Rollen som kapten

[Pjolle 9]

Jag läste ett gammalt nummer av Practical boat owner, sept 2013, där D. Selby skrev om hur svårt det kan vara att som kapten bli god vän med sin besättning, på grund av att det stora ansvaret som tillkommer. I stort handlade det om att Selby inte kände att han hade tid till det sociala när de var ute och seglade längre sträckor; när besättningens största bekymmer är "vem åt upp chilinötterna" oroar sig Shelby på minsta lilla ljud ifrån båten, "Seglade vi på något? Är det masten som håller på att gå? Spände jag inre övre sidovantet tillräckligt? Håller kölen på att lossna? Kommer motorn att starta?" Och när de kom iland sprang besättningen iväg till närmaste pub medans Shelby dubbelkollade förtöjningar, kollar bränslemängd, uppdaterar väderkartor, letar fram sjökort, laddar batterier mm.. 

 

Och jag känner igen mig, trots att jag försöker involvera besättningen i seglingen kan det bli tröttsamt med ovana gastar, vilket gör att jag hellre ensamseglar..... Jag skulle vilja beordra ut mer uppgifter, men det kan vara svårt att ge ansvar till en ovan person då man ändå måste dubbelkolla allt. Eller kan man lämna över "motoransvaret" till en ovan seglare? Utse en ur besättningen till "väderleksrapportör"?

 

Hur gör ni för att lämna över ansvar till besättning så att ni har ork kvar till det sociala?

 

/Kapten som ska segla 1000nm med blandad besättning till sommaren

 

 

[Gäst Kalman]

Hej Pjolle!

Det är svåra frågor du kommer med! Kan bara tala från egen erfarenhet. Seglat med okunnig besättning på Biscaya där den minst kunnige utsågs till kapten av ägaren (som inte var ombord) Så situationen blev precis som du beskriver. Man sov med ett öga i taget. En besättningsmedlem som inte körde med "lånta fjädrar" var läraktig och när jag hade vakten delade jag ut jobb som han klarade. Man måste lita på att när man ger ett jobb till någon så skall den personen fixa det. Å låta den fixa det så de kan lära å växa. Det är en konst att kunna släppa det ansvaret samtidigt som man har sitt huvudansvar som skeppare. Hör man till typen som har stort kontrollbehov får man problem.

 

Sedan kan man ha vant sig vid att göra allting själv  i livet å då kan det hända att man får svårt att lämna över "rodret" utav bara farten. Ibland går det fortare att göra själv än att förklara å sedan ändå rätta till. Prcis som med småbarn, ni som haft sådana känner nog igen situationen: Ja kaan skääällllv! Å så får man torka efter lilla gullungen senare.

 

Men bortsett från allt detta så är den sk personkemin det allra viktigaste Människor av samma skrot å korn å likartade upplevelser å livserfarenhet fungerar lättare å utan att man behöver förklara för varandra hela tiden. Sånt är 1000 viktigare än att de vet när de skotat genuan lagom. För när är det lagom? Sitter man inte å småjusterar skotet hela tiden själv?

 

Förslag. Gå genom saker å ting i god tid med besättningen å berätta hur du vill ha det å varför å vad du förväntar att de gör. Visa alla moment med själva handhavandet av båten i trygg hamn innan ni drar. Alla skall veta var allting finns å varför å hur. Låt dem känna på dra i snörena. Sedan måste man dela ut jobben å låta alla ta sina pass. Men visa inga grimaser om de tycks dra lite "valhänt" i snöret. Låt dem försöka igen.

 

Det är de råd jag kan ge dig.

Vart skall ni segla 1000NM förrexten?

[Pjolle 9]

Tack. Ja, jag har en del kontrollbehov, ska träna på att släppa det.. och inse att det inte är en viktig regatta som måste vinnas, att trimningen och kursen inte kommer vara optimal hela tiden. Vad tror ni om att lämna ut vardagssysslor som matlagning, handling? Och ge någon ansvar att hålla koll på färskvattennivån, att däcket är städat innan läggdags, betala hamnavgift mm.. Risk för att man blir den där kaptenen som bara kommer med tillvisningar och inte hjälper till med vardagssysslor? 

