Hurdant är båtintresset nu för tiden?

[Sparre 5]

Vet inte om jag helt är ute och cyklar, men är båtintresset på nedåtgång? Jag har fått för mig det.

 

Det känns som den stora gruppen av 40-talister säljer av sina båtar från 70- och 80-talet. Få är särskilt sugna på dessa flytetyg och priserna har fallit. Det jag undrar lite kring är återväxten. Är dagens 25-35 åringar särskilt intresserade av att skaffa båt? Är det lättare eller svårare att få båtplats (tänker kanske framförallt i trakterna runt stockholms skärgård), än vad det var för 10-15 år sedan?

 

När jag besökte båtmässan förra året vill jag minnas att den var betydligt mindre än vad den var förr om åren. Det var bara en utställningshall, plus tillbehörshallen. Förr om åren körde de i två utställningshallar, plus en lite mindre hall för veteranbåtar, plus tillbehörshallen. Jag vet inte hur årets mässa kommer se ut, men en viss temperaturmätare borde det väl vara? Själv har jag ingen båt för närvarande, men ibland får man vissa infall att ändra på den saken. Sen börjar jag tänka på alla avigsidor med båtägandet och tänker att jag nog tycker att det är rätt skönt att slippa. Det blir lätt ett ok bara med en massa arbete som jag egentligen inte har tid med.

[Twister550 143]

Finns säkert många anledningar till att båtintresset förefaller vara lägre hos yngre generationer jämfört med -40 talisterna. Själv ser jag två stora skillnader jämfört med tidigare generationer som kan påverka bland annat båtintresset....

 

Jag har själv barn i 20-25 årsåldern, och det verkar som att den generationen har svårare att få en någorlunda säker och stabil inkomst. En av mina har en tillsvidareanställning enligt gammal modell inom industrin. De andra utnyttjas på ett skändligt sätt av kommuner som inte vill anställa i omsorgen utan gör allt de kan för att hålla folk kvar i otrygga timanställningar. Till detta kommer att det ställs hårda krav när de ska låna till bostäder..... 

På totalen känns det som att gruppen vuxna under 30 år inte kan eller vågar lägga några större pengar på en dyr hobby.

 

En annan anledning som jag tror är avgörande även längre upp i åldern (jag är själv 60-talist) är att man har flera intressen. Tiden eller viljan att lägga all ledigt tid på en enda hobby som praktiseras under några korta sommarveckor lockar inte. Veckor och månader av polering, bottenmålning, renovering etc. är alltför tidskrävande i förhållande till den tid som finns att fördela i en modern familj.

Att köpa en gammal 70 eller 80 tals båt som kräver massor av arbete för att hålla frisk och fräsch tar för mycket av den tillgängliga tiden helt enkelt.  Skola och idrott/föreningsliv i en barnfamilj upplever jag är betydligt mer krävande än när jag, barn till -40 talisterna växte upp.  Själv seglar jag inte längre av denna anledning, men en tuff aluminium båt som ligger i året runt och kräver förhållandevis liten arbetsinsats passar mig bra.

Finns nog en hel del unga som skulle vilja, men som pustar och stånkar när de tittar på risken med att dra på sig kostnader och  osäkerheten om sin  inkomst och framtida bostadslån...

 

 

 

Som sagt finns det säkert massor av andra anledningar också, men de jag redovisat här tycker jag mig se ganska tydligt i mina barns åldersgrupper, och i viss mån även bland mina jämnåriga....

[toaen 510]

 

 

När jag besökte båtmässan förra året vill jag minnas att den var betydligt mindre än vad den var förr om åren. Det var bara en utställningshall, plus tillbehörshallen. Förr om åren körde de i två utställningshallar, plus en lite mindre hall för veteranbåtar, plus tillbehörshallen. 

 

Var det inte tom två båtmässor på Älvsjö: En på våren och en på hösten!?

[Sparre 5]

Okej,

 

Själv är jag 70-talist och har "dragit på mig" två stycken småbarn + 1 hus. Sedan dess pallar jag inte riktigt med någon båt. Tiden finns inte helt enkelt. Sen har jag fått för mig att jämnåriga och kanske de som är något yngre prioriterar annat än båt.

 

Något gammalt lik till båt pallar man sannerligen inte med. Ny eller nyare båt är väl något bättre, men det är samtidigt en massa jobb ändå. Tvätt, bottenmåling, polering, städning efter vinterförvaring. Transport och sjösättning. Var medlem i en båtklubb och det ingick dagsverken, fulla dagar vi sjö- och torrsättning. Arbetsplikt och nattvakt. Man kan lätt räkna ihop en veckas arbete bara där. Mycket arbete för att åka lite båt under sommarens vackra dagar. Ändå finns det onekligen en viss tjusning, bara inte just nu kan jag känna. Drömmen vore förstås en riktig skärgårdsfastighet med sjötomt och egen brygga, men det lär väl bara stanna vid en dröm.

