Grundstötning

[curre 1]

Har du gått på grund?

 

Det lär finnas två sorters seglare: De som gått på grund och de som kommer att göra det.

Oavsett vilken kategori du tillhör, är jag intresserad av att få veta vilka dina förväntningar är vid en grundstötning. Väntar du dig att kölen ska sitta kvar? Väntar du dig att skadorna blir omfattande? Anser du det vara rimligt att botten håller?

 

Curt Gelin

 

[pseudonym 1 167]

Ett subjektivt svar är att det beror helt på väderförhållandena. Är det en solig dag med liten våghöjd eller flyger det elefanter och våghöjder på hustakshöjd är nog förväntningarna helt olika. Sedan helt beroende på båttyp och költyp. Jag har båt med bulbköl och även en med fällköl, men visst finns väl oron att en viss vatteninträngning skulle ske.

Den ena båten som är en Dominant 78 skrevs ju ner som bekant av dåvarande chefen för sjöfartsverket att den var rent livsfarlig att vistas ombord på vid en grundstötning. Bröderna Edvardsson överbevisade sjöfartsverkets chef omedelbart.

Den andra båten är en Albin 57 som även den har fått kritik för sin konstruktion, men med tanke på hur många båtar som fortfarande flyter får man nog ta även den kritiken med en nypa salt.

Redigerad 30 December , 2014 av pseudonym

[toaen 510]

Det är klart man har gått på grund. Seglat i ungefär 50 år. 

 

De flesta grundstötningarna gjorde jag naturligtvis i ungdomen med nån av de bohusjullar jag seglade då och i närområdet runt Kungshamn/Smögen. Sjökort - det visste man nästan inte vad det var för nåt. Skall man va lite skämtsam kan man nog säga att jag känner till alla grunden i det området.

 

Jag blev faktiskt ganska förvånad när jag upptäckte ett för mig okänt grund i närområdet för några år sen - den hårda vägen. Det var med min lilla båt - bohusjullen uppe till vänster. Att det skulle bli några skador av nån betydelse har aldrig fallit mig in.

 

Mina stora båtar har alla varit långkölade - företrädesvis kostrar. Nåt lite märke i plasten kan det väl bli nån gång, men aldrig några allvarligare skador. Det är ju när det är bra väder man tar små marginaler och tjansar. Är det dåligt väder tar man ju betydligt större marginaler - man vill ju inte gärna gå på grund.

 

Har nog gjort ca 10 grundstötningar på utsidan hemmafarvatten. Mellan Lista och Skälderviken. De allra flesta på Bohuskusten. I hälften av fallen har jag fått slipa rent och spackla i och i ett par fall laminerat upp några lager. I de övriga fallen har det inte varit några synliga skador - inte ens på självförtroendet.

 

På Ostkusten, mellan Ystad och Haparanda och speciellt i Stockholms skärgård finns det inga grund. Jag har i varje fall aldrig hittat nåt. 

 

Kan ju alltid hoppas att jag går på grund fler gånger i livet, fast möjligheterna verkar bli allt sämre.   

 

Vi får se i morgon - fast den chansen tror jag är liten. 

 

 

Redigerad 30 December , 2014 av toaen

[jask 14]

Fem knops fart  in i en sten ska båten hålla för, annars tycker jag det är rent ut sagt dåligt.

[Funkis 143]

Svår fråga tycker jag, Curt.

 

Som toaen skriver så beror det ju väldigt mycket på vad jag sitter i för båt, det styr i vart fall helt och hållet min egen förväntan.

 

Motorbåt, raka axlar. REJÄL grundkänning snackar vi om nu.... då blir det stora skador.

INU drev motsvarande, dreven slår upp och kan börja läcka, proppen kass. Motor intakt.

 

Segelbåt. Äldre typ, lång köl eller äldre delat lateralplan. Inga skador annat än kosmetiskt.

Typ halvtonnare, 70-tal,  kan bli större bula på köl men knappast intryckning i inredningen.

Nyare med mindre och smalare infästning mot skrov, kraften går in i inredningen.

Jättemodern båt med supersmal köl. Får avskrivas helt vid grundstödning. Stora skador.