 

Seglar från Göteborg hem till Umeå, via Gotland och kanske Åland.

 

[toaen 510]

En sak som jag ofta reagerar mot är när man talar om "kapten" i fritidsbåtssammanhang.

 

I min 24-timmarsbesättning finns det en person som skulle kunna va kapten ombord. Han har sjökaptensutbildning och den sjötid som krävs. Jag som alltid är befälhavare ombord skulle möjligtvis kallas skeppare. Jag har den gamla skepparexmen som idag har ersatts av Fartygsbefälsexamen klass VIII, men jag har ingen sjötid.

 

Men är det alltid jag som är befälhavare ombord - men kapten - det kan jag aldrig bli.

[ChristerN 2 513]

Ja, detta är svåra saker. Men egentligen precis samma som när man uppfostrar barn som Kalman skriver. Det som är absolut viktigast är att alla vet hur nödrutinerna fungerar. Att köra en övning i det när vädret är bra och sen gå igenom vad som var bra och vad som gick snett (det är alltid saker som går snett när man övar) kan vara en bra början i att besättningen ombord förstår vad som är viktigt att kunna. Det kan sedan vara en grund till att besättningen förstår varför man måste kolla att vanten är ok, varför masten måste vara hel etc.

[Pjolle 9]

En sak som jag ofta reagerar mot är när man talar om "kapten" i fritidsbåtssammanhang.

 

I min 24-timmarsbesättning finns det en person som skulle kunna va kapten ombord. Han har sjökaptensutbildning och den sjötid som krävs. Jag som alltid är befälhavare ombord skulle möjligtvis kallas skeppare. Jag har den gamla skepparexmen som idag har ersatts av Fartygsbefälsexamen klass VIII, men jag har ingen sjötid.

 

Men är det alltid jag som är befälhavare ombord - men kapten - det kan jag aldrig bli.

 

Gissar att fler förstår vad jag menar med kapten än befälhavare. Men du har rätt, jag skulle skrivit "kapten". På pappret är jag väl förste sergant med 80 sjödygn isf.

 

Vad har du som Hedersmedlem och befälhavare klass VIII för goda råd att dela med dig av, Toaen?

[Gäst Beeblebronx]

Jag kan se paraleller med yrkeslivet.

 

Man blev som teknisk projektledare, distanserad från konstruktörerna man tillhörde.

 

Jag oroar mig för helheten, snarare än detaljer som för mig verkar ovidkommande.

 

Det är svårt att ta sig tid att förklara uppgifter, oftast väljer jag att göra uppgiften själv.

 

Detta har hittills lett till att gruppen = besättningen tappar engagemang.

 

Jag blir stressad och överbelastad (som ger förhastade beslut)

 

Gruppen utvecklas ej och tar ansvar....

 

Och det blir en nedåtgående spiral...

 

Jag tror att man måste låta saker gå fel, och lära sig av misstagen.

Lita på medarbetare eller besättning.

 

Det tar ett tag att bli samtrimmade, men det blir en stabil grupp med tiden.

 

Teorin är enkel, men genomförandet är svårt.

[JonasP 71]

Påminn mig om att aldrig segla med dig, Pjolle, om det skulle bli aktuellt!
Att segla på en fritidsbåt med en "kapten" som känner behov att "beordra ut uppgifter" är inte in uppfattning om nöje. Och jag nöjesseglar uteslutande.

 

Om en som ägare, eller skeppare, känner så som du beskriver så gör man enligt min åsikt en eller flera saker ordentligt fel.

I grund och botten handlar det om ledarskap. I det ingår att sätta ihop rätt grupp att leda. Sen ska man vinna gruppens respekt och förtroende. Kom ihåg att ledare utses "nerifrån" av gruppen, till skillnad från "chef" som utses uppfrån.

