Små utombordare, risker?

[Amigo23agare 0]

Hej!

Jag lägger detta i SeglarSnack eftersom att det rör sig om en motor som är vanlig på segelbåtar och som sitter på en sådan.

Som nybörjare vad gäller utombordsmoter i stort och 4-taktare i synnerhet har jag ett par funderingar kring min nyinskaffade Mercury sailpower 5hk. Den är inköpt av en tidigare ägare 2010 och körd ca 20 timmar.

Finns det några risker för att en så pass ny utombordare kan haverera när jag befinner mig på sjön och är det isåfall några reservdelar som kan tänkas vara bra att ha med sig?

För två år sedan gick till exempel brytpinnen sönder på min dåvarande 2-taktare, som tur var fanns det en båtaffär nära till hands och en erfaren far på telefon som kunde ställa rätt diagnos och berätta hur jag skulle göra. Eftersom att den situationen var helt ny för mig känns det som om liknande händelser skulle kunna inträffa i ett mer utsatt läge, därför undrar jag vad som kan tänkas vara bra att ha med sig i nödfall. Ingen input här kan vara för basic, jag är en riktig nybörjare!

 

Kortfattat: Hur mycket behöver jag oroa mig för motorhaveri och vilka reservdelar ska jag införskaffa och lära mig att byta ut?

 

Tacksam för svar!

[toaen 510]

Nu är jag helt rudis på motorer, däremot har jag erfarenhet av motorer som krånglat i utsatt läge. 

Den enda gången det varit riktigt kris, var när motorn stoppade utanför Stånge huvud i en västlig kuling. Fick inte segla för frugan för att det blåste för mycket. 

Lyckades få upp ett försegel och tog mig förbi - annars hade båten blivit skrot. Den motorn var en innombordare. Att gå förbi där i den sjögången med en aktersnurra hade varit otänkbart.

Sen har ju mina motorer - alla innombordare - krånglat vid några tillfällen, och jag har fått segla hem. Ett par gånger på ett par platser där jag med stor möda lyckats kryssa mig ut på fritt vatten.

Aktersnurran som jag har i min bohusjulle - lilla bilden på bilden till vänster - har aldrig krånglat när jag behövt den.

Vi seglare har ju den fördelen att vi kan segla om motorn krånglar - om man kan ta sig ut.

Brytpinne kan man naturligtvis ha med sig.

Till mina innobordsmotorer har jag alltid en reservimpeller med sen jag köpt en båt där impellern gick under första turen. Båten hade servats på ett varv under åtskilliga år för oförkämt mycket pengar - säljaren visade fakturorna innan köpet. Varvet hade nog aldrig tittat på impellern. Köpte ny impeller och en i reserv. Bytten nån gång vart 5;e år men kollar varje år.

En gång fick jag användning för reservimpellern. Familjen med små barn skulle ut med grannbåten och bada en fin sommardag. Båten hade samma motor som min. När de startade motorn fick den inget kylvatten. Det var impellern som gått. Båtgrannen  fick min reservimpeller och de tog sig ut påbadturen. Hur det gick med resterna av impellern som möjligtvis hamnade i kylkanalerna vet jag inte.

I ett verkligt krisläge med krånglande motor finns det bara en sak att göra - segla.

[Bjaerven 23]

Jag ser inga hinder med ditt motorköp - det låter som det bara är att tuta och köra. Fungerar växlarna och kylningen och utan övriga vinande missljud så brukar det inte heller vara så mycket mer fel.

Ett par tips att titta på innan du ger dig ut:



Utöver de vanliga verktygen som du säkerligen redan har stuvat in så är det vettigt att ha med sig passande tändstiftsnyckel och en sats med blocknycklar. Packa även med brytpinnar, (och saxpinnar om det nu finns sådana på en såpass ny motor), nya tändstift, sandpapper att slipa upp gammalt stift, ett extra startsnöre och såklart olja till motorn. Precis som toaen säger så kan det självklart vara bra att ha en extraimpeller liggande i båten - dock inget jag någonsin haft eller planerar att ha i framtiden - kan tillägga att jag endast och bara åker per utombordare (+ev segel) och försöker hålla mig till det så länge det går.

En motor som gått 20h sen 2010 borde ha en impeller i mint condition. Vill du vara 110% på detta måste du riva ner växelhus och kolla. Det kommer du behöva göra ändå i framtiden, så det kan ju vara lika bra att lära sig. Du kan i samma veva göra dig bekant med ett växelhusoljebyte och lära dig att minnas att alltid se till att ha fettindränkta drivaxelsplines.



Förutom ett och annat tändstiftsbyte så är det inte mycket mer att tänka på än nyss nämnda - oljebyten är det enda obligatoriska jag skulle göra årligen.

Editering för stavfel och ett tillägg: kan också vara skönt att ha med ett extra dödmansgrepp. Själv låter jag dessa alltid hänga ute och sitta i så från och till vittrar de sönder, men det kanske bara är jag.

[Amigo23agare 0]

Tack till er båda för bra och informativa svar!

