Gå till innehåll
tisdag 18 februari 2025
raol

Jag är fast!

Rekommendera Poster

Jag märkte också att man måste hålla hårt i skotet samtidigt för annars bara det glider runt på vinschtrumman när man vevar. De behövs inte vid vanlig segling - jag kan dra för hand allt jag behöver på den här lilla båten. Men de kan komma till nytta dels för ena brorsan som har lite klenare grepp, och dels om man ska få upp storen riktigt i topp (mastliket är för tjockt för rännan egentligen, så det är trögt som attan).

När linan glider på winchen beror det på att man lagt för få varv. Hur många varv har du när linan glider? Minst 2-3 varv, ibland fler om det blåste mycket, brukade jag ha på den tiden jag seglade Express

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Med ett par varv extra behöver jag inte dra alls i skotet. Räcker att hålla handen mot lintrumman och veva med den andra. Enklare då man slipper ömsa grepp på skotet efter några varv. Bara att veva på.

 

På film ser man ofta att en besättningsman drar allt vad hen orkar i skotet. Det tillför inte så mycket kraft som det ser ut. Kraften kommer från vevaren. Det är ju både veven längd i förhållande till lintrummans radie och nedväxlingen i vinschen som gör vevaren kanske 10-50 gånger starkare.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Jag märkte också att man måste hålla hårt i skotet samtidigt för annars bara det glider runt på vinschtrumman när man vevar. De behövs inte vid vanlig segling - jag kan dra för hand allt jag behöver på den här lilla båten. Men de kan komma till nytta dels för ena brorsan som har lite klenare grepp, och dels om man ska få upp storen riktigt i topp (mastliket är för tjockt för rännan egentligen, så det är trögt som attan).

När linan glider på winchen beror det på att man lagt för få varv. Hur många varv har du när linan glider? Minst 2-3 varv, ibland fler om det blåste mycket, brukade jag ha på den tiden jag seglade Express

 

Fyra varv i det här fallet (brukar ha två varv på undanvind, tre varv på halvvind och fyra eller fem varv på bidevind). Håller jag emot och drar så funkar det att veva, men då drar jag ju redan så då kan jag lika gärna dra utan vev...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Då är antingen fyra varv för lite eller så är trumman för sliten, vilket jag iofs aldrig varit med om. Men det kan ju vara så ändå :-)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har funderat en del på gasreglaget och fixerad styrning som ni har på Seacaten. Jag tror faktiskt att det begränsar mer än det underlättar. Visst kan det vara lite jobbigt att hantera utombordaren när den är lågt placerad; men det finns andra lösningar som inte begränsar lika mycket Jag skulle föreslå att ni sätter på någon form av rör på växelföraren och kanske även gashandtaget bara det inte begränsar möjligheten att svänga motorn samtidigt som du kan svänga ned rodret Jag funderar även på on du/ni har utombordaren placerad på rät nivå elker kanske rent av för djupt. Om det är kort rigg på motorn så är det ju förklaringen, men är det lång rigg så borde motorn kunna vara placerad på en sådan nivå att den går ar att svänga/reglera samtidigt med rodret som vi kunde på på IF:en som vi hade tidigare

MEN plötsligt så slår det mig ju att ni INTE HAR rodret placerat på akterspegeln vilket gör det hela mer komplicerat. Men mitt förslag och en fällbar "hackbräda" som du tillfälligt skulle kunna fixera rorkulten med kunde kanske vara en lösning.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har funderat en del på gasreglaget och fixerad styrning som ni har på Seacaten. Jag tror faktiskt att det begränsar mer än det underlättar. Visst kan det vara lite jobbigt att hantera utombordaren när den är lågt placerad; men det finns andra lösningar som inte begränsar lika mycket Jag skulle föreslå att ni sätter på någon form av rör på växelföraren och kanske även gashandtaget bara det inte begränsar möjligheten att svänga motorn samtidigt som du kan svänga ned rodret Jag funderar även på on du/ni har utombordaren placerad på rät nivå elker kanske rent av för djupt. Om det är kort rigg på motorn så är det ju förklaringen, men är det lång rigg så borde motorn kunna vara placerad på en sådan nivå att den går ar att svänga/reglera samtidigt med rodret som vi kunde på på IF:en som vi hade tidigare