Med en mycket ovan besättning skulle jag nog tillämpa någon form av det som i teorierna kallas situationsanpassat ledarskap. Eller, det försöker jag oftast tillämpa men i det fallet så skulle jag anstränga mig lite extra.

 

Konkret: Ta reda på vad besättningen kan. Var ärlig med vad du kan. Ta reda på vad besättningen förväntar sig. Var tydlig med vad du förväntar dig. Det ger en gemensam utgångspunkt.

 

Du verkar också blanda ihop "ansvar" med "uppgifter". Vad är det egentligen du vill att besättningen ska göra? Det tråkiga som du inte har lust med?
Visst, det kanske de går med på, om du varit öppen med det från början, se ovan resonemang. Litar du inte på att de fixar det? Eller litar du inte på att de fixar det exakt så som du vill?
De allra flesta människor reagerar dåligt på micro-management. De allra flesta människor reagerar positivt på tillit....

[arvikaglava 4]

Jag blir lite förundrad. Är det verkligen så att ni seglar med en ny besättning stup i kvarten? Jag seglar och seglade förr i tiden oftast med människor som var med kanske inte år efter år, men närapå. På mig låter det som om ni startar en segling med obekanta som måste "uppfostras" till seglare. Ibland kommer det naturligtvis "passagerare"med på en tur men det är ju en annan sak.

Nu, på min ålders höst (85) seglar jag med en gammal kompis sen sisådär 50 år (plus naturligtvis barna om dom har tid). Dom flesta av mina gamla seglarkompisar har seglat vidare.

När vi är ute på en lite längre tid. kanske två tre veckor tillämpar vi den rangordning ombord som min far införde i sin båt när jag var ung.

Den som sitter till rors är kapten eller rättare det är han som bestämmer.

Låter kanske fånigt men det har fungerat för oss.

Min far hade en annan regel som vi barn lärde oss noga.

VAD SOM HELST SOM HÄNDER; HÖJ ALDRIG RÖSTEN!

Brakar du eller nån i besättningen, in bryggan vid en tilläggning, missar du en vändning och driver in i stenarna,  vad som än händer höj inte rösten. Den regeln har vi haft stor glädje av!

Kapten på J-17 Augusta

[toaen 510]

 

En sak som jag ofta reagerar mot är när man talar om "kapten" i fritidsbåtssammanhang.

 

I min 24-timmarsbesättning finns det en person som skulle kunna va kapten ombord. Han har sjökaptensutbildning och den sjötid som krävs. Jag som alltid är befälhavare ombord skulle möjligtvis kallas skeppare. Jag har den gamla skepparexmen som idag har ersatts av Fartygsbefälsexamen klass VIII, men jag har ingen sjötid.

 

Men är det alltid jag som är befälhavare ombord - men kapten - det kan jag aldrig bli.

Gissar att fler förstår vad jag menar med kapten än befälhavare. Men du har rätt, jag skulle skrivit "kapten". På pappret är jag väl förste sergant med 80 sjödygn isf.

 

Vad har du som Hedersmedlem och befälhavare klass VIII för goda råd att dela med dig av, Toaen?

 

 

Jag har aldrig upplevt de problemen som du beskriver.

 

Jag seglar oftast själv. Ibland är min fru med. Hon gör det hon har lust med - dvs nästan ingenting. I övrigt sköter jag allt. 

 

De få gånger jag seglar med oerfaren besättning är få och korta och brukar aldrig bjuda på några problem. De som seglar med, får hjälpa till med det de vill och med det de klarar av - vid behov kan det ju behövas lite vägledning. I regel blir ju såna turer i närområdet och med besökande som vill åka en båttur.

 

Ofta har de ju ingen som helst förståelse för att man behöver ta hand om en båt lite mer än när man ställer en bil på parkeringsplatsen. Det resulterar ju i att, en del rusar i land så snart båten kommer in till bryggan. Se får de stå vid bilen - om de åker med mig - och vänta tills jag blir klar.

