Stock eller påle

[Kumabjorn 0]

Hej

Landkrabba här, men jag skulle behöva veta om det finns ett tekniskt korrekt namn för en påle eller stock som man använder för att driva en farkost framåt i grunda vatten. Dvs man trycker ner den i botten och trycker sig framåt i färdriktningen. Anledningen är att japanerna har ett talesssätt som lyder ungefär; Åra tar tre år men stock (det tekniska namnet) tre månader, dvs att klara av att ro en stor farkost (många rorsmän) är en konstart medan att pressa sig framåt kan vilken klantskalle som helst klara. Ungefär så. Därför undrar jag nu ifall en sådan stock/påle har ett marint namn.

[SeaManiac 37]

Jag vet inte om det finns någon vedertagen benämning, men i min barndoms Blekinge stakade man sig fram vid behov. Till det använde vi oftast en åra, men logiskt sett bör väl din stock/påle ha hetat stake. Allt detta hör förstås forntiden till och bör tas med viss reservation. Det fiins kanske ett nyord, men i så fall har jag missat det.

Mvh/Sea Maniac

[Lasse-L 341]

Min far använde en körvel förmodligen ett värmländskt uttryck.

[Funkis 143]

Påle för mig är fast nerkörd i leran. En stock är för tung att lyfta?

När jag var liten skulle en fiskare på ön utanför lära mig att ro med en åra, en vrickåra. 

Och det fanns ett väldligt grunt parti på ett ställe ( nu igenväxt pga landhöjningen ) och då sade gubben bara STAKA. Men jag uppfattade det mer som ett verb, en uppmaning.

Att en pinne att staka med skulle ha ett eget namn? Ja, kanske.

HIttade dock snabbt i mitt nautiska lexicon ( där intet står om att staka sig fram )    Står;

Wricka

är at med en åra akter ifrån drifwa fram fartyget lika som en fisk wrickar med stjerten.

[Marrexxx 66]

man stakar sig fram med en stör  störar används förövrigt också för att bygga gärdsgrådar

En eller vrickåra eller en vricka är däremot en åra i aktern som man  genom en cirkulär rörelse i vattnet  driver båten med utan att ta stöd i botten. 

 

[Vegabjorn 18]

man tog en ( stör ) för att STAKA sig fram eller tillverkade man en STAKE av ( gran )

Flatbottnad Eka på Tåkern  vid Jakt

 

[toaen 510]

Jag skulle nog också kalla det för Stake - En stadig käpp för att till exempel staka sig fram på grunt vatten http://sv.wikipedia.org/wiki/Stake

[Marrexxx 66]

är inte en stake något annat ;-)

 

[Pentax 724]

Jag kallar det stake, som jag stakar fram med

 

Kalle

[Gäst Kalman]

Hej Gubbar!

(Ja gummor med men jag har inte sett så många här än....)

Det heter FORK.

Man forkar när man stakar sig fram. Fast forken är inte en slät stör eller pinne utan är lite påbyggt. På stören, ca 2½-3 m lång har man i smaländan spikat fast 4 st små klotsar. Mittpinnen skjuter ut ca 5 cm längre än klotsarnas ände.

Kan inte rita en bild men jag hoppas ni har fantasi.

Som sagt. I Västra Mälaren, ofta dybotten, måste man ha en fork för att ta sig ut med ekan genom smala slingrande gatt i vassen.

Ofta har man man slagit vassen  å vattenvägen är i en båge/vinkel så man ser inte öppningen utifrån respektive vattnet innifrån bryggan.

Men visst kan man staka sig fram med vad som helst om man inte har en fork. Skulle tro att ordet är härledd från engelskans gaffel=fork. Den går nämligen bra att använda som båtshake åsså.

Mvh

Kalman

[Gäst Kalman]

En hastigt hopkrafsad skiss kanske underlättar.

[Lasse-L 341]

Kan det vara, jag sätter stearinljus i min.