[Sparre 5]

 

 

 

När jag besökte båtmässan förra året vill jag minnas att den var betydligt mindre än vad den var förr om åren. Det var bara en utställningshall, plus tillbehörshallen. Förr om åren körde de i två utställningshallar, plus en lite mindre hall för veteranbåtar, plus tillbehörshallen. 

 

Var det inte tom två båtmässor på Älvsjö: En på våren och en på hösten!?

 

Inte vad jag känner till men jag har å andra sidan inte all historik.

[L3akim 18]

Är sen 70-talist med familj (sambo + två barn) och har haft båt i 11 år (Började med en Nimbus 26 från 1974 och har nu en Nord West). Min upplevelse är att vi är rätt unika. Väldigt få av våra vänner och bekanta har båt och man kan väl lugnt säga att vår båtklubb till största del består av 40- och 50-talister.

 

För mig har båtlivet blivit något heligt och jag njuter av alla delar av båtägandet mycket då jag har ett stillasittande jobb och båten ger mig utlopp för min (+ min sambos) mer praktiska ådra. Men det är väldigt få som gör den prioritering som en båt innebär gällande investering och tid. Vi är rätt ensamma ute på sjön och möter vi någon i vår ålder så är det oftast folk med lånad/hyrd båt.

 

Folk idag i t.ex. Stockholmsområdet har nog det rätt tufft att överhuvudtaget rent ekonomiskt få ihop ett båtägande om man samtidigt skall få ihop tiden. Har man hus för 4-5 miljoner, två bilar och 2-3 barn så är det nog en kalkyl där varken ekonomi eller tid går ihop för många. Har kollegor som i princip inte gör annat på helger än att åka runt med sina kids på aktiviteter. Mina är ännu inte så gamla så jag får väl se vad detta får för konsekvenser för vårat båtliv.

 

När vi köpte båten vi har nu så var det medvetet att vi sannolikt rent ekonomiskt kommer att gå back om vi skulle få för oss att sälja. Men jag + familj värderar ändå båtlivet såpass högt att vi valde att bortse från detta. Den dagen den sorgen ...

 

Edit: tryckte för snabbt på knappen ....

 

Som svar på frågorna. Jag tror definitivt båtintresset har svalnat och har varit på nedåtgående länge. Vet inte var botten är egentligen. Det är idag inte omöjligt att få tag i båtplats och tycker mig både se och höra att det finns ett gott utbud av båtplatser. Väldigt synd att så många går miste om det underbara som ändå är båtliv 

Redigerad 19 Februari , 2015 av L3akim

[Hasse_O 28]

Det ligger mycket i resonemanget ovan, att när tiden fanns, så har unga idag otrygga anställningar (i offentlig tjänst eller telemarketing) och därav osäker ekonomi.

Och när det börjar ordna upp sig så finns inte tiden, då kräver både jobb och barn all tid och lite till.

 

Så när vi ser oss omkring i naturhamnen så är det numera mest gråhåriga 60-åringar, dvs människor med tid och lite större båtar och några få styrpulpetare med stora motorer för lite yngre och köpstarka i karriären som blåst dit i 40 knop för en kort stund .

[ChristerN 2 512]

Tillhör själv 50-talisterna och för mig var det först när barnen var på väg hemifrån som möjligheten, både vad gäller tid och pengar, uppstod. Visst har jag haft små och medelstora båtar innan dess men de har varit öppna små segel- och motorbåtar. Sen har jag kappseglat med grannar i deras båtar.

När barnen var små och unga var det tajt med ekonomin och man hade inte mycket tid över på helgerna med olika träningar, tävlingar och matcher och ficka man en stund ledigt så tog jag mig gärna en tur i någon av mina båtar.

Först i "mogen" ålder har jag fått möjlighet att köpa bobara båtar. Kanske har jag också drabbats av "nyhetens behag" för jag fixar med stora båten året runt och har alltid projekt på gång eller i tankarna. Detta kanske går över men det har hållit på i 10-15 år nu så kanske är det obotligt.

 

Visst är det så att intresset är klent och, precis som skrivits ovan, ekonomin är skral för många unga. Håller helt med om det, både om ekonomin och om arbetsmarknaden och tidsbristen. Ingen av mina telningar har båt men de pratar mycket om det. Den ena kan jag nog tänka mig kommer skaffa en men förmodligen inte den andre.

Såna som jag är nog ett utdöende släkte (som tom sitter mitt i natten och skriver!) och de låga begagnat-priserna beror nog inte enbart på att marknaden översvämmas av gamla båtar som 40-talisterna inte orkar sköta om längre utan också ett allmänt minskat intresse. Surt för tillverkarna av nya båtar men kanske bra för marinor etc då båt-klubbarna förmodligen har betydligt sämre undelag på sikt.

[Pauce 10]

Är själv född mitten 80-talet och Twister550s analys om arbete osv är nog en väldigt bra slutsats.

 

Jag själv är uppväxt med båt men tiden 18-25år var det plugg och flängande på olika jobb. Nu har jag fast jobb, köpt min bostadsrätt, löst billånet osv och har nu hittat tillbaka till båtlivet.

