Större/bekvämare båt = segla mindre?

[seglarfreaken 55]

Tack ännu en gång! Faktum ÄR att jag TROR det här kan vara ett känsligt ämne. Det kan finnas många olika anledningar till att nan inte seglar och går för motor istället. I bland kanske det till och med är så att man vill segla mer än vad man har möjlighet/kapacitet till.

Ändå tycker jag att ämnet ät viktigt och bör kunna diskuteras/prata/berätta om som vuxna människor.

[raol 2 372]

Inte heller jag hittar nåt personangrepp eller stötande.

 

För att dra paralleller med cyklingen igen, så har jag kompisar som gärna vill cykla mycket och även tävla, men där resten av familjen vill annorlunda. De får helt enkelt inte lov, om man säger så. Jag kan tänka mig att det kan se likadant ut fast när det gäller att segla. Att de övriga i familjen inte tycker det är att segla som är kul, utan att komma fram. Då får motorn driva i stället för seglen.

 

[Twister550 143]

En sak som hade varit mycket intressantare att veta än de tramsiga grader man får på MarinGuiden beroende på hur många inlägg man gör, hade varit att det stått hur gammal peronen som skriver är och var i Sveriges avlånga land han bor.

 

Hur gammal är du "Seglarfreaken" och var bor du.

 

Själv är jag 65 och bor i mellersta Bohuslän.

 

På den tiden jag var "ung och vacker", fått obegränsad tillgång till en båt och lärt mig segla, var jag ute och seglade varje dag hela sommrana.

 

 

 

 

Undertecknad är 46 år, bor i västra Blekinge.

Familjen skaffade sin första båt när jag var 13, en ruffad snipa i ek byggd på Saxemara båtvarv. En albin bensinmotor stod för framdrivningen.

Innan det hade vi tillbringat semestrar och helger i tält längs Sveriges kuster. Jag hade även paddlat och vandrat en hel del.

Jag gick "all in" på båtlivet, hade snart en egen eka med en 7,5 hästars Mercury, innan jag fyllde 15 hade jag fixat gamla skepparexamen och bytt till min första segelbåt. Några år senare bytte jag till en Hurley 18 som jag seglade under mina lediga perioder under några år när jag jobbade som Matros i handelsflottan...

 

När det blev dags för fru och barn tog det ganska snart stopp, frugan blev grön i ansiktet på första segelturen, så under många år har det varit sporadiskt båtliv främst med andras båtar.

Under de senaste åren har det blivit ganska mycket  båtåkande, främst för sportfiske, och nu i våras köpte jag och grabben en ny alubåt för fiske och utflykter.

 

När vi är ute i skärgården kommer ju suget efter att segla igen, kanske ta tag i någon av drömmarna om att segla på egen köl till Färöarna, Shetland, Norska Kusten, Spetsbergen, Island, Irland Skotland.........kanske blir något av det av så småningom, kanske blir det en enkel båt för sköna segelturer längs sydkusten.......

[Ojja49 3]

Jag blev i somras väldigt förvånad när jag såg en Bavaria som kryssade genom Fällström, en trång och krånglig passage i farleden utanför Saltsjöbaden i Stockholms skärgård.

 

Vad tycker du, toaen, ska jag presentera mig också?

Jag är 65 år, boende på Värmdö öster om stockholm. Började segla med brorsan vid 13 års ålder, först i en Strömstadsjulle, sen Vivacity 20 och efter det en IF-liknande kustkryssare. Mest plaskat runt i Stockholms skärgård, några turer neråt E4 mot Kalmar, nån avstickare till Gotland, lite Finland och norrut till Kramfors. 

När kvinnan i mitt liv dök upp och visade sig avsky segling blev det väldigt sporadiskt båtliv en tid, sen hittade jag en liten kombibåt, Fabola Combi (4,2m c:a 8 kvm och en fantastisk roddbåt) som jag så småningom började göra veckoturer med. Först med tält, sedan fixade jag ett kapell och lite inredning så det gick att sova i båten. Enormt kul att segla centerbordsjolle i skärgården; grund som inte syns är inget att bry sig om, man kan lägga till i vikar som är så små och grunda att dom nästan inte finns. Men obekvämt, så för 6 år sen skaffade jag mig en stor båt (J 17, med ruff! Det regnar inte på mig när jag sover, jag behöver inte demontera och stuva undan kojen när jag ska segla).

Jag är en sån där typ som helst vill segla varje meter och sticker gärna ut en ledig dag och seglar fram och tillbaka på Baggensfjärden. Det är inte många motorbåtsägare som gör det. 

Tog upp båten i förra veckan, har gjort av med 6 liter bensin i år.

 

Vad jag tycker om andras seglande eller icke-seglande?  Var och en kör sin båt och har väl goda skäl att göra som dom gör.

Redigerad 23 September , 2014 av Ojja49

[forgus31 139]

De första åren var seglingen målet. Jag föll pladask efter en tur med morbror i Bottenviken. När ekonomin medgav köp av en gammal Ok-jolle blev jag fast i seglingens grepp. Det var kul att segla fram och tillbaka i halvvind. Knappt man såg åt sidorna för att optimera farten.

Med tiden övergick segling till att bli transport också. En utmärkt kombination. Har samma förhållande till bilåkning förresten. Och MC.

 

Nu har jag hållt på med detta i 50 år och tycker fortfarande att det är kul att glida fram med segel i hemmavatten. Det har blivit många dagar "semestersegling" i hemmavatten och det har in varit nån stress att komma nånstans

[forgus31 139]

De första åren var seglingen målet. Jag föll pladask efter en tur med morbror i Bottenviken. När ekonomin medgav köp av en gammal Ok-jolle blev jag fast i seglingens grepp. Det var kul att segla fram och tillbaka i halvvind. Knappt man såg åt sidorna för att optimera farten.

