När är jag mest observant på säkerheten? Och vad är obehagligt för er?

[Twister550 143]

I flera trådar har vi diskuterat vad som är farligast ombord, ska vi vara nyktra även om vi inte kör båt, flytväst eller inte, bommen i huvudet, skit i tanken, ramla i sjön etc. etc.   Debatten i dessa olika trådar fick mig att tänka till, när känner jag mig osäker, maktlös, utsatt för något jag inte vet om jag klarar??

 

På -80 talets mitt gick jag vad man idag skulle kalla sjöfartsgymnasiet.    2 år var det på den tiden, massor av bra utbildning, säkerhet, träning med livbåt, upphissad från flotte till helikopter, övningar på sjöräddningskolan på Arkö etc. etc.

 

Efter gymnasiet seglade jag några år som matros, och efter jag gick iland blev det lumpen som sjömätargruppbefäl.  Under den här tiden  var det egentligen bara några arbetsuppgifter långt ner i dubbelbottnar och tankbottnar som någon gång hade skapat lite obehag. Samtidigt seglade jag på min fritid, och det var bara positiva känslor....

 

Däremot drabbades jag i likhet med andra av ångest och oro när Scandinavian Star brann, Jan Hevelius  och Estonia förliste. Det var inte svårt att föreställa sig det kalla vattnet och hur svåra förhållanden det var där ute.....särskilt när  bekanta, nära eller kära blev kvar där ......

 

Fortfarande idag går jag ut på däck och tittar på hur underhållet är skött på livbåtar, flottar och andra säkerhetsdetaljer när jag åker färja. Jag dricker mig inte gärna berusad ombord, jag sover gott, men det finns ändå något som gnager... det är för många parametrar som jag inte har kontroll över..... jag litar nog inte helt på att besättningen är så välutbildad och tränad som rederierna påstår.

 

Denna obehagskänsla har aldrig drabbat mig ombord på någon som helst fritidsbåt....där jag själv kan fatta beslut, eller påverka det som händer och sker....

 

Vad är ni mest observanta på när det gäller säkerhet och vad skapar olustkänslor hos er när det handlar om hav och sjöfart av något slag??

[toaen 510]

När det gäller de stora passagerarfärjorna har jag haft samma tanke.

 

Jag sitter heller i vilken liten sketen segelbåt som helst på samma farvatten.

 

Sen är det väl inte så meningsfullt med dom båtarna för en annan som är nykterist. Det är ju bara sprit det handlar om på färjorna i alla fall. 

 

Jag försökte få en kopp kaffe en kväll, men det var omöjligt - men sprit kunde jag få hur mycket som helst.

 

Vi behöver inte mer sprit i Sverige. Det är allt för många som är drabbade av spritens och andra drogers förbannelse.

 

Cirka 13 procent av svenskarna, ungefär 1 000 000 personer, anses ha riskabla alkoholvanor. Sen kommer alla de oskyldiga som är medberoende.  Hur många är de!? - 3 000 000!?

 

 

[Twister550 143]

Jo det är nog så att det krökas ordentligt på färjorna, ,,,, när jag åker med dom är jag på väg någonstans..... alltså en transport,,,,, men även om jag åker bussresa eller någon annan ska köra när vi går av så blir det sällan mer en något enstaka glas vin eller en öl när jag är ombord.....känns inte tryggt helt enkelt.

[raol 2 372]

Jag har fattat beslutet att jag aldrig kommer att sova ombord på en färja. Det ställer till det lite om man vill åka färja längre sträckor, särskilt som man på vissa linjer räknar med att alla ska sova ombord och därför bara kör turer nattetid (Danmark-Storbritannien t ex). Jobbigt att vara vaken en hel natt. Alternativet är väl att sova i nåt hörn på de översta däcken. Jag övernattade ovanpå mina väskor på en flygplats en gång. Det mesta går om man är desperat nog...