 

Du frågar om förväntan? Jag själv vill inte ha en båt som inte klarar en grundstötning.

Därav följer att jag inte kan köpa en modern båt. ( möjligen från Rosättra varv då...)

 

För övrigt skriver jag här på Maringuiden att jag också tycker spadroder är riskkonstruktion.

Men läser jag CE regler som själva fan läser bibeln inser jag att spadroder är godkända, precis som tveksam infästing i skrovet ( eftersom man inte har några större krav där... ) Marknaden styrs av charterbolag här i Europa. USA har lite bättre konstruktioner anser jag. Men de är inte CE märkta...

Redigerad 30 December , 2014 av Funkis

[Sator 25]

Hej Curre!

Först vill jag tacka för hjälpen att hitta "min" båt. Med hjälp av dina förträffliga böcker!

Jodå. Jag har lyckats ordentligt dessutom!

Gick hösten 2013 på på med en rejäl smäll i ca 5 knop för motor, med min Magic.

Skulle gå genom ett litet gatt som jag seglat igenom flera gånger. Stod med rorkulten i ena handen.

Sjökortet i högsta hugg i andra handen. När jag tittade ner på plottern i några sekunder. Så small det till.

Tvärstopp. Flög fram och kramade sprayhooden samtidigt som båten bockade djupt frammåt och spann runt.

Motorstopp.. Fuck hyffsat snabbt igång motorn och lufffsade försiktigt ifrån. Sedan halvt panikartat ner i båten för att leta

vatten inträngning. Inte en droppe. Hade problem med att motorn gick ner i varv. Men tuffade tillbaka till hamn.

Efter ett båtlyft och noggrann inspektion. Kan jag bara konstatera att ett litet märke på järnkölen. Inga delamineringar

sprickor eller justerad köl position. Likaså det befarade drevskadan var inget. Motorproblemeen visade det sig. Efter många timmars felsökande. Att sjömacken hade fyckats få metanol i dieseln... Problemet framkom direkt efter grundstötningen. Ett sammanträffande jag helst klarat mig utan.

Problemet för grundstötningen. var att jag kommit ett snäpp vidbindande av min enslinje. Samtidigt som stenarnas position på sjökort och plotter inte stämmer.

Förväntningarna efter en grundstötning? Jag förväntar mig att en båt ska hålla. I mitt fall är det nog på gränsen. Men vatteninträngning ska iaf inte ske. Annars tycker jag inte en båt är sjövärdig. Med tanke på hur länge en båt finns aktiv. Så är nog risken nära nog 100% att den någon gå går på. Förmodligen med hyffsad fart.

Även om man inte seglar i skärgård. Finns det ju mycket annat skrot man kan segla på i haven.

Frågan är naturligtvis gränser för fart. Kontra hinder. Buggar man för starkt. Flyter den inte..

Snart är det vår!

[gladius 26]

Hej Curt!

 

Nej jag har inte gått på grund (ännu). Jag har bara seglat fyra säsonger och förväntar mig endast att få grundkänning när jag ska tuffa in i någon okänd naturhamn i sakta mak med motordrift. Inbillar mig att jag ska kunna hålla god koll på sjökortet när jag bara far fram med ca 5 knop på havet.

 

Seglar numera en Albin Vigg och om (eller när) en eventuell rejäl grunstötning skulle inträffa så skulle jag dock förlita mig på att min båt skulle klara av det utan att få allvarligare skador. Mest rädd skulle jag nog vara att någon i båten skulle skada sig.

 

Jag förväntar mig i en sån situation att kölen sitter kvar, Att inga omfattande skador skulle ske och naturligtvis (med en så kraftigt byggd 70-tals båt som Albin Viggen) att botten håller. Endast kosmetiska skador förväntas av mig om oturen skulle vara framme.

 

mvh Thomas S

[Gaidin 297]

Har gått på grund ett par gånger men ingen av gångerna allvarligt. Ibland har jag med flit känt mig fram och stött i kölen i någon sten men aldrig fastnat. Enda gången det verkligen blivit skador har det handlat om inredningsskador. Gasten flög över bordet (Nej, inte över bord...) som lossnade och batterierna ville fortsätta framåt en bit till med lite träskador som följd.