 

När jag seglar med nåt gubbgäng eller "min 24-timmarsbesättning", så är det kompetenta "fritidsseglare" som ser det som behöver göras, och gör det. "Vår kapten" är en lugn man, utan stora åthävor och som inte har något behov av att hävda sig, trotts att han nog är den kunnigaste av oss alla.

 

Så jag har nog inga handfasta råd att komma med när det gäller den psykologisk delen av ledarskapet.

 

Jag har visserligen varit arbetsledare i ett antal år och för ett par olika gäng, som hade stor yrkeserfarenhet och egentligen helt självgående.  På den tiden var man visserligen "chef" och kunde "peka med hel näven" men jag upplevde aldrig att det behövdes. Det sista jag jobbade började man tala om att arbeta i "TEAM". Det var nog det vi egentligen var - fast vi inte hade hört talas om ordet.

 

Kom att tänka på ett par böcker;"Fallet Appolonia" som handlar om den psykologiska effekten under en långsegling - som slutade i katastrof. http://www.bokus.com/bok/9789189564046/fallet-apollonia/

 

Även Inger Alvens bok "S/Y Glädje" är ju intressant i detta ämne. http://www.adlibris.com/se/bok/sy-gladjen-9789101001796

 

Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka ditt inlägg och fråga till mig.

 

Har du själv auktoritetsproblem och ett absolut behov av att bestämma och peka med hela näven!?

 

Blev du lite grinig för att jag i princip påpekade "att man inte är kapten för att man tar på sig vegamössa och håller i en rorkult"!? 

 

Jag tror inte heller att principen att den som för tillfället håller i rorkulten, är den som är befälhavare ombord, håller rent juridiskt. 

 

Jag är helt övertygad om att det ombord på en båt måste finnas en befälhavare, som har det yttersta ansvaret, och som kan ställas till svars om det händer något.

 

Och som avslutning lite Evert Taube. 

 

På nittitalet kom jag till New York som matros

på Clara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås,

i Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord,

kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord

 

Som jag var äldst i skansen, så tog jag nu befäl

och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl,

och när vi kom till New York så blev där rättegång,

men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong.

Redigerad 20 April , 2014 av toaen

[Oldtimer 81]

Detta får mig utsökt til att tänka på denna historen:

 

En gentleman var på biltur med sin fru och svärmor  side by side i baksätet.

 

Efetr några mil med baksäteskommentarer om hastighet, vägval, växelval och det mesta som chaufören utförde; kom han med följande utbrott til frugan:

 

"Vem är det som kör; du eller din morsa??"

 

I say no more....................

[Pjolle 9]

Haha, den här tråden spårade ju ur..  Ni fick nog fel bild utav mig. Jag är inte den griniga kaptenen och jag slår inte folk på fingrarna även om de går in med för hög fart mot bryggan. Något jag tycker är pinsamt är besättningar som har högljudda diskussioner om vad som är rätt och fel ombord på en båt.. så nej, jag höjer inte rösten. Men, efter några dagar med hårda tilläggningar så tar jag hellre rodret själv.

 

Och nej jag har inte auktoritetsproblem och pekar med hela handen, tvärt om tycker jag det är svårt att dela ut uppgifterna. Det var ju det tråden handlade om från början! Det var ironi i mitt  inlägg till dig Toaen, därav en stor smiley i slutet. Och nej, jag försöker inte smita ifrån "tråkiga uppgifter", men oftast är de dom enklare uppgifterna som man kan överlåta åt andra.

 

Jag visade en svaghet som jag har och ville ha hjälp med, är det inte fräckt av er att hugga ner på den då?

 

Det jag undrar är hur ni gör för att vara en bra ledare ombord, tänkte skapa en diskussion som jag kan lära mig av. En del tips har jag fått och det tackar jag för! 

