Gå till innehåll
tisdag 24 december 2024
amigo2323

Segla till Shetlandsöarna.

Rekommendera Poster

Hej!

Jag är en kille på 20 år som i höstas köpt mig en Amigo 23:a, denna har har planer på att segla från Göteborg till Shetlandsöarna med i sommar tillsamans med två vänner. Jag har seglat i 2 säsonger nu så jag är ju inte direkt någon erfaren seglare, därför skulle tips och råd vara till stor hjälp. Kanske har nån av er här seglat till Shetlandsöarna eller har förslag på vad som bör införskaffas/göras innan denna seglning.

Båtens skick är ganska bra, läcker lite vatten ifrån infästningarna av mantågsstöttorna och från ventilen i fören när det regnar eller vågor slår upp med det är lätt fixat.

Saker jag har tänkt att fixa är:

borra ut större självlänshål ,dra el i båten som nu inte finns, eventuellt byta fönster till starkare, skaffa VHF, AIS, Radar reflektor, GPS. fixa öglor i däck som man kan fästa livremmen i när man ska ut på däck i dåligt väder.

Ska också kolla att alla vant/stag är i bra skick. Vad tycker ni om de grejer jag listat? Kanske är det lite överdrivet med allt detta men ser de som en investering för framtida äventyr. Drömmer om att ta mig längre i famtiden när jag fått mer erfarenhet och då kanske dessa prylar kan vara bra att ha. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tänkte på det du skrev om att borra öglor i däcket. 

Det är ganska vanligt att man moterar Jackstays. Dvs linor som går från sittbrunnen till fördäcket som man kan koppla den långa delen på den tredelade räddningslinan. I dag är det vanligt att man använer platta band som minskar snubbelrisken eller som de vajrar som man använde förr rullade under foten.

Livlinan skall ha tre krokar med en kort och en lång part. Dessutom skall man ha de nya säkerhetskrokarna som inte kan öppna sig själv, vilket gamla brandkårshakar kan göra.

Det var en ganska hetsk debatt i ett annat förum där en höll på brandkårshakarna och en annan visade ett YouTube-Klipp  som visade ur enkelt en brandkårshake öppnar sig. Jag kollade med min säkerhetslina som hade brandkårshakar och de öppnade sig varje gång jag simmulerade rörelsen, som inte alls är otänkbar i skarpt läge.

http://www.flytvast.nu/baltic-2-kroks-sakerhetslina.html

http://www.hjertmans.se/webshop/artiklar/artiklar.asp?rubnr=41&artname=

Jag brukade ha en ögla som satt strax under nedgångsluckan till ruffen på min havsfidar.Då kunde jag koppla livlinan - den långa parten, redan innan jag klev upp i sittbrunnen när det var dåligt väder. Den placeringen gjorde också att jag aldrig kunde komma ur sittbrunnen , men ändå nå hela sittbrunnen. 

Den viktigaste regeln på sjön - Håll dig alltid kvar ombord

http://www.maringuiden.se/forum/;thread=329126

http://www.maringuiden.se/forum/;thread=261778

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nordsjön hör till de mest beryktade vattnen på jorden och har ni otur med en storm där är det fara för livet. Skulle nog dra mig för att dra över dit med två säsongers segling som grund. Hur är det med medseglarnas kunskaper?

Det är bra om båt och besättning får testas i kuling till havs, t.ex vid en segling till Skagen eller kanske ännu hellre att ni lägger er 5-10M utanför kusten på en hel dags segling i skitväder. Ha telefonkontakt med anhörig under resan och ge position och kurs.

 

Har själv gått över till Shetland via Norge och det var en fin resa. Vi hade fint väder hela tiden förutom dimma vid några tillfällen, så avskräckande är det så vi skaffade radar efter den seglingen.

Ni måste klara er själva om nåt händer med båten så nödutrustningen måste ses över. VHF och helst livflotte. Viss hjälp vid nöd kanske oljeplattformarna kan bistå med annars är trafiken inte tät i området. Man ser ett fartyg per dygn ungefär.

