Skrikande generatorrem

[Minona 2]

Hej! Uppstått ett problem med ett starkt tjutande från remmen när jag drar på från start. Efter ett tag så tystnar den tvärt och därefter går den felfritt. Är det generatorn som förorsakar detta och i så fall vad? Det har alltså inte något med att remmen är för lite spänd för det har jag testat. Något gör att generatorn inte hinner med i början sedan helt plötsligt så funkar det som det ska. Hjälp mig, det går inte längre att smyga ut ur hamnen tidigt på morgonen, jag väcker alla.

[Westfjord26 9]

Om remmen är tillräckligt spänd och slirar ändå så kan det funka med ett par sprut med remspray. Gjorde så på min MD-21 som ville skrika även med ny rem.

[Westfjord26 9]

Glömde länken:

 

 

http://www.biltema.se/sv/Sok/?query=remspray

 

 

[Rollen 546]

Vad är det för typ av rem?

[Thomas-1 311]

Minona skrev: Är det generatorn som förorsakar detta och i så fall vad? Det har alltså inte något med att remmen är för lite spänd för det har jag testat.

Växelströmmare (alternatorer) kan gå förbaskat trögt att vrida runt vid låga varvtal, men allt lättare ju mer motorvarven ökar.

[Orsaken är att de i praktiskt hänseende försöker ta ut full elektrisk effekt så fort de magnetiserats/startat laddningen. Vilket de gärna gör redan vid låga varvtal effektiva som de är. Och mekaniskt sett så innebär hög el-effekt att de också får högt vridmoment vid låga varv - och vice versa. (Detta då naturlagsmässigt eftersom den mekaniska effekten på välkänt manér beror på väg X kraft, eller här kanske bättre uttryckt som varvtal X vridmoment. Och vid GIVEN effekt P - enligt formeln P(power) = väg X kraft eller P=varvtal X vridmoment X ointressant konstant - på ena sidan likhetstecknet så måste ju faktorerna på ömse sidor gångertecknet X i högerledet anpassa sig till P för att sambandet/ naturlagen skall gälla. Haha, som en sorts matematisk balansvåg runt likhetstecknet, typ så. ]   

Nå, att tyst försöka smyga ut ur en hamn i ottan med antagligen ganska oladdade batterier kan nog ge extra strömslukande batterier och därmed högt effektuttag så fort alternatorn magnetiserats och inleder sin laddning. Går då jäkligt trögt att vrida runt enligt ovan och kilremmen kan därför gnissla. En tänkbar lösning är att stänga av laddningen med en strömbrytare - så gör jag själv, men av skälet att min lilla svaga motor stannar av överbelastning annars. Kort sagt vänta med att koppla in laddningen via strömbrytaren tills behovet av smygning upphört, blir inte många minuters laddtid som förloras. Men gillar du inte idén med en extra strömbrytare att hantera så kanske fördröjd magnetisering genom svagare laddlampa (svagare än 2-4 watt) kan funka tillräckligt bra?

[Torgny-3055 30]

Finns en fara med att stänga av laddningen vid gång. När du slår på ladnimngen kan du knäcka laddningsrelät eller reguklatorn då får du ingen laddström alls .

Prova att lägga på remspray se om det hjälper

// Torgny

[Storisten 0]

Remmen kan vara så sliten att den bottnar, d.v.s. inte drivs av friktionen på sidorna, och då slirar även en rem som känns spänd.

[Minona 2]

Tack för svaren! Jag tror Thomas 1 är närmast sanningen även om jag inte förstod alla dina uträkningar. Det är en B20 motor där jag använder orginalremmen från volvo. Remspray har jag provat men har inte hjälpt i detta fallet.

[bhemac 2 859]

Snålvarianten på remspray är ättika. Fungerar bra på insektbett också, tveksamt om remspray gör det.

--

Har man separat husbatteribank och skiljerelä så kan man enkelt sätta en brytare på matningen till skiljerelät och slå på efter en stund. Jag har ett tidrelä som sköter det automatiskt. Dels blir startbatteriet laddat först samtidigt belastas motorn mindre i början.

[Thomas-1 311]

Att bryta exempelvis en huvudbrytare vid laddning, alltså kontakten mellan alternator och batteri varnas det ofta för. Men jag bryter istället den svagare magnetiseringsströmmen i fältlindningarna, och utan aktiverade elektromagneter blir det ingen laddning. Alternatorns fäste bör vara starkt, blir ett litet ryck - särskilt på låga varvtal - vid den plötsliga belastningsökningen vid inkoppling. En brytare i serie med laddlampan kanske funkar, skulle testat först genom att pilla bort glödlampan om det är lätt gjort och sedan startat. Funkar* det och alternatorn inte laddar så kan man sätta dit en strömbrytare på kabeln istället. (En nackdel kan vara att man glömmer slå på laddningen men sätter man en omkopplare istället som samtidigt bryter och istället jordar laddlampan så lyser den som påminnelse.)

En jobbigare lösning som inte nämnts kan ju annars vara att fixa kraftigare eller rent av dubbla kilremmar, eller kanske ändra utväxlingen något.

Bhemac: Känner igen det där med ättika från annat håll, fick man nån oljedroppe på moppens bromsbackar kunde man försöka avfetta med ättika. Varför tri eller liknande inte rekommenderades vete katten?

[ *) Magneterna har viss remanens, alltså kvarvarande magnetism även strömlösa och kan möjligen komma igång ändå, särskilt om motorn körts nyss? Och kommer laddningen igång så underhålls magneterna av alternatorns egenproducerade ström via den sk diodtrion som visserligen stjäl 0,7 av de viktiga första volten. Skulle remanensen exempelvis ge 0,65 volt så förblir alltså magneterna strömlösa när inte laddlampeströmmen hjälper till. Men den återkopplande diodtrio-ledningen ligger antagligen inuti alternatorn i sin helhet och är i.s.f. bökig att bryta, därav testet först med bara utskruvad lampa. Går det så går det, ganska lätt att testa.]