Däremot vill jag ändå ge en något annan bild också. Har faktiskt ändå flera vänner i samma ålder som jag delar båtintresset med. Har även träffat på flera yngre på  båtklubben som köpt sina första större båtar osv. Så viss återväxt finns det allt.

 

Däremot kommer nog absolut båtlivet förändras ytterligare och den äldre fritidsflottan av tex segelbåtar i 20-30fots klassen som man ser massvis av kommer nog att försvinna.
 

Tycker ändå det är så trångt i Stockholms skärgård så några färre båtar där ute gör inget J

[Sparre 5]

 

 

Folk idag i t.ex. Stockholmsområdet har nog det rätt tufft att överhuvudtaget rent ekonomiskt få ihop ett båtägande om man samtidigt skall få ihop tiden. Har man hus för 4-5 miljoner, två bilar och 2-3 barn så är det nog en kalkyl där varken ekonomi eller tid går ihop för många. Har kollegor som i princip inte gör annat på helger än att åka runt med sina kids på aktiviteter. Mina är ännu inte så gamla så jag får väl se vad detta får för konsekvenser för vårat båtliv.

 

 

 

Jag känner igen mig ordentligt i ovanstående stycke. Det skulle kunna vara jag. Visst skulle det visserligen gå att tränga in en båt rent ekonomiskt, men tiden finns ju inte. Det blir lätt bara ett ok. Man skulle behövt längre semestrar och möjlighet till lite barnfritt. Det är väl problemet i min generation - man vill ha allt. Visserligen hade väl kanske våra föräldrar, 40-talisterna också den inställningen. Bara det att det kändes som de behövde kämpa mindre för att uppnå det. Sen har vi alla dessa helgaktiviteter för barn som närmast har blivit ett obligatorium. Tror kanske inte att vi som växte upp på 80-talet hade riktigt mycket av den varan rent generellt?

 

Jag vet som sagt att det tidigare varit väldigt svårt att få tag i båtplats, men det har kanske lättat upp en smula? Även i min gamla båtklubb har det känts väldigt åldestungt, men har mest fått för mig att de äldre "blockerat" de yngre som fått vänta i åratal på en plats. Men det kanske inte är så längre? De äldre kastar in handduken pga ålder och de yngre värdesätter andra värden i livet? Kanske inte bara jag? Är det lättare att med mindre kötid komma över en båtplats idag? Kanske till och med finns vakanta?

[Twister550 143]

Pauce  har en poäng där, och egentligen kanske det inte är intresset som sviker, utan möjligheterna. Grabben  som är född -92 fiskar tillsammans med mig under hela året, och under sommarmånaderna står övriga familjen, vänner och bekanta på kö för att åka på badutflykt etc.  Grabben och jag beställde styrpulpetaren ihop, och jag ställde som krav att minst förarintyget skulle tas för att han skall ha fri tillgång till båten. Nu fixade han nyligen kustskepparen, väntar på en lämplig SRC kurs, pratar radar, ais och funderar på att investera i autopilot till trollingfisket.....    

Vi har haft många av hans jämnåriga fiskekompisar och andra bekanta med i båten, och flera skulle nog gärna skaffa båt om de kände att de hade en pålitlig inkomst.

 

Så att intresset är lågt kanske är en missuppfattning.......

Utbudet av båtar stämmer nog inte heller riktigt med det som kunde varit gångbart. Jag tror att bränslesnåla inte alltför snabba båtar med väldigt enkelt underhåll har framtiden för sig......  typ den där skärgådsströvaren eller vad den kallades.....

 

Aluminium har redan en stor marknadsandel, men tyvärr är det mest båtar som trivs bäst med stora törstiga maskiner.......

 

Så jag skriver under på att fritidsbåtsflottan ganska säkert kommer att förändras radikalt under de närmaste 20-30 åren. Men förhoppningen är ju att våra ungdomar ser möjligheter och inte bara hinder, och så småningom hittar ut i våra underbara skärgårdar...

[Peter_K 4 207]

Tror också att båtlivet förändrats. Inte många yngre som vill sitta och uggla på en klubbholme och bli full med båtgrannen - båtlivet blir mindre husvagn och mer aktivitet. Mycket skall hinnas med i livet, då passar snabba utflykter över soliga dagen med fiske, bad och picknick in bättre än veckolånga semestrar på sjön.

 

70-talsflottan är idag gammal, och i mångt och mycket sliten och omodern med tråkiga seglingsegenskaper, flatbottnade motorbåtar, oljeläckande motorer, mögliga dynor och skitig/möglig inredning efter 40 år på havet. Lägg därtill omodern standard på inredningen för de som verkligen vill bo i båten - ståhöjd och separat toa är ett måste för de flesta. Dessutom är det billigt att låna pengar för de som vill köpa, och bekvämt att hyra för de som vill det.

 

Om man är sådan som tycker att en vecka per år är precis lagom att vara ute med en båt, då är faktiskt att hyra båt både ett ekonomiskt och tidsmässigt bra alternativ. Bara lasta, kasta loss och ge sig ut. Inget vårfix, inga dyra reparationer av trasiga värmare, nya segel, nya batterier osv.