Med tiden övergick segling till att bli transport också. En utmärkt kombination. Har samma förhållande till bilåkning förresten. Och MC.

 

Nu har jag hållt på med detta i 50 år och tycker fortfarande att det är kul att glida fram med segel i hemmavatten. Det har blivit många dagar "semestersegling" i hemmavatten och det har in varit nån stress att komma nånstans. Segling har det blivit mer än motorgång kanske i större utsträckning när det inte är bråttom. Fast vid vissa vindar ger högre fart än motor. Trots att vi har en 25hk så går det ofta fortare med segel. Då finns det ändå ibland anledning att motorera. Kryssbog innebär sjöstuvning och det kan bli jobbigt med vinscharna. Klart man väljer det lättare sättet med motor.

 

De första åren jag seglade var det "fint" att segla. Det tyckte man ju verkligen också och försökte få andra att inse det.

 

Segla eller motorera har varierat och för oss väljer vi efter humör, väder och behovet av att komma fram. Att välja bort motor för att någon betraktare skulle ha någon åsikt åt nåt håll är inte nödvändigt.

[Funkis 143]

Tack för presentationerna! Uppskattas!

 

Jag själv kör mer för motor numera, procentuellt, eftersom jag gör lite bakvänt. Jag gillar nämligen att koppla av i båten och går gärna ut när det är skitväder! Det innebär att jag går till en närbelägen naturhamn ( inom en timme ) och ibland omgrupperar jag bara till nästa hamn ( en halvtimme ) på hela helgen. I ösregn eller så? Inte kul att segla då.

Alternativt är jag ute väldigt tidigt på våren eller snorsent på hösten. Kallt...

Vilket får till följd att jag står inne i den lilla styrhytten och njuter av skärgården, för motor.

 

Ett annat skäl, för en del, kan vara trenden att det finns mycket elektronik i båtar numera. Som drar ur batterierna. När jag var ung så ansågs det "fint" att bara använda motorn in och ut ur hamnen… skönt att det är bortsopat? Då kan det vara så att många tänker att de kör för motor en timme eller två vid motvind så har de laddat batterierna lite bättre?

[seglarfreaken 55]

Tråkigt att höra om att en del inte har lyckats dela/förmedla njutningen av segling med sina nära och kära. Samtidigt så äger man ju ingen och relationer behöver luft precis som alla människor OCH seglare

Men ibland tror jag att vi alla mer eller mindre kan vara otaktiska och ta kål på ett potentiellt seglarsug. I somras tog en bekant med mig sig sina två barn när vi skulle ut och segla. De var nog uppskattningsvis någonstans mellan 7 och 12 år gamla. Det blåste friskt och jag planerade att vi skulle kunna undvika den värsta krängningen genom att välja en rutt så att vi kunde segla halvvind så mycket som möjligt. Visst hade slör och läns varit ännu bekvämare och bättre, men fjärdarna närmast hemmahamnen är ganska smala, så vi skulle knappt komma någon vart om vi gjorde det. Jag förklarade för barnen hur vi skulle göra och vad som skulle ske. Men direkt efter vi hissat började det mindre barnet att bli rädd och spänna sig rejält. Jag förklarade att båten kunde inte välta, titta INTE i vattnet utan istället på land och luta med båten och inte emot. Även fast barnet fick sitta hos sin pappa som försökte lugna så skrek hen nu hysteriskt så, vi tog ned seglen illa kvickt och styrde tillbaka mot hemmahamnen. Inte ens att gå för motor och då nu båten inte lutade något gjorde hen lugn. När vi hade packat ihop allt och gick  tillbaka till deras bil som stod på parkeringen så berättade pappan plötsligt att de hade  sett fram mot den här seglingen och för att komma i rätt stämning hade de kvällen innan tittat på en spelfilm tillsammans som handlade om en båt. Gissa vilken?

Titanic!!

Smart??

kan vi alla mer eller mindre vara otaktiska ibland och skrämma iväg någon från seglingen?

 

[Mackey 4 502]

Jag stör mig inte på hur andra använder sina segelbåtar, men det är intressant att försöka förstå varför man gör som man gör.

 

Och en presentation.

Jag är 57 år och bor i förorten Vällingby i västra Stockholm, men har båten liggande på Svinninge marina nära Åkersberga, inte i Mälaren som är nära.

 

Min pappa arbetade i hela livet med fritidsbåtar på det ena eller andra viset och körde en del båtracing och seglade Gotland runt som tävlingen hette då. Att framföra båt av alla de sorter och storlekar har därför varit lika naturligt som att cykla för mig.

 

Första snurrbåten - 3,5 m jolle med en 4 hk Johnson - fick jag i åtta nio års åldern. Jag sparade sedan till en snabbare båt och kom i 13 årsåldern över en transportskadad ny Flipper 42 billigt som jag reparerade och far min hjälpte mig att hitta en 20 hk Mercury till bra pris. Hade också en segeljolle som användes flitigt till jag växte ur den.

 

Det har varit mycket både motorbåt och segelbåt genom livet, fast bara som nöje. Även reparationer och underhåll av båtar räknas nästan alltid som nöje. Min första egna större båt köpte jag tillsammans med min fru för fyra år sedan. Vi har använt båten mycket och varit på Åland, Gotska sandön och Bornholm de tre senaste somrarna.

 

 Mackey

[Twister550 143]

Alltså Seglarfreaken, jag tycker också det är kul att visa människor på upplevelser och aktiviteter som jag älskar, men allt är inte för alla. Min kära hustru växte upp  med en far som fritidsfiskade längs kusten. Hon har alltid fått höra hur farligt allt är, man måste veta var stenarna ligger, det kan blåsa upp så snabbt, åska etc. etc.    Till detta kommer sjösjuka......det var ingen lätt uppgift att övertyga henne om att man kan bo och leva till sjöss.....