[bhemac 2 859]

På ett fartyg kan det bara finnas en befälhavare och det gäller hela resan. Befälsordningen är strikt och har varit så i många hundra år. Man brukar säga att befälhavaren står strax under Gud fader. Under befälhavaren är det tomt en lång bit sen kommer överstyrman och lite snett till vänster, chifen. Detta enl både juridik och praxis. Den som inte finner sig i detta och försöker ta över "makten" kommer i en rättegång att dömmas för myteri. Myteri var ett av de sista brotten belagda med dödsstraff i Sverige , det säger lite om allvaret. Om ett fartyg tex kolliderar i dimma så är den första frågan vid en sjöföklaring "Var befann sig befälhavaren?". Han har alltid ansvaret. 

Tro inte för ett ögonblick att officerarna i "Myteriet på Caine" hade undgått straff, någon/några hade dömts till döden, övriga till långa fängelsestraff. Även om de var passiva. 

[toaen 510]

Att det var ironi i din fråga till mig förstod jag mycket väl. Så skulle jag också skrivit om jag ville "såsa till" någon. Men jag tog inte illa upp. I min närmsta omgivning är alltid tonen rå men hjärtlig. 

 

Det där med ledarskap är svårt, speciellt om man har med folk att göra som vill dra åt olika håll, inte klarar att ta order, inte klarar att ta kritik. Då har de heller inte förstått befälhavarens strikta roll ombord. Till "syvene och sist" är det befälhavarens ord som gäller. Han  är juridiskt ansvarig.

 

Vi amatörbefälhavare har ju den nackdelen att vi är kompisar med vår besättning. Är vi då dåliga psykologer och får med sig ett gäng egoister ombord på långsegling är det inte lätt. Det finns ju ett gammalt uttryck beträffande val av besättning. "If you want a good crew, marry one".

 

Skall man ut och långsegla, är det nog inte fel att testa besättningen på en kortare seglats (ett par veckor) innan man kastar  loss för en längre tur.

 

Jag misstänker att i en sjökaptens utbildning ingår en hel del ledarskap och psykologi. 

http://prod.kursinfo.lnu.se/utbildning/GenerateDocument.ashx?templatetype=programmesyllabus&revision=4.000&code=YGSKF&documenttype=pdf&lang=sv

 

De skall ju yrkesmässigt klara av att hantera de situationer som kan uppstå.

 

Nu för tiden ingår de väl mer i ett team, även om det är kaptenens ord som gäller.

 

Förr i tiden stod väl sjökaptenerna bara ett ytterst litet steg under Gud och kaptenen´s ord hade nog tolkningsföreträde före Gud´s.  

 

 

 

 

[Markus_KBSS 3]

 Men, efter några dagar med hårda tilläggningar så tar jag hellre rodret själv.

 

 

 

Det jag undrar är hur ni gör för att vara en bra ledare ombord, tänkte skapa en diskussion som jag kan lära mig av. En del tips har jag fått och det tackar jag för! 

 

Ja, eller hur?

När man ständigt behöver påpeka för människor (oavsett situation) hur saker ska göras, så slutar det med att man sitter där själv och så blir dom andra sura för att man tar över..

 

 

Oavsett om man är kapten, chef eller bara ansvarig över en annan människa/människor så har man ju ett ansvar. Det är svårt att få alla människor nöjda eftersom vi är olika!

En del klarar av att ta order och andra tycker bara att man "trycker ner och är bossig"..

 

Jag arbetade med en kille för ett par år sedan, nu i efterhand fick jag veta att han tyckte jag tog över, att "mitt sätt var bäst" och att han inte dög.

 

Själv uppfattade jag det som om att jag visade hur han skulle göra och att jag på praktiskt basis undervisade honom.

 

Så att ja: Hitta rätt folk att ha med dig på sjön. Folk där både Du och dom andra vet vilka roller som gäller. Oavsett om Du är kapten eller om Alla är det så måste kemin funka.

