Gå till innehåll
lördag 21 december 2024
Soumi_batti

Kvinnor och båtliv

Rekommendera Poster

Kanske ett kontroversiellt ämne, men jag tror att många känner igen sig:

Kan någon förklara varför kvinnor generellt är totalt ointresserade av båtliv?

Solen kan gassa på en klarblå himmel och det glittrar om fjrädarna, men för en kvinna tolkas det automatiskt som ett utmärkt tillfälle att först cykla till gymmet, sen åka till blomsterland typ.

Båten ligger och guppar i perfekt skick vid bryggan. Oanvänd denna helg också...

Är det så att det är en teknik-nerd-grej det här med båtar? Segling är det garanterat, det vet jag sen tidigare. Eller att tjejer hellre sitter på ett café med sina tjejkompisar.

Jag vet att jag inte är ensam i detta. (uppgiven)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hehe, kul tråd toaen.

Äh, det är bara å kasta loss ändå. Det går bra att åka en bit, förtöja i nån boj, ta en fika och sen hem. Medans resten av familjen online-gäjmar och krattar i rabatten.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sålde min båt 1990, som jag  år haft ett par när jag gifte mig 1973,  pga att vi aldrig var ute med den. Frugan tvingade mig att köpa en havsfidra. Sen dess har jag seglat själv tre veckor varje sommar. Förutom 1999, 2006, 2010 och 2011. Att det inte blev nån segling de åren berodde  i huvudsak på min hälsa. Hur det blir i år är än så länge skrivet i stjärnorna. wink

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På väg till affären ! laugh Jaja jag kom till affären till slut, det tog bara litet extra tid...cool

 

post-10021949-1394237084,9098_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har inga problem men vet också hur jag måste bete mig. I lugna vatten eller om det finns något intressant att se får jag inte överstiga 6 knop. Enda gången jag minns att det gick fortare var över en blank Mysingen men 20 nm i 6 knop blev för mycket även för frugan. Vanligtvis får jag rasta båten över några fjärdar så jag är rätt nöjd ändå. Om jag tycker att vi kanske borde köra lite fortare kan jag be frugan köra och då hittar hon gasen ganska snabbt. Att besöka båttillbehörsaffärer tillsammans och först titta på/köpa kläder är också positivt. Grejerna måste ju användas. Kameran måste alltid användas och vem vill inte se sommarbilder på vintern och minnas sommaren.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tror inte du förstått djupet i problemet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Får mig att minnas när jag (vi) köpte en Allegro 27 första gången. Det var 1971.

Vi skulle ta en första koll på båten (låg på land och var vintertäckt).

Jag kliver ner för att kolla motorn i första hand då min dåvarande fru utbrast Näää!

Jag frågade vad det var och hon sa Gardinerna är det första vi måste byta!

Hehe...konstaterade att vi hade olika värderingar på väsentligheter cool

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag får nog påstå att jag inte känner igen mig alls. Min båt har alltid varit en källa till stor glädje för mina kvinnliga bekanta, både flickvänner och, under en period som singel några år, potentiella flickvänner och tjejkompisar. Kanske beror det på min egen inställning till hur båtlivet ska vara, hellre avslappnade dagsseglingar än pressa ut långt i ytterskärgården och ligga ute i veckor.

Om jag tillåts generalisera grovt här så tror jag att många kvinnor är mer bekväma än vi män och de har större motstånd mot att leva så spartanskt som båtlivet ofta är. De vill kunna duscha och göra sig fina medan vi män klarar oss utmärkt med att ta ett snabbt dopp i sjön och sedan dra på oss någon gammal Helly/Hansen-fleece som vi hittar i något stuvfack.

Detta är alltså grova generaliseranden så det behöver inte mötas med vi har minsann dusch och fyllda garderober i vår Princess/Storebro så damerna lever som drottningar hos mig. Jag pratar om det båtliv som de stora flertalet lever.

För att få ut våra damer så tror jag det handlar om att försöka klura ut vad de skulle gilla att göra med båten. De flesta kvinnor/tjejer jag träffat har gillat att sola och bada. Kan man då presentera båtlivet som en chans att få sola och bada utan sand i kläderna och en massa andra människor runt omkring så tror jag nog att många kvinnor kan lägga undan Facebook och avstå latten med väninnorna.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

666D3 skrev; Kan det vara sååå illa

 

Det är nog värre än så. Det handlar inte om att gå in i en båtbutik för att shoppa kläder eller köpa andra prylar. Det handlar om rädsla. För det farliga havet, som har krävt så många familjeförsörjare liv här ute. Det handlar om ointresse att vilja lära sig nåt som man inte förstår vad det skall va bra för.