 

Eftersom jag är en flexibel och omtänksam person har vi tillbringat många år i husvagn tillsammans och det är och har varit underbart det också. Givetvis har jag för egen del tagit varje chans att komma ut med allehanda fartkoster.

 

Under ett antal år har jag sportfiskat, och nu i våras köpte vi en båt som duger till både fiske och rejäla utflykter i skärgården.  Efter 25 år tillsammans har jag lyckats få henne att njuta av soliga badutflykter i planingsfart.....men deplacementfart i grov sjö så tar det inte lång tid innan hon blir grön i ansiktet, lika besvärligt att köra fort när det är lite sjöget, då blir det lätt att hon får ont av sin värk och gamla skador.....

 

Hur härligt vi frälsta än tycker att det är med livet till sjöss, så är det inte för alla....

Givetvis ska vi tänka oss för och ta det lugnt, försiktigt och pedagogiskt när vi har nya förmågor med oss, men vi kan inte övertyga alla.....

 

Jag är nöjd och glad att få vara ute med resten av familjen, sonen och jag fiskar tillsammans, mina yngsta tjejer åker med mig på utflykt när mamma jobbar, tältat i skärgården en långhelg.  Så jag får min tid ändå....

 

 

 

 

 

 

 

 

För framtiden ser jag framför mig att jag vill segla igen, vill segla över öppet hav, Bornholm, Öland, Gotland, Utklippan här hemma.... och andra mer långväga  mål nämnde jag nog tidigare här... men jag räknar inte med att få med frugan på dessa resor....

Redigerad 24 September , 2014 av Twister550

[toaen 510]

Varför ska jag behöva berätta hur gammal jag är Toan? Vi lever i ett fritt land och det här är ett forum där man själv får bestämma hur aktiv man vill vara och vad man vill skriva om/ berätta/kommentera.

Det är väl bättre att inte kommentera alls än att komma med personangrepp eller visa att man tycker att en tråd är tramsig/ointressant.

 

Du behöver inte alls berätta hur gammal du är och heller inte från vilken del av landet du kommer heller.

 

Det är ju så att med stigande ålder får man en förändrad syn på livet.

 

När jag var ung seglade jag oerhört mycket. Jag hade ingen motor i båten under väldigt många år. När jag runt 20-års åldern, byggde en 27-fots havskryssare skulle jag inte ha nån motor. Jag var ju seglare.

 

Min mor - som var en förståndig kvinna och dessutom jobbade på Volvo kom en dag helt sonika med en Volvo Penta MD6 och satte ner framför dörren på det båtskjul där jag byggde min båt.

 

Dessutom talar ungdomar inte riktigt samma språk som vi gamla stofiler gör.

 

Sen är det faktiskt så att vi har olika koder i språket beroende på var vi bor eller är uppväxta och dessutom beroende på vilken ålder vi har.

 

Ett talesätt som här på västkusten är den största hedersbetygelse man kan få - en förolämpning i Stockholmsområdet. Det fick jag bevis för i en tråd för några år sen i diskussion med en annan av MG´s skribenter.

 

Det bevisas dessutom just av denna tråden. Du ställer frågan om varför man inte seglar sina båtar i den utsträckning som du tycker att man skall om man har en segelbåt. Du vill ha en öppen debatt i frågan.

 

Jag lämnar ut mig och min familj och hur jag/vi har haft det under våra mer än 50 år som segelbåtsägare. 

 

Du tar det som en personlig förolämpning och personangrepp.

 

Däremot tycker du tydligen inte att det är nån förolämpning mot mig att kalla mig toan - istället för toaen som är mitt nick. Det är ganska vanligt att skribenter på de olika forumen gör så - som inte tycker som jag.

 

Att jag valde toaen som nick, var att det var det användarnamn jag hade hos Gullspång Kraft AB och Birka Energi (Det företag som i dag heter FORTUM) i deras datasystem. Eftersom jag heter Tommy Andersson skulle det egentligen ha varit Toand, men vi var tre personer som hette Tommy Andersson och man ville ha olika användarnamn för olika personer - helt logiskt. När Birka Energi bytte kunddatabas/Debiteringssystem blev mitt användarnamn Anderto7. Det var ungefär samtidigt som jag registrerade på MG, varför jag valde toaen som nick. Man börjar ju komma i den åldern då man glömmer. Det är illa nog att jag stavar det med små bokstäver på MG och med första bokstaven stor på en del andra forum.

 

Det skulle aldrig någonsin falla mig in att kalla dig för "seglarfekalien" bara för att förnedra dig.

 

MVH

 

Tommy Andersson (65)

Kungshamn

[toaen 510]

Jag blev i somras väldigt förvånad när jag såg en Bavaria som kryssade genom Fällström, en trång och krånglig passage i farleden utanför Saltsjöbaden i Stockholms skärgård.

 

Vad tycker du, toaen, ska jag presentera mig också?

Jag är 65 år, boende på Värmdö öster om stockholm. Började segla med brorsan vid 13 års ålder, först i en Strömstadsjulle, sen Vivacity 20 och efter det en IF-liknande kustkryssare. Mest plaskat runt i Stockholms skärgård, några turer neråt E4 mot Kalmar, nån avstickare till Gotland, lite Finland och norrut till Kramfors. 

När kvinnan i mitt liv dök upp och visade sig avsky segling blev det väldigt sporadiskt båtliv en tid, sen hittade jag en liten kombibåt, Fabola Combi (4,2m c:a 8 kvm och en fantastisk roddbåt) som jag så småningom började göra veckoturer med. Först med tält, sedan fixade jag ett kapell och lite inredning så det gick att sova i båten. Enormt kul att segla centerbordsjolle i skärgården; grund som inte syns är inget att bry sig om, man kan lägga till i vikar som är så små och grunda att dom nästan inte finns. Men obekvämt, så för 6 år sen skaffade jag mig en stor båt (J 17, med ruff! Det regnar inte på mig när jag sover, jag behöver inte demontera och stuva undan kojen när jag ska segla).