 

 

 

[JonasP 71]

Haha, den här tråden spårade ju ur..  Ni fick nog fel bild utav mig. Jag är inte den griniga kaptenen och jag slår inte folk på fingrarna även om de går in med för hög fart mot bryggan. Något jag tycker är pinsamt är besättningar som har högljudda diskussioner om vad som är rätt och fel ombord på en båt.. så nej, jag höjer inte rösten. Men, efter några dagar med hårda tilläggningar så tar jag hellre rodret själv.

 

Och nej jag har inte auktoritetsproblem och pekar med hela handen, tvärt om tycker jag det är svårt att dela ut uppgifterna. Det var ju det tråden handlade om från början! Det var ironi i mitt  inlägg till dig Toaen, därav en stor smiley i slutet. Och nej, jag försöker inte smita ifrån "tråkiga uppgifter", men oftast är de dom enklare uppgifterna som man kan överlåta åt andra.

 

Jag visade en svaghet som jag har och ville ha hjälp med, är det inte fräckt av er att hugga ner på den då?

 

Det jag undrar är hur ni gör för att vara en bra ledare ombord, tänkte skapa en diskussion som jag kan lära mig av. En del tips har jag fått och det tackar jag för! 

 

Här kommer lite fler råd då. Det blir lite allmänt och därför kanske framstår som lite flummig och fullt med floskler, men du har också ställt frågan ganska allmänt.

Kommunikation är enligt min mening grunden till ledarskap. Utan bra kommunikation så kan man inte utöva bra ledarskap.

Du har just fått den första läxan i kommunikation. Vi människor är väldigt bra på att spegla. Du uttryckte dig kanske lite yxigt och fick då ganska yxiga svar tillbaka.

 

Jag kommer ALDRIG glömma när jag som 15-åring körde 100 ton segelskuta rakt in i kajen i Vaxholm så trä, kättinglänkar och stenflisor ur kajen yrde. Numera funderar jag på hur både ström och vind kommer påverka innan jag genomför en manöver.

Att skepparn klarade av att stå på fördäck och låta det hända är en av anledningarna till varför han är en av mina stora idoler i livet. :-)

Det är smärtsamt att stå bredvid och titta på när det görs misstag, men så länge det inte är fara för liv eller stora ekonomiska skador så ingår det liksom i att lära sig att man ska få göra dom.

För att klara av det krävs att man är väldigt säker på att man har koll på situationen. Det låter på dig som om du är lite osäker och därför vill dubbelkolla allt. Se till att vara förberedd och slappna av.

Ibland kan det också vara bättre att låta något vara operfekt så att man slipper "rätta" någon. De växer, lär sig och tids nog kommer även dom förfina sitt genomförande och resultat. Om du hela tiden är där och petar i efterhand kommer de aldrig få nåt självförtroende att göra det själva och det känns meningslöst att ens försöka. Resultatet? Du lär antagligen störa dig på att "du måste göra allt själv."

[Markus_KBSS 3]

Detta får mig utsökt til att tänka på denna historen:

 

En gentleman var på biltur med sin fru och svärmor  side by side i baksätet.

 

Efetr några mil med baksäteskommentarer om hastighet, vägval, växelval och det mesta som chaufören utförde; kom han med följande utbrott til frugan:

 

"Vem är det som kör; du eller din morsa??"

 

I say no more....................

Bilen går väl an, men sätta svärmor i båten har jag inte ens funderat på ännu..

 

Risk finns att hon får åka i jollen på släp..

[Thomas-1 311]

Pjolle: Känner gott igen dilemmat, antingen man kallar sig kapten eller skeppare eller ingenting alls.
Man förväntas som båtägare eller av annat skäl ändå ha den övergripande kollen på säkerheten och ge en trevlig segelupplevelse utan pekpinnar. (Pekpinnar efterlyses bara i efterhand om nåt gått riktigt snett, typ varför sa du ingenting?) Men barn är lättare och roligare att instruera, de tål nog allmänt pekpinnar bättre än vuxna? Särskilt guldgalonerade vuxna på stora fartygsbryggor tycks vara utsatta för denna ömsesidigt hänsynsfulla tystnad, tänker exempelvis på tragedin Costa Concordia?

