulle ha betydligt större nytta av en AVSTÅNDSMÄTARE för jag ingen aning om hur långt det är till land.

Min taktik är 40 m multiplait med 30-40 extra tamp iskarvad. Det förvaras i olika "byttor" och kan användas var för sig.

 

Sen finns det ju naturligtvis en plan på en tv-kamera i masttoppen...

[mikael_matsson 177]

Att bedöma avstånd är något som kan tränas fram. Folk som aldrig behövt veta ser inte skillnad på 50m och 100m. Vi golfare ser direkt om det är 54,5m eller 55,0m till hål , hehe nåja...

Jag föreslår att du mäter upp ett par avstånd du ser varje dag. Lyktstolpar utanför huset, från tomten till nåt vägmärke du alltid går förbi eller vad som helst. Om du VET att det är 35m mellan din brevlåda å grannens, så kommer du se ganska exakt när du har 35m mellan båt och land nästa gång. Använd din ankarlina som måttband vettja. Den var väl 50m, dubbel är den 25. Två mått som du lätt "sätter" om du ser dem varje dag i din omgivning.

Redigerad 20 Juli , 2015 av mikael_matsson

[raol 2 372]

Jag är faktiskt bra på att bedöma avstånd på land. Det är över vatten jag är kass på det. 50 eller 100 m vatten ser förvillande lika ut.

 

[forgus31 139]

På västkusten har vi ont om träd. Dom försvann med sillen kantänka.

 

Träd eller annat högt i terrängen kan annars vara till hjälp. Med ungefärlig vinkel och uppskattad höjd får man ett hum om avståndet.

 

T.ex ett träd som är 10 m högt som trädtoppen skådas i 30 graders vinkel är på ung 20 m avstånd. Kanske dags att skaffa en sextant och sinustabell?

 

Har ett träd som jag skådar toppen på i 45 graders vinkel när jag står vid husväggen. Dags att förekomma med motorsågen istället för att nästa storm ska vräka det över huset. 45 grader är gränsfallet.

 

En spegel i masttoppen vinklad för befintlig ankarlina kan vara en variant på elektronisk ankarkamera. När strandkanten precis dyker upp ska ankaret ha fällts.

 

Dagens ilandsproblem löst?

[fredriklindell 109]

Kan man inte uppskatta antalet centimeter istället och sedan dela med 100?

[bhemac 2 859]

"En spegel i masttoppen vinklad för befintlig ankarlina kan vara en variant på elektronisk ankarkamera. När strandkanten precis dyker upp ska ankaret ha fällts."

Tror du inte en spegel på någon meter blir lite klumpigt?

 

En vattentät, digital, trådlös kamera kostar ca 300 spänn. Behöver bara ström, sen kan man kolla på en iPad.

Har man ingång för analog kamera på plottern så blir kameran ännu billigare.

Sen gör man antingen en lös plastskiva eller märken på sidan för avstånden 10, 20 och 30 meter till land.

 

[Thallatha 867]

  2015-07-20 vid 20:58 skrev bhemac:

"En spegel i masttoppen vinklad för befintlig ankarlina kan vara en variant på elektronisk ankarkamera. När strandkanten precis dyker upp ska ankaret ha fällts."

Tror du inte en spegel på någon meter blir lite klumpigt?

 

En vattentät, digital, trådlös kamera kostar ca 300 spänn. Behöver bara ström, sen kan man kolla på en iPad.

Har man ingång för analog kamera på plottern så blir kameran ännu billigare.

Sen gör man antingen en lös plastskiva eller märken på sidan för avstånden 10, 20 och 30 meter till land.

 

Är det inte bättre att man som nybörjare tränar på att hantera båten och göra de bedömningar som är nödvändiga, än att man skaffar och förlita sig på elektroniska sofistikerade lösningar.

 

Vad kostar en I-pad, som man dessutom inte ser på om nu solen mot all förmodan inte täcks av moln. 