En anledning till att jag vill vara extra noga med motorn är att jag av olika anledningar som hör hemma i en annan tråd inte riktigt kan räkna med att segla mig ur ett motorhaveri. Paddeln ligger närmare till hands...

De reservdelar ni tagit upp ska införskaffas och jag är tacksam för tipsen. En direkt följdfråga som dyker upp när jag inser att det är mycket jag borde lära mig om och införskaffa är huruvida det är dumdristigt att vänta till nästa säsong med att lära sig byta allt och köpa tändstift, impeller, osv. Hade ni gjort det direkt eller litat på att en så pass ny motor klarar sig en sommar? (Man är ju gärna ute och guppar omkring så mycket man kan nu när solen för en gångs skull är framme  och meckar, lär sig nytt och handlar hellre på hösten)...

 

[toaen 510]

När jag skrev impeller tänkte jag enbart på inombordare. Där är det lätt att byta impeller tom på sjön. På aktersnurror är det väl nästan en omöjlighet. Går snurran hade jag inte lagt nåt större krut på den. Nu finns det ju vissa som älskar att greja med motorer. Min morfr och min plastpappa tex. Det har inte alls gått i arv till mig - snarare tvärt om.

 Jag brukar lämna min snurra till en lokal firma som sysslar med sånt ungefär vart annat år. Vad dom gör har jag ingen aning om , men den har gått som  en klocka alltid. Killen som brukar serva den känner jag väl, så jag är övertygad om att han gör det han bör göra. Priset är överkommligt. 

Varför kan du inte segla om snurran krånglar. Det är bara till att köra med aktersnurran så lite som möjligt och segla så mycket som möjligt - alltid . Träna kallar dom stora pojkarna det.

När jag kastade loss första gången med en segelbåt hade jag ingen aning om hur det fungerad. Det tog inte lång stund innan jag kryssat mig på utsidan Hållö, sen var det bara att länsa hem.  De första 10 åren hade jag ingen motor. Det är inte få gånger jag fått paddla sista biten hem pga brist på vind.

Fast en Amigo 23 med sina modiga 1,8 ton är väl inte direkt paddelvänlig nån längre bit. En pen båt. Liknar min första havskryssare som var 4 fot längre.

Nu 50 år senare är det väl lite bättre på aningsfronten, men inte mycket. Har i alla fall konstatert att jag har klarat mig untan motor alla gånger det behövts. Tyvärr är man så lat att man tar motorn bara för att det är enklare att gå mellan punkt A och punkt B vid vissa tillfällen.

[Bjaerven 23]

Det korta svaret: kyler motorn, saknar den missljud, startar som den ska och går som den ska så skulle jag definitivt inte vänta med att påbörja säsongen!

Du talar i din topic om ordet risker och jag vågar påstå att det bästa sättet att försäkra sig från motorrisker är just att ha en liten utombordare som maskin. Har du en av ett välbeprövat fabrikat som Mercury eller Yamaha är det oftast bara tiden som äter upp motorerna - och i ditt fall är den ju i princip knappt inkörd.

Vad du däremot inte får tumma på är: tändstift + tändstiftsnyckel och såklart olja. Jag tycker också att du ska se till att ha en vertygslåda på båten hur som helst. Själv tycker jag att det är lite kusligt att åka ut på långturer utan en - och på en såpass stor båt som din kommer den komma till pass lite var stans, inte bara vid motortrixande. Kontrollera även att det finns växelhusolja, som har oljekonsistens, genom att loss nivåskruven nere på växelhuset. Finns det och den ser ok ut utan vatten är det ingen panik alls att byta den. 

Vad jag menar är att du absolut inte behöver vänta med att åka ut bara för att du inte har ett nytt dödmansgrepp - (se bara till att knyta fast det du har ordentligt.) Efter ett par år är startsnöre också obligatoriskt.

Sen till ett milt motangrepp mot toaen så är det långt ifrån en omöjlighet att byta impeller eller göra annan service på en utombordare; det är ju bara att plocka loss den nätta pjäsen och bara med den till arbetshöjd, såväl ombord som på vilket skär som helst.

Edit: Självklart är du ju med i SSRS och har en lång ankarlina så du kan vara lugn som en filbunke ändå.

[toaen 510]

Bra Bjaerven

Borsta på mig när jag har fel.

Jag kan mycket inom olika hanverkskategorier. Jag vågra prova på nästan vilket jobb som helst, men när det gäller motorer är jag fullständigt totalt ointreserad och därför totalt okunnig. Bilen rör jag aldrig en skruv på, mer än byter däck om jag inte kan få verkstaden till att göra den när jag ändå har den inne för nåt - i regel besikningsanmärkningar. Aktersnurrar rör jag aldrig heller

Däremot har jag altid servat och vinterkonserverat mina gamla innombordare och tom hittat ett fel - oljeläckage - som tom VP-verkstaden gick bet på. Men det senare var mera tur. Sen var ju simringen eller om det var simringarna vid startveven ganska enkla att byta.

Det som jag hört om att byta impeller på aktersnurror är att man måste plocka isär dem en del., men jag kanske har fel!? 

 

Jag brukar lösa mina motorproblem på sjön på ett sätt - jag seglar hem. 