Slutpyskolågiserat, själv vill jag gärna veta vad en ny tillfällig medlem i besättningen behärskar.
(Inte ifall de har klarat skepparexamen för 30 år sen, utan vad de faktiskt behärskar i olika situationer här och nu.)

Seglar enbart småbåt längs bohuskusten och där är navigationen knepig bland stenarna, har därför fixat små "barnhagar" runt hemmahamnen för att slippa tjata på gästseglare. Funkar bra, -håll dig inom korridorväggarna är egentligen allt som behöver sägas. :-)
Senare med mer vana tillkommer väjningsreglerna, kan lätt bli tilltrasslade situationer i semestertid. Måste jag själv hålla stenkoll och ge pekpinnar hela tiden eller är det dags att släppa över det ansvaret också? Det kan jag avgöra med lättsam men hjärnskrynklande tävling, nämligen med mitt enkla papper/penna-spel "väjstress". (Borde antagligen uppgraderas till app med ljudeffekter och poängräkning etc, men men.)

[johzac 2]

Jag har seglat en hel del som gast, även under lite kärvare omständigheter (surfade 53' segelbåt i 16 knop över Biscaya bl.a.).

Nu står jag förhoppningsvis inom kort inför mina första turen som skeppare på min egen båt. Hamnplatsen är betald och "måste-listan" skriven. Finns ingen återvändo.

 

Jag är av naturen orädd och gillar utmaningar men faktum är att många situationer jag kan ställas inför som chef över min egen båt är lite läskiga (påmastning, den första tilläggningen, den första grundstötningen, första tjockan...).

 

Det jag uppskattat när jag varit gast är en skeppare som är förutsägbar och förutseende.

Det vill säga - en som alltid agerar på samma sätt (naturligt) och som innan han/hon ger en uppgift räknat ut vad jag kan hamna i för situationer och tagit höjd för eventuella fel. Ännu viktigare tycker jag dock är att det är ett klimat ombord som gör att jag vågar ställa frågor, utan att få mothugg för att det borde vara självklart (ibland är våra världar så olika att det självklara är allt annat än klart).

 

Detta tänker jag ta med mig när jag får min första besättning. Sedan finns det ju olika grader av "fel" - att gå på grund, krocka med någon som har förtur, att det blir lite back i genuan, en ofrivillig jipp... Ska även försöka komma ihåg att det antagligen hade blivit ännu sämre om jag seglat helt själv.

[Caribic410 757]

Jag är nybörjare, seglat i tre somrar, men jag tror jag förstår vad du menar med "kapten"..

Den som äger båten eller har ansvar, fått låna den, eller så.... ?

 

Jag är den mest "bitna" i familjen, därför seglar jag åxå ofta med vänner som har noll erfarenhet.

Oavsett vem som är med brukar vi gå igenom vad som behöver göras, praktiskt, mat, seglingsmässigt, ruttplaneringsmässigt mm.
Jag har aldrig upplevt det problematiskt att dela uppgifter.

När vi seglar gör vi likadant som vi gjorde på den tiden vi åkte MC, om vi var fler cyklar. Den långsammaste fick bestämma takten, dom som behövde stanna oftast fick bestämma nä vi skulle stanna.

 

På en båt faller det sig väl naturligt att några gärna tar på sig vissa uppgifter, om fler vill göra det så lottar vi turordning.

Vissa uppgifter "blir över".... även där fungerar lotteri. 
Jag har aldrig varit med om "uppgifter" som ingen tycker "Hör till"..

Jag håller 150% med någon som skrev "nöje"... jag seglar i alla fall av helt fri vilja och tvingar inte med någon. Inte vill jag göra seglandet till ett "jobb" som måste göras eller där jag måste fungera som kontrollant...

Nä 1:a hand ska det vara just nöje

2:a hand roligt

3:e hand ett roligt nöje

 

 

[Mackey 4 482]

Hej!

