Gå till innehåll
måndag 23 december 2024
tiger51

Hur gamla var ni när ni fick låna era föräldrars båtar/ gå ut med eran egen ?

Rekommendera Poster

Satt här hemma o funderade, vid vilken ålder är det vanligast att man får ta sig en tur med föräldrarnas/ sin egen båt själv eller med kompisar ? 

Givetvis beror ju detta på nautisk kompetens, men ändå

När fick ni gå ut med båten för första gången ? smiley

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tjena!  Jag började som 10åring i en eka med 15 hästare, Farsan satte en regel att den dagen du klarar att bära motor och bensintank är du redo för att åka ut självsmiley. Som 15 åring fick jag tillgång till våran gamla uttern 510 HT. Blev många nätter och fiskedagar den sommaren,

 

/ Tobbe

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vart nog runt tolv år, med eka och 3-hästar Crescent... Simmade snabbare än vad den båten fördes framåtsmileyblush

Sedan köpte jag å brorsan vår första egna båt när jag var 16 å han 18... En Jifa 500, med 35-hästar Evinrude... Jädrar vad skôj vi hade med den... cooldevil

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag var med i en landscoutkår och var 14 år när kåren fick en gammal gaffelriggad bohusjulle från en nedlagd sjöscoutkår i ett grannsamhälle. Kårchefen, som var gammal kappseglare, förstod nog vilken fomme jag var - redan då. Jag fick ansvar för båten. Det var så stora sprickor i bordläggningen att man kunde stoppa en fällkniv - med skaft och allt - igenom sprickorna.

Vi hade ingen båt hemma och ingen va mina närmaste var ett dugg intreserad av båtar och sjöliv. Det var bara bilar och motorer som gällde.

Med hjälp av tips och råd från gubbarna i hamnen och i viss mån kårchefen fick jag båten vårutrustad, tät, sjösatt och riggad. En annan av scouterna hade en segeleka och vi var ute och seglade ett par gånger, så jag visste ungefär hur det fungerade. En dag tog jag båten själv och stack ut. Jag hade snart kryssat mig ut till Hållö. På den vägen är det. Kan konstatera så här en 50 år efteråt att det där med båtar och segling inte r nåt intresse - det är en sjukdom.wink Vissa drabbs hårt och åkomman blir obotlig.smiley Andra blir överhuvud taget inte smittade. sad

http://thallatha.blogspot.se/2009/12/scoutbaten-bris_23.html

post-945-1394237129,4605_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vid 13 års ålder fick jag låna vår uttern 510 ht men bara puttra runt i 5 knop innanför broarna vilket innebar att jag inte fick åka ut på öppet vatten utan fartbegränsning. Vid 15 års ålder skulle jag få ta mig ut på egen hand. Men på hösten när jag var 13 sålde vi båten..crying

 

Som tur var hade jag vänner vars föräldrar hade båt som vi åkte med från och med 16 års ålder. Sedan när jag var 22 köpte mina föräldrar en båt igen som jag numer anser vara mer eller mindre min. laugh

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

3 år var jag första gången jag var ute med min egna roddbåt. Sedan blev jag kvar på sjön i 45 år hittills

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har man intesläppt iland dig på alla dessa år! surprise

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var väl i åtta-nio-årsåldern på riktigt. En 4 hk snurra på en 3,5 m lång plastbåt. Den planade faktiskt (ca 12-14 knop) om man var två och en satt i fören. Byggde linstyrning med tiden så att man kunde få den att plana även ensam. (Säkrare än att peta på snurran med en åra för att svänga.)

Tro det eller ej, men det funkade även att åka på en plyfaskiva bakom och det gick riktigt fort om man höll ut i svängarna (inte båten, men den som åkte plyfa).

En intessant sak var att när vi grabbar blev lite äldre försökte vi hänga på en 9 hk motor och tänkte att det skulle bli världens fart, men det blev det inte alls. Vi trimmade och justerade alla inställningar, men båten kom aldrig upp i plan. Konstigt, och det tycker jag fortfarande.

Mackey

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag började med hemmabyggda flottar vid tre-årsåldern och fortsatte på hembyggt-vägen tills jag vid 6 års ålder köpte mig en lite roddbåt med syrran.

Den åkte jag runt med i viken och försökte få att segla osv men det är en annan historia.

Motorbåt åkte jag väl på egen hand från 10-års åldern. En 20hk på en liten Crescent som gick av bara den om man var ensam.

Mina grabbar fick åka med en mindre båt med en 8hk snurra när de:

1) kunde ro så långt tillbaka som de tänkte åka

2) orkade dra igång snurran själva

3) kunde simma in till land från samtliga ställen på resan

Behöver jag säga att det var p1 de stupade på först?

Dock så har jag närt två envisa barn så den yngste var väl 6 när han drog iväg första gångerna!

(nu utbildar han sig till sjökapten - där ser man!)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Eka med snurra från 9 år. Egen båt, Buster mini med 15 hk som jag knegade ihop till när jag var 11. Fick väl låna föräldrarnas båt 6,5 m, 35 knop från jag var 13. Själv kommer jag kolla av hur pass bra skill mina egna söner har för att föra fram en båt ansvarsfullt och säker. Det har ju mer med känsla och mognad att göra än ålder.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag var 17 första gången farsan släppte ut mig och en kompis för en långhelg med segelbåten.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fick en optimistjolle i 7-8-årsåldern. Är idag 40 år senare inne på min 9:e båt. Har förmånen att bara ha 5 minuter ner till hamnen och det är kanon när man är kroniskt båtsjuk som jag.