MEN plötsligt så slår det mig ju att ni INTE HAR rodret placerat på akterspegeln vilket gör det hela mer komplicerat. Men mitt förslag och en fällbar "hackbräda" som du tillfälligt skulle kunna fixera rorkulten med kunde kanske vara en lösning.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

 

Jag märkte också att man måste hålla hårt i skotet samtidigt för annars bara det glider runt på vinschtrumman när man vevar. De behövs inte vid vanlig segling - jag kan dra för hand allt jag behöver på den här lilla båten. Men de kan komma till nytta dels för ena brorsan som har lite klenare grepp, och dels om man ska få upp storen riktigt i topp (mastliket är för tjockt för rännan egentligen, så det är trögt som attan).

När linan glider på winchen beror det på att man lagt för få varv. Hur många varv har du när linan glider? Minst 2-3 varv, ibland fler om det blåste mycket, brukade jag ha på den tiden jag seglade Express

Fyra varv i det här fallet (brukar ha två varv på undanvind, tre varv på halvvind och fyra eller fem varv på bidevind). Håller jag emot och drar så funkar det att veva, men då drar jag ju redan så då kan jag lika gärna dra utan vev...

Kan vara att det är hög friktion, en kombination av trumman skot. Att bara dra i skotet ger bara en bråkdel av vinschens kraft och räcker nog inte på bidevind.

Kolla med ett annat rep om du kan få bättre grepp på trumman. Är trumman blank? Ska vara lite krusig (lättrad).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jodå, det räcker fint att dra för hand. När det brallar i som allra hårdast får jag lova lite för att släppa trycket och skota hem då, men det går mycket snabbare än att hålla på att veva (går ju inte att göra med bara en hand). Fast oftast ser jag till att skota hem helt mitt i slaget, när förseglet är obelastat. Det går så snabbt så jag hinner oftast med det utan problem. 1-2 sekunder. Enklare med focken än med genuan, men det går.

 

Trumman är slät. En vackert chokladbrunt bronstrumma. Skiner matt och fint i solen.

 

Vad gäller utombordare så tror jag det föreligger ett missförstånd. Motorn har inga reglage på sig. Styrarmen är helt borta. Jag vet inte om den nånsin funnits, men i dess ställe sitter en svart plastplugg som ser väldigt ändamålsenlig ut. Motorns rotation är låst med en fjäderbelastad splint. Öppnar man den så gör gasreglagets styrkablar att man ändå inte kan vrida motorn mer än ett par grader åt varje håll - de är precis lagom långa för att nå fram, men har ingen marginal för att vrida på motorn. Gasreglaget sitter i sittbrunnen, en dryg meter från motorn.

 

Djupet är bra. I kraftigare sjögång har det enstaka gånger hänt att propellerns övre blad har fått tugga luft, men oftast är den under ytan.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har jag fattat det rätt Raol angående din motors placering? Som jag fattar det så sitter den på ett fäste på akterspegeln, har växelreglage men ingen klassisk "rorkult med gas"? Skulle det gå att fram en fungerande rorkult till din motor och även göra så att du kan styra även med motorn om du plockar bort gas/växelanordningen som du har. Förstår du vad jag menar med en fällbar hackbräda som du kan fixera rodret tillfälligt med?