För att ge bra råd tycker jag man måste veta mera.

 

Vem äger båten, du gissar jag.

Är det avatarbåten ni ska segla.

 

Vad består "den blandade besättningen" av för personer?

 - Vänner som du känner väl.

 - Vänners vänner som du inte känner väl.

 - Personer du inte träffat förut.

 - Gäster som betalar för att få segla med dig.

 

Är det samma besättning hela vägen eller byts den ut vart efter?

 

Har några sjövana och några inte, eller är alla uppväxta mitt i skogen så att säga?

 

Av vägvalet att döma är det en nöjessegling, rätta mig om jag har fel.

 

Om jag antar att det är en nöjessegling, att du mer eller mindre känner de som kommer att vara ombord, att någon har åtminstone något lite sjövana och att det är avataren ni ska segla så tänker jag så här.

1. Ni ska ha roligt tillsammans! Ni vill inte skiljas som ovänner efter 1000 M (eller tidigare).
2. De som ska med ska med för att du gillar dem (någorlunda i alla fall).
3. Om man ska segla relativt långt har man troligen en förväntan att man ska lära sig något på vägen, inte bara "åka med" och festa.

Om ni nu är ett kompisgäng (mer eller mindre) som ska ut och segla tillsammans tycker jag att du så snart som möjligt ska ta reda på vad var och en kan om båtar och vad de vill få ut av seglingen. När du vet  det kan du göra en bra planering och också förklara vad som ska gälla, åtminstone inledningsvis. Efter några veckor tillsammans när alla kan lite mera kanske ni vill ändra på upplägget. Det kan vara lämpligt att träffas för att gå igenom det du kommit fram till och lyssna av så att du förstått allas önskemål någorlunda rätt och känna av att alla är nöjda. Min gissning är att resultatet blir något åt det här hållet.

1. Du klargör att det är du som har totalansvaret för båten, men att var och en är ansvarig för sina respektive uppgifter ombord fullt ut och att du kommer låta ev. misstag passera så länge det inte är fara för liv och lem och båt.
2. Förklara att det är viktigt att alla ombord får vissa kunskaper så att de tillsammans kan klara av båten även om du inte kan hjälpa till. Det kan vara du som blir sjuk eller faller över bord.
3. För att klara uppgifterna kommer du (tillsammans med den som ev. är lite sjövan) att utbilda alla ombord längs vägen. Lägg in mycket utbildning och övningar framför allt i början så att alla kan bidra relativt mycket så snart som möjligt.
   Motorgång, segling, man över bord, väjningsregler, båtvård, segelvård, motorvård, navigation, väder, segeltrim, lägga till, mm, mm, mm. beroende på önskemål och ambitionsnivå.
   Kanske ska du förbereda något som din besättning ska läsa på på förhand.
   Föreslå någon bok för den som verkligen vill lära sig segla och/eller navigera.
   Du kan hitta lämpliga kursplaner och övningar på nätet om det är något du inte har koll på. Fördelen med en kursplan är att du kan tala om att din besättning klarat av vissa kurser även om det inte är dokumenterat.
4. Tala om att du tänkt att alla ska ha en uppgift ombord och att ni byter uppgifter någon eller några gånger per dag. Från början blir det du som måste ta ett större ansvar för allt, men ditt mål är att släppa ifrån dig fler och fler uppgifter.

Ja, något åt det hållet...

 

Det är mycket klokt sagt tidigare och något av det klokaste tycker jag är att man ska få göra misstag och att man inte ska höja rösten bara för att något går fel. Om du visar att du har koll så kommer besättningen att känna sig trygg att agera även när det inte går riktigt som det är tänkt.

 

Jag gillar också att den som står vid rodret är den som bestämmer ombord, med tillägget att du som ägare/totalansvarig/utbildare bestämmer mera OM det verkligen behövs.

 

På 1000 M kommer du att få en mycket kompetent besättning och ni kommer att ha roligt även om ni övar och utbildar längs vägen.

 

Mackey