Jag har seglat i femtio år snart och vi gjorde Shetlandsseglingen 2009. Jag var ändå rätt tvehågsen när vi lade ut och avsåg att först gå till Skagen vilket under kvällen ändrades till Hirtshals som sen ändrades till Farsund då vinden höll i sig.

Från Farsund till Egersund och sen över till Lerwick.

Lycka till med planerna och välkommen till MG.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för bra tips! Jo jag har hört historier om att det kan vara riktigt hårt på nordsjön. Våran plan eller de vi tyckte verka bäst är att segla längs norges kust till Bergen för att därifrån invänta bra väder och göra passagen över till Shetland. Att vi funderar Shetland beror på att vi tyckte det verka som ett häftigt ställe +  att vi är sugna på att testa på lite långsegning om man jämför mot vi är vana vid (värnen).Att segla flera dygn i sträck utan att gå iland och segla på natten bla, som en träning, få ett hum om hur det är segla en längre sträcka och för att skaffa sig mer kunskap för att kunna göra längre seglningar i framtiden. Känndes som en bra starter. Dessa planer är inte hugget i sten så har du något förslag på rutt eller något annat trevligt ställe så skriv gärna det=) Vi har 2 månader att vara ute på sjön i sommar.

Mina vänner har inte mycket erfarenhet, de har varit med mycket på min båt under de 2 säsonger jag seglat men inte annat än det. En av dem pluggar första året på sjökaptensutbildningen på Chalmers, det kan väll vara till hjälp när det gäller navigering bl.a. sedan har jag läst kustskepparboken.

Apropå förberedelser på båten, är det något som du tycker ska tilläggas i listan jag skrev i första inlägget?

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker det låter jätte spännande.

Var ödmjuk mot havet och fråga efter lokal kunskap ang väder innan ni ger er ut på själva överfarten,om ni har tur kanske det är någon annan som ska över också då kan ni göra följe.

Planera för det värsta så kommer det gå bra.

Men som forgus påpeka kan det vara hemskt på nordsjön,så välj väder med omsorg.

Ang båt. Se till att masten står och rodret hänger kvar,så kommer det gå fint.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har ni förseglet på rulle? Om inte skulle jag satsa pengar på det istället för AIS. En så liten båt far som en vante i sjöarna och det blir fort farligt på fördäck. Möjlighet att reva storen från sittbrunnen är också bra, och gärna tre rev så ni kan ha en näsduk ute om det blåser mycket.. Antar att ni har utombordare och den förslår inget i hårt väder - nu blir tvugna att lite till segel för att få båten styrbar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En bra träning innan ni ger er av till kusten kan ju vara att sticka iväg tvärs över sjön. Några såna där ni sticker sen kväll eller natt och räknar vara framme på morron kan ge lite försmak på nattsegling. Funkar ju bra med en vid rodret och två som sover eller har frivakt. 

Det tar ju bara två dygn över från Bergen eller öarna därutanför eller från Egersund där det blir lite längre. Lite kul är att från Göteborg och till Lerwick är det nästan rak kurs förbi Egersund så en natt där ger inte mycket längre sträcka.

Givetvis är gratishamnen Farsund ett ställe man inte bör missa. Gratis frallor och ingen hamnavgift är det väl ingen som slår i hela världen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vänern är väl inte att leka med om det är dåligt väder, på tal om att träna under lite tuffare förhållanden.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

hej, jag seglade från island i höstas så jag har seglat den sträckan, jag säger bara kör hårt! sålänge ni har väntat in vädret och har de säkerhetsdetaljer som är självklart så är det bara att kasta loss. det är inte en superlång sträcka så det skall nog gå bra sålänge man är ödmjuk, lycka till, hälsningar från s/y free spirit i venezuela.

/oskar

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det står en Fingal på Springet i det närmaste klar att segla till Shetland. wink

Tommy

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nej det stämmer. Jag har aldrig lärt mig att få fart på båtarna på den Vänern. En utmaning värd att ta sig an. Jag tror det handlar om våglängden som är så kort och bromsar ovanligt mycket på kryss. Eller så har jag haft otur de få ggr jag varit där. Hårda motvindar är inget för gentlemen säger engelsmännen. Kan ju inte gälla mig förstås.