Jag tror tyvärr att du inte kan underlätta din båts manöverförmåga vid knixiga tilläggningar för än du/ni gjort något radikalt åt saken. Det blir nog till att antingen försöka gilla leget elker försöka övertyga dina delägare att man kanske kan göra något radikalt åt saken. En och annan "skojt-cat har jag sett genom åren, men mig veterligen aldrig någon med fixerad utombordare och tillkopplat gas/växelreglage.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Utombordaren är fixerad och sitter ca 20-25 cm ut på ett fäste, på styrbordssidan av akterspegeln. Man kan säkert sätta dit en styrarm, men styrvajrarna till gasreglaget (i sittbrunnen) är så korta och styva att man i praktiken inte kan vrida på motorn.

 

Att plocka bort gasreglaget är inte så smart, för då kan man inte använda segelbåten som motorbåt på nåt enkelt sätt. Tidigare i sommar var jag ute med en kompis för att fiska. Vi testade att segla men det blåste så mycket att det inte var värt besväret. Vi dörjde för motor i två timmar i stället.

Att stå i akterstuven i timmar om man vill gå för motor, det är inte intressant.

 

Den enda rimliga modifikationen vore att skaffa nya styrvajrar till motorn, som är mjukare och längre, så man kan svänga motorn fritt åtminstone 30-40 grader åt varje håll, och sen rigga en länkarm eller en styrvajer kopplad till rorkulten, och anpassad så att roder och motor svänger lika mycket. Nackdelen med det är att det skulle begränsa roderutslaget vid annan användning, fast det kanske kunde lösas genom att motorlänkaget kan kopplas loss från rorkulten när motorn är ur drift. Fast det skulle inte bli enkelt eller billigt, och är därmed inte aktuellt...

 

Nä, vi får ha det som vi har det nu. Om 6-7 veckor är det dags att ta upp båten igen. Vad som händer nästa säsong får vi se. Ingen av oss har särskilt god ekonomi och det tar rejält på reserverna bara att ha den på en båtplats...

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Utombordaren är fixerad och sitter ca 20-25 cm ut på ett fäste, på styrbordssidan av akterspegeln. Man kan säkert sätta dit en styrarm, men styrvajrarna till gasreglaget (i sittbrunnen) är så korta och styva att man i praktiken inte kan vrida på motorn.

 

Att plocka bort gasreglaget är inte så smart, för då kan man inte använda segelbåten som motorbåt på nåt enkelt sätt. Tidigare i sommar var jag ute med en kompis för att fiska. Vi testade att segla men det blåste så mycket att det inte var värt besväret. Vi dörjde för motor i två timmar i stället.

Att stå i akterstuven i timmar om man vill gå för motor, det är inte intressant.

 

Den enda rimliga modifikationen vore att skaffa nya styrvajrar till motorn, som är mjukare och längre, så man kan svänga motorn fritt åtminstone 30-40 grader åt varje håll, och sen rigga en länkarm eller en styrvajer kopplad till rorkulten, och anpassad så att roder och motor svänger lika mycket. Nackdelen med det är att det skulle begränsa roderutslaget vid annan användning, fast det kanske kunde lösas genom att motorlänkaget kan kopplas loss från rorkulten när motorn är ur drift. Fast det skulle inte bli enkelt eller billigt, och är därmed inte aktuellt...

 

Nä, vi får ha det som vi har det nu. Om 6-7 veckor är det dags att ta upp båten igen. Vad som händer nästa säsong får vi se. Ingen av oss har särskilt god ekonomi och det tar rejält på reserverna bara att ha den på en båtplats...

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vet inte om jag har för svårt att sätta mig in i den skillnaden som det innebär att ha motorn sittande akter om rodret och att ha motorn sittandes parallellt med rodret. Eller kanske det rent av kan vara en fördel för dig att jag har svårt för det så att det blir lite "utanför boxtänkandet" :) Nåväl....När vi hade IF:en med motorn sittande parallellt med rodret centrerade vi motorn normalt när vi körde med den så att roder svarade korrekt när vi styrde. men då det blev riktigt knixiiga situationer då vi behövde svänga skarpt och uppnå så liten svängradie som möjligt så svängde vi både med motorn och rodret vilket fungerade mycket bra. Det vore intressant att höra hur andra som har rodret på en hjärtstock samt med eller utan kompletterande skädda och en utombordare hängandes på akterspegeln gör.