 

Så... ja. Båtlivet förändras. Det är dessutom dags att skrota bort de sämsta båtarna. Eller - som jag sa på båtklubben, köp in några gamla trötta långkölare ingen vill ha, plasta igen fönster och genomföringar, slit ut inredningen, gräv ner till vattenlinjen och använd dem som bajstank till sugtömningen. Snyggt, billigt och praktiskt!

[Twister550 143]

Mitt i prick Peter!

Nej känner jag nittitalisterna rätt kan dom tänka sig att bli fulla med kompisarna på en holme ena veckan, men nästa vecka är det fjällen, Grekland, Gotland eller kanske Vietnam som gäller.....

[stewe 20]

Jag och mina syskon och kompisar tillhör nog undantagen här

Vi är ett gäng på 5-6 familjer med lite nyare motorbåtar som vi tar på trailer till lite olika skärgårdar.

Alla är småbarnsfamiljer med vad allt det innebär.

Men jag måste säga att det funkar klockrent för oss. Blir det dåligt väder (mer än en dag enligt prognos) så åker man hem och fixar på huset några dagar medan båten står färdigpackad på uppfarten. När prognosen ändras sig åker vi igen. Ofta är vi iväg en vecka åt gången.

 

Vi håller båtarna i fint skick men lägger inte jättemånga timmar per år i underhåll.

Så jag antar att vi tillhör den skaran som ska stå för återväxten

[Sparre 5]

 

Pauce  har en poäng där, och egentligen kanske det inte är intresset som sviker, utan möjligheterna. Grabben  som är född -92 fiskar tillsammans med mig under hela året, och under sommarmånaderna står övriga familjen, vänner och bekanta på kö för att åka på badutflykt etc.  Grabben och jag beställde styrpulpetaren ihop, och jag ställde som krav att minst förarintyget skulle tas för att han skall ha fri tillgång till båten. Nu fixade han nyligen kustskepparen, väntar på en lämplig SRC kurs, pratar radar, ais och funderar på att investera i autopilot till trollingfisket.....    

Vi har haft många av hans jämnåriga fiskekompisar och andra bekanta med i båten, och flera skulle nog gärna skaffa båt om de kände att de hade en pålitlig inkomst.

 

Så att intresset är lågt kanske är en missuppfattning.......

Utbudet av båtar stämmer nog inte heller riktigt med det som kunde varit gångbart. Jag tror att bränslesnåla inte alltför snabba båtar med väldigt enkelt underhåll har framtiden för sig......  typ den där skärgådsströvaren eller vad den kallades.....

 

Aluminium har redan en stor marknadsandel, men tyvärr är det mest båtar som trivs bäst med stora törstiga maskiner.......

 

Så jag skriver under på att fritidsbåtsflottan ganska säkert kommer att förändras radikalt under de närmaste 20-30 åren. Men förhoppningen är ju att våra ungdomar ser möjligheter och inte bara hinder, och så småningom hittar ut i våra underbara skärgårdar...

 

Okej, tror du att intresset från din sons sida kommer hänga kvar även då han kanske skaffar egen familj någon gång i framtiden och agerar mer självständigt?

 

Vad det gäller "underhållsfritt" tror jag helt klart att du kan ha en poäng. Tror många letar efter det bekymmerslösa båtägandet (eller i vart fall vad man tror är det).

 

Vad gäller bränsletörst har jag alltid tyckt att många tycks fästa lite väl stort avseende vid det. Om båten drar 0,8 eller 1,5 liter per distans. Spelar det egentligen så stor roll för det stora flertalet som bara använder sin båt på sommaren när det är vackert väder? Om man däremot mer eller mindre bor på båten och kuskar runt i den så fort det är isfritt kan jag förstå att man bryr sig om bränsletörsten, men det är nog max 5% av båtägarna som kvalar in där.

 

Skulle jag satsat på båt idag hade det nog blivit en hyggligt stor DC med V8. Det är ju ändå någonstans känslan och upplevelsen man vill åt med båtlivet tycker jag.

 

Hur är förresten fisket nu för tiden? Minns när jag var barn och hur jag i början av 80-talet var ute och fiskade med min far och en kompis. Tusan vad torsk vi drog upp i utkanten av Stockholms skärgåd. Några år senare var den väl helt utdöd? Bottendöd. Vet inte om det någonsin har återhämtat sig efter. Men du kanske inte håller till i Stockholms skärgård?

Har även fått för mig att andra fiskarter utom möjligen då strömmingen blivit betydligt sällsyntare.

[Tirill 22]

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om denna företeelse i andra trådar genom åren här på MG.

 

Jag tänkte på det senast vid årets besök på båtmässan i Göteborg för ett par veckor sedan. Medelåldern där bland de besökande var ju säkert 60 år. 90% var män.

 

Orsakerna är ju många, men bl.a. att världen ser så annorlunda ut idag!