 

Det skulle bära mig emot att köpa en båt som inte klarar en "normal" grundstötning med kölen mot en sten. Mitt mål med segling är att ta mig till otillgängliga platser och njuta av naturen, de som har andra mål, kappsegling exempelvis är nog mer benägna att köpa båtar där marginalerna är mindre.

 

Glöm inte bort den tredje kategorin av seglare, lögnarna... 

[toaen 510]

 Inbillar mig att jag ska kunna hålla god koll på sjökortet när jag bara far fram med ca 5 knop på havet.

 

 

 

Lugna dig du. Din dag kommer säker. Även om du skulle höra till den hyperförsiktiga typen som aldrig vågar sig utanför utprickade leder. En dag skiter det sig helt. 

 

Seglade mellan östra sidan av Hirda till Lista på Norges sydkust med min havsfidra. Det var en del sjögång. Plötsligt lossnade spinnakerbommen ur sitt transportläge längs ena vantet och träffade mig i huvudet. Av en ganska dum anledning hade jag inte fått den att greppa in ordentligt i övre fästet.

 

 

Bärgade bomen. Seglade in i Listas ytterhamn. Tog ner och beslog seglen. Började att gå den trånga, krokiga och tätprickade leden in i. Vaknade till att gick på en stor kullersten ganska långt från den utprickade rännan in. Hade antagligen tuppat av. När jag tagit mig in i innerhamnen låg jag kvar med huvudvärk i  ett par dar.

 

[toaen 510]

Jag har bara seglat fyra säsonger och förväntar mig endast att få grundkänning när jag ska tuffa in i någon okänd naturhamn i sakta mak med motordrift. 

 

Det är inte någon "grundstötning" är man känner botten med kölen när man söker sig in i en naturhamn - känd eller okänd. Det händer alla seglare och kanske i någon mindre mån även motorbåtar när man söker sig in i naturhamnar och försöker komma in till land.

[marhag 7]

Jag, var en av dom som var lite oförsiktiga nu i år med den låga vattennivån och fastnade på en sandbank på ett ställe jag hade passerat innan.

 

Detta hände i låg fart, och kändes mer som en snabbt stop än att man gick på något. La i backen och backade av igen och fortsatte färden efter vi hade kontrollerat att allt var ok.

 

Förväntade mig inga större skador efter en händelse som denna och det ända jag kunde se när vi lyfte upp den efter säsongen var att bottenfärgen så ut att blivit "avblästrad" från ett hörn av kölen.

 

I övrigt när det gäller grundstötningar så skulle jag säga att beroende på fart och vad man går på så ändras förväntningarna på vilken typ av skada man får på båten.

Det som jag ser som det värsta som jag tror jag kan råka ut för vid grundstötning är skador på köl och vid dennas infästning med eventuellt vattenintrång i sprickor där omkring.

Förhoppningsvis hamnar jag aldrig i en situation där jag får reda på ifall min bedömning är korrekt.

[KillerBoo 58]

Jag tillhör nog båda kategorierna...

 

Första gången var jag novis på segling och lyckades träffa mitt på den grundtopp som alla vet var den ligger. Inkl jag själv som genom åren åkt över densamma hundratals gånger med motorbåt. Från 4-4,5 kn till tvärstopp med en sjuhelsikes PANG.

 

Inga skador alls på min Maxi77 men fick ta hjälp av en motorstark "medtrafikant" för att komma loss. Den smällen gjorde att jag numer inte är lika henmablind

 

Andra gången hittade jag ett grund som befann sig på vitt vatten enligt (det numer till soptippen förpassade) Navionicskortet. Den gången gick det sakta och jag kom själv loss.