Har alla motorn alltid fixerad och centrerad när man kör den?

Kan man även hantera motorn utan gas och växelvajer?

Jag tror faktiskt det! På marinan har vi en H-båt som har en mycket enkel och liten utombordaren hängandes på akterspegeln och H-båten har ju också sitt roder sittande på en hjärtstock. Jag ska låta det vara oskrivet om de har backväxel eller inte på deras utombordare. Det vore mer intressant och veta hur de klarar av att hantera roder/motorn vid knixiga situationer. Tyvärr så ser jag dem väldigt sällan vid marinan, men jag ska fråga om jag stöter på dem. Det finns ju längre båtar och fler båtar än Seacat som har en utombordare placerad längre bak än rodret och där även avståndet kan vara rätt stort mellan dessa. Det finns en Sveakryssare på marinan som också har så. Tänk även på alla Skärgårdskryssare och Mälar XX som har motorn placerad längs bak.

Hur gör de vid vid motsvarande situationer?

En gammal go fin-estetisk bild dyker plötsligt upp framför mig när jag ser en av dessa gamla fina träbåtar framför mig med en engelsk klassisk Mackolough-motor (stavningen ? :) hängande baktill! De motorerna saknade kåpa, växel och katapultstart!

Man fick själv trä snöret runt svänghjulet varje gång då man skulle  starta den.

Jag skulle  förslå att du samlar in så mycket fakta du kan om andra allternativ än den ni har nu och även kolla upp hur mycket det skulle  kosta med en annan lösning. Presentera  förslaget för dina delägare och fråga om de  tycker att det är värt en  förändring/investering för att få Seacaten mer lättmanövrerad vid knixiga situationer.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det blir ett väldigt energiskt flöde runt (framför och bakom) en propeller. Särskilt en som är så liten och snabbroterande som en utombordarpropeller, för F = ma, så eftersom rotationstvärsnittet är så pyttelitet blir m (massan) väldigt liten och därmed måste a (accelerationen) bli väldigt stor, dvs hög fart på vattnet. När hela det flödet är på ena sidan rodret, så blir det ingen bra situation för rodret att jobba i. Dessutom är kraften inte i mitten, när man backar vill ju motorn dra utåt om man svänger åt ena hållet, och inte i den riktning man vill svänga. Dubbelt negativt alltså.

 

Skulle man rita upp ett uppifrån-diagram med krafter och rotationer vid svängning och backning för köl, roder och propeller skulle man bli mörkrädd...

 

Båten är byggd för att ha en liten (typ 4 hk) utombordare monterad i en trumma i akterstuven, och placerad där hamnar propellern centrerad bakom rodret, plus att man rimligtvis kan svänga en sån lös utombordare (den var ju tänkt att lyftas ur när den inte användes). Inte en tiohästare långt bakom och vid sidan av rodret.

 

Nej, motorn går inte att hantera utan vajrarna. Det finns inga reglage på själva motorn. Se bilderna nedan (de är lite mjuka i kanterna för jag plåtade med mobilen genom en sån där vattentät skyddspåse):

post-103957-0-26400900-1409697413_thumb.jpg
post-103957-0-63743400-1409697461_thumb.jpg
post-103957-0-00219300-1409697432_thumb.jpg

På bilderna ser man inte riktigt hur långt det är mellan motorreglage, rorkult och själva motorn, men det är lååångt! Dessutom är motorn uppfälld på bilden. När den är nerfälld är det ytterligare ca 10 cm bak till den.

 

Redigerad av raol

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I går var jag ute en sväng. Eller ja, drygt sex timmar blev det. Inte mycket vind, och ett väldigt platt hav. Frånlandsvind är trevlig vind!