 

 

[Ojja49 3]

Riskerna med att åka färja har aldrig gjort mig orolig. Att jag väljer att inte bli drängfull där har andra orsaker.

Det som mer än annat, men inte besvärligt mycket, ställer mig på tå är helt enkelt risken att bli påseglad av en stor snabb motorbåt i någon trång passage. Detta beror nog på att min båt är ganska obetydlig till formatet, så jag är alltid lite beredd på en undanmanöver i sådana lägen. 

[seglarfreaken 55]

Jag håller med Toaen till 100%! Passagerartrafiken lockar inte mig heller, möjligen maten, utsikten samt fika o godis, men jag tycker inte det är värt resan. Men åter till sakfrågan: När är jag mest observant på säkerheten och vad är mest obehagligt för mig?

Jipprisken har jag ju skrivit om tidigare och tycker att där är jag väldigt observant plus försöker även lära ut det tänket till vår vuxna son som lånar båten ibland plus alla som vill sitta till rors.

Läkoll är också något som jag tycker är väldigt viktigt och propagerar mycket för.Vad finns bakom seglet i lä?:Är en ständigt återkommande fråga att checka av. Då och då brister vi nog alla i det och kan bli en nyttig aha-upplevelse, så länge man inte smäller.

Kollisionsrisken/ser andra båtar mig/kommer de att väja? När?

Det är frågor som jag både är mycket observerat över samt känner mig framför alt orolig när snabba motorbåtar kommer farande rakt mot mig/oss. Oavsett från vilket håll som de närmar sig mig/oss, så känner jag ett obehag och tveksamhet över hur mötet kommer att bli. Möjligtvis kan jag vara lite överkänslig när det gäller detta eftersom en ögonläkare konstaterade tidigt att jag inte har någon samsyn mellan ögonen. Detta kan vara en anledning till att jag vill även ha så mycket marginal som möjligt både sidledes, framför och bakom mig i trafikenbåde på land och till sjöss. Men det är ju inte jag som bestämmer hur andra ska köra, så det bara till att ha is i magen och gilla läget.

Flytväst på är något helt självklart för mig och även något som jag kräver att min besättning alltid ska ha, så länge man är utanför ruffen och båten rör sig.

MEN! Att kliva på och av båten ÄR faktiskt bland det mest farligaste momenten i båtlivet! Det fick jag själv erfara för första gången i år, då jag slant med foten på fören,(gummistövlar-rostfritt KAN vara en snorhal kombination!) Jag fastnade med ena foten och blev hängandes baklänges. Hur hade det gått om jag hade varit ensam när det hände? Hemska tanke! Vad göra åt detta farliga moment? Lära mig av erfarenheten och bli mer försiktig nästa gång: Man måste ju våga leva också!

Gasolen och brand i grannbåtar när man ligger tätt i natur/gästhamnar är något som har uppmärksammats extra mycket den här säsongen uppfattar jag det som som.

Det enda som jag/man kan göra åt det är att ha koll på sina anslutningar OCH ta till vana att BARA gasolflaskan öppen när det behövs! Det här är en ny säkerhetsrutin som vi har tagit till oss.

Alkohol och båtliv hör inte ihop! Det är min  bestämda uppfattning och varken min fru eller jag dricker alkohol. Hoppas innerligt att våra vuxna barn och deras vänner är MYCKET FÖRSIKTIGA och inser faran med att vara berusad även om man ligger i en fin naturhamn och även då det är fantastiskt vackert, vindstilla och spegelblankt. Vi har visat våra barn att man KAN njuta av båtlivet/livet även utan alkohol. Nu är det upp till dem att själva bestämma hur de vill förhålla sig till alkohol.

Att möta någon berusad skeppare eller någon som stirrar för mycket i sin mobil eller plotter är givetvis både en fasa och en fara, men det är bara att leva med den risken. Oavsett om jag skulle smälla med en full snip-skeppare när jag är ute och ståpaddlar eller bli rammad av en snabbgående motorbåt där skepparen har noll koll då vi seglar S30:an skulle det bli både traumatiskt och farligt.