Jag är en sån där typ som helst vill segla varje meter och sticker gärna ut en ledig dag och seglar fram och tillbaka på Baggensfjärden. Det är inte många motorbåtsägare som gör det. 

Tog upp båten i förra veckan, har gjort av med 6 liter bensin i år.

 

Vad jag tycker om andras seglande eller icke-seglande?  Var och en kör sin båt och har väl goda skäl att göra som dom gör.

 

Nej - du behöver inte alls presentera dig. men det var väldigt trevligt att du gjorde det.

 

Dessutom var din berättelse om ditt seglarliv mycket trevlig att läsa.

[seglarfreaken 55]

 

Varför ska jag behöva berätta hur gammal jag är Toan? Vi lever i ett fritt land och det här är ett forum där man själv får bestämma hur aktiv man vill vara och vad man vill skriva om/ berätta/kommentera.

Det är väl bättre att inte kommentera alls än att komma med personangrepp eller visa att man tycker att en tråd är tramsig/ointressant.

 

Du behöver inte alls berätta hur gammal du är och heller inte från vilken del av landet du kommer heller.

 

Det är ju så att med stigande ålder får man en förändrad syn på livet.

 

När jag var ung seglade jag oerhört mycket. Jag hade ingen motor i båten under väldigt många år. När jag runt 20-års åldern, byggde en 27-fots havskryssare skulle jag inte ha nån motor. Jag var ju seglare.

 

Min mor - som var en förståndig kvinna och dessutom jobbade på Volvo kom en dag helt sonika med en Volvo Penta MD6 och satte ner framför dörren på det båtskjul där jag byggde min båt.

 

Dessutom talar ungdomar inte riktigt samma språk som vi gamla stofiler gör.

 

Sen är det faktiskt så att vi har olika koder i språket beroende på var vi bor eller är uppväxta och dessutom beroende på vilken ålder vi har.

 

Ett talesätt som här på västkusten är den största hedersbetygelse man kan få - en förolämpning i Stockholmsområdet. Det fick jag bevis för i en tråd för några år sen i diskussion med en annan av MG´s skribenter.

 

Det bevisas dessutom just av denna tråden. Du ställer frågan om varför man inte seglar sina båtar i den utsträckning som du tycker att man skall om man har en segelbåt. Du vill ha en öppen debatt i frågan.

 

Jag lämnar ut mig och min familj och hur jag/vi har haft det under våra mer än 50 år som segelbåtsägare. 

 

Du tar det som en personlig förolämpning och personangrepp.

 

Däremot tycker du tydligen inte att det är nån förolämpning mot mig att kalla mig toan - istället för toaen som är mitt nick. Det är ganska vanligt att skribenter på de olika forumen gör så - som inte tycker som jag.

 

Att jag valde toaen som nick, var att det var det användarnamn jag hade hos Gullspång Kraft AB och Birka Energi (Det företag som i dag heter FORTUM) i deras datasystem. Eftersom jag heter Tommy Andersson skulle det egentligen ha varit Toand, men vi var tre personer som hette Tommy Andersson och man ville ha olika användarnamn för olika personer - helt logiskt. När Birka Energi bytte kunddatabas/Debiteringssystem blev mitt användarnamn Anderto7. Det var ungefär samtidigt som jag registrerade på MG, varför jag valde toaen som nick. Man börjar ju komma i den åldern då man glömmer. Det är illa nog att jag stavar det med små bokstäver på MG och med första bokstaven stor på en del andra forum.

 

Det skulle aldrig någonsin falla mig in att kalla dig för "seglarfekalien" bara för att förnedra dig.

 

MVH

 

Tommy Andersson (65)

Kungshamn

 

 

Förlåt Toaen! Det var verkligen inte meningen att förvanska/driva med ditt användarnamn här på forumet! Det var mycket slarvigt av mig vilket jag här och nu offentligt ber om ursäkt för!

Ibland tror jag faktiskt att det kan vara rätt bra när det uppstår lite friktion mellan människor. I bästa fall kan båda ge och ta, ha överseende (förlåta?)  samt gå vidare. Jag tror faktiskt att friktionen mellan dig och mig i den här tråden har fått en och annan att börja öppna sig ovanligt mycket och blivit mer synliga. Väldigt trevligt och intressant tycker jag!

Visst vet jag att jag är en stor inspiratör när det gäller all slags segling som jag håller /hållit på med och jag vill gärna förmedla positiva upplevelser till andra med mitt intresse och engagemang. MEN självklart så inser jag att varken världen/samhället /familjen skulle fungera om alla tänkte och gjorde som jag.

Det är helt okay att vi även är olika som seglare här på forumet. Samtidigt så tycker jag ändå att det här ÄR en intressant fråga att prata/berätta/diskutera! Det ger mig och kanske även andra en inblick i hur andra tänker/har för förutsättningar och nyttjar sitt båtliv. Förhoppningsvis kan vi både bli mer ödmjuka och inspirerade av varandra.

Jag blev faktiskt själv väldigt inspirerad av både din och andras berättelser här och tänkte så småningom skriva om min seglingsbakgrund och även lägga ut bilder.

Men hur lägger jag in bilder och får det till en url/www-länk? Kan tyvärr inte den rätta benämningen, men ni förstår säkert vad jag menar.

Har vi ridit ut stormen nu Toaen? Hoppas det

 

[Twister550 143]

En aspekt som inte tagits upp när det gäller TS frågeställning är ju hur det påverkar vad man har för maskin ombord.