En gång seglade vi hem en Maxi77-båt Bambam från Åmål i skaplig motvind. Tog skydd i Dalbergsån för natten och kom rätt utmattade till Vänersborg där vi åt våra livs godaste pizza. Nedkylda och vrålhungriga, det var ändå inte långt från Dalbergså till Vänersborg men dryg segling i kalla våren. 

Lite tänd på att gå till Vänern, det kostar ju inte så farligt mycket. Får se hur sommarn urartar sig. Kanske ses i nån sluss!

Blir nog ingen tvåmånaders tur då två nya barnbarn är på gång i sommar. Kanske att en tvååring som behöver lite sjövett. Hon var med både i England (i magen) och sen varje sommar. Nu är det dags att styra båten och ge order till skepparn och navigatören. Det brukar ungarna vara bra på.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Menar du att det kan bli kryss även på Vänern!? surprise

Jo det borde jag ju egentligen veta. Enda gången jag seglat ordentligt på Vänern la motorn av precis när vi kom på utsidan grunden väster om Navens fyr. Sen var det bonnkryss till vänersborg.

Funderar ju lite på Vänern denna sommar. Det är två barnbarn som drar. Längst upp i nordost.

Fast är det så besvärligt kanske man skulle nöja sig med att gå till Vänersborg och äta pizza.wink

post-945-1394237414,1805_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för mycket bra information och tips.

Surfade in på denna sida http://www.marinetraffic.com/ais/se/default.aspx  lite intressant att se hur tät trafiken är på vår planerade rutt, i mina ögon ser det ut att vara fullsmockat. Ni som seglar på västkusten och i dessa trakter hur upplever ni det? Är det ofta man får ropa upp fartyg på vhf:en för att stämma av? Vilken teknisk utrustning bör man ha? VHF och radar reflektor? Jag tänker mig att det kan vara svårt att uppfatta avstånd, kurs, hastighet speciellt på natten.

Det stämmer också att de som seglar för nöjesskull väjer för de som seglar för sitt bröd?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej, måste först bara gratulera till ditt båtköp! :)

Bra båt, men egentligen bara en kustseglare kan jag tycka efter 30 år med min gamla 23:a. [Alltid litet trist att såga friska initiativ, men nånstans är väl detta en sorts plikt ur säkerhetssynpunkt ifall man som jag råkar ha haft tid att lära känna båttypens egenskaper grundligt?]

Föreslår därför lugnare vatten än nordsjön, åtminstone innan du skaffat dig erfarenhet.

[själv är jag visserligen litet av en fegis långseglarmässigt, har aldrig seglat på nordsjön men redan de förhållanden som kan råda på Kattegat avhåller mig från långväga äventyr s.a.s. utanför väderprognosernas räckvidd. Vill alltså gärna kunna smita in i hamn ifall väderläget överraskande försämras.]

Frågor: Har du 150 kg extra och fastsatta blyvikter i kölsvinet (Siffran 800 inkluderar vad jag förstår detta)? Nya eller gamla riggtypen, nya eller gamla självläns-diametern innan uppborrningen, en eller två luckor i sittbrunns-bänkarna, övat på att reva storseglet i svår sjö, har du rullgenua, och så vidare. Mitt inlägg låter måhända litet väl magsurt men detta är bara av omtanke om din och kompisarnas säkerhet. (Svarar annars gärna på frågor angående amigons detaljer så långt jag kan, men välj som sagt först ett rimligare nybörjar-resmål! Exempelvis Läsö eller Skagen? :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Thomas-1

På ett sätt förstår jag ditt resonemang och kan till viss hålla med dig.

Idag skall ungdomar ha allt på en gång och nu med det samma.

Å andra sidan så finns det en gammal dikt som säger; Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Det var för övrigt sonen till han som konstruerade fyrarn på bl.a. Måseskär och Hamneskär - Pater Noster, som diktade.