Man måste ju våga leva också och kan inte gardera sig för speciellt mycket (något?).

Man kan ju dö av tristess också   

[toaen 510]

Jag har fattat beslutet att jag aldrig kommer att sova ombord på en färja. Det ställer till det lite om man vill åka färja längre sträckor, särskilt som man på vissa linjer räknar med att alla ska sova ombord och därför bara kör turer nattetid (Danmark-Storbritannien t ex). Jobbigt att vara vaken en hel natt. Alternativet är väl att sova i nåt hörn på de översta däcken. Jag övernattade ovanpå mina väskor på en flygplats en gång. Det mesta går om man är desperat nog...

 

Det är gott att inte ha förmågan att oroa sig för vad som eventuellt skulle kunna hända. Jag är visserligen skeptisk till färjorna och säkerheten ombord men orolig för att nåt skulle kunna hända har jag aldrig varit.

 

När min ena dotter skulle flytta hem från England där hon bott i en period, tog vi oss en tur med båten från Göteborg till Newcasel, för en veckas rundtur i Skottland och besök hos dottern och packning av bilarna. Vi hade tagit de billigaste hytterna långt ner. Så fruktansvärt trångt både i hytten och gången fram. Fast jag var nog mer orolig för att köra den smäcklastade bilen från Notingham till Newcasel och från Göteborg till Kungshamn. Den bilturen var det värsta jag varit med om - fast jag hade ju lastat själv. Innan bilen skulle gå vidare till Stockholm lastade jag ur en tredjedel.

 

Det har ju hänt att man blivit skickad på kurs på Stenafärjorna till Kil några gånger och med nån av färjorna som går till Helsingfors.

 

Jag kommer speciellt i håg en kurs, som handlade om lagstiftning och rutiner för att stänga av elen för sådana som inte betalar sina elräkningar.

 

Kursen började ombord så fort båten kom i hamn efter sin förra resa till Tyskland. Deltagarna var pigga och glada och kursledarna var mycket alerta. Efter att färjan lagt ut från Göteborg var det ju som vanligt mat och efter det var det fria aktiviteter. Jag gick ganska snart och la mig. I egen hytt långt ner i båten.

 

Jag har aldrig ont av sjön och jag hör ganska dåligt, men kunde inte sova. Det var ett förfärligt väsen och vibrerande i skrovet, som jag tror kom från propellern. Det finns ju nåt fint som kalla kavitation.

 

Vid femtiden på morgonen orkade jag inte ligga och lyssna på eländet längre och ryggen gjorde väl sig gällande som vanligt. Normalt vakna jag  vid den tiden även om jag försöker ligga kvar närmare en timme.

 

Kände mig trotts allt ganska pigg och stod upp och gick upp på däck. Det var en aning disigt. Fick se en ganska stor segelbåt - minst 35 fot - komma seglandes. Så liten den var uppe ifrån färjans däck, bara en liten prick. Hur ser då de små pluttarna ut som jag seglar.

 

Efter frukost började lektionerna igen. Flera deltagare kom över huvud taget inte, några sprang ut och in hela tiden. En av kursledarna satt med huvudet i händerna på alla lektioner utan sin egen. Då spottade han upp sig och höll ett lysande anförande.

 

Att det där väsendet och vibrationerna i skrovet kunde ha så negativ inverkan på minst hälften av deltagarna på kursen.Det är ju ganska skrämmande. För det kan väl inte varit spriten och ett hektiskt nattliv som gjort sån påverka på hälften av kursdeltagarna     

[Twister550 143]

Att lägga utbildningar eller konferenser på festplatser brukar sällan bli succé det kan jag hålla med dig om Toaen! Jag är långtifrån nykterist, men inte super jag ner mig så pass på en konferens/kurs att jag inte klarar att delta eller ta till mig det som förmedlas. Det händer förresten nästan aldrig nu i vuxen ålder att jag dricker så att jag är dålig dagen efter....