 

Senast, och förhoppningsvis sista, gången skrivs på slarv och slöhetskontot då jag missade en grön prick bland en skog av prickar. Gick på fel sida och insåg detta i samma sekund som det tog stopp. Även här var det mest stoltheten som fick sig en törn, det var nämligen mitt i den vältrafikerade och synnerligen trånga farleden mellan Läckö slott och Spikens fiskeläge. Massvis med påhejare på passagerarbåten som givetvis kom minuten efter.. Tur att det fanns snälla o hjälpsamma motorbåtsåkare även i den delen av Vänern

 

Så.. vad förväntar jag mig av en båt i grundstötningshänseende?

Tja, allt som är mindre robust än en alldaglig 70-tals Maxi 77 går fetbort...

[gladius 26]

 

 Inbillar mig att jag ska kunna hålla god koll på sjökortet när jag bara far fram med ca 5 knop på havet.

 

 

 

Lugna dig du. Din dag kommer säker. Även om du skulle höra till den hyperförsiktiga typen som aldrig vågar sig utanför utprickade leder. En dag skiter det sig helt. 

 

Seglade mellan östra sidan av Hirda till Lista på Norges sydkust med min havsfidra. Det var en del sjögång. Plötsligt lossnade spinnakerbommen ur sitt transportläge längs ena vantet och träffade mig i huvudet. Av en ganska dum anledning hade jag inte fått den att greppa in ordentligt i övre fästet.

 

ovanifrån.jpg

 

Bärgade bomen. Seglade in i Listas ytterhamn. Tog ner och beslog seglen. Började att gå den trånga, krokiga och tätprickade leden in i. Vaknade till att gick på en stor kullersten ganska långt från den utprickade rännan in. Hade antagligen tuppat av. När jag tagit mig in i innerhamnen låg jag kvar med huvudvärk i  ett par dar.

 

LISTA.PNG

 

 

Jo jag är inte märkvärdigare än att jag kan ana en framtida grundstötning. kanske även utan att behövas slås medvetslös av spinnakerbommen :-). Jag litar dock tills dess det händer på sjökortet och min precisa och exakta navigering :-). Inser med ödmjukhet dock att jag förr eller senare kommer att erfara det erfarna seglare före mig erfarit: att misstag görs antingen av mig själv eller av någon annan (kanske sjökortsritare) som innebär att även jag kommer att gå på grund. När detta tillfälle inträffar (helst senare än snart) eller kanske just snart än senare (så man är av med den skiten) så förlitar jag mig på min stabila och överdimensionerande 70-talsbåt håller både tätt och tyst om denna fadäs.

 

Med all ödmjuk respekt till alla er som redan gått på grund

 

Thomas S

[Copernicus 32]

Tack för en kul tråd!

Jag är fostrad i och har min navigationsutbildning från Flottan där inställningen var att gå på grund "inte finns på kartan" (eller kanske i sjökortet  ). Men då handlade det om fartyg som kostar stora summor att reparera om man går på.

Sjömätningarna som är gjorda i våra farvatten är alltifrån relativt säkra, till osäkra mätningar med flera hundra år på nacken och med positioner gjorda med mycket primitiva metoder. Jag betraktar därför allt som ligger utanför farlederna med viss skeptism och tar gärna till goda marginaler i både djup och sida när djupkurvorna ser hotande ut.

Med två GPS plotters ser jag dessutom då och då att positionerna inte alltid överensstämmer dem emellan, vilket rimligtvis betyder att minst en visar fel position.

Men, som någon skrivit tidigare, man vill ju utforska våra vatten och gärna hitta fina vikar där man kan vara själv och ligga skyddat. Jag har vid två tillfällen fått bottenkänning när jag seglat efter seglingsbeskrivningar i böcker som jag tidigare kände stort förtroende för. Två smällar har lärt mig att dessa böcker skall betraktas med mycket stor källkritik och låg fart i kombination med ekolod kan rekommenderas när man angör ett sådant paradis som en naturhamn.

Beträffande båtkonstruktion skulle jag inte köpa en båt med taskig kölinfästning eller där innerskrovet limmats mot ytterskrovet, med risk för att de båda släpper från varandra vid bottenkänning. Den båt jag har nu har järnköl innanför glasfiber, vilket kanske inte är optimalt om man går på, men förutom plastskador tror jag inte det händer så mycket. Men bäst är att vara på den säkra sidan och anta Flottans måtto (att det inte finns på kartan att gå på grund). Om det sen händer ändå så är det bara att gilla läget. Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge     

[forgus31 139]

Tack för dina böcker Curt! Såg att det finns en ny med 700 båtar i test. Får väl köpa den nästa gång du säljer den på nån mässa.