 

Vad händer den dan tekniken krånglar. För det gör den. Det är inte frågan om OM, utan NÄR. Då står man där "med sin tvättade hals" och har inte lärt sig något över huvud taget.

 

Om man misslyckas vid en tilläggning är det bara att gå ut och göra om - märkvärdigare är det inte.

 

Tommy

 

Gammal stofil, som seglat i mer än 50 år och har misslyckats med massvis med tilläggningar - fast procentuellt sett är de misslyckade tilläggningarna ganska få. Hoppas jag får möjligheten att misslyckas ytterligare några gånger i livet. 

 

Under de år som jag hade båt på Svinninge Marina, Åkersberga, blev jag bekant med en äldre man som hade en Maxi 68. Han hade en del kroppsliga besvär. Klarade tex inte att vrida huvudet uppåt så att han kunde se vindexen. Han hade helt enkelt monterat en backspegel på puchpit, riktad så han kunde se vindexen. Han satt alltid på samma ställe i sittbrunnen när han seglade.

 

Man får inte va dum ...........

Redigerad 21 Juli , 2015 av Thallatha

[Oldtimer 81]

  2015-07-20 vid 20:58 skrev bhemac:

"En spegel i masttoppen vinklad för befintlig ankarlina kan vara en variant på elektronisk ankarkamera. När strandkanten precis dyker upp ska ankaret ha fällts."

Tror du inte en spegel på någon meter blir lite klumpigt?

 

En vattentät, digital, trådlös kamera kostar ca 300 spänn. Behöver bara ström, sen kan man kolla på en iPad.

Har man ingång för analog kamera på plottern så blir kameran ännu billigare.

Sen gör man antingen en lös plastskiva eller märken på sidan för avstånden 10, 20 och 30 meter till land.

 

Varför inte ta steget full ut? Segla hemma, på iPad'en 

[Thallatha 867]

  2015-07-21 vid 06:05 skrev Oldtimer:

 

  2015-07-20 vid 20:58 skrev bhemac:

"En spegel i masttoppen vinklad för befintlig ankarlina kan vara en variant på elektronisk ankarkamera. När strandkanten precis dyker upp ska ankaret ha fällts."

Tror du inte en spegel på någon meter blir lite klumpigt?

 

En vattentät, digital, trådlös kamera kostar ca 300 spänn. Behöver bara ström, sen kan man kolla på en iPad.

Har man ingång för analog kamera på plottern så blir kameran ännu billigare.

Sen gör man antingen en lös plastskiva eller märken på sidan för avstånden 10, 20 och 30 meter till land.

 

Varför inte ta steget full ut? Segla hemma, på iPad'en 

 

 

http://www.sailonline.org/

[Stern97 6]

Köp en lasermätare. Mäter avståndet med 0,5 meters noggrannhet upp till ca 500 meter! Denna är billig http://shop.caddee.se/avstandsmatning/caddee-color/laserkikare-253.html

 

Men mitt tips är att vänta att lägga pengar en säsong - det går fort att få "känsla" för ankring - bara att ge sig ut och göra fel...

 

Några andra bra ankringstips (som kan vara bra att tänka på om man är ny på båt):

Gå hela vägen in utan att släppa ankaret först för att kolla att det är en bra plats att ligga på. Sen är det bara att gå ut igen och göra på riktigt. Då har du också avstånden rätt (ok, jag vet att det inte funkar om man seglar in)

Kom in sakta, om det behövs så bromsa med motor, paddel eller segel istället för med ankaret (du kan aldrig vara säker att det fäst ordentligt och då brakar du i klippan).

Slacka ankarlinan ordentligt när du går in - om du håller den spänd på vägen in så riskerar du släpa med dig ankaret in eftersom det då inte "lägger sig ner" som det ska för att få grepp.

Kätting eller blytyngd lina gör att du inte behöver lägga ut lika långt.

[raol 2 372]

Farten var medvetet så låg att brorsan hade kunnat bromsa enkelt. Jag smyger mig in, jag.