På 70 talet fick man "jobba" sig till USA eller Australien som mässkallepå en gammal Broströmmare om man ville dit. Idag kostar det ett par tusenlappar och folk åker till New York på WeekEnd tur. Man reser kors och tvärs i världen som var en omöjlighet på 60-70 och 80 talet. Thailand, Bali, Australien and U name it.

Många familjesituationer ser oxå annorlunda ut! Det är mina barn och dina barn och våra barn och barnhelg och så vidare. För de drygt 2 miljoner i Sverige med utomeuropeiskt påbrå ter sig båtlivet helt ointressant. Många kan dessutom inte simma och blir mycket ängsliga i närheten av vatten.

 

Jag har gjort en liten mini-enkät bland mina egna barns vänner i 20-30års åldern, och av alla de jag diskuterat med så är det inte ens 5% som har det minsta intresse för att kuska runt kusterna i en Albin 25a eller en Ballad. Däremot så verkar Havskajak vara av "coolt", men då hyr man en "såklart".

 

Däremot så tror jag inte som tidigare inlägg att dagens annorlunda anställninsformer och arbetsmarknad spelar så stor roll av det skälet att på 70 talet så kostade en fungerande övernattningsbåt ofta en hel årslön.  Idag kan man få en gammal, men dock väl fungerande familjebåt för en månadslön, T.ex. en Maxi 77a m.fl. I alla fall som en instegsbåt till båtlivet.

 

Jag har sett att det för varje sommar blir fler och fler uppställda båtar med flaxande presenningar på marinorna runt Göteborg med båtar som rätt o slätt e övergivna. På 70 talet hade vi som då var i 20års åldern gett vad som helt för ett av dessa objekt. Nu är ingen intresserad, trots att många skulle kunna funka fint som semesterbåtar med ett par veckors uppfrächningsjobb.

 

Dessutom verkar det som, och det är kanske det allra tristaste, att många unga idag inte har några intressen överhuvudtaget mer än att sitta och knäppa på en dator/telefon eller sitta och titta på TV dygnets alla tider. 
Jag kan inte erinra mig att jag minns en enda sån människa på 70 talet när båtintresset exploderade i  Sverige.
Jag tror heller inte att bilden kommer att ändras när många av de hundratusentals båtägare som tror att deras båtar är värda 50-100.000 Kr kommer att få erfara att dom inte ens kan få ut tiondelen om några år. Det är bristen på intresse snarare än bristen på pengar som har styrt utvecklingen till där vi är idag.
 

 

 

 

Redigerad 20 Februari , 2015 av Tirill

[fredriklindell 109]

Ungdomen har alltid varit i förfall enl de äldres moral, inget nytt under solen där i alla fall. Men på ngt sätt växer dessa oansvarsfulla slynglar upp till goda samhällsmedborgare ändå, och får kröna denna initiering i de ansvarastagandes vuxenvärld genom att i sin tur beklaga sig över sina barns bristande förmågor.

 

[Twister550 143]

Tirill du missar en del av resonemanget. Även på -70 talet gick det att köpa en gammal båt som krävde några veckors jobb för att vara campingbar, en gammal träbåt för en månadslön. Men man ville ha något nytt, fräscht och köpte istället båt för en årslön, där tror jag faktiskt inte det skiljer så mycket mot dagens unga vuxna. Klart att de också vill ha något fräscht o nytt som inte kräver veckovis av arbeta bara för att hålla sig flytande eller stinka av mögel......

 

Visst är det många som fastnat i IT-träsket, med näsan ner i mobiltelefoner och surfplattor, men jag ser också att unga vuxna har pecis samma driv och vilja som andra generationer, men de kanske inte vill binda upp sig för en dyr hobby och avstå massa annat.....

 

Jag tänker dessutom sticka ut näsan ordentligt.

Vi som växte upp på -60 talet och senare lever i en helt ny värld när det gäller fördelning av fritid. Medan våra föräldrar ofta var relativt ojämnställda, ofta bara en yrkesarbetande på heltid i familjen etc. Så ser det helt annorlunda ut idag, två vuxna i familjen som jobbar heltid eller mer.... Bägge gör anspråk på att fritiden skall användas till deras intresse.....  Bägge deltar i den dagliga driften av hushållet, tvätt, städning, matlagning, barnens läxor och aktiviteter.

 

Lite provocerande kanske, och jag är inte helt rättvis nu, men jag har sett det otaliga gånger, men påstår inte att det var så i alla familjer...

Men trots allt, jag hade lätt kunna hålla mig med egenbyggd segelbåt som krävt massor av underhåll och pyssel om jag haft fullservice hemma, maten på bordet när jag kommer hem, inga störande ungar som klättrar på mig när jag är trött efter jobbet. Rena kläder, dammsuget, diskat o fullservat i störta allmänhet....   då hade jag haft all tid i världen till att ta hand om och vårda nåt vrak från -70 talet.

 

Men det är andra tider nu, och väl är väl det, tycker jag i alla falla, mina tre döttrar ska inte behöva bli hembiträden till någon övervintrad patriark.....