 

Jag gick norrut från Hunnebo och hade tänkt att kanske hinna ut till Väderöarna (har aldrig varit där) men ganska snart insåg jag att vinden var för svag för det. Vid 19.30 ville jag vara i hamn pga ljuset, så drygt sex timmar totalt var allt som fanns att spela med. Jag tog sikte på Saltskärs kärring och segade mig fram i ungefär 2-3 knop. En tämligen händelselös delsträcka. Jag noterade i alla fall att ett sjömärke, ett östmärke, har fått sin topp knäckt. De två konerna hängde 90 grader ut i sidled, som en vissen blomma. Det mitt i kartan här: http://kartor.eniro.se/m/ZQK9m

Saltskärs kärring

post-103957-0-35982100-1409699211_thumb.jpg

När jag kom dit upp tänkte jag ta mig runt Hamburgö, men jag kom inte så långt in, för vinden dog av totalt inne i rännan. Vände ut igen med knappt styrfart och styrde hemåt. Lite högre fart åt det hållet pga mer gynnsam vindvinkel.

Jag tog ner storen i lä bakom Söö och behöll genuan uppe, för jag ville testa att segla med bara genuan. Det var ett sjå att arbeta sig in mot vinden, men till slut hade jag nått fram till SFS flytbrygga, där jag tänkte öva tilläggning med bara försegel, upp i vinden. Det gick fint, men så långsamt att jag bara brydde mig om att göra ett försök. Vid det här laget var vinden nästan helt borta. Havet låg som en lätt darrig spegel och seglet orkade knappt få sin rätta form. Jag tog ner genuan.

 

Jag hade ännu inte släppt ner motorn, och det kändes så fel att dra igång en bullrande motor i den tysta och lugna kvällen. Jag drog några tag med rodret för att se om jag kunde vricka mig fram, utan att ha några större förväntningar på det hela.
Döm om min förvåning när jag snabbt fick fart på båten, utan särskilt mycket kraft.
Genom att vricka åt ena hållet svängde jag runt och styrde på nytt mot flytbryggan. Jag tryckte på hårdare och kom upp i nära två knop. En kort stund senare gled båten perfekt in till flytbryggan, som om den var på räls. Jag sköt ifrån med båtshaken och vrickade mig vidare runt holmen och in i hamnen. Helt ljudlöst, i knappt en knop, och med så lite ansträngning att jag skulle kunna hålla på i en timme eller mer! Svängde runt in mellan bryggorna och sen in i båtplatsen. Perfekt kontroll, utan motor! Underbart!!!

Nu antar jag att det sliter lite på rodrets infästningar, så jag ska inte hålla på med det regelbundet, men det är kul att veta att det finns ett så effektivt alternativ till motor. Särskilt om motorn skulle krångla. Att börja vricka tar ju bara en sekund om motorn plötsligt dör, så det är en extra trygghet. Det enda är att man inte kan backa med rodervrick...

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I somras låg jag i en vik, tror det var Spårögloet utanför Västervik.

På kvällen seglade det in en IF in i den stilla viken. Han hade en fin 5Hk fyrtaktare på båten som var upplyft. Efter att han tog ner seglen och slängt i ett ankare gled han in mot land men ångrade sig. Drog ut sig med ankarlinan och, precis som du, började vicka sig runt i viken och leta ny plats. Det var riktigt trevligt att se honom glida runt ljudlöst fram och tillbaka till han hittade en plats. Jag tror inte du behöver oroa dig för slitage i rodret.

 

Den manövern är lite svårare med en större båt med rattstyrning :-)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I somras låg jag i en vik, tror det var Spårögloet utanför Västervik.