Men alla kan inte va intreserade av båtar och segling och man kan heller inte kräva det. Man kan heller inte tvinga nån att tycka att nåt är roligt och intresant som  inte gör det och har helt andra intresse.

Hur många av MG´ s medlemmar tycker att ett av det bästa som finns i livet, i klass med segling, är att gå ut i skogen, lägga sig i ett vindskydd - inte tält - göra upp en eld och bara njuta, fast man samtidigt vet att det springer vargar runt omkring och myggor och fästingar.

Samtidigt är det ju bra om man vet vilket av de tre djuren som är farligt.

Vilket djur är farligast av de tre?

Det är ju samma som med segling.

Man vågar inte segla för det vet man är farligt, men man vågar åka bil - tom i Stockholm det har man inte förstått att det är farligat, trotts att man hör om dödsolyckor nästan varje dag. Och man är ju så van att åka och köra bil.

Varför bilen på bilden körde av vägen, hur det gick för dom ombord vet jag inte, men i den kurvan brukar jag bli omkörd var annan eller var tredje gång jag kör förbi. (har en sommarstuga i området) Jag kör inte fort på den krokiga vägen. 50-60 är vad jag tycker att jag klarar av på ett säkert sätt. men det är ju alldeles för sakta för de flesta. Det intresanta är att jag bruka se bakdelen på bilen som kör om tills jag skall ta av in på nästa väg.

Det var nån tänkare som sa; Det är bättre att bli bortkommen och omkörd  en omkomen och bortkörd

Nu inträffade det ju en dödsolycka i en kollision mellan två segelbåtar idag. Men det är ju annars oerhört ovanligt http://forum.hamnen.se/navigation-och-sjoevett/20102-doedolycka-vid-saetrabadet-dag.html



Senast ändrad av toaen | 26 maj 2012 | 21:56

post-945-1394237092,5491_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Farligast av de tre djuren är fästingen. Min fru är inte rädd för svenska djur förutom björn som hon har haft närkontakt med några gånger. En uppehöll sig vid stugan under en veckas tid och nyfikna åkte förbi hela tiden. Vi hittade en jättehuggorm härom dagen och när jag berättade det för frugan rusade hon iväg för att se den. Hon är inte heller bekväm och behöver duscha varje dag. Högre farter på sjön är däremot inte hennes grej.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det  ligger en hel del i det du skriver.

Fast det där med att pressa ut till ytterskägården. Här måste man anstränga sig för att inte komma ut till ytterslärgården, eller rättare sagt om jag lämnar hemmahamnen är jag i ytterskärgården. wink Om jag går ca två distansminuter söder eller väster så är jag ute på havet.

De åren när det begav sig fanns det varken Facebook eller latte.

En av mina fd arbetskompisar har en fru som är oerhört intreserad av båtar och segling - hon är lfrån Dalsland.

Vi kan nog konstatera att det finns väldigt olika förutsättningar. Dom som inte är intreserad av båtar och sjöliv är inte intreserad, sen spelar det ingen roll vad man gör. Jag har provat på allt under ett 20-tal år. Nu seglar jag själv och oftast när min fru jobbar. Fast jag får ofta dambesök på helgerna om det är rimligt avstånd att köra bil och det är fint väder, och då brukar jag försöka anpassa mig till det.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fästing är min åsikt också - jag har haft Borelia ett antal gånger. Fast TBE är väl värre.

Du har - som jag - fått tag på en pärla till fru.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det där med gardiner känner jag igen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är inte så många damer som uppskattar för karlarna spännande båtturer till ensamma blåsskäret långt ut.

Tycker mig se tendens i Stockholmsskärgård att det uppskattas mer av damerna att åka till gästhamn där det finns restaurang att käka på. Ett sätt att få med damerna på sjön är att muta med restaurangbesök.

I mitt fall gillar fiskepolarna att under fisketur grilla på en ö i oktober medan damerna föredrar käka i varm stuga .

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Även jag har noterat varierande grad av intresse inom familjen. Dock har vi seglat rätt mycket under 40 år, men gjort en hel del annat också så det har balanserats.

Har seglat en del dagsturer ensam men efter en bravad som kunde ha avslutat livet om jag inte haft sån tur, så har jag lovat att inte segla ensam mer. Man får förstå att det är påfrestande att inte veta vad som händer där ute. Den känslan förstärks också av att vi efter en del andra sysselsättningar också hamnat på akuten.

Läste för länge sedan ett citat av någon av de mera kända engelska långseglarna, ungefär: Kvinnor drivs främst av att skapa ett varmt och tryggt bo för avkomman, och inser instinktivt att en båt aldrig kan bli ett sådant bo

Vore intressant med inlägg från dem som verkligen vet hur det hänger ihop, dvs kvinnor.

