Stoppa rost på roderaxel går detta?

[wahlis 23]

Hej,
Min roderaxel har tyvärr blivit angripen av rost, troligen på grund av galavniska strömmar med mera, man ser att metall omkring denna också angripits då det blidats urgröpningar i metall. Kan man behandla den här rosten som jag idag kan se så att man begränsar skadan? Vore tacksam för ideer och förslag, då jag vill försöka förlänga livslängden på min axel. Jag kommer att montera en anod men tror även att jag behöver behandla rosten.

/Wahlis

 

[Funkis 143]

Tror det behövs lite mer fakta, typ material i botten - material i axel och propp? Osv...

Bilder är alltid bra?

Brukar du eller en granne ligga med landström? Tid från att axeln var opåverkad?

[wahlis 23]

Det jag funderar på är om man kan försöka borsta rent och eventuellt slipa lite och sedan bygga upp lite där rosten uppkommit med kemisk metall. Axeln skall vara av rostfritt syrafast stål, fick den lagad för några år sedan. Läste också på någon sida angående rostfritt att detta kan börja rosta om verktyg och dylikt som används också används till vanligt stål, man smittar ner det rostfria då vilket skulle kunna vara fallet här. Har rostskyddsfärg eller färg i allmänhet någon påverkan när det gäller skydd av metall under vatten?

/Wahlis

[df90 14]

Är ingen expert på området men skall du få ett varaktigt rostskydd så är det allra bästa att demontera axeln och få den blästrad.

Därefter skall den lackeras med rostskyddsfärg och täckfärg.

Den är definitivt inte av rostfritt syrafast stål om den är rejält rostangripen. Att rost smittas av verktyg har jag aldrig hört talas om.

[Thomas-1 311]

Som jag har uppfattat begreppet rostfritt stål så är det i grunden inte alls rostfritt, snarare så omger det sig ständigt med ett rostskyddade (osynligt tunt) oxidlager i kontakt med luft.

Som jämförelse så har en vanlig galvad spik också ett ytskydd, skillnaden är att spiken obönhörligt börjar rosta vid skavsår medan RF-stål sas har sitt potentiella ytskydd fördelat på djupet i hela metallmassan. Så skrapar man på RF:ens yta så blottläggs iofs rostbenägen metall ett ögonblick innan det osynliga oxidskiktet genast bildas och återställer skyddet.

Skulle man t.ex. till äventyrs ge sig till att tejpa en tuss stålull emot den bästa kvaliteten RF-stål så visst fasen smittar den RF:en som alltså också börjar rosta litet i luftomgivning!