Kan inte säga att det ligger i släkten, även om min farbror är likadan, men hans intresse gäller specifikt hans segelbåt av trä (en gammal sak från norra Bohuslän) och morbror hade sjön som yrke.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

16år, med tre tjejer över natten i familjens Olsson 22a :-) (och jag räknar inte jollar, sjöscouter mm innan dess)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

17 år för riktiga helgturer i skärgården med kompisar i familjens ketchriggade HR 35 Rasmus.

Hade vid den tiden förarbevis, jobbat som ledare på seglarläger några somrar och varit sjöscout i många år. Dessutom seglat syskonskarans optimist och lilltriss ensam sedan ca 6/7-årsålder. Jag och mina syskon fick tidigt lära oss lägga till och manövrera med motor, vilket var svårare än att segla (förutsatt att man hade navigationen på plats). Fanns inga mobiltelefoner men väl VHF som man kunde ringa till farsan på via Stockholm radio om något skulle gå fel.

Vi var vansinnigt kreativa, tyckte vi då iallafall. Vid lätta vindar satte vi lilltrissens fock och spinnaker i Rasmusens mesan och försökte tävla med de riktiga seglarna. Gick lite så där men oj vilken känsla för seglandet man fick in i ryggmärgen.

Förundras över det förtroende jag fick. Men det gick bra och båten finns kvar i anständigt skick i familjen. Fantastiska minnen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fick låna familjens jolle vid 7-8 för att ro med, fick en 5-hästars Clinton (från yngre stenåldern) när jag var cirka 9, men det gick rätt fort med förlängd styrpinne så att man kunde sitta längre fram.

När jag var 14 fick jag en liten flatbottnad tvåsitsig sportbåt i plast med en 20-hästars Chrysler, vilken otrolig lycka, många äventyr blev det.

Vid 23 fick jag låna familjens segelbåt för första gången, vid den tiden hade båtintresset konkurrens av annat, bilar och motorer...

Köpte den första riktigt egna båten vid 32, en Flipper 510 med en Mercury 50 hk.

Köpte den första segelbåten vid 35, en Jeannau Fantasia 27(var pappaledig, då kan man ju passa på att titta på båtar).

Uppgraderade från Jeanneau Fantasian till en ny Jeanneau Sun Odyssey 32.2 vid 41 års ålder.

Hade tröttnat på själva seglingen och köpte den nuvarande Nimbus 340 Commandern vid 53 års ålder.

Har hittils hunnit med 10 Gotland Runt ytterligare ett 10-tal havskappseglingar ett otal mindre kappseglingar både som skipper och gast.

Äldste sonen gick gymnasiet på Marina Läroverket(marinbiologi), har seglat över Atlanten och har sjöbefälsexamen klass 8, yngste sonen går på Marina Läroverket(marinsystemteknik) och har också sjöbefälsexamen klass 8.

Sönerna har utan tvekan högre nautisk kompetens än deras pappa, men än så länge har jag i alla fall mer praktik, fast det är ju bara en tidsfråga...

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

6 eller möjligen 7 när jag fick min första egna båt, en liten knappt 4 meter lång plasteka med en 4hk-snurra på aktern. Denna ersattes nästkommande sommar med en orange Crescent 7.5 och båten gick som ett skållat troll. Kommer ihåg hur man kånkade motorn i skottkärra på skogssstigen ner från stugan till Vänerviken där båten låg.
7 år gammal eller så, var det stoooort att ha egen motorbåt.

Året därefter fick jag köra upp med den väldiga Örnvik 510 HT:n och när jag visat att jag klarade att lägga till, lägga ut, ankra samt navigera var det fritt fram. På den vägen är det, och jag har inte haft många båtlösa somrar i livet

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På50 talet som10 åring ca tog jag simbrorgarmärket då kom farsan hem m en nyköpt eka, mod gristryne  på lastbil som första året var Roddbåt sedan införskaffades en s50 penta, det var lycka. Där efter blev den riggad m hemsytt sprisegel o kölplanka. Efter det en lux camping i fur mB22 a som senare byttes till en33hkr johnson sen har det bara rullat på med allt från delägarskap i fiskebåt till motor allt segelbåtar av olika sorter omodeller. För närvarande en facil26mh, ganka lagom att hantera ensam ev med ngn trevlig (Q) frivillig gast .

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina föräldrar lånade ett sommarställe en sommar när jag var 12 år, där fanns det passande nog en Askeladden segelcombi med en gammal evinrudesnurra på, och den sommaren blev det många expeditioner runt om i den lilla skärgården utanför Mönsterås. Nu, 33 år senare har jag fortfarande inte klivit iland,som någon tidigare i tråden också formulerade det.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag var ca 15år(1992) så sa min pappa. När du blir 18 så skall du få låna båten(Viking 28)

När jag fyllde 18år så sa min pappa. Du kommer ALDRIG få låna båten. Jag har sett hur det går till när du och dina kompisar festar laugh

Dock fick jag och min bror en ny 4.5m styrpulpet när jag var 13 så det gick ingen nöd på mig direkt. Givetvis var kravet förarintyg innan detta

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst Kalman

Svar på rubriken.

Mina föräldrar båt fick jag aldrig låna.

De hade ingen.

Min egen, ja den köpte när jag var sådär en 30 bast.

Men om ni frågar när jag var på sjön/vattnet så var det i ca 8-10 års åldern.

Sedan seglat med Sorra, den ökände Skärgårdstrettian när jag var ca 16. Det var där jag lärde mig segla.

Efter det har jag som Toaen varit kvar på sjön. Fast jag har gått i land ibland.

smiley

Gla messomar på er!

springsmile.gif

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Pappas 7m tändkulebåt varken fick eller ville jag låna. Köpte min egen 4m roddbåt och 10 hk när jag var runt 16.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...