På de segelbåtar jag ägde i min ungdom fanns utombordare. På den första båten, en brutalt överriggad båt i plywood, flatbottnad med fenköl, satt en 4 hk Jonson som man fick snurra runt för att kunna backa med.   Dessutom hängde den långt bakom ett akterdäck, det var helt värdelöst när jag ofta framförde båten ensam.   Att puttra fram och leta förtöjningsplats med längs öarna  i sakta mak kunde den eventuellt duga till, men för längre transporter eller tilläggningar var den fullständigt oduglig.....  Det var oftast enklare att segla..... dessutom var det ju sport att använda motorn så lite som möjligt..... 

 

Till Hurleyn hörde en bra Yamaha 5 eller 6 hk, minns inte vilket, det var en fin maskin som funkade i alla lägen till förtöjning och förflyttning, dock var båten byggd med en motorbrunn i akterspegeln som  tillförde en hel del resonans i båten varför det vara ganska bullrigt och trist att åka längre sträckor...... Båten var ju ganska trög i lätta vindar, så det fanns tillfällen man hellre hade motoriserat om ljudmiljön varit bättre.... Däremot gick hon som tåget i friska vindar och i grov sjö.....härliga seglingar till Bornholm med den båten...

 

Har man däremot en båt med en väl installerad inombordare så kan det vara bra mycket trevligare att motorisera......tar man det lugnt och fint så behöver det inte bullra så vansinnigt, har man då en ny och dyr båt som TS frågar om, så kanske motorn inte hörs alls, utan bara vattnet mot skrovet....och det är ju faktisk en ganska trevlig upplevelse....

 

Efter det har det varit olika lånade båtar, eller gastat för andra, och egna motorbåtar.

 

Jag tänker mig en långkölad båt med inombordare som nästa segelbåt någon gång i framtiden. Drömmen är ju en Najad eller HR, men ska jag vara realistiskt så kanske det kommer att landa på en Marieholm 32 eller liknande....

 

Jag ser  inte framför mig att jag kommer att ligga och kryssa med den i Karlshamns skärgård, utan när målet ligger där blir det förmodligen motorisering. Däremot ser jag fram mot att hissa segel, skota, slå på autopiloten medan båten sträcker ut mot Utklippan, Bornholm, Simrishamn, kanske räcker Hanö nån gång....      medan jag i lugn och ro kan njuta av livet och pyssla med annat, dricka kaffe, röka cigarr, läsa en bok eller bara luta mig tillbaka och njuta av utsikten.....

Kanske blir man bekvämare med åren, i tonåren kryssade jag runt i skärgården och utnyttjade varenda meter seglingsbart vatten innan slaget kom....  det skulle jag kunna göra nu också....men tävlingsinstinkten och sportigheten har nog minskat med åren.......

[toaen 510]

Ursäkten är accepterad.

 

Från min sida var det aldrig nån friktion eller storm mod dig. Friktionen ligger nog i ditt sätt att missförstå vad jag skrivit. Det där med koder i vårt språk.

 

Ämnet tycker jag är mycket intressant. Just det där att inte få segla fast det är perfekt segelvind. 

 

Jag tror inte att alla kan lära sig uppskatta segling i verkligheten. Det finns väldigt många som lider av fobier - obefogad rädsla. Under 40 år har jag hört att det blåser för mycket, det lutar för mycket, det går för stora vågor, det är för många båtar osv osv. 

 

Man kan inte hjälpa att man är rädd. Visserligen beror rädslan på okunskap, men om man då inte vill lära sig. Man är inte intresserad av båtar och sjölivet och det är erfarehetsmässigt ingen ide med vare sig lock eller pock.

 

Det diskuterades frågan om vad som är farligast på sjön. Ett förslag var att det var att få bommen i huvudet. På min lista kommer just det väldigt långt ner. Jag hävdar ju alltid att det farligaste på sjön är  - land. Fast det är en sak som kan va ännu farligare. När en medpassagerare har en fobisk rädsla. En rädd desperat människa kan ställa till hur mycket elände som helst under en helt normal och kontrollerad seglats.

 

När jag var ung var just seglingen viktig - det är det inte längre, även om jag seglar så ofta det finns möjligheter.

 

Brukar säga lite skämtsamt att jag måste ut och segla varje sommar för att kolla att det jag gjort under vintern fungerar som det var tänkt och få inspiration på vad jag skall bygga om nästa vinter. 

 

En annan sak som är viktig är de platser jag besöker. Speciellt öar och att vandra runt på dem. 

 

Och som nån var inne på. "Visst finns det mål och mening med färd, men det är vägen - som är mödan värld"

[seglarfreaken 55]

Härligt Toaen

Jag har i över tjugo år arbetat ideellt som seglingsinstruktör i en handikappseglarklubb.

I somras fick jag tillfälle att segla med en autistsik och mycket livlig/orolig person.

Det var andra gången som jag över huvud taget såg personen i fråga. När jag såg hen springa omkring o vifta o skrika fick jag plötsligt ett uttryck ringande i öronen på mig:

VI SITTER I ALLA I SAMMA BÅT!

Minsann!  Det skulle vi verkligen göra En öppen fem-meters kölbåt som heter Samba. Hen hade två personliga assistenter med sig, men jag såg framför mig att det skulle bli lite väl trångt. Så vi kom överens om att den andra assistenten skulle segla med en klubbkollega till mig i en annan Samba som en backup om något oförutsett skulle inträffa. Självbevarelsedriften tror jag kommer rätt naturligt, när man inser att man sitter tillsammans i en liten båt. Man tjoar inte o lever om utan hejdar sig helt enkelt utan att någon behöver säga till. Det skulle bli olidligt ombord annars! Jag bad den personlig assistenten att ligga mycket lågt, inte prata så mycket med hen utan  bara tro att det ska gå bra och att vi får en härlig segling tillsammans. Hen låg mest på toften vänd mot vattnet, var stillsam o verkade rätt förnöjd även fast vi kryssade och båten lutade lite i den labra brisen. När vi föll av och länsade tipsade jag om att det är väldigt mysigt att sitta/ligga på fördäcket, vilket hen ville pröva på. Nu började hen bli lite mer hemtam och ville mer testa gränser. Då spände jag en tamp bak i flytvästen och den andra änden fäste jag i ett knap på masten. Hen fick då en vis rörelsefrihet, men accepterade begränsningen utan några protester. Vi fick en väldigt fin segling tillsammans och jag tror nog faktiskt att alla så var vi riktigt nöjda efteråt

[Caribic410 757]

Det förstår nog alla, även jag som e kille 55år =) fast pojk i segling, att det kan vara bekvämare, enklare och snabbare att köra motor i motvind men i perfekt halvvind och slör är det ju både bekvämare, snabbare och behagligare att segla.