 

Av de granitkörningar vi haft under åren har ingen varit av sådan art att båten sjunkit direkt men i ett par fall behövt tas upp för kontroll. En gång körde vi upp på ett grund med Maxi 77 och båten fick saltvatten på durken. Vi blev lossdragna från grundet och lyfte båten och kunde konstatera att vantens förstärkningsstång mot båtens botten trängt igenom skrovet. Vanligt på äldre 77 ord att man eftermonterar såna för att fönstrena inte ska läcka.

 

Turligt nog hade jag plastreparation ombord och vi fortsatte vår semester morgonen därpå.

 

Jag har ingen kölfobi då kölen alltid hållit men efter ett antal roderskador är det rodret jag är rädd för. Spadroder ser farligt ut och utmattning av material är en svår teknisk utmaning. Hur många böjningar håller en hjärtstock för.

 

Roder som plötsligt går av i vattenlinjen har vi råkat ut för utan att gå på grund och utan större påfrestning av extremt väder. Max livslängd uppnådd helt enkelt.

 

Jag förväntar mig att kölen på Forgusen håller för alla smällar på båten vi seglar med nu och jag behöver inte kolla under durkarna om det inte är ett tvärstopp i över 5 knop men räknar med att inte ha några gelcoatsprickor vid tvärstopp i 7 knop men vad vet man innan man testat.

 

De gånger jag grundkört med Maxi 77 har det synts små sprickor i gelcoaten men det har inte blivit några hållfasthetsproblem. Dvs när jag gått på efter det har kölen suttit bra och ingen vatteninträngning.

 

När vi går på mässa och båtarna står torrt brukar vi kolla under och både köl och roder ser numera svagare ut än på de gamla. Min roderfobi och risken att smälla på grund inbjuder inte till nybåtsbyte i första taget.

 

Ute till havs får man klara sig själv och hål vid roderinfästningen är min skräck. Livflotten finns ombord men vem ser den när man själv inte sett en båt på hela dagen.

[happysix 44]

Det har hänt att man kännt botten ibland.

 

Värsta gången var nog i Waddense mellan Texel och Ijselmeer.

 

7,5kn upp på en sandbank inte kul.Men båten höll.

 

 

Jag har också smackat i slusströsklar lite här och där.(2,2m är ibland på gränsen)

 

Det brukar bli ett resonansljud upp i masten som får åskådare att undra vad som hände...

 

Men vi försöker såklart undvika dessa fadäser i största möjliga utsträckning.

 

 

Glatt nyår på er all båt tokiga.

Nu vänder det och vi kan se fram emot 2015.

Hoppas det blir få eller inga bottenkänningar för er alla där ute.

 

 

[Janken 178]

En solig eftermiddagstur i kända vatten. Jag och min käresta skulle runda, den så ofta besökta, utflytsön.

När vi skulle runda den så hade jag järnkoll på sanddynerna som ligger på ena sidan men tänkte pina mig förbiena sidan ön. Sanddynerna passerades med marginal. Min käresta tyckte att vi var väldigt nära själva holmen men jag svarade självsäkert att "Ingen fara! Här är det djupt bara några meter utanför stranden! Vi har ju badat här många gånger och det är minst 1,5 m bara några meter ut (vår båt sticker 1,25) precis när jag avslutat meningen säger det PANG! Där var ett jäkla rös av krosssten under båten!

Senare fick jag veta att det har varit en gammal brygga på platsen. Den syns på gamla flygfoton. Bryggan är borta sedan 50-talet men stenkistan som den var byggd på ligger minsann kvar. Jaja! Tre knop in i graniten med en långkölad båt ger bara gelcoatskador i kölen men det var lite pinsamt med min sturska självsäkerhet!