 

Jag är inte direkt rädd ombord på färjorna,, men jag vill min vana trogen från tiden till sjöss vakna vid en kursändring, varvtalsändring i maskin, överhalning, ökad/minskad sjögång, skrapande is mot skrovet etc. för att konstatera att allt är oki, för att sedan snabbt somna om och snarka vidare.... Det gör jag inte om jag druckit mig berusad, och det skulle inte kännas bra....

 

Från 30-40 meters höjd uppe på en fartygsbrygga kan en 40 fots segelbåt vara svår att upptäcka i vissa förhållanden, så ja, det är av självbevarelsedrift jag håller undan i god tid.....

[raol 2 372]

Från 30-40 meters höjd uppe på en fartygsbrygga kan en 40 fots segelbåt vara svår att upptäcka i vissa förhållanden, så ja, det är av självbevarelsedrift jag håller undan i god tid.....

 

Radar?

[Twister550 143]

 

Från 30-40 meters höjd uppe på en fartygsbrygga kan en 40 fots segelbåt vara svår att upptäcka i vissa förhållanden, så ja, det är av självbevarelsedrift jag håller undan i god tid.....

Radar?

 

Visst har radarutrustningen blivit allt bättre med tiden, men när jag pratar med gamla kollegor så kan fortfarande ganska stora båtar försvinna i sjöklutter....      Ju modernare radar desto mindre risk, men ju äldre utrustning desto större risk, så rejäla radarreflektorer är att rekommendera om man regelbundet rör sig i tätt trafikerade farvatten.... 

 

Radar är bra, men ska läsas av människor, och inget instrument som är 100 % säkert....  då kanske en AIS sändare som komplement är bra, de fanns inte för fritidsbåtar när jag var yrkesverksam till sjöss.....

[raol 2 372]

Sitter radarn kanske för högt upp på färjorna? Ju brantare vinkel mot vattenytan, desto större risk för klutter.

[Twister550 143]

Sitter radarn kanske för högt upp på färjorna? Ju brantare vinkel mot vattenytan, desto större risk för klutter.

Många färjor, dock inte alla har ju en antikollisionsradar på backen som komplement till navigationsradarn som oftast sitter i masten eller på monkey Island.   Men skrovet är ju så pass högt på många färjor så även den placeringen kan ju ge en ganska brant vinkel, speciellt på kortare avstånd....

 

Sedan har vi ju alla andra handelsfartyg som rör sig i öppna vatten, det är ju inte bara färjor vi pratar om, de är ju ofta bättre rustade och tränade för gång i trånga farleder medan många andra handelsfartyg måste ta lots och kanske till och med bogserbåt så fort de kommer in i skärgårdsmiljö......

[raol 2 372]

Man kanske skulle kräva kollisionsradar i form av skrovmonterade radarpaneler (aktiva elektroniskt skannade paneler) på kommersiella fartyg i kustnära trafik...

 

[Twister550 143]

Man kanske skulle kräva kollisionsradar i form av skrovmonterade radarpaneler (aktiva elektroniskt skannade paneler) på kommersiella fartyg i kustnära trafik...

Det är väl mest i öppen sjö som problemet uppstår, i Stockholm skärgård, Inseglingen till Karlskrona, Göteborg, kanske också Öresund eller andra ställen där det är sjölä är problemen inte så stora. Men ta till exempel Bornholmsgattet eller skånska sydkusten,  som är hårt trafikerat av handelssjöfart, fritidsseglare, fiskebåtar, trollingbåtar etc. Sjön blir snabbt tvär och tråkig när det blåser på, där har jag själv upptäckt en Nauticat 44 i kikare som jag inte hade i någon av radarapparaterna ombord på en 10 000 tons tanker.  