På kvällen seglade det in en IF in i den stilla viken. Han hade en fin 5Hk fyrtaktare på båten som var upplyft. Efter att han tog ner seglen och slängt i ett ankare gled han in mot land men ångrade sig. Drog ut sig med ankarlinan och, precis som du, började vicka sig runt i viken och leta ny plats. Det var riktigt trevligt att se honom glida runt ljudlöst fram och tillbaka till han hittade en plats. Jag tror inte du behöver oroa dig för slitage i rodret.

 

Den manövern är lite svårare med en större båt med rattstyrning :-)

 

Grattis Raol! Jag tror du bestämt har blivit en RIKTIG seglare :) Till och med MER seglare än de som har mycket moderna och exklusiva segelbåtar där man  både kan rulla ut stor och förseglet.

Hur många gånger har  man inte sett de gå för motor då de har fina "styrvindar" och förmodligen skulle kunna komma upp i samma hastighet om de rullade ut seglen!?

Ibland kanske de till och skulle kunna komma upp i "motorfart" bara genom att rulla ut förseglet!

Är det så att man generellt seglar mindre ju lättare det är att sätta segel?

Ibland/ofta verkar det vara så uppfattar jag det som. Men givetvis finns det undantag!

Vi har ju rulle till förseglet på vår S30:a Och jag tror till och med det är så att vi stänger av motorn tidigare nu och kanske även använder den mindre än förut. Om det inte blåser för mycket och sliter på seglet brukar jag rulla ut och focken och hissa storen därefter utan att ha motorn igång. S30:an är även så pass välballanserad att det går alldeles utmärkt att kryssa med enbart focken även då det blåser mycket.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En intressant detalj jag märkte när jag segade mig in där i den nästan obefintliga vinden var att höjdtagningen inte verkade påverkas negativt av den svaga vinden. Nästan tvärt om, faktiskt. När jag tittar på GPS-spåret efteråt ser vinklarna minst lika bra ut som när det blåst på betydligt mer. Men jag misstänker att det inte beror på vad som händer i seglet, utan snarare att vindavdriften och motströmmen/vågorna har plattat till vinklarna de gånger det blåst mer. Där jag seglade den kvällen kan det inte ha varit nån nämnvärd rörelse i vattnet och vinden kan inte heller ha tryckt emot så värst.

Dagen efter blåste det lite mer, och jag ville testa lite mer prestandainriktad segling. Jag har ju redan tidigare konstaterat att den lilla focken ger mycket bättre höjdtagning jämfört med genuan, så den fick åka upp.

Dessutom hade jag äntligen kommit till skott med att spänna upp akterstaget så att det inte var helt slackt. (Jag fick öppna en schackel och flytta ner några kedjelänkar, ca 8-10 cm, innan det började bli motstånd!!! Med tanke på hur slacka vanten och förstaget var när jag åtgärdade dem tidigare i sommar, undrar jag vad det är för fomme som har riggat masten senast...)

 

Nu tror jag att jag kunde böja masten och därigenom platta till seglet och flytta bak buken lite, vilket ytterligare borde förbättra höjdtagningen. Mot slutet av segelturen försökte jag gå riktigt högt och ändå behålla fart. Enligt GPS:en var det mer eller mindre 90 grader mellan slagen. Att slå med focken är riktigt trevligt också, eftersom den inte måste dras runt masten (som genuan) och kräver mycket kortare skotning, så det tar bara ett par sekunder att fixa. Focken är tajt och fin redan innan jag hunnit få båten riktad hela vägen in på den nya kursen! :)

 

En kommentar också till det här med att vricka. Egentligen är jag ännu mer intresserad av det som med ett samlande begrepp kallas "HPV", dvs "Human-Powered Vehicles" eller på svenska "fordon framdrivna med mänsklig kraft".