Att en Amigo 23 skulle va nåt sämre än min gamla Bianca 27 - som såg ganska lika ut både över och under vattnet, att göra en längre segling på öppet hav med, har jag svårt att tro. Min gamla havsfidra, 20 fot, är nog en sämre segelbåt trotts att lateralplanet inte är olikt.

När jag var ung drömde jag om att segla jorden runt. Det var bara en massa saker jag måste göra först. Jag kom aldrig ens till planeringsstadiet och kom följdaktligen inte iväg. Nu är jag glad bara jag kommer ut på sjön.

Nej dröm ni och planer. Sen om ni inte skulle kommer hela vägen är ju inte hela värden. Men varför skull ni inte det.

Vi har ett ganska vilt och ovårdat språk här längs ut i väster. Ett ganska vanligt uttryck när nåt ligger på gränsen till att det är lite svårt men kanse inte ens riskfyllt; nån död skall man ha.

Jag har alltid hävdat att det är betydligt mindre farligt att segla än att åka bil.

En annan sak att tänka på är: Det farligaste på havet det är land

http://amigo23.se/

http://www.sailguide.com/Amigo_23.htm

Extra bly !?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi seglar utanför Nederländernas kust på nordsjön även Engelskakanalen.

Vi har aldrig känt oss tvugna att ropa på ett skepp/fartyg.

Men jag förstår vad du menar med att det ser trångt ut,kolla mellan Hoek van Holland och Ijmuiden där seglar vi minst 10ggr/år.

(Ciaraud`s  tips igen....AIS)

Något som gör att man känner sig säkrare är AIS(sändare+mottagare) och då även DSC VHF,

vilket gör  att du kan ringa till vilken fartyg du vill innom ditt täckningsområde.Istället för att behöva ropa på kanal 16 efter ett fartyg du ej vet namnet på.

Ais för att se och synas,vhf för att ta kontakt DSC för att ringa med vhfen.(då får ni även panik mayday knapp)

Men man får tänka på att ais garanterar inte att det är fritt,vi har själva sett fiskebåtar med ais ur funktion,alternativt avstängd.

Oftast ger man yrkesfarten företräde här men under segel och om plats finns så visst styrar även yrkesbåtar undan.

Tex på hollänska insjöarna Ijsselmeer och Markermeer måste man ge yrkestrafik företräde.

På fritt vatten ej trafikseparationszoner finns bara en väjningsskyldig även om det ligger i båda parter ansvar att undvika kollision.

En håller kurs en väjar.

MEN det kan vara lite si och så med utkik så var alltid redo att göra undanmanöver.

Det är ofta svårt att avgöra fart och avstånd särskilt i mörker.

Håll därför kurs så bra det går,annar blir det svårt för andra att räkna ut var du är påväg.

Allt detta ger med sig med tiden.

Ett tips använd en bra kikare,dom ser man rätt bra med när det är skymning eller mörkt.

En bra kikare förstärker även ljuset,men bara de bra.(det har något med hur de är gjorda själva linserna eller rättare sagt vad de är doppade i/lackade/behandlade med)

Radar är också najs,men dyrt.Det är AIS med för den delen.

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Toaen: Jo, drömmar om friheten att korsa oceaner på egen köl kan vara en inspirationskälla. Men att som oerfaren ge sig rätt ut bortanför kustseglandets väderrapport-horisont i en båt avsedd för kustsegling kan vara dumdristigt. Varför inte testa litet på mindre vatten först, och skaffa sig erfarenhet? Nöjesbåtar skall vara ett nöje, inte nån sorts prestationstävling om vem som vågar sig ut på farligast vatten, kan jag tycka? (Lyssnar själv hellre på strängar som brister än att jag drunknar, för att spetsa till det?)