[Peter_K 4 204]

Studsade upp på en grynna förra sommaren med fulla segel i spöregn, som tur var i bara tre knop. Kompisen fick hjälpa till att dra loss mig. Skämdes som tusan, att jag höll dålig koll på plottern i regnet med barn i båten. Morgonen efter visade plotterspåret att jag med god marginal hållit mig på ljusblått och ingen grynna fanns markerad där jag small på.

 

Botten höll, men orolig var jag innan jag kollat allt, med en begagnad båt vet man ju inte historien och vad som finns bakom spacklet.

[Ivan65 110]

Minns när jag och frugan samt vår hund gick på ett grund precis söder om klädesholmen i slutet av 80 talet med vår Albin 25, minns att jag lyckades se grundet som vi gick rakt på i ca 6 knops fart och det var i regnbågens alla färger så vi var nog inte först på, tyckte mig också just efter grundstöten se 2 äldre gammla fiskegubbar på en bänk längs en södersida på en sjöbod rita ett streck på väggen bakom! Hunden kissade på sig och

båten fick ett redigt jack i fören men propellern och roder klarade sig så semestern kunde fortsätta, hade jag haft en fenkölad segelbåt så tror jag nästan att kölen lossnat.

Redigerad 31 December , 2014 av Ivan65

[rgsson 9]

Slöseglade på felsida om en prick med spinnaker och 4 knop på loggen med min gamla enskrovare. En smäll och en studs innan båten vred sig mha seglen av grundet och fortsatte färden. Med andan i halsen kollade jag kölinfästningen och om det blev några sprickor runt kölen. Ingenting.

Båten var en Albin Alpha med väldigt robust nerbyggd kölsvin, så resultatet blev det väntade.

 

Jag tycker att crusingbåtar skall klara väldigt hårda grundstötningar innan det blir skador på båten. Med racingbåtar är det annorlunda av förklarliga skäl då de skall vara så lätta som möjligt.

 

/R

[toaen 510]

 

Denna tyska Bavaria angjorde Bohuskusten,  kände på den Bohulänska graniten, lyftes upp på en lastbil för hemtransport  för en ganska omfattande repartion på försäkringsbolagets bekostnad. Sur inledning på Seglingssemestern.

[AndreasAn 9]

Min första grundstötning var med förra båten, en Sunwind 26:a jag hade ägt i några veckor. Var på väg hem på en söndag efter en synnerligen blöt helg i Lysekil. Kan väl knappast påstå att någon i besättningen var speciellt pigg men ingen blev dock speciellt förvånad när det väl hände, alla visste ju att det var ett grund där. Hade bara missat att kolla sjökortet på en stund.

 

Förväntade mig inte att nåt hade hänt eftersom vi gick på i så pass låg fart (2 knop). Däremot så var vi helt fast på grundet utan möjlighet att köra av för motor. Till slut fann vi oss dock i situationen, fick upp alla segel och lutade av grundet.

 

Lite befriande måste jag medge att det var när jag läste att fler lyckats gå på samma grynna:

 

http://m.gp.se/nyheter/bohuslan/1.763679-lady-ellen-loss-fran-grundet?utm_source=lm.facebook.com&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect

[Gäst Kalman]

Bidrar med lite historier. På förra båten så sklle vi hjälpa en som hade gått på grund. Så vi seglade med kanske bara 3 knop å gick på samma sten. Det dumma är ju att jag visste var stenen var samt såg utprickningen. Men i "stridens hetta" att bistå fort så glömdes det bort.

Man lär sig...

 

Fördel med långkölad är att man kan göra sig en ankringsplats utan ankare. vi hade barn ombord och skulle in till en sandstrand. Så jag plöjde för motor en liten ränna i sanden.Sedan ut å in igen, lite närmare stranden. Itera---tills vi kunde kliva i land från fören i knädjupt vaten å lagom för barnen att plaska. Vad folk på stranden tyckte brydde jag mig inte om.  Man bjuder på lite knasigt hanlande så de får något att berätta.

Kölen? Inte ens skrapmärken, bara lite rispor i bottenfärgen.

