utsegla 6 Postad 9 Januari , 2014 Från pojkåren i våra småbåtar. En gång hade vi pilkat med min eka strax väst om Tynneskären och fått en hel fiskelåda full. Vi var tre killar Mats, Ivan och jag. Vi tänkte sälja då vi fått så mycket. Vi gick till fiskhandlaren Frits, men han vill bara ge oss fem kronor för hela lådan med fisk. Nej då tar vi hem fesken i stället. Men vi hade en chans till att försöka sälja till Pensionatet, där länkarna finns idag. Husmor sa att hon just beställt Nordsjötorskar av Frits. ”Men jag köper de tre här fina fiskarna av er för fem kronor.” Bra nu går vi till Frits och säljer resten. Han såg inte att det fattades tre, så det blev en femma till. Men så var det, det här med delatmed. Hur dela 10 kronor på tre? Vi gick till hamnesjappet som hjälpe oss dela kronan. Den som blev över när vi fått 3 enkronor på man med kola och rån med röd/lila tjock fyllning. Nu hade vi gott ställt med GOTT = godis och hela tre kronor på fickan. Minns inte hur många besök i sjappet det blev innan pengarna var slut. En fin sommardag rodde Ivan och jag med min stora eka fd. livbåt ända till Vinga. När vi rodde hem fick vi motvind d.v.s. NW vind 8-10 meter per sekund sjöbris. Vi slet och rodde så vi fick blåsor i händerna. Vinden avtog senare på kvällen så att vi orkade ta oss hem. Mellan Vinga och Hönö är det ca 5 kilometer. Ivans mamma var jättearg på mig som lurat Ivan tre år yngre än mig. Jag fick ett nyp i nackhåret av henne och argt sa hon: Gör inte om det igen! Jag var ju hela 10 år och borde vetat bättre än att ro ända till Vinga. Ivan bara sju. Men vi var ju alltid ute och rodde… Samma sak hände en annan gång när vi rott till Söö och inte orkade ro hem i sjöbrisen. Då gratisåkte vi hem med skärgårdsbåten ”Hönö” från Fotö till Klåva. Nästa dag var det bättre väder. Och med fara för att bli träffade av arga Fotöpojkars regn av fågelägg och sten, hämtade vi ekan från Annas hål, där det nu går en vägbank. Dom skällde oss för ”Typpera”=hönor och vi dem för ”Möwa”= skrikiga småmåsar. Tänk vad vi blivit sociala numera. Nu kan vi köra bil till Fotö och inga elaka stenkastare besvärar längre. Vi hade en fin barndom på Hönö. Tänk bara att efter skolan slinka in på Åkes Hönöbageri och få brända kakor. Som var godare än normalbakta. Minns en gång efter att vi fått några brända kakor så rodde vi till rökeriet på Långholmen i klåva hamn. Där fick vi feta spruckna makrillar som man inte kunde sälja. Kalaset pågick i vår stora eka som hade tre tolleklampar och ibland lånade vi åror och rodde med tre årpar. Sex små arga pojkar som skrek SKEWLA eller ROOO om någon inte gitte ro när vi tävlade med andra pojkar i sina ”dårar” plattekor , dories. Behöver jag säja att vi vann när vi var sex som rodde mot dom i dårarna med bara fyra åror. Idag ser man nästan ingen som ror. Möjligen om snurran strejkat. Vi fixade ”stagesejjel” med vad vi kunde få tag på men skrotade lakan höll dålig så det fick duga med ett sängtäcke en gång. Min eka var ganska tung att ro ”hanår” med dvs själv med en åra i varje hand. Men tollar hade vi gott om utom när man var 6 som skulle ro. Då fick man låna. Och alltid lämna tillbaka åror och tollar när vi kom iland. Annars kunde man bli ikastad i hamnen av den som hittade sina åror i min eka. Minns en annan gång när badgäster hade lånat en eka och kommit halvvägs ut till fiskeplatsen. Gissa om vi flinade när vi hör han som var färdledaren utbrista SPÖÖÖna på klingande Göteborgska. När dom rodde såg det ut som en hjulångare i otakt. Och inte skewlade dom heller. Det vår tider det! Vilken tur att man fick vara med då. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Gedda 24 Postad 9 Januari , 2014 Jag som är född 87 känner ju att jag är född alldeles för sent! Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Bosse 300 Postad 9 Januari , 2014 Hurså, har du inte fått lära dig att ro ? /B Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Bosse 300 Postad 9 Januari , 2014 Jag är ju något för ung för att ha varit om liknande bravader, men ro fick jag allt visa att jag kunde innan att rycka i gång ekans 3hk Johnsson. Lustigt detta med språket hur samma plattbottnade eka kan byta namn bara för att man kommer norr om Rivöfjorn. Det du, Utsegla, kallar för dåre kallar vi för pråm. Pråm uttalas med kort å. /B Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Lasse-L 341 Postad 9 Januari , 2014 Tack för den fina berättelsen. Mina första sjöäventyr började med att vi stal pappas stäveka, rodde ut till närmsta ö riggade en åra till mast och en filt som vikingasegel, länsade in och rodde ut igen, så höll vi på en hel sommar, pappa tröttnade på att ekan aldrig var på plats, så nästa år fick jag hans gamla bohusjulle som riggades. Jullen hade jag i 27 år tills 69-stormen gick för hårt åt den. http://lasselundell.se/jullen.html Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Gedda 24 Postad 9 Januari , 2014 Det va den enda premissen för att få köra med motor, kan du inte ro kan du inte köra med motor, så det va bara att ta i och ro. rymde hemifrån roendes en gång. :-) Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Bosse 300 Postad 10 Januari , 2014 Trodde nog att så var fallet. /B Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
facil26 3 Postad 10 Januari , 2014 Min första båt va en rundeka (gristryne) som farsan tog hem på lastbil när jag tagit järnmärket i simning mitten på femtitalet. Den användes första året som roddbåt av en stollt 10åring senare försågs den m kölplanka o roder, farmor klippte sönder ett uttjänt tält som blev segel, genast blev reviret mycke större den sommaren. Sedan inhandlades en sliten penta S50 vilken gav mig massor av exemliknande märken på ryggen av startsnöret, men kul hade vi, och långt kom vi. Sedan dess har det varit en brokig samling flytetyg Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Pentax 724 Postad 10 Januari , 2014 Jag får väl bidraga med en liten historia då mitt båtliv började. Min kamrat Åkes farsa hade en i mina ögon då en enormt stor träbåt med en motor i aluminium och blank mässing i aktern. En dag frågade Åke om jag ville följa med honom och hans farsa till stan och köpa en tidning,det verkade kul tyckte jag så vi cyklade ner till bryggan där hans farsa redan var. Vi äntrade båten och satte oss på mittentoften, Åkes farsa lindade omsorgsfullt startsnöret om svänghjulet och drog runt motorn ätskilliga gånger utan att något hände, efter åtskilliga startförsök tog han av sig kavajen och kepsen, Åke som redan var en befaren sjöman viskade då till mig, nu ska vi sätta oss längst fram i fören och vara alldeles tysta, inte ett ljud förrän motorn går, sä mycket sä du vet det bara, jag som inte var sjövan lydde den erfarne Åke. Efter ytterligare några drag och påvevning av snöret brakar motorn igång i ett moln av blårök, nu säger Åke glatt nu kan vi sitta i mitten igen och vi behöver inte vara tysta längre. Åkes farsa har tagit på kavajen och kepsen igen han sitter och suger på sin pipa medans han smeker den skramlande och osande maskinen. När vi kommit ut en bit på sjön tar han fram en thermosflaska i veckad plåt röd och grann en romdformad etikett med texten kokhett oj tänker jag nu vankas det kaffe, detta var på den tiden efter andra väldskriget när det fortfarande var kuponger på kaffe, men han sa att detta var inget för smågli, så jag har förstått när jag blivit lite äldre att han hade spätt ut de dyra dropparna med någon annan dryck. Denna lilla historia har jag långt senare förstått vara upprinnelsen till mitt intresse för att vara på sjön. Kalle Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Knoparn 6 Postad 11 Januari , 2014 För egen del är det tiden vid stugan i början på 80-talet som man minns. Äldre bror och jag som lekte vid sjön, badade och fiskade. Fanns en gemensam liten grön rodd-jolle som vi brukade använda, både till fiske & bad. Det sades att jollen hade hittats och bärgats till sjöss efter en storm. Senare inskaffade far en andra båt. Bror och jag fick då lov att bruka den äldre Crescent42:an med en 7,5hk Archemedes. Med full gas så ställde sig båten upp så att förarens sikt framåt blev minst sagt marginal... Fisketävling mot föräldrarna i andra båten var en självklarhet, det fanns mycket fisk på den tiden. Stugan ligger i östra delarna av Vänern, såldes senare av far i samband med ett torp köp. 2005 fick jag chansen att köpa tillbaka den, något som jag inte ångrar, nu är det mina egna barn som växer upp med sjön... Crescenten har far kvar ännu. Jollen försvann, blev enligt grannarna stulen efter några år. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