[Bjaerven 23]

Du är ju å andra sidan en hejare på plastning ( kommer snart en tråd om mitt hållagande där ideer kan komma väl till pass.) Själv kan jag egentligen ingenting om utombordare mer än det jag skruvat isär och satt ihop . Du tycks ha goda kontakter med din verkstadsmän - själv ogillar jag att lämna in, jag har faktiskt aldrig gjort det, men jag kanske bara har fått onödigt negativa fördomar genom att läsa bl.a här. Hur som helst är det ju bara att skruva isär och lägga allt i rätt ordning för att skruva ihop igen - om man inte löst något har man i alla fall inte gjort det värre - tror att fler, inkl TS, skulle tjäna på att testa på det och bli kompisar med motorerna så att man inte känner sig tveksam till förmågan att avgöra om motorn är driftsduglig eller ej.

Och jo man måste ju skurva bort ett par bultar för att byta impellern, men till mitt försvar måste man ju göra det ändå ibland; för att se till att fetta in så inte allt kärvar ihop när väl impellern sticker  Sen är min erfarenhet att man kan tukta en lite utombordare förvånansvärt många minuter i kokande läge innan den ger upp av värmeslag - kan vara skönt att veta om man inte tror sig kunna segla ur sina nödsituationer.

[nilsnobbing 154]

Kära Amigoägare, det du är skraj för har jag provat.

När jag var 19 år seglade jag min Amigo 23 (nr 119) Sundsvall - Sthlm tur och retur. På returresan var turen slut och den slitna gamla Tohatsu 5 hk som puffat fram båten gick sönder.

Det började med att jag gick på grund när jag sökte natthamn på Lövgrund. Dumt nog försökte jag backa loss, men det vet jag nu, en utombordare med vanlig propeller har usel kraft bakåt. Båten sög in slam som antagligen satte igen kylningen. Efter en stund stannade den. En snäll stugägare bogserade mig (roendes) till bryggan.

Nästa dag startade motorn som vanligt och vi puttrade ut ur hamnen. Några minuter senare stannade den igen, och då började jag förstå vad som var fel. Vi seglade norrut mot Storjungfrun men med ca 3 distans kvar till hamnen dog vinden helt. Sista biten satt jag hukandes på fördäck och plaskade mig framåt med paddeln. Jobbigt.

Motorn var svår att undersöka på plats, eftersom alla skruvar på den gamla motorn hade ärgat och rostat, så jag fick inte upp dem. En snäll fadersfigur levererade sommarstgans lilla jollemotor per bil när jag seglat till Höllick.

Några lärdomar:

- Bekanta dig med motorn, lär dig förstå vad som kan felas och hur man kan felsöka och eventuellt reparera. Åtminstonde för enkla och vanliga fel.

- Det löser sig. Det är gott om vänliga själar på vattnet och man kan alltid få bogsering in och ut ur en hamn. Väl ute går det oftast att segla även om det bland blir stiltje, men det är ju egentligen ingen kris det heller så länge man har mat och vatten.

- Om motorn havrerar. Försök intala dig att det faktist inte är  någon större kris. En orolig själ tänker sämre och målar stora svarta moln på himlen trots att solen skiner. Det mesta går ju att lösa, väl?  (Detta råd skulle jag själv behövt eftersom jag själv blev mycket stressad av allt trassel)

Hur som helst, motorn funkar säket fint.

Och förresten, grattis till en fin båt!

/ Nils Nobbing

PS.Min Amigo var faktiskt utrustad med åror, men de följde tyvärr inte med på dnna tur.

 

[toaen 510]

Mycket bra skrivet nilsnobbing. 

På tal om åror. Sven Yrvind  vurmde ju för Yuloh - japansk vrickåra och har väl sådan på sina båtar.

Funderade på det ett tag till min havsfidra 29 fot.

Man får oerhörd kraft när man vrickar. På den japanska varianten finns ju ett rep som vänder årbladet automatiskt. Bara att föra spaken  fram och tillbaka.

http://www.woodenboat.net.nz/Stories/Sculling/scullone.html

http://www.ifboat.com/phpBB3/viewtopic.php?p=5557

[Jobhurt 11]

En variant vid motorkrångelnoja är ju att ha med sig en reservmotor.

Har själv en fungerande inombordare, men vid längre turer så har jag

med mig två utombordare i reserv. En sitter på hela säsongen på ett

utbordarfäste och den andra (som också är till jollen) har jag på ett

fäste på pulpit. Har råkat ut för några motorproblem och vid dessa

tillfällen har det känts väldigt tryggt att jag varit förberedd på att

oönskade saker kan hända.

[Bjaerven 23]

Då är du sannerligen utrustad! Extra motorfäste för att använda jollemotorn har jag själv seglat med. Men en extra motor utöver det har jag nog aldrig träffat på någon som har. Nästan så du borde kolla upp om du kan få ner din försäkringspremie med avseende på detta

Men vid närmare åtanke kanske man gör bäst i att hålla käft inför försäkringsbolaget om hur många lösa utombordare man har sittandes synligt på båten..