Lika självklart känns det att man vill åka motor om man ska åka en liten bit bara, ladda batterier och/eller värma vatten osv.

Som sagt jag e nybörjare som lär mej massor hela tiden, så för mej e det rena nyhetnens behag varje minut.

Kan hända jag tröttnar helt på att hissa segel när jag seglat såpass många gånger att jag får den där "nu kan jag det här"- känslan.

Då kan jag se några shenarion:

*Jag upphör med båtlivet
*Jag gör mej av med segelbåten skaffar motorbåt
*Jag använder seglebåten fast endast som motorbåt men då lägger jag inte jobbet att meka dit seglen varje år

*Jag fortsätter att använda seglebåten fast seglar bara när det är perfekta förhållande, väder, vind och riktning och tillräckligt långa bogar för att det ska "vara värt det".

Nu är det ju så som jag ser och känner det just nu som "färsking", det jag känner om några år.....?

Visst har jag åxå slagits av förundran över de relativt många segelbåtar som kör med motor just under de perfektaste förhållanden, där närmat mej i flera timmar, seglat om och haft följe i flera timmar....

Ja det skulle vara intressant att höra hur det kommer sig?
Inte rätt, inte fel.. bara intressant företeelse.
Det kunde ju vara transportseglingar... men det är för många för att det ska vara så.

 

Som jag förstått har det ökat med tiden. Här på foroumet och ute i verkligheten finns ju mest gamla sjöbjörnar. Jag har inte märkt någon skillnad under mina fyra säsonger.
Det jag däremot upplevt under dessa år i mina hemmavatten, utanför Nyköping, är att snittstorleken på segelbåt har ökat drastiskt. Första året, med Vega, tyckte jag de då relativt få 35-40+ fotare var gigantiska och de relativt många 30+ fotare var jättestora. Visserligan var Vegan en av det mindre båtarna men inte extremt mycket under medel. Nu, bara fyra år senare är 30 ft bland de mindre båtarna....

 

[seglarfreaken 55]

Ja suck..Trådtiteln stämmer nog tyvärr väldigt bra med trenden.

Men riskerar vi inte att missa gratis naturupplevelser här och nu om vi präglas för mycket av tidens tand?

Tänk om Segway plötsligt skulle ana att de kan locka/fresta friska människor att köra Segway i fjällen?

Vem bestämmer våra val? Tiden, tidsbristen, våra begränsningar eller vanan?

[seglarfreaken 55]

Hmm...Ursäkta om jag kan verka lite dysterkvist ibland Det är regnigt  o tråkigt i Stockholm nu,Jag är arbetslös och min fru hjälper sin gamla mamma att packa ihop sitt hem för att flytta och kommer att vara där rätt länge. Helt rätt, men jag har som sagt lite tråkig nu. Kan ngon berätta hur jag kan lägga in bilder och få dem i url/www-form?

Nog om detta! Här kommer min presentation:

 

1969 fick jag av en ren tillfällighet följa med ett par kompisar och deras pappa ut o segla en Trissjolle i Hållsviken söder om Trosa. Jag blev förälskad i segling direkt! Framåtdrivandet av en båt utan att använda en motor. Porlandet från aktern när man hade medvind. Fascinationen och samspelet när man driver en båt framåt med hjälp av vinden och seglet när man tar sig framåt MOT vinden (nästan i alla fall) tycker jag är fantastisk och en evig känsla för mig. Den stora skillnaden i upplevelse mellan att kryssa och länsa. Allt det här tog jag till mig av hela mitt hjärta på en gång och har även kvar den känslan än idag. Hållsviken är mina barndomsvatten. Där hade vi vårt landställe med utsikt mot sjön. Hur många gånger har jag inte stått där på tomten och längtat ut på sjön? Om det så endast var några fläckvisa krusningar på vattenytan som man kunde se så ville jag vara där o segla NU! Och segla där det gjorde jag under många år J Först med optimistjolle och sedan E-jolle fram till 1979.

 Under en resa till Rhodos 1980 blev jag nyfiken på vindsurfing och gick en kurs där. Full av självförtroende genom mitt stora seglingsintresse så tänkte jag: -Jaha! Då drar jag väl upp bara upp seglet och sveper iväg. PLUMS! L Där låg jag i vattnet nästan direkt och förstod ingenting! Men så här efteråt så vet jag att man kan styra brädan redan då seglet ligger I vattnet. Det gäller i princip att dra upp seglet så att masten står 90 grader från brädan, därefter masthanden nära kroppen, axelbredd mellan händerna och skota lagom mycket. Många motgångar blev det i början, men till slut så satt det och jag hade blivit rejält vindsurfingfrälst: Precis som när jag höll på med jollesegling , så vill jag även här att mina vänner plus kreti o pleti skulle få pröva på att lära sig att vindsurfa. Ofta satt jag i mina föräldrars snurrebåt och lärde ut hur de skulle göra. Det där med följebåt är verkligen guld värt när man ska lära sig vindsurfa! Det borde flera haft tillgång till. Då kanske det inte hade vart så många som ruttnat på den nya vindsurfingtrenden och sagt: Aldrig mer L

1985 träffade jag min blivande fru o givetvis så ville jag ju gärna att hon skulle tycka om att vindsurfa. Hon prövade på ett par gånger och lyckades faktiskt ganska bra, men det blev inte riktigt hennes grej. Istället köpte vi vår fösta segelbåt; en Trissgiggen i samma veva som vi flyttade ihop 1986.