 

Om jag lyckas hitta en snorbillig liten plast- eller träbåt i storlek med en släpdinge eller optimistjolle, så är planen att göra den till en pedaldriven båt. En stol, sen ett vevparti och styre från en gammal cykel. Styret kopplas till ett utanpåliggande roder baktill. Kedjan från vevpartiet driver ett hjul med en vevstake som går ner vertikalt framför båtens för, och vevstaken rör sig alltså i upp och ner i en sinusformad rörelse. Vevstaken driver i sin tur ett flexibelt blad - en vinge - som ligger horisontellt några decimeter under vattenytan. Vingen är upphängd i framkant och kan röra sig fritt som en valstjärtfena. Genom att drivas aktivt ger den en effektiv framdrivning och en bra omvandling av pedalernas rotation till tryckkraft bakåt i vattnet. Det är en beprövad teknik. Helt tyst och med väldigt litet djupgående, utan komplicerade kedjelösningar för att driva en propeller.

Mitt mål är att bygga ihop en sån här inför nästa säsong och använda den för att trampa mig runt i Göteborgsområdet. En båt med ett djupgående på 20-30 cm kan ta sig in på massa ställen där många andra båtar inte kommer åt. En båt för att göra dagsutflykter och samtidigt få cykelkonditionsträning. Jag räknar med att kunna hålla minst tre knop uthålligt i många timmar i sträck. Kanske fixar jag även en enkel mast med ett "vikingasegel" på en kvadratmeter för att hissa när vinden kommer från rätt håll (undanvind).

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I går var det heldagssegling. Ja, med mina mått mätt.

 

Dagen till ära hade jag skaffat en teleskoperande båtshake på Biltema (110 spänn!) som ska fungera som spirbom/spinnakerbom.

 

Jag har aldrig varit på, eller vid, Väderöarna. Vindarna var gynnsamma och havet skulle vara platt, så jag bestämde mig för att segla dit. Ca 9 nm från hamnen, så jag räknade med knappt tre timmar till fyren Skålholmen. Redan i hamnen riggade jag för spinnaker och fäste allt, redo att dra ur säcken när jag kom ut ur hamnen. Sagt och gjort. Den kom upp på det vanliga viset jag brukar ha den, fäst på förstaget så den blir lite som en gennaker.

När jag kom norr om skäret "Törren" ca 2 nm väster om Bovallstrand, svängde jag åt nordväst, rakt mot färdmålet. Här riggade jag också upp båtshaken så att jag fick ut spinnakern från lä bakom storseglet, så den blev mer som en riktig spinnaker. Det funkade fint. Men ganska snart började en dyning från sydväst växa sig starkare. Min kurs var 90 grader från den, så jag vaggade i sidled hela tiden. Storen fladdrade och slog, och verkade inte driva mycket alls vid det laget. Jag tog ner storen utan att tappa fart, eller vinna fart heller för den delen. Efter en knapp halvtimme med vaggandet fick jag nog och gav upp mitt mål, och styrde rakt norrut i stället.

 

post-103957-0-18878500-1410102463_thumb.jpg

 

På väg norrut ser och hör jag en snabb och vrålande motorbåt komma mot mig, på helt reciprok kurs. Här var det alltså helt öppet (detta hände ungefär halvvägs mellan Långeflyskökan och Norrmanshaken på kartan längre ner). Närmaste land var nästan en kilometer bort och det fanns inga grund eller annat som kunde påverka en vanlig motorbåt där. Trots det var båten på väg rakt mot mig. Jag styrde lite åt sidan och när den passerade (i kanske 30-35 knop) så var den ungefär två båtlängder bort. 10-15 meter. Varför i helvete går man så nära? Jag såg ju föraren sitta och titta på mig långt innan vi var intill varandra.
 

Efter att jag hade svängt åt nordöst och Sotens svartskär, bytte jag till genuan, och fick upp farten betydligt. Jag bytte i farten, så jag förlorade inte många sekunder på bytet.