[Angående 150 kg extra köl-blyvikter, hämtade uppgiften enligt bilden ifrån amigosidan.se. Vet dessutom att 23:an är vek och kräver tidig revning, har rätt dålig förmåga att bära mycket segel, så uppgiften förvånar mig inte det minsta. (Har själv inte extravikterna, och för långfärd krävs väl tyngande utrustning och proviant etc så blyvikter är förmodligen litet särskilt ovälkommet?)]

Men som sagt, det är en utmärkt kustseglar-båt med många goda egenskaper, exempelvis grundgåendet som ger tillträde i många naturhamnar. :-) Men grundgående och vekhet är knappast nåt som gör nytta på djupa vatten? 

post-10006646-1394237415,1804_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man ska inte överdriva faran med större vatten heller. Som Toaen säger är det land som är farligt. Att närma sig en kust i lä i hård vind t.ex. Då stannar man mycket hellre ute på öppna havet och försöker ordna allt på bästa sätt för att rida ut stormen. Har turligt nog inte råkat ut för storm men förstår att det kan bli sista seglingen. Uttröttad och svårt att tänka klart har många gått i livbåten från en båt som sen hittas fit for fight flytande och utan skador.

Man får vårda sig, äta sova och gå sina vakter så man har krafter i reserv när det behövs.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den gamla brödseglarregeln är inte något som finns skrivit i några sjötrafikforordningar. Det är en myt som yrkessjöfarten kanske vill spida. När man är på öppet hav och kommer i närheten av ett större fartyg måste det vara förutsägbart vem som skall väja. Med en brödseglarregel skulle det uppkomma tveksamma situationer där man inte vet om den andre tänker väja eller inte. En större segelbåt kan ju vara en charterbåt som seglar för sitt bröd.

Jag pratar nu om vatten med gott sjörum. I inre farleder, t.ex. infarten till Göteborg håller man sig undan och på sådant vatten är det inga problem för oss att hålla reda på vart skeppen kommer att röra sig. Man vet att de kommer att hålla sig i farleden.

När jag seglat på öppet vatten och hamnat på ombordläggningskurs med större fatryg har jag alltid hållit kurs och fart (i möjligast mån) och förväntat mig att fartyget skall väja.

Jag har vid några tillfällen (4-5 ggr) råkat ut för att skeppet inte har visat tendens till det. Då har jag anropat det för att stämma av med skepparen hur han tänker passera oss. Vid varje sådan händelse har fartyget meddelat att dom går akter om oss. Det har alldrig från deras sida hävdats att dom skulle ha rätt till väg.

Ett exempel är höghastighetsfärjan mellan Kristiansand och Hirtshals. En natt i mörker kom en sådan med 35 knop snett förifrån och med ett predikterat passageavstånd på 40m. Då är det inte lätt att veta hur man skall väja när man som segelbåt gör kanske 6 knop. Detta löste sig med en kontakt på VHF'en.

Vi har AIS-transponder ombord och med den ser vi exakt hur skeppen rör sig och vad de heter vilket är mycket bra i sådana situationer. Jag kan nog tycka att en AIS-mottagare och en VHFkan vara på sin plats om man skall ge sig ut på en seglats till Shetland.

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej,

 

Jag kommer tydligt ihåg de drömmar jag hade (och till viss del fortfarande har!) när jag var i ungefär din ålder. Efter att ha seglat med familjen under min uppväxt köpte jag min första egna båt när jag var 18 år. Det var en IF från 1974 och jag var stoltast i världen när jag satte av på min första seglats i min egen skuta med vänner (och en nyfunnen flickvän) ombord. Jag hade tagit förarbevis, kustskepparexamen, utsjöskepparexamen, VHF certifikat - allt som Folkuniversitetet hade att erbjuda och jag var övertygad om att jag visste allt som gick att veta om livet på sjön. Första sommaren bestämde jag att vi skulle hinna runt Själland på de 8-9 dagarna vi hade kvar av sommarlovet. Vi utgick från Karlshamn med 4 man ombord. Första dygnet var det strålande väder och bara glädje ombord men under natten därpå blåste det upp. Inga unika vindar på något vis men jag skulle tippa att vi hade 15-17 m/s och även om jag själv aldrig varit känslig för sjösjuka, började alla andra