 

Med nuvarande båten gick jag förbi ett ställe vid Ringsö i Mälaren, där jag gått "tusen" ggr tidigare. Men nu ar kölen aningen djupare. Det räckte för att hitta stenarna. Vid upptagningen på hösten ett knappt synligt skrapmärke i plasten. Jo det är en nerbyggt långkörare med inv ingjutet blybarlast. Å massor med plast framme i "farozoonen".

 

Sedan har vi den olycka jag såg med egna ögon öster om Svinbådan, fyren mitt i Öresund. (Norr Helsingborg för de som inte vet.)  Ett gäng unga grabbar med plotter å allt men inget mellan öronen, går på fel sida om fyren å ränner upp på sandrevet. Förr hade man ett "fyr"- fartyg där. Kölen trycktes upp å det forsade in vatten så fort så de sjönk mitt framför ögonen på mig. Men just för at kölen var lång så blev de kvar å båten sjönk inte helt utan lade sig på sidan. Såg skadorna senare när de släpat in vraket till Vikens hamn å lade upp det på land. Tvi vale för en sådan kölkonstruktion.

 

Sedan har mina fördomar om långkölat/fenkölat å spadroder besannats efter mina längre seglingar till havs. Jag kommer aldrig att ha fenköl eller fristående roder utan rejäl skädda.

 

Att nudda stenar å botten när man nosar in till en klippstrand för att lägga till, det räknar jag inte som grundstörning, det hör till å kölen måste klara det. det är en av mina förväntnignar som TS efterfrågade.

 

Sedan har jag en erfarenhet till. Utanför Holland på väg mot Borkum utomskärs å mitt i natten girade helt oförberett  å utan att ha sett mig, vilket jag var övertygade om att de gjort, en räktrålare tvärt. Det var bara 20 meter från att den djupa 2,20 meter kölen med sin bulb hade kunnat fastna  i nätet å dragit ner båten eller slitit loss kölen.  Först när jag slog å vände på kontrakurs, jag seglade fortare än fiskebåten gick å gick klar för linan som de upptäckte mig å satte på strålkastern å började tuta. det var så dags. Med en långkölad båt skulle ingenting ha hänt om man seglade på linan. dvs det skulle inte ha fastnat. Ingen risk att dragits med ner.

 

Moderna båtformer med mycket rymd ombord å plats å höga sidor å fena....nä tack...inte för mig. Å så de uppför sig så fort det går lite vågor! Inte alls angemänt.

Det var mina "erfarenheter"

Gott Nytt å bra Seglingsår 2015.

[luftvapnet 1]

Har du gått på grund?

Nej, inte än.

 

Väntar du dig att kölen ska sitta kvar?

Ja. Betänk att jag seglar en Hallberg-Rassy 41.

 

Väntar du dig att skadorna blir omfattande?

Nej. Några dagars plastarbete.

 

Anser du det vara rimligt att botten håller?

Ja, bortsett från ovannämnda plastarbete.

[hasse_A 36]

Har du gått på grund?

Ja i lera i Danmark.

 

Väntar du dig att kölen ska sitta kvar?

Ja. Jag seglar en Allegro 33 som har en utanpåliggande järnköl.

Eller nja, så mycket utanpåliggande är den ju inte.

Allegron är ju långkölad och kölen sitter "infälld" i ett fack på mitten.

 

Väntar du dig att skadorna blir omfattande?

Nej. Lite färg kanske kommer att skavas bort.

Om det skulle bli några omfattande skador på den kölen har man

nog gått på i sådan fart att man flugit av skeppet och ligger långt för om båten.

 

Anser du det vara rimligt att botten håller?

Ja. Jag har svårt att se att något skulle gå sönder.

Min far dammade på rätt ordentligt utanför Norska Västlandet med en systerbåt till vår.

Han gick rätt över en 1-metare. Small utav bara he...e. Båten reste sig och plaskade i

på andra sidan grundet.

Efteråt kunde min far konstatera när han dök ner för att inspektera att det saknades

lite bottenfärg längs kölens framkant. Inga andra skador fanns.