Med den var vi faktiskt ute på vår bröloppssegling till Mariefred 1986. 1987 föddes vår dotter och hon fick reda under sitt första levnadsår vara ute och segla med oss i Trissgiggen. Hon låg med flytväst på i min uppstyvade vindsurfingbag på durken. 1989 sålde vi Trissgiggen och köpte en Crescent Skipper Slocum Special som blev vår första ruffade kölbåt. Den var väldigt charmig med fönster framåt och en skylightlucka där vår dotter kunde leka affär med oss samtidigt som vi stillsamt seglade och hennes lillebror låg och sov i barnvagnsinsatsen. I den lila båten (ca 5 meter) seglade vi runt Södertörn. Nåttarö och handelsbryggan där var en av våra favohamnar. 1990 sålde vi vår bil för att ha råd med att köpa en större segelbåt (IF). Det kändes lyxigt att ha en så stor segelbåt och det gick riktigt bra att leva i Stockholm utan bil. Tyvärr får vi nog säga så föll vi tidigt in i gamla könsroller vilket innebar att jag allt som oftast seglade och hustrun stod för mat- OCH läs-hållningen. Ojojoj vad mycket min fru har läst för barnen när vi var ute och seglade! Även jag har verkligen njutigt av det!

Tidigt började vi ha optimistjolle på släp och jag har många gånger förundrats över varför inte fler seglande familjer har det. Jag monterade en cykelsadel på centerbordet, satte på en extra lång rorkultsförlängare och tog bort kicken på bommen. Då gick det alldeles utmärkt att vara ute och segla med båda barnen samtidigt. Ungefär i den här vevan fick jag kontakt med handikappseglarklubben Vindens Vänner och har varit aktiv där i över tjugo år nu. Vår son som är 25 nu har tagit till sig seglingen ordentligt och jobbar både som medarrangör och seglingsinstruktör på det årligt återkommande handkappseglarlägren som Vindens vänner har. !999 sålde vi IF:en och köpte en S30:a som vi har kvar än i dag. Sedan ett par år tillbaka så händre det att vår son lånar båten och seglar ute i skärgården med vänner och även hans syster o man följer med ibland. Jag är ju som sagt en riktig seglarfreak, så givetvis har jag även tagit till mig olika former av isseglng J

Det började med en Wintersurfer på 90-talet. En pinne mellan benen med en hylsa i mitten samt ett vindsurfingsegel o långfärdskridskor. Men Kitewing DET är gejer detJ Nästan lika roligt som att segla Hobie16 vilket jag också gör. Jag har introducerat Isabella Isjakt för en Stroke-drabbad kompis så den är han ute och seglar med när isarna är bra . Vår son har tagit till sig och njuter av att segla S30:an, Hobien och även isjakten samt min fru och dotter tycker fortfarande om att segla, så jag får nog anse mig vara riktigt lyckligt lottad på seglingsfronten

 

 

 

 

 

 

 

[robert99 64]

Jag tror att många inte ids ta av kapellen på storsegel och rullfocken om man bara har 5-10 dm till slutmålet. Så var det för oss på vår gamla 35 fots båt. När vi bytte till en större båt valde vi rullstor och rullfock med uvskydd. Vi har aldrig seglat så mycket tidigare som vi gör idag. Det är bara att rulla ut vid förlig vind, vilket går på under minuten. Så skaffa rullsegel utan kapell och rulla ut och rulla in. Kan inte bli enklare.

[seglarfreaken 55]

Härligt Robert99! Jag hade tänkt mig att de flesta som har samma bekväma möjligheter dom du har skulle innebära att flera skulle sefla oftare. Men kan det vara undantagen som bekräftar regeln?

[raol 2 372]

Jag tror att många inte ids ta av kapellen på storsegel och rullfocken om man bara har 5-10 dm till slutmålet.

 

 

Nä, för så kort sträcka seglar inte ens jag. Ett stort kliv räcker.

[Twister550 143]

Härligt Robert99! Jag hade tänkt mig att de flesta som har samma bekväma möjligheter dom du har skulle innebära att flera skulle sefla oftare. Men kan det vara undantagen som bekräftar regeln?

 

Kanske ett undantag, eller kanske just möjligheten.....att segla utan att förberedelser och efterarbete tar för mycket tid.

 

Jag håller ju mig med motorbåt, men har seglat, och kommer förmodligen att segla igen.

Verkligheten för mig är ju att jag ibland tar med familjen på en utflykt på 4-5 h när vi får tid över, hellre i skärgården än att vara iland.

På en sådan tur skulle jag aldrig krångla med kapell och trassel.... men med Roberts möjligheter att i princip få upp segelyta lika snabbt som man varmkör en motor så skulle jag självklart segla vid fler tillfällen....

[forgus31 139]

Visst gör rullsegel det enklare. Många seglar bara med focken. Det är nog en av anledningarna att det är enkelt. Farten räcker kanske för att nå målet och det är bekvämt när det inte lutar så mycket.

 

Vi har rullstor men det är lite vinschande när den ska in så korta resor med bra vind klarar man sig med rullgenuan. Den stora genua gör att vi på kryss drar in lite på den och kör fullt storsegel istället. Det blir lite lättare vid vändningarna.

 

Vid kryss blir det ofta motor om vi inte är ute på havet där det kan bli långa slag. Vi har vevat tillräckligt jag och frugan. Mest jag och axlarna tål det inte förr.

[raol 2 372]

Vinschmotor?