 

Kanske billigare och enklare att vi som rör oss i sådan vatten utrustar oss med rejäla reflektorer alternativt AIS sändare  för att lättare bli upptäckta.... Det är ju faktiskt upp till oss i relativt små båtar att ta eget ansvar också.....

[raol 2 372]

Sen är väl en tanker på 10 000 ton rätt lätt att upptäcka från en segelbåt, så det känns inte som ett så allvarligt problem på öppet hav. Det krävs inte mer än kanske 5-10 sekunder med kurs 90° från det större fartyget för att undvika kollision.

[Twister550 143]

Upptäcker inte det större fartyget   segelbåten så blir det ju ingen kursändring....   och tro mig inget handelsfartyg vil gira 90 grader i Bornholmsgattet om det inte är absolut nödvändigt.... det kan kännas som öppet hav från en liten segelbåt, men kryllar det av handelsfartyg som ångar på i 15-20 knop och en massa trollingbåtar med mera så är det inte hur gott om plats som helst....

[raol 2 372]

Nej, men jag menar att det lär vara enkelt för segelbåten i exemplet att väja i extremt god tid. Ett så stort fartyg syns på långt håll.

[Twister550 143]

Ja det gör det, och det jag menar också, vi som seglar i sådana vatten får ta stort ansvar själva, för vi kan inte räkna med att vi ens syns från en fartygsbrygga om det blåser hårt och är grov sjö.......

[forgus31 139]

Jag känner ingen oro ombord på färjor vilket jag egentligen borde göra. Det är tusentals människor som omkommit under senaste decennierna.

 

Det är ibland irrationella? känslor som skapar olust eller ångest i olika grader. Nåt man själv skapat som ett tankespöke. Som grund ligger nog både egna och andras upplevelser och historier som grund.

 

Nyheter är ju till stor del andras olyckor men det kan bita sig fast och bli fobier. Själv har jag inga problem att flyga utom att jag sitter väldigt spänd vid landningen särskilt när det är kraftig sidvind. Jag tänker mig planet komma in över laddningsbanan i 30 graders vinkel och hur ska herr piloten kunna vrida upp planet så däcken inte har 30 graders vinkel även när de får kontakt med asfalten.

 

Har den här fobin och den har jag hittat på själv utan grund kanske.

 

Jag har genom erfarenhet fått roderfobi. Ett par gånger har nedre tappen lossnat och känslan när rodret viker sig och flyter upp till ytan är en av de kallare kårarna jag känt. Två roderblad har gått av och ett på väg att spricka i vattenlinjen men åtgärdat i tid. En avsliten akterspegel med påhängande roder.

 

Fobi byggd på egna erfarenheter kan nog vara stark men i mitt fall har det alltid slutat lyckligt på grund av tur. Aldrig hänt långt från land och alltid varit gott väder. Jag ska nog inte kalla det för fobi utan mer en erfarenhet som gör mig observant på farliga roderkonstraktorer. De roder som gått av har varit tunna spadroder utan inlagd balk eller hjärtstock utan varit enkla plywoodroder på små båtar. Det roder som höll på att spricka var ett Maxi77-roder.

 

Vid havsseglingar känner jag mig som lugnast men runt svenska kusten känns det lite spänt med all fartygstrafik. Bornholm - Malmö i dimma är inget nöje. Håller mig alltid utanför de stora bojarna som avgränsar lederna och går vinkelrätt över om jag ska till andra sidan leden.

 

Utan trafikseparerade fartygsleder skulle jag inte våga segla mellan Sverige och Danmark t.ex. Det kan ändå vara oroligt när man går i mörkret då de ibland kommer väldigt tätt. Tack vare separeringarna kan man nu gå Engelska kanalen på natten. Dessvärre lyder inte fiskebåtar under några trafikregler. Så där finns en stor oro inte minst nattetid. Man ska inte närma sig land nattetid om det inte är obefolkade områden eller tvärtom stora tydliga leder som hamnstäder. Att glida in i kolsvarta natten i Varbergs hamn är en riktigt trevlig upplevelse.