ombord bli dåliga. Min oerfarenhet gjorde att vi inte revade i tid och när vi kom på det var det för sent. Båten krängde kraftigt och sjöarna sköljde in över de låga friborden, den nyinköppta uppblåsbara flytvästen löste ut i sittbrunnen. Vid det här laget var alla andra under däck och kräktes och jag stod där ensam i sensommarnatten och försökte hålla ordning på båt och navigation mellan öar och annat i mörkret. Vi hade papperskort, magnetkompass och windex till hjälp på den tiden. Då infann sig en känsla av osäkerhet och okontrollerbarhet som jag inte hade upplevt tidigare. Jag insåg plötsligt att det var jag som var kapten ombord och att det var mitt projekt och mitt ansvar att alla kom i land på ett säkert sätt. Många tankar for igenom huvudet den natten och jag fick många lärdommar som jag haft nytta av senare i livet. Så småningom bedarrade vinden och vi mer eller mindre drev i land på Samsø där vi stannade för att torka och äta. Senare på samma resa fick jag erfara mitt första maskinhaveri som gjorde att vi låg och drev till havs i stiltje i 24 timmar längre än planerat för etappen. Allt gick väl och vi hann i alla fall hem till skolstart.

 

Detta var ingen konstig natt utan en helt vanlig sommarnatt i relativt skyddade vatten söder om Själland. Hade jag gjort om resan/natten med den erfarenhet, båt och utrustning jag har idag - 15 år, ganska många sjömil, ett flertal stormar, ett par tre båtar och en sjökaptensexamen senare hade jag antagligen inte tyckt det hade varit något konstigt.

 

Det jag försöker förmedla är att samma situation kan upplevas väldigt olika beroende på vilka förutsättningar du har. Skaffa dig de förutsättningarna du behöver för att klara av att hantera de situationer du kan tänkas hamna i.

 

Om jag skulle ge några enkla råd på vägen skulle jag vilja säga

 

1. Om inte du hinner skaffa dig erfarenhet så skaffa dig i alla fall teoretiska kunskaper. Det kommer att öka sannolikheten för att du fattar rätt beslut när det är viktigt att du fattar rätt beslut. Det går inte att tala om vilka böcker du ska läsa eller vilka kurser du ska ta - det måste du själv känna. Kom ihåg att navigation och segling bara representerar en del av de färdigheter du måste besitta - du ska eventuellt agera brandman, sjuksköterska eller rörmokare på resan. Om du inte har erfarenhet av livräddning, livflottar, brandsläckning och säkerhetsutrustning så kan jag rekommendera ISAF Offshore Personal Survival Course - det är i alla fall en bra start med teori och lite praktiska övningar.

 

2. Se till att du känner din båt till 100% och att du har koll på vilken utrustning du behöver och hur den används. Tänk noga igenom vilken utrustning du behöver för den tänkta resan. Om du misstänker att något är i dåligt skick och bör bytas så är det med största sannolikhet det - så byt/reparera. Jag skulle inte rekommendera någon att korsa Nordsjön utan en livflotte ombord så det måste du skaffa/låna. Vad gör du annars om båten brinner eller sjunker? Har du otur tar det 24 timmar eller mer innan du får hjälp och det förutsätter att någon uppfattat att du är i nöd. Jag har varit med om en SAR-operation utanför Hollands kust med tråkigt resultat. Skaffa en EPIRB eller PLB också så ökar du chansen att få iväg ett nödanrop avsevärt. Det är inte så rysligt dyrt. En PLB kan du få för ca 2500 kr.

 

3. Känn din besättning väl och vet vad de duger till och var de fungerar mer/mindre bra och lär dig hur ni kan komplettera varandra. Detta är otroligt viktigt och det är ofta här det har gått snett när problemen uppstår. Noggrann planering och tydlig och uppriktig kommunikation.