[thundergod 101]

Jag har inte uppfattningen att båtintresset gått ned spec. mycket.

I de gästhamnar vi besökte i somras: Vasahamnen, Grinda, Sandhamn, Fejan och Furusund upplevde jag det som ganska gått om yngre familjer och ungdomar i båtarna. Inga problem alls för våra ungar att hitta kompisar.

 

Dock har intresset för att mecka och själv ta hand om båten minskat kraftigt. Det har säkert att göra med den allmänna tidspressen i samhället samt kanske även med minskat intresse av att "meka". 

Ett förändrat beteende är även att man större utsträckning använder båten för kortare turer och kanske bara är ute 2-3 dagar i sträck på semestern. Få unga familjer tillbringar 4v i båten varje sommar. Det gör även att båttyperna som är aktuella blir lite annorlunda än på 70-80 talet. Vilket jag tror bidrar till att äldre familjebåtar som ofta är relativt långsamma, inte är så heta på begagnatmarknaden.

Det finns en anledning till att nya/nyare DC kring 6-8 meter verkar vara det hetaste segmentet just nu - passar perfekt in i den nya generationens båtägande. Intresset för segelbåtar går ned, vilket även det speglar den nya typen av användande.

Man vill ha relativt nytt och problemfritt, det ska gå snabbt att ta sig ut och hem. Ett faktum som bevisar det är även att efterfrågan på vinterförvaring och service har ökat kraftigt de senaste åren, utan att mängden båtar ökat nämnvärt.

 

En nackdel med ovanstående är dock att båtägandet blir dyrare eftersom man inte verkar vara spec intresserad av att underhålla gamla grejjer. Det blir de med lite högre inkomster som anser sig ha tid och råd med båt. Inte som på för några årtionden sedan när nästan varenda familj åkte på båtsemester.

 

[Riro 115]

Jag tror det mest beror på att ungdomar har en annan inställning idag. Jag har alltid haft en tillfredställelse över att äga något oavsett det är en båt, bil, sommarstuga etc. Det jag har märkt på mina egna barn (ålder 28, 25, 22, 17, 13) är dom inte högst värdesätter saken i sig, utan funktionen den ger. Alltså dom skulle lika gärna hyra båt som att äga, om det är billigare och enklare. Tror tyvärr att detta i framtiden kan ge att de enda som äger båtar har så god ekonomi att de kan köpa en ny båt som de har liggande på en fullservicemarina utan att det blir hål i plånboken. 

Jag är naturligvis själv medveten om att det förmodligen skulle vara billigare och definitivt mindre besvär att hyra båt de veckor man är ute, men det som uppväger är tillfredställelsen av att äga och vårda något även om det inte är försvarbart varken ekonomiskt eller i nedlagd tid. 

[Peter_K 4 207]

Ville man ha nytt på 70-talet köpte man med lånade pengar (=100% avdragsgillt...) och inflationen gjorde att båten du köpte för 100 kkr ny sålde du fem år senare för 100-110 kkr när du ville köpa större eller sluta åka båt...

[Riro 115]

Tror inte att det beror på att ungdomar inte har råd, (det skänks bort fullt sjödugliga båtar på blocket varje höst), utan att idag så vill man ha ett färdigt koncept som används en tid för att sedan kasseras och köpa nytt. På ett par år köper ju ungdomar mobiler för samma summor som en OK begagnad båt kostar.   

Redigerad 20 Februari , 2015 av Riro

[Sparre 5]

Det är bristen på intresse snarare än bristen på pengar som har styrt utvecklingen till där vi är idag.

 

 

 

Det där tror jag också är pudelns kärna. Det här med otrygga anställningar osv, kan möjligen spela in för en del men bara på marginalen. Jag tror det har att göra med brist på tid, samt andra prioriteringar. Resandet utomlands är något helt annat än vad det var på 70-talet.

 

Att det fortfarande syns mycket båtar i skärgården tror jag har att göra med att de sista 40-talisterna ännu inte kastat in handduken, samt att folkmängden faktiskt ökar.

[Sparre 5]

Ville man ha nytt på 70-talet köpte man med lånade pengar (=100% avdragsgillt...) och inflationen gjorde att båten du köpte för 100 kkr ny sålde du fem år senare för 100-110 kkr när du ville köpa större eller sluta åka båt...

Så är det. 40-talisterna förstår nog inte riktigt på vilken räkmacka de åkt genom livet.

[Twister550 143]

Tror inte att det beror på att ungdomar inte har råd, (det skänks bort fullt sjödugliga båtar på blocket varje höst), utan att idag så vill man ha ett färdigt koncept som används en tid för att sedan kasseras och köpa nytt. På ett par år köper ju ungdomar mobiler för samma summor som en OK begagnad båt kostar.   

Skillnaden är väl att mobiltelefonen lämpar sig för en tid användning och sedan utskrotning. Medan även den billigaste båt vill ha bottenfärg, oljebyte, sjösättning, upptagning båtplats/trailer, och andra mer eller mindre dyra nödvändigheter för att kunna nyttjas.......och även med dessa tillbehör så är det väl få människor, ens bland oss frälsta som tänker sig att använda båten 24/7 365 dagar om året.