HenrikGbg 9 Postad 11 Januari , 2014 Tack för trevliga berättelser! Dom väcker minnen när man var ute och vrickade, men det finns väl inte ens kvar i svenska ordlistan vad det innebar. Finns det någon här som kan den konsten? Jag har faktiskt en vrickåra i min Stortriss, det kan vara bra att ha som reservmotor om den gamla pentan om 7.5 hkr skulle ge upp, den är från 1975! Nja, Penta är bara utanskriften, det sitter en Honda 4-taktare under huven, men är nyrenoverad, bytt ventiler o justerat ventilspelet mm. Det vore trevligt att se lite rodd igen, och naturligtvis även vricktävling. Dags att börja att mentalt ladda inför kommande sommar. Ha det GÖTT! Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
utsegla 6 Postad 11 Januari , 2014 Vrecka måste en kunna inna en geck ud å rodde, för tollepinnanrna vi skar te hoppa ur klampen å tolle å åra ramla i sköön. Skoj att Ni hänger på och jag tror ni känner Er som 10 år igen. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
facil26 3 Postad 11 Januari , 2014 På förfrågan ang vrikning, i gästhamnen på Ingmarsö i sthlms skärgård kan man låna div roddbåtar för att komma till handelsbon, på en av båtarnas akterspegel finns vrikskåra o trot eller ej men jag kunde faktiskt efter ca 50 års frånvaro av vrikåra lyckas att komma till handelsbon ungefär 150 meter på blankt vatten. Tillbaka blev det rodd. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
utsegla 6 Postad 15 Januari , 2014 För er som till äventyrs inte har koll på hur man vrickar, har jag försökt rita en skiss med lite skrivet hur man gör. Ni som är duktiga på animering kunde kanske få till något bra. Tror det kan vara skoj med lite vricktävlingar i gäst eller naturhamnar i sommar. Mycket nöje! Uno Texten funkade inte på skissen. Stå på bb-sidan sätt i åran som på skissen. Fungerar också med årklyka. Årbladet skall vara vinklat som orange märkning. Öva med ekan förtöjd. Gå inte ut för än du behärskar att hålla åran kvar i vrickhålet Du fattar åran med höger hand på ovansidan handtaget i åran. Starta med att dra åt dig åran Tryck ner handloven blixtsnabbt när du skiftar vinkeln på bladet. Blixtsnabbt upp med handloven och skjut ifrån dig åran o.s,v, Drag/skjutifrån dig åran snabbt annars flyter åran upp och ur vrickhålet. Börja med mindre vinkling tills du fått fart framåt och sedan är det läge att öka stigningen. Är det kappvrickning, fatta åran med båda händerna och jobba max så vinner du! Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Thomas-1 311 Postad 16 Januari , 2014 Utsegla skrev: Tror det kan vara skoj med lite vricktävlingar i gäst eller naturhamnar i sommar. Mycket nöje! Uno. Haha, kan ana skrattvänliga klanteri-scener för tekniken verkar nog som sagt behöva övas in litet. :-) Hittade en där detaljerna framgår bra, mot slutet syns även hur man kan backa. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Mackey 4 498 Postad 18 Januari , 2014 När jag var grabb brydde man sig om även andras båtar mer än jag upplever att man gör idag. Man la om förtöjningar, öste varandras båtar mm, mm. En sommar låg en ny båt vid bryggan på fel plats, en smal öppen träbåt med mittmonterad motor, en liten vindruta bakom ett litet fördäck. Vi såg till den vecka efter vecka utan att någon brydde sig om båten. Båten kändes övergiven och mer och mer som vår båt. Vi bestämde oss så småningom för att prova att veva igång den, inga problem. Motorn gick som en klocka. Dagarna gick och vi fyllde på både bensin och fotogen och planerade ett litet lån samtidigt som vi naturligtvis såg till andra båtar. Vi grabbar fick en rolig sommar med vår lånebåt, men tyvärr gick den bokstavligen upp i rök på hösten när ingen visade intresse för båten. Vi grabbar hade tyvärr inget att säga till om. Mackey Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