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min hustru nästan vägrar att segla o tycker att den förb båten tar för mycket tid o pengar så jag seglar för det mesta själv ut i utskärgården, vilket grundar sig i att när det blåser, så lutar lådan för mycket men i ca1-3sek m blir som regel jag så otålig men DÅ tycker hon att det är trivsamt o styra när undertecknad vill beslå seglen för drift m järngenuan istället då vattnet liknar en skvalpande hink.Kan nästan tro detta fenomen drabbar säker fler än bara mej.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Undrar hur många kvinnor vi har här på MG...några har jag stött på under åren med det är inte många...tyvärr...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Borelia vet jag en kille som fick det under vinterhalvåret. Han hade så ont att de gav honom morfin under sjukhusvistelsen, Ena armen var helt obrukbar i flera månader.

Jag har frågat frugan några gånger om vi inte ska äta på en sjökrog men hon har alltid valt att äta på en ö eller i båten. Jag är inte missnöjd

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nåväl, jag fick med mig hela familjen ut på en heldags båttur i skärgården denna fantastiska försomardag vi hade idag.

Med motorbåt kommer man ju ut till havsbandet på ett kick. Och lika fort tillbaks. Är ju en otrolig upplevelse för en gammal seglare som är van att tröska fram i 6 knop.

Så egentligen vad mer kan man begära? Jag är nöjd i alla fall.cool

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gör det enkelt för mig i denna fråga, som i torsdags sa jag till min fru att det är båthelg eftersom det är så strålande väder, hon var med halva tiden ungefär, släppte henne i hemmahamn lördag eftermiddag och kom hem själv för en timme sedan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker det var bra av dig att skriva att det här gäller kvinnor generellt. Det gäller till exempel inte mig. Jag har haft segelbåt tillsammans med ex-sambon  och på det sättet fått båtvana och sånt. Och när vi nu har separerat så tänkte jag nog att det där med båt får väl kanske bli något i framtiden. Jag kan ju inte egentligen segla utan bara vara något slags hjälp. Att jag sedan älskar att vara på sjön och älskar båtliv (utan garderob, restaurangbesök och paraplydrinkar) har jag försökt tänka bort. Men så kom sommarvindarna och jag fick panik av att tänka att jag i sommar inte ska grilla på klipporna och dricka morgonkaffe med tårna i vattnet!

Så nu har jag köpt en båt. Bara så där. Å ena sidan är det ju inte som att jag inte kan nåt. Jag kan navigera, jag kan lägga till och förtöja och jag kan massor med praktikaliteter kring båtlivet. Men jag vågade inte ta mig an seglingen, för jag vill inte återigen bli beroende av att ha någon med mig utan vill ha en chans att klara mig själv. Så det blev en motorbåt. Men samtidigt vill jag ju ha charmen, och det genuina, och lära mig från grunden på allvar. Så det blev en träbåt.

Det känns finemang och toppen på alla sätt! Igår skrev vi på kontraktet och jag tog en tur med säljaren. Gick alldeles utmärkt att köra och att komma tillbaka till bryggan. 

Idag var jag lite styv i korken och åkte dit med en av sönerna. Tänkte att vi måste åka ut en sväng. Då kom jag på - hur är det egentligen man startar den här saken? Oups. Just ja. Jag vet hur man gör på segelbåten, med glödtändning osv. Men här ser det helt annorlunda ut... Och inte har jag någonsin hållt på med bilar så där finns ingen hjälp.. Jag vred om nyckeln - bruuummmm-um-um-um-um-um - tyst. Igen. BRUUUMM-um-um-um-um-... tyst. Lite antiklimax, kan man säga. :) Men det var mysigt ändå. Och jag kommer såklart få till det där med. Nästa gång.

Därför surfar jag runt på nätet och tänker att någon måste ha beskrivit det någonstans.. Start your boat - for dummies. Men jag hittade bara er tråd om hur kvinnor inte vill ut på sjön! :)

Så, jag ville egentligen bara säga: jag vet att det ni säger gäller för många - men inte alla!

Och så ville jag säga att ni ska hålla tummarna för att jag får in en fot i båtdörren så att jag kan hålla mig kvar och bättra på statistiken.

För visst är det underbart att glida fram i 5-6 knop genom glittret? eller att känna hur det stretar i ansiktet när man kommer i land? eller ta en whisky när man tänder grillen på det jämnaste stället på klippan? eller se solen sjunka genom horisonten? eller att somna när man hör klucket från vattnet?