 

Jag höll den inte spänd, utan drog åt först mot slutet. Jag har studerat många undervattensfilmer som visar hur olika ankare uppför sig på botten.

 

[Stern97 6]

Verkar som du har koll redan! Ha en bra sommar!

[raol 2 372]

Jag får helt enkelt fortsätta öva. Men det kräver att jag har med mig folk ombord. Jag ensamseglar oftast, och då vill jag inte lägga till på det här viset. Ja, egentligen vill jag väl aldrig sluta segla när jag väl är ute, men fikapauser i solsken är uppskattat av gästerna ombord.

 

[bhemac 2 859]

Visst är det en balansgång hur mycket teknik man ska använda och visst kan tekniken krångla men den mänskliga faktorn ställer till en hel del.

En del teknik har man svårt att vara utan, autopiloten tex. Ibland seglar jag en stund utan den men sen tröttnar jag och kopplar in den. Utan den skull jag absolut segla mindre.

Vindinstrumenten, onödig lyx, visst. Men jag blir förbaskat stel i nacken utan. Experimenten med backspegel gav inget, jag kunde inte ens se windexen.

Segla utan plotter är rent dumt tycker jag men jaga är av den uppfattningen att gå på grund är ett misslyckande.

Det är sällsynt att jag ligger mot berget med ankare i aktern men det brukar gå bra att bedöma lämplig punkt att droppa ankaret. Men visst skulle det vara praktiskt med en kamera, framförallt i mörkret. Fortfarande skulle jag bedöma avståndet med ögonen, sen verifiera med kameran.

Använder man tekniken som ett beslutsstöd så är den bra för att inte säga ovärderlig.

[raol 2 372]

Plotter måste jag säga att jag inte känner nåt behov av. Sjökort funkar finfint att navigera efter. När man tuffar fram i 3-6 knop händer inte saker så snabbt. Det går ju att kolla av eventuella grunda områden många minuter, ibland tiotals minuter, innan man kommer fram till dem. I en snabb motorbåt skulle jag däremot gärna ha en.

Autopilot kan jag tänka mig börjar bli intressant när man seglar för att transportera sig, eller om rodret styrs med ratt. Men i en liten båt där jag seglar för att segla, skulle en autopilot bara ta bort det roliga, själva essensen - att kontrollera båten!

Vårt lilla startbatteri skulle nog tömmas på ett par timmar med autopilot och plotter ändå...

 

[Thallatha 867]

  2015-07-21 vid 17:37 skrev raol:

Jag får helt enkelt fortsätta öva. Men det kräver att jag har med mig folk ombord. Jag ensamseglar oftast, och då vill jag inte lägga till på det här viset. Ja, egentligen vill jag väl aldrig sluta segla när jag väl är ute, men fikapauser i solsken är uppskattat av gästerna ombord.

 

Jag förstår inte riktigt problemet.

 

När jag började segla nån gång i början på 1960-talet, seglade jag min scoutkårs bohusjulle.

 

 

Det var nästan bara jag som var intresserad av att segla, så oftast så seglade jag själv. Under flera somrar seglade jag var enda dag. Vi hade bara segel och en paddel. Det var inte få gånger under den tiden som jag la till vid olika öar. Kommer inte ihåg ett det var några problem att ankra (dvs få ett akterfäste för båten)

 

Vi hade bara dragg att tillgå. Att det fanns nåt annat hade jag ingen aning om förrän i slutet av 1980-talet - fyra båtar senare. Draggen är ett alldeles utmärkt "ankare" för tillfällig landförtöjning i den Bohuslänska skärgården.

 

Tror att många blandar ihop namnet "dragg" med ordet "dragga", utan att egentligen förstå skillnaden. Sen finns det nåt man kan benämna "ankringsteknik". Med fel ankringsteknik hjälper inte det bästa ankaret i världen.

 

När jag lägger till vid en ö, så söker jag en plats som ligger i vindögat eller nära vindögat. Dvs i lä. Skall man ligga över natten får man ju ta hänsyn till ev vindkantring och ev ankommande sämre väder/ökade vindar.