 

[forgus31 139]

Ganska stökigt och dyrt att montera motorer men ett spärrhantag med lång arm kan duga. Vinscharna är tvåväxlade och jag har inga problem att dra tungt så sista invevningen kan jag dra åt det lätta hållet med spärrhandtaget. Vi har ett sånt med lång arm till rullstoren som jag brukar låna och när man slipper dra runt hela varvet får man ju mycket större moment. Så än klarar vi att hämta hem 35 kvadrat genua.

Redigerad 26 September , 2014 av forgus31

[tompelompe 74]

Jag har vare sig rullstor eller rullfock, däremot så har jag Lazyjacks till storen och kapell till både storen och focken. Under semestersegling så brukar jag inte besvära mig med att ta av och sätta på kapellen varje dag. Kryssar gör jag gärna med den självslående focken på skena. Använder bara motorn för in och ut ur hamn samt vid vindstilla.

[Caribic410 757]

Nä om jag bara ska åka väldigt få ditans men inte fortsätta dagen efter, i allafall om det dessutom är dåligt väder, så ids jag inte heller ta bort kapellen, det tar ju 5-10min.

Om jag däremot ska fortsätta nästa dag, så spelar det ju ingen roll för inte hänger man dit kapellen varje kväll, för att ta ner det igen kvällen därpå.

Att slippa kapell mm. för korta turer... ja. Men alla dom som seglar 6 timmars-halvvindsbogar... Dom som man seglar om....e ju inte bara några enstaka.

Dom flesta verkar bruka dra upp alla segelkapell direkt efter varje tilläggning, oavsett om dom lägger till efter solens nedgång och ger sig av i ottan.... Det vore åxå lite intressant om det finns  någon anledning till.
 

Segel, har jag hört, håller i sisådär tio år. Hur länge håller dom om du inte har något uv skydd alls?

Hur mycket förlänger du seglens livslängd om du alltid har kapell på när båten står i hemmahamnen i veckorna samt när man stannar flera dagar men struntar i det de nätter du stannar bara över natten och seglar vidare nästa dag?

 

Totalt har vi väl ca 3600 plus minus- soltimmar under dom 5-6 månaderna vi seglar...

Vi seglar ca 5 veckor (35 dgr) + ca 50 dgr till under säsongen. av dom dagarna blir dom hoppackade hoprullade seglen belysta med kväll eller morgonsol, sammanlagt i ca 650 timmar, om vi aldrig sätter på kapell... Om vi seglar resten av tiden så blir ju hela seglen belysta drygt 1000 timmar. Resten av tiden, ca 2000 timmar i hemmahamn är ju seglen packade. för det är väl inte bara solljuset utan även seglingen som tar på seglen?
DEn mesta och starkaste solen får man ju när man seglar, väl?

I praktiken, med hoprullat och packat samt att det är "nattsol" som ger extrabelastningen så är det väl relativt lite oavset man tar upp kapellet eller ej?

Eller är det för att det ser bra ut, ordning och reda, rutin eller för att ALLA gör så?

Kramkram

 

 

[robert99 64]

Forgus31, varför behöver du spärrhandtag för att rulla in storen? Vi har en drygt 41 fots båt och använder bara handkraft vid inrullningen. Gillar inte att använda vinschen då man kan bli för stark och kanske dra sönder något. Samma sak när vi rullar in genuan. 

[seglarfreaken 55]

Jag anser attseglin ör väldigt bra för min själ, men framför allt kölbåtssegling inte är bra för min kropp!

Vi har kroppar som är till för att vara aktiva, men då kan det bli svårt om man prioriterar seglingen så mycket som jag/vi gör. Därför skulle det aldrig falla mig in att gnälla över att vi har lång väg att gå för att komma ut till båten eller dra mig för att alltid ta bort/sätta på fockskot och kapellen. Dessutom tycker jag att segelbåten blir vackrare med kapellen på. I år har vi även börjat att hissa upp flaggspelet regelbundet så fort vi kommer till gäst/naturhamnar. När barnen var små hade vi alltid en optimistjolle på släp och använde den så mycket som möjligt, så fort vi kom till en natur/gästhamn. Sedan ett par år tillbaka har vi nu istället en gammal fullängdsbräda på släp som jag ståpaddlar på så mycket dom möjlig när vi lagt till. Det händer även att jag lägger ut ankare med den . Jag tycker det är lite märkligt att så många seglare har gummibåtar och inte i istället segeljolle eller bröda på släp. Inte ens "brödmotor" på gummibåten verkar vara intressant för det flesta! Nä, snurra ska det vara! Vad är det som lockar när man kommer fram till naturr/gästhamnen/klubbholmen? Är

det maten; alkoholen, umgänget eller badet och möjligheten att få njuta ac omgivningen och att få röra på sig efter allt stillasittande? Självklart så får alla göra som de vill, men vanans makt är VÄLDIGT STOR!

Den tid som det tar att göra en båt klar efter respektive för segling handlar om ex antal minuter och det är något som en del vill rationalisera bort. Har man ont i kroppen är väl en sak, men samtidigt så brukar msn ju inte bli mindre stel eller piggare av att inte röra på dig.

Varför inte se alla moment inom segling som en form av motion som kroppen kanske rent av mår bra av. Men visst! Man kanske kan få lite ont/träningsvärk av att hissa segel osv. Går det att ta det onda, med det goda?

Hoppas innerligt att jag kommer fortsätta att leva så aktivt båtliv även då jag har blivit pensionär och slippa prioritera bort något! För de som gillar så tror jag att segling är väldigt bra för själen, men inte för kroppen!

Hur många gånger har inte min fru och jag kunnat konstatera detta under de närmare trettio åren som vi har seglat tillsammans? Så varför då inte se varje moment inom båtlivet som ett litet fyspass? Men det behöver nog kompletteras med stavgång, promenader simturer, gymnastik eller något annat när man kommer i land