Det kommer kräva lite mod och kanske någon enstaka stresstår att ge sig ut på egen hand i sommar. Men jag är säker påa tt det är värt det!

:)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Underbart att läsa Superia! laugh Välkommen till båtlivet och hit till MG!

Du behöver inte oroa dig för att du inte kommer klara dig. Sättet du skriver på, att du registrerat dig här på MG och din inställning får mig att känna att det kommer bli en riktigt salt sjöbuse (eller sjöbusa kanske man skulle skriva) av dig!

Fråga allt du undrar över här i forumet (starta egna trådar) så komer du få mycket bra hjälp. Vi karlar är ju (generellt) lite få fänga och kan vi hjälpa en dam i nöd så myser vi riktigt! cool

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I vår klubbhamn ligger några fina båtar stilla större delen av säsongen, enligt uppgift för att hustrun (sambon, partnern) inte vill följa med ut på sjön. Har alltid tyckt synd om de här grabbarna, men uppfattat detta som ett undantag. Själv har jag en härlig kvinna som älskar sjöliv och tycker mig ha sett flera liknande exempel i omgivningen. Generaliseras det inte lite väl vilt i den här tråden? 666D3 och nu senast Superias härliga inlägg pekar i den riktningen.

Hur kunde det bli så här bra när hustrun vuxit upp på en bondgård, långt ifrån vatten och lärt sig simma i en lerig dypöl som kallades badsjö? Tror att det har mycket med delaktighet att göra. Troligen har också min entusiasm smittat. Hon har kanske aldrig varit så intresserad av själva seglandet, men njutit av att åka med och gärna tagit rorkulten vid behov.  Hon har inte heller på senare tid engagerat sig särskilt mycket i dieselmotorer, trimplan och drevtiltar, men hon är en jäkel på att navigera och suverän på att hitta fina naturhamnar och tilläggsplatser. Eftersom vi ligger ute ganska länge och oftast långt ifrån gästhamnar och butiker sköter hon planering och bunkring lysande och tycker dessutom att det är roligt. Ö.h.t. har hon järnkoll på allt som har med båtlivet att göra, både praktiskt och teoretiskt. Dessutom är hon en bad-, sol- och naturälskare av stora mått. Poängen är att vi har båtlivet gemensamt, samarbetar perfekt och delar på uppgifter, ansvar och glädjeämnen. 

Mitt intryck har varit att många verkar ha det ungefär som vi och att hamnliggarna utgör undantag. Visst känner jag mig privilegierad, men har hittills ändå trott att en majoritet upplever det ungefär på samma sätt. Den här tråden får mig att undra om jag har fel. Skulle vara skönt att att få lite balans genom fler positiva inlägg. Ni andra har min medkänsla.

Sea Maniac

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En enkel kontroll är att titta på varvet under vårrustning. Väldigt få kvinnor där om någon.

Men som tur är, är det inte bara inom båtlivet där kvinnor skiner med sin frånvaro. Åk ned till första bästa Alport, till exempel S:t Anton eller Engelberg. Det kommer oavsett datum vara ganska exakt 91% män på orten.

Det lilla jag lärt mig genom åren för att locka med fru och barn ut på sjön, är att kratta så mkt som möjligt innan. Allt preppat och klart. Skräckexemplet var bryggrannen som släpade med sig inte bara sin egen familj, utan det var en hel hord med folk ned till bryggan med flytvästar på. Motorn startade inte. Jahapp, där tappade han typ 50% i vilja från resten av familjen att åka med i fortsättningen.

Samt att aldrig avslöja några eventuella problem (eller kostnader) med båt/motor eller liknande. Allt är underbart och alla ler. Båten rustar sig själv och åker i och upp ur sjön som genom ett simsalabim. Dvs ingen smart grej att ondgöra sig att man måste fixa allt själv, för gör man det kommer domen lika snabbt som en whip-lash; Sälj skiten!

Men när man väl lyckas få med hela familjen ut, är det ju underbart på sjön! Särskilt när solen skiner som igår.



Senast ändrad av Soumi_batti | 28 maj 2012 | 06:50

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förstår precis problemet!

Jag provade en rad gubbar som var helt ointresserade av båtliv. De ville helldre göra så konstiga saker som åka motorcykel, festa eller fika med sina kompisar än var på sjön.

Och när de väl var med i båten så hände det att någon gömde sig i ruffen när det började luta, eller gnällde för att vädret inte var på topp eller bara tjatade om att  han ville hem. Och att få med någon till varvet var helt uteslutet!

Sedan träffade jag en som var intresserad av segling och honom gifte jag mig med!