 

Att ekonomin inte skulle påverka intresset köper jag inte, här i Blekinge är ungdomsarbetslösheten utbredd..... ett faktum som gör att många av våra ungdomar har svårt att över huvud taget få igång något slags vuxet liv med egen bostad etc.......

[Bobba 54]

Superintressant diskussion! Jag är själv sen 70-talist som mer eller mindre vuxit upp på sjön både på väst- och ostkusten med 40-talistföräldrar. När dessa slutade åka båt och som många andra migrerade till båt på hjul (husbil) stod jag och sambo utan båt några år och "gjorde annat".

 

För några år sedan kom beskedet - livet som vi kände det skulle ta slut och ett litet monster skulle för alltid invadera våra liv. Väldigt tidigt, långt innan "leveransen", kände jag att många av mina gladaste barnminnen var förknippade med skärgårdsliv, grillande på klippor, tillverkning av barkbåt, krabbfiske, abborrmete osv. och vi var tidigt överens om att båt skulle bli en viktig del av våra somrar som familj. Vi började med en liten Flipper 620C som egentligen var för liten redan innan den köptes men den stämde med vad många nämnt ovan - lite underhåll, ny motor, inget meck...

 

I höstas var dock måttet rågat efter att ha campat i båten i tre somrar och vi började på allvar leta. Tidigt insåg jag att man kunde få riktigt bra båtar för en historiskt sett liten budget om man kunde leva med:

- Dubbla bensinare (bränslemerkostnaden är en fis i rymden i det stora hela)

- Att lägga lite tid på en "engångsupprustning"

- Att inte ha den flashigaste båten på Sandhamn.

 

Vi hittade tillslut vårt objekt och efter lite diskussion fick vi loss den för vad jag tycker är en spottstyver med tanke på att det är 10 meter norsktillverkad kvalitet med två moderna drivlinor som var fabriksnya i mitten av 2000-talet. Enligt prislista från 1989 kostade vår båt drygt 1,1 miljon som ny. Nu 200 arbetstimmar senare har vi en fantastisk båt fullt jämförbar i funktion och komfort med 1,5-2-miljonersbåtarna vi kikade på på båtmässan i GBG. Inte lika "flashig" såklart men det är inte det som kommer ge vår dotter glada barndomnsminnen!

 

Vad vill jag ha sagt med detta? Det finns fortfarande de som kan tänka sig att investera lite tid i en äldre (sent 80-tal i vårt fall) båt trots hus, familj m.m. m.m. Och att båtmarknaden idag är fantastisk om man har en lite mer traditionell syn på båtlivet och inte är rädd för lite skit under naglarna.

 

Det jag har observerat de senaste åren i skärgården är dock, som många är inne på, att båtarna nog har blivit lite färre men också betydligt större. Vi var ALLTID minst i viken i vår Flipper. Utan undantag. En annan observation är att övernattare verkar flockas i klumpar i gästhamnar eller i de naturhamnar som finns med i t.ex. "Arholma - Landsort". Det är enklare idag att hitta sin egen lilla vik att ligga i än vad det var tidigare. Jag drar slutsatsen att folk inte har samma erfarenhet av sjöliv samt att man är ute efter aktiviteter och inte lugn och ro. "Folket behöver aktiveras när dom kommer ut i skärgården". Blir lite Böda Camping fast med båt. 

 

Jag tror att trenden kommer hålla i sig. Vi som sköter och ömt vårdar äldre kvalitetsbåtar kommer bli färre och fler och fler fina gamla Fjordar, Flipprar, Dracos, Maxi, Albin, Coronets etc. kommer ligga till försäljning till historiskt låga priser.

 

En annan trend som är ganska uppenbar är som sagt att folk är mer "ombytliga" idag. Man hoppar kanske på båtlivet under något år utan att veta vad man ger sig in på, köper en Amerikansk midcabinare och njuter i solen en vecka. När vintern kommer vet men inte riktigt hur man ska ta hand om båten och när höststormarna kommer är det inte så kul att titta till, täcka, lufta och fixa så man skiter i det. På vår båtklubb står 3-4 Jänkebåtar utan täckning, med uppfällda (och gissningsvis numera sönderfrusna) drev och ser eländiga ut. Jag tror att denna trend med ägare som inte sköter sina båtar är starkt bidragande till Amerikanska båtars rykte? 

 

//Bobba - med ungefär 100 arbetstimmar kvar innan sjösättning!

 

PS. Jo - det var två båtmässor tidigare under några år. "Allt för sjön" på våren och en annan som var mer inriktad på större motor- och segelbåtar på hösten. Hette den möjligen "Scandinavian sail and motorboat show"?