 

Vid tillfällig förtöjning behöver man inte lägga ankaret så ruskigt långt ut. Det är väl nästan också en självklarhet att ha ankarlinans "baktamp" fastsatt nån stans ombord, eller tex i en fender.

 

När jag seglade med jullen släppte jag ankaret ett par tre båtängder från land. Man lägger ju oftast till på ställen där det är relativt grunt.Det är inte svårt att bedöma. Idag med motor händer det att, man som nån sa, går in till land för att kolla om man kommer in. backar ut, fäller ankaret och går in igen.

 

När man seglade in med den grundgående jullen fanns det nog inte en tanke på att man inte skulle komma ända in till land.

 

En förtöjningsända satte man ju fast på knapen innan man började segla mot den punkt där man skulle lägga till. Ankarlinan låter man löpa ut. När båtens för tar i land går man fram, tar föränden och "hoppar i land". Förtöjer föränden - om än tillfälligt. Sträcker upp ankarlinan och förtöjer tampen som går i land ordentligt och kompletterar ev med ytterligare ändar.

 

Har förkärlek för att låta åtminstone en av ändarna i land gå runt eller genom något och låta bägge ändarna va belagda ombord. Då kan man lossa den från båten när man skall gå.

 

Förstår inte varför man skall krångla till en enkel landförtöjning med videokamror i masttoppen och en massa annat lull.

 

Det är bara till att ge sig ut och segla och lägga till, gång på gång. Att man är själ har oftast inge betydelse. Det är bara  att välja ett bra ställe att lägga sig på och att ta det lungt. Visst misslyckas man ibland, men det är bara att ta upp draggen och göra om det hela.

 

Skulle det va nån som ser att man misslyckas och göra sig roligt åt det - det finns såna människor - så får de väl ha roligt. En sak är säker - de kan inte bättre själv. Hade det kunnat så hade de förstått problemet och då hade det inte varit lika roligt. Det är bara människor utan humor som har roligt åt när andra människor misslyckas med nåt.

 

På tal om att klanta till det - jag gick på grund i går - vid Tullboden. Det grundet har jag aldrig varit på tidigare. Jag är inte säker på att nån såg det, så det är lika bra att berätta.   

Redigerad 22 Juli , 2015 av Thallatha

[Oldtimer 81]

  2015-07-22 vid 05:30 skrev Thallatha:

 

  2015-07-21 vid 17:37 skrev raol:

Jag får helt enkelt fortsätta öva. Men det kräver att jag har med mig folk ombord. Jag ensamseglar oftast, och då vill jag inte lägga till på det här viset. Ja, egentligen vill jag väl aldrig sluta segla när jag väl är ute, men fikapauser i solsken är uppskattat av gästerna ombord.

 

Jag förstår inte riktigt problemet.

 

..........................................

 

På tal om att klanta till det - jag gick på grund i går - vid Tullboden. Det grundet har jag aldrig varit på tidigare. Jag är inte säker på att nån såg det, så det är lika bra att berätta.   

 

Inte jag oxå, Thallatha

 

När jag fyllde 6 fick jag en spestgattad seilsnekke av farfar. 18 fot med sprisegel, fock och klyver på peke.

När vi sjösette båten gav farfar en 1/2-timmes innföring i hur HAN hadde riggad "framdriften".

 

Då sagde guben: "Resten får du hitta ut själva. Hittar du inte ut a't; sätter vi båten på land"

 

Fan va snabbt jag lärde ;-)

 

I dag seglar jag (för det mesta) IOD, 33 fot, 3,3 ton m/ 46 kvm duk, utan motor. "Moderniteterna" är begränsad til Windex (som bara skådas i hamn, före kjolerna hissas. paddel och båtshake.

 

Jag ankrar alltid så långt ut som jag har lina (om det är plats). Nyttigt när man skal gå ;-)

 

 

PS. Ingen grundstötning i år. Kan det vara 0,2-regeln?