[Kumabjorn 0]

Tack alla sjöbusar för hjälpen. Mycket intressant. Undrar om inte Wricka egentligen är ordet jag försökte få fram, det låter som om det är enklare än att ro i lag, dessutom går det ju att använda på en någorlunda stor farkost. Att använda en stör eller fork låter mer som något man gör med en mindre eka, Wricka kunde man antagligen konstruera så även en man kunde nyttja den på en större farkost med hjälp av hävstångseffekter och liknande.

Sannoligen en härlig samling kunskap jag fick tillgång till här på kort tid. Det är sådant som gör Internet fantastiskt.

[goranw 0]

Bilden (Wikipedia): Gondol i Venedig som vrickas.

Carl Smith, Båtseglareordbok 1899: Vricka kallas det när man framdrifver en båt genom häftiga vridnings- och sidorörelser med en öfver aktern lagd åra.

 

[Bjorns_snipa 94]

Tack Kalman för att du påminde mig om något jag glömt för länge sedan (börjar nog bli gammal). Vi använde en Fork när vi inte rodde. Ibland hade man bara en stör, men det gick inte så fort eftersom den bara fastnade i dyn (ja, jag växte upp vid Mälarens strand).

[toaen 510]

Om det är en stång som du stakar dig fram med, så heter det inte vrick. 

Som Göran W påpekade, så är vricka ett sätt att medels EN åra förflytta båten frammåt genom att föra den i en åtta. Svårigheten när man lär sig är att få åran att stanna i vattnet. Sen är det som att cyckla - det går automatiskt.

På den tiden jag var en rar liten gosse fanns en båt här hemma i Gravarne (Kungshamn) som hette Elida. Det var en gammal och dålig båt och behövdes daglig tillsyn, speciellt med länspumpen. Ägaren, Lennart Tarren Abrahamsson, var bortrest en vecka och han hade bett grannpojken Göran - inte Göran W - att se till båten. Tarren hade precis köpt Elida, från Lysekils sjöscoutkår och båten låg kvar på Kleven på Smögen.

En dag frågade Göran om jag ville följa med ut till Smögen och se till Elida. Om vi tog bilfärjan till Hasselösund och gick på vattenledningen till Smögen eller om vi tog färjan Ägir till snusfronten på Smögen kommer jag inte ihåg. 

Elidas stora skeppsgigg låg vid Harry Hugossons plåtslageri och vi rodde över Smögenhamnen till Klevensidan. Efter att ha länspumpat, kollat på båten, tittat på sjökort och läst i loggböcker skulle vi ro tillbaka till andra sidan av Smögenhamnen. Göran var nog 16 år och jag i så fall 14. Ro hade ingen av oss nån erfarehet av och det blåste ganska mycket. Skeppsgiggen var dessutom ganska stor. Hur vi än kämpade vid årorna så kom vi i princip ingenstans. Åtminstone inte dit vi skulle.

Det kom en man på bryggan på Klevensidan och ropade på oss och frågade om vi skulle över till andra sidan och om han kunde få följa med. Men vi klarade ju inte att ro över. Kom hit bara svarade mannen. Att ro in till bryggan på Kleven var enkelt.

Mannen tog en av årorna och satte i vrickhålet på akterspegeln och vrickade med lätthet över.

Efter det lärde jag mig vricka.

Med en vanlig åra kan man få en väldig kraft om man vrickar och uppnå en avsevärd hastighet.

Kineserna vrickade ju med en speciell åra, som bl.a. Sven Yrvind har annvänts sig av på sina båtar. http://ole-bloggboken.blogspot.se/2009/04/hung-tou-eller-shanghai-hamn-sampan.html

[KillerBoo 58]

En stock är för mig vad gumman tar med fr affären i form av snus

En påle är vad hon får när jag visar min uppskattning :-)

[Kumabjorn 0]

Stort tack till toaen, hänvisningen till bloggen var stor hjälp. Det som beskrivs som yu'loh heter Rou på japanska och talesätten är likartade. Nu förstår jag bättre. Ni har alla varit till stor hjälp.