Redigerad 20 Februari , 2015 av Bobba

[CaptainKongo 80]

Är även jag sen 70-talist som vuxit upp på sjön. Varje sommar var jag, min bror, mamma och pappa & vår schäfer ute i tre månader i sträck med familjens Albin Vega och seglade till Finland och hälsade på släkten. Visst det var trångt, men det är inget som jag tänkte på då.

 

Har många fina och roliga minnen från den tiden. Barkbåtar, bad, träffade andra båtbarn osv.

 

När jag sedan växte upp var det en självklarhet för mig att vara ute på sjön även som vuxen. När jag var 24 köpte jag min första egna båt, en Albin Vega, som jag rustade upp till toppskick. Nästan alla pengar jag drog in på mina arbeten gick till båten (ok jag betalde hyran för lägenheten först), men det gäller att prioritera. Jag valde båten framför utlandsresor. 

 

Nu har jag och sambon blivit lite äldre, har pluggat klart och fått fasta mer välbetalda arbeten, så för två år sedan köpte vi en större båt, HR352. Sedan 2004 har det blivit mellan 4-10 veckors segling varje sommar. När barnen kom såg vi chansen att kunna ta ledigt länge under sommrarna och ge våra barn en rolig barndom till havs.

 

Visst man måste brinna för båtlivet för att orka lägga den tid och pengar det kostar. För mig är båtlivet en hobby som jag är mer än villig att lägga min tid och pengar på. Vi bor i hus, har 2 bilar, 2 barn och båt. Vi får det att gå ihop ändå, men man bör nog som person vara lite händig och gilla att skruva på hus, bil och båt.

 

Dock är det inte många som jag känner i min egen ålder som är villiga att lägga den tid och pengar det kostar att ha en egen båt. Om de ev. vill ut på sjön hyr de en båt i 1-2 veckor. "Då slipper man ju jobbet med båten"... För mig är jobbet med båten en stor del av det roliga.

 

 

Redigerad 20 Februari , 2015 av CaptainKongo

[Stephan_D 73]

Som sagts tidigare, intressant diskussion!

 

Själv är jag uppväxen med fritidsbåt sedan 60-talet, enbart positiva minnen av somrarna på båten och så småningom de egna jollarna med snurror.

(Obs! det var oerhört viktigt att inte störa grannar i viken)

 

Jag och sambon köpte vår första Flipper 510 när vi var drygt 30, när sedan barnen kom så graderade vi upp till en lätt begagnad 27-fots segelbåt, och därefter en ny(!) 32-fots segelbåt.

 

Efter drygt 10 år med 32-fotaren och bland annat 10 Gotland Runt så började jag känna mig klar med själva seglandet, men ville fortfarande komma ut i skärgården, fast litet enklare och bekvämare.

 

32-fotaren såldes med runt 100.000:- i "vinst" och blev ersatt av en nyare 34-fots motorbåt.

 

Våra barn har alltid varit med och formligen älskat båtlivet, nu är dom vuxna och har egna liv men brukar hänga med någon helg varje år i alla fall.

 

Visst har intresset för båtliv gått ner, vår klubb har i princip ingen kö längre, tidigare var den flera år, jag tror att det delvis beror på att man blir "vuxen" och etablerad på arbetsmarknaden senare nu än förr, och när man väl skaffat eget boende så går pengarna till annat, vi var ju själva drygt 30 innan vi köpte egen båt.

 

Men jag tror också att när väl den yngre generationen som vuxit upp på sjön blivit äldre så väcks intresset till liv igen, men det kommer nog vara glapp några år till innan det inträffar.

 

Hur man ska göra med alla gamla sunkiga 70-talsbåtar vete katten...

[Sparre 5]

 

 

Dock är det inte många som jag känner i min egen ålder som är villiga att lägga den tid och pengar det kostar att ha en egen båt. Om de ev. vill ut på sjön hyr de en båt i 1-2 veckor. "Då slipper man ju jobbet med båten"... För mig är jobbet med båten en stor del av det roliga.

 

Känner igen mig mycket i det du skriver, men just nu känner jag ändå som sagt att det är båten som får stryka på båten vad gäller skruvande. Finns det något företag i och runt Stockholm som hyr ut båtar? Gärna på södra sidan. Vill minnas att marindepån gjorde det förut, men nu hittar jag bara info om båtpool och det är ju inte riktigt samma sak. En nackdel med deras lokalisering är väl också att det ligger så långt in i skärgården, faktiskt tom på fel sida slussarna....

 

Är det så enkelt att hyra båt? Har väl visserligen sett privatpersoner som hyr ut, men inbillar mig att det kan vara lite tjafsigt och att saker och ting kanske inte riktigt är i den ordning man vill.

[Sparre 5]

Som sagts tidigare, intressant diskussion!

 

 

Hur man ska göra med alla gamla sunkiga 70-talsbåtar vete katten...

 

Båtbål kanske? :-) Spontant säger jag att man borde bränna upp skiten, men det anses nog för miljöskadligt i dagens Sverige. Helt klart finns det ett enormt överskott av gamla sunkiga 70-talspråmar som ingen egentligen vill ha. Ägarna har blivit för gamla och de yngre vill inte ha dem.