 

4. Kom ihåg att det är ett stort ansvar att vara kapten på en båt. Ytterst är det du som är ansvarig för båt och besättning och din besättning kommer att utgå ifrån att du har svar på alla frågor och lösningar till alla problem. Det går inte att jämföra med att köra bil. En bil kan du parkera längs vägkanten om du blir osäker på var du är eller vart du ska.

 

5. Det låter som ett väldigt spännande projekt och det är absolut genomförbart. Life begins at the end of your comfort zone - ha en trevlig resa och lycka till!!

 

Hör av dig om du har några frågor.

 

//

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst Kalman

Hej Amigo2323

Vet du, visserligen liten båt men hallå.........kör. Det jag ångrar är att jag inte gjorde samma sak i samma den åldern.

Så gör som Oskar skrev här ovan. Se till att du har grejer och ha några riktiga papperskort, inte bara dator-ipad/plotter. Rekommenderar en bra kikare med inbyggd kompass.

Till Oskar.

Kul att du är igång, hoppas vi hörs någon gång.Ha det så bra och segla väl. Har du planer för Fingaln?

Kalman

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De flesta 23:or har förväxlad placering av vanten, rätt placering är undervanten till de främre röstjärnen enligt bilden på 231:an. (Från sidan betraktad blir då vanten parallella.) Annars kan man inte spänna upp i närheten av rekommenderad vajerspänning*. Själv har jag f.ö. ett tredje lite för extremt bindrev som tar ner storleken ungefär enligt det gröna strecket, och hela masten rör sig i mastfoten ifall inte riggen är ansatt ordentligt. Ordentlig maststöttning under däck krävs, kan vara lite si&så med detta för många båtar såldes som halvfabrikat.

[Har dessbättre aldrig behövt använda det revläget i skarpt läge, bara testat litet i 15-18 m/s. Båten balanserar utan fock och är alltså lättstyrd, men kryssförmågan är naturligtvis usel. (Med rejäla havsvågor går man nog sakta baklänges vid kryss, men förmodligen betydligt saktare än med drivankare?)]

*) Sen edit förtydligande: Toppvanten kan spännas även förväxlat, men undervanten måste då hänga rätt slafsiga för att inte bukta spridarnivån akterut. Vid extrem revning flyttas segelcentrum neråt så att undervanten nästan blir de nya toppvanten, nåt ditåt? 


 

post-10006646-1394237415,399_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Lycka till och låt er inte avskräckas av alla gubbar som anser att båten måste vara rustad till tänderna innan man lämnar hamn, det är ofta dessa som blir sittandes hemma med en tråkig kärring och tar sina seglingsdrömmar med sig i graven. Den bästa båt är den som tar dig ut på dina drömmars seglingar, oavsett storlek och utrustning. Med det inte sagt att det är riskfritt. Det viktigaste är att ni känner er förberedda för uppgiften, att ni är ett glatt gäng som fungerar bra ihop. Fundera igenom olika scenarior och plan A, B och C för att hantera dessa. Vad gör ni i en man över bord situation, en brand ombord, om vädret blir värre än prognostiserat, rigghaveri, etc. Har man funderat igenom detta innan så ger det förhoppningsvis en bättre känsla av kontroll då ni väl har gett er ut.

 

Jag och två kompisar seglade från Göteborg till Shetland för ett par somrar sedan. Nu är vi i Karibien, i samma båt och med i stort sätt samma utrustning. Innan Shetlandsseglingen hade ingen av oss någon större erfarenhet av långsegling. Men vi har lärt oss längs vägen, och eftersom vi hela tiden kollar väder och håller ögon och öron öppna så har vi lyckats åtgärda slitage ombord innan de bidrar till haveri och undvikit att hamna i riktigt hårt väder. Under de ca 8000 sjömil vi hittills seglat med båten har vi aldrig råkat ut för något allvarligt.

 

Utöver standardutrustning har vi idag stormsegel, livflotte och ePIRB. När vi seglade till Shetland hade vi ännu inte skaffat detta, däremot hade vi lånat en livflotte av en vän.

 

Lycka till! Vi ses på böljan den blå!

 

Med vänlig hälsning, Petter (www.sassylady.se)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...