 

Dimman är det som ger mest ångest. Bara att hoppas fartyget ser mig. Efter tre dagar med dimma under en vecka skaffade vi radar som vi har igång ett par gånger per sommar. Väldigt onödig pryl för det mesta men återigen en ångestdämpande medicin.

 

Den oinvigde som läser detta kommer aldrig att sätta sin fot i en båt. Men tänk så här om du inte är båtnörd. När den stollen ändå med glädje fortsätter segla måste han väl också uppleva underbara stunder.

 

Jo, väldigt många underbara stunder ligger som god motvikt mot allt slit och umbäranden.

[Gäst MaxSchmeling]

Jag har ett förflutet från färjetrafik och har fått min beskärda del av ett och annat. Den stora faran ombord är just att man invaggas in en otrolig säkerhetskänsla och detsamma gör besättningen, även om man övar och övar ofta. När det skiter sig ombord i ett fartyg så vill det till att all övning har varit i framkant och att alla vet vad de ska göra.

 

Just det där på slutet av texten är det som avgör utgången och om besättningen sitter och ser på fotboll och bryggan är tom samtidigt som kursen skärs av en tanker, då blir det som på bilden nedan. En riktigt, riktigt hemsk olycka med italiensk bilfärja.

 

Vad är det man säger om italienskt sjömansskap: Fantastisk mat, underbar service och förste man till livbåtarna...

Redigerad 27 September , 2014 av MaxSchmeling

[Twister550 143]

Självklart har du rätt om övning övning övning och övning igen Max. Kompletterat med den absolut bästa utrustningen som går att uppbringa så kan många blir räddade i olika situationer.

 

Men man måste också ha klart för sig, att om det händer något som beror på konstruktionsfel, dåligt underhåll, påkörning etc. under de vind och sjöförhållanden som det var när Jan Hevelius och Estonia förliste så finns det inte så mycket att göra.

Att i mörker och med stark slagsida sjösätta livbåtar och flottar är förenat med livsfara. De fartyg som fanns i närheten av Estonia sjösatte inga MOB-farkoster eller livbåtar för att bistå de nödställda i havet då riskerna för den egna besättningen var allt för stora.....Detta trots att de hade full belysning, manöverförmåga och ingen slagsida utöver det sjögången gav upphov till.

I Estonias fall var förloppet oerhört snabbt, men även om besättningen fått längre tid på sig att organisera fartygets övergivande måste man räkna med stora förluster i människoliv under de svåra förhållanden som rådde.

 

Vid en förlisning under de förhållanden som rådde i April 1912  där man hade dryga 2 timmar på sig att överge fartyget under ordnade former borde man klara betydligt större andel av de ombordvarande. Hade det funnits tillräcklig mängd livbåtar och flottar är jag övertygad om att det endast hade inneburit ytterst små förluster av människoliv då vind och sjöförhållande var helt annorlunda......

[Gäst MaxSchmeling]

Viktigt att påpeka att Titanic uppfyllde samtliga kravspecifikationer från Board of trade när det gällde antalet livbåtar ombord. Utover detta hade White Star lyft ombord sk collapsible lifeboats, underlig konstruktion som knappast kan ha varit bra ens då.

[Twister550 143]

Viktigt att påpeka att Titanic uppfyllde samtliga kravspecifikationer från Board of trade när det gällde antalet livbåtar ombord. Utover detta hade White Star lyft ombord sk collapsible lifeboats, underlig konstruktion som knappast kan ha varit bra ens då.

Ja det var märkligt att man för bara 100 år sedan ansåg att det räckte med livbåtar till delar av de ombordvarande. Om jag inte tar alldeles fel så fick White Star  en strejk på halsen på ett av systerfartygen en tid senare. Tror det var eldarna som krävde livbåtar till alla ombordvarande..... vilket de lär ha fått igenom....