 

Det läade lite bakom några holmar, men annars var farten bra ganska länge. Jag bestämde mig därför för att ta mig till Fjällbacka. För att spara tid genade jag genom ett litet sund där det skulle vara djupt nog, och det var det också, men det var lite pirrigt när jag såg botten krypa allt närmare uppåt innan det vände... Det är svårt att uppskatta djup så där, tycker jag. Djupgåendet är nominellt 1.1 m, men jag antar att det är en aning mindre än så när båten är nästan olastad, som när jag seglar.
 

Utanför Fjällbacka tog jag först en bild för Facebook så mina kompisar skulle få se vad jag höll på med just då. Sen bytte jag till focken för jag räknade med att få slå ofta och snabbt på hemvägen (och hur rätt jag hade!) och vände sen tillbaks.

 

post-103957-0-53121100-1410102515_thumb.jpg

 

Utanför Hamburgö passerade en mycket snabb seglare framför mig. Jag memorerade klassmärket på seglet och kollade nyss: det var en H-båt. Den såg ut att hålla 7-8 knop framför mig. Utombordaren var upphissad, så det var inte motorassisterat. Jag själv höll ca fyra knop när jag svängde över efter den i samma riktning, med seglen trimmade bra (telltales strömmande fint). Den seglade mycket, mycket snabbare. Den försvann bortåt som en raket. Jag har faktiskt aldrig varit med om att en annan segelbåt i min närhet varit så mycket snabbare! Den är ändå på många sätt lik en Seacat. Ungefär samma form, riggtyp, utformning på överbyggnaden och så. Fast 10-15 procent större. Ser att LYS är 1.07 för den, medan Seacat har 0.95 ungefär. Skillnaden borde inte ha varit så enorm, men det var den.

Men nu kommer det intressanta. För vi var båda på väg in i den smala rännan mellan Stora och Lilla Hamburgö, på sjökortet märkt som Jakobsösund. Jag såg att H-båten nästan helt stannade upp och fick slå flera gånger på kort tid. Ett tag trodde jag att de skulle lägga till vid bryggorna där intill, men det var bara att de sträckte ut lite mer. Snart var jag nästan framme vid dem, och tänkte att det var några klåpare som bara kunde segla snabbt rakt fram men inte slå...
Några sekunder senare, i höjd med den gröna pricken en bit in, var det klippt. Farten dog av totalt och jag lyckades med nöd och näppe klättra förbi pricken och falla av några grader för att få fart igen. Det var som att segla in i en vägg!

Jag följde H-båtens exempel och började kryssa mig fram. Efter bara nån minut var jag ikapp H-båten, som då höll på att vända för att gå ut igen. Nå, jag är en envis rackare och hade bestämt mig för att ta mig igenom, och utan att använda motorn. Det var uppenbart att det inte bara var svag vind som var problemet, utan jag hade också en kraftig motström där i sundet! Trots att jag gick riktigt högt mot vinden, räknat i relativ vindvinkel (på windexen), som hade motsvarat 90-95 grader mellan slag på öppet vatten utan ström, så blev vinklarna här ca 120-150 grader på GPS-spåret. Det är rejält demoraliserande att se att man knappt kommer framåt i färdriktningen trots att man sliter som ett djur! :D

När jag var halvvägs igenom tuffade H-båten förbi med utombordare och storsegel. Trots det gick det inte fort. Möjligen hade det gått snabbare utan segel uppe...

Till slut kom jag ut och valde utan en millisekunds tvekan bort att försöka ta mig igenom nästa passage, Hornö ränna, som var ännu trängre. I stället gick jag ut mot Saltskärs kärring igen och styrde söderut strax innan. Därefter var det bara rak transportsegling hem.

 

Så jag har fortfarande inte varit ute vid Väderöarna...
 

Totalt 8 timmar och 8 minuter och prick 25 nm, med en snittfart på 3.1 knop, allt inkluderat.

 

Hela rutten plottad på Eniros sjökort:
post-103957-0-89903000-1410102493_thumb.png

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...