 

[breckan 19]

Har man som jag vart seglare i över 40 år har man såklart gått på grund. Med Lilltrissen och Trissjollen var det inga problem, men när jag i slutet av 90-talet gick på grund med Maxi 68:an var det tuffare. Hade tur då vi kryssade och det lutade en del samt att grundet sluttade, så kölen liksom studsade upp på grundet med ett förfärligt buller. Väl uppe på grundet lutade båten ännu mer, men frugan var cool och sa att vi skulle hänga oss i lävantet och då gled vi av. Inga skador. Seglar numera med båtens gps och två olika telefoner med olika sjökortsfabrikat i - totalt 3 olika digitala sjökortsfabrikat plus papperskort i båten. Ändå vet jag att det kommer smälla en dag...

 

Till frågorna:

 

Ja jag har gått på grund.

 

Jag tillhör båda kategorierna.

 

Jag hoppas att kölen ska sitta kvar (men har ändå valt fenköl)

 

Jag kommer lämna in på varv om jag går på grund och förväntar mig att skadorna blir omfattande (men hoppas givetvis de inte blir det).

 

Det vore orimligt att kräva att botten höll oavsett hur hårt man går på. För orimligt mycket pengar går det förmodligen att bygga en fenkölad båt som håller vilken grundstötning som helst. Att segla långkölat är inte ett alternativ för mig.

Redigerad 13 Januari , 2015 av breckan

[gladius 26]

Hej igen!

 

Nu har jag nyligen haft förmånen att få vara med på en av Birdieklubbens aktiviteter. Den aktuella aktiviteten var att besöka ett båtreparationsföretag och få lära sig mer om plastning och reparationer. Första delen av den oerhört intressanta kvällen var att vandra runt i deras lokaler och titta på de båtar som nu var inne för reparationer. Många saker lärde jag mig under denna kväll men det som fastnade och verkligen klibbades fast i mig var den kunskapen att moderna båtar är byggda för att hålla för segling men tål absolut inte en grunstötning. det var uteslutande modernare segelbåtar som fanns inne för reparation av bottenstockar och lossnande kölar. Äldre segelbåtar som byggdes med mycket plast och gjordes styva och hållbara klarar ofta en grundstötning utan allvarligare skador.

Just nu känner jag mig helt förvissad om att jag aldrig kommer att köpa en segelbåt som inte tål bottekontakt utan att behöva repareras för 100 tusentals kronor. Näää hellre lägger jag pengarna på att rusta upp och fixa till en 70-tals båt vars grundkonstruktion är dimensionerad att hålla för bottenkontakt.

 

En numera mycket klokare

 

Thomas S

Redigerad 5 Februari , 2015 av gladius

[seglarfreaken 55]

Ja, jag är inte förvånad! När vi hade bestämt oss för att köpa en S30:a så valde vi den äldre klassiska varianten som inte hade sänkta bottenstockar. Visst hade den båten lite bättre höjd i ruffen men redan då den nya modellen kom i början på 80-talet (tror jag att det var) var det en del experter som undrade om båten skulle klara en mer eller mindre kraftig grundstötning. Andra sommaren som vi hade vår S30:a gjorde vi ett misstag och gick på grund rejält söder om Västra Stendörren.På kölen uppstod bara kosmetiska skador, men hjärtstocken blev krökt. Hur hade den modernare varianten av S30:an klarat av samma smäll? Det är ju bra att det finns försäkringar, men jag tror inte att vi skulle kunna vara igång igen redan efter en vecka om kölinfästningen mm hade skadats vilket jag tror hade hänt om båten hade haft samma sårbara grunda konstruktion vid kölen som väldigt många segelbåtar har idag. Men det är väl priset som man får betala för komfort och fartegenskaper som man uppnår med moderna "flatbottnade" segelbåtar.

 

[gladius 26]

Hej igen!

 

Man ska inte dra allt över samma kam. Det finns trots allt moderna båtar som tål grundkänning. Den mest aktuella är ju Linjett 43an som sätts på grund med flit för att bevisa att båten håller:

http://www.hamnen.se/artiklar/spektakulaert/nya-linjett-43-pa-grund-i-full-fart.html

 

Med vänlig hälsning Thomas S

[happysix 44]

Om man är orolig för att sjunka kan man alltid köpa en Sadler.