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Själv är jag/vi lyckligt lottade då vi funnit varandra! Vi är bägge intresserade av båtar och båtliv, vi kompletterar varandra väl och trivs med sjölivet.

Nu satar vi stort och bygger tillsammans en ny båt för att kunna utveckla vårt intresse och vårt fartområde. Siktar på att kunna segla ut i Europa.

På skutorna där vi är fostrade råder en härligt jämnställd miljö vilket gett oss en bra grund att stå på, jag som jobbat till sjöss tycker att den bästa livförsäkringen som jag har är att min fru behärskar båten lika bra som jag. Hon kör nästan alltid till kaj, vid dåligt väder tar jag hand om barnen då jag inte har problem med sjösjuka!

Detta är ju på inget sätt svar på trådskaparens fråga men mer ett inlägg om att det visst finns kvinnor som gillar sjölivet och är en drivande part i det!

/Tobias

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har skummat tråden med intresse och tror att många av de faktorer som tagits upp spelar in.
Men visst måste vi vara lite självkritiska oxå?
 En sak som ingen har nämnt, som jag tror har betydelse är karlars attityd mot nybörjare i allmänhet och kvinnliga nybörjare, i synnerhet.

Efter många år utan båt så köpte jag min lilla Julle. Min käresta hade ingen sjövana alls men tyckte att det skulle bli trevligt att komma ut på sjön och bli insatt i seglingens tjusning.
Vi skyndar långsamt och hon tar det i det tempo hon själv vill.
Dock stod det klassiska dilemmat klart för mig!
Hur lär man sig de svårare momenten?

Exempel:
Min käresta har suttit vid rodret de senaste timmarna och vi börjar närma oss hemmahamnen.
Jag tar ner seglen utanför piren och min sambo petade ner och drog igång utombordaren.
Inne i hamnbassängen började hon tycka att jag skulle ta över!
Varför?
Hon menade på att hon kanske skulle braka in i Y-bommen eller skrapa hela sidan mot flottören längst ut på densamma!
Men vafan!?!?!
Nån gång måste vara den första! Tänk vad många Y-bommar jag har kört på i  mina dagar. Jag har rammat en Maxi 95:a i Furvik, seglat fast kölen i en sandbank i Ångermanälven,  släpat med mig två båtar i deras ankarlinor i en trång hamn i Härnösand.... och... u name it!

Tyvärr tror jag att många karlar som sitter på en teknisk färdighet (I detta fall, manövrera och hantera en båt) har svårt att hålla sig ödmjuka inför nybörjaren och låta nybörjaren begå sina misstag. Speciellt om nybörjaren är en kvinna.

Ställ dig på bryggan i en gästhamn och lyssna på tonläget från karlarna när båtarna ska lägga till.
Det är många order som basuneras ut. Ganska ofta med tonläget men-fattar-du-inte-vad-jag-säger  högljudda suckar och smackande med läpparna. Ännu bättre är, om man har möjlighet, att övervaka några slussningar i Göta kanal en solig sommardag.

Det må vara en fördom, men en positiv sådan. Men jag upplever att en kvinna som har en teknisk färdighet är mer ödmjuk inför att det finns nybörjare på området.

När jag var nybakad lastbilschaufför skulle jag backa in ett tvåaxlat släp mellan två andra ekipage på en trång terminal. Jag provade och provade men gick bet.
Till slut gick jag in i hallen och berättade att jag var nybörjare och bad om hjälp.
En mycket munter stämning uppstod och häcklande kommentarer haglade tätt då en enda av de rutinerade chaufförerna klev fram och sa Lägg av! Han är ju aldeles färsk! Sen satte hon mig i passagerarsätet och visade mig, steg för steg, hur hon backade in släpet!
Ja!
Det var den enda kvinnliga föraren som fanns inne i DHL-terminalen just då!
Och jag blev en jävel på att backa släp efter den lektionen.

Sensmoralen!

Låt ALLA sätta sig in i båtlivet på samma villkor! oavsett kön!
Hon vill inte! Säger du kanske?
Hmm... Det kan ju vara så att hon inte vill ha några syrliga kommentarer eller barska tillrättavisningar.
Sucka inte, kommentera inte, ta inte över när det krånglar utan låt nybörjaren vara nybörjare oavsett kön.

Naomi James fick inte vara med och segla Whitbread 1977. Hennes man, skippern, ville ha henne med men den övriga besättningen vägrade.
Då seglade hon ensam samma sträcka i stället!
Bra bok för övrigt!
Den heter överens med havet och är skriven av henne själv.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst
Detta ämne är nu stängt för ytterligare svar.

×
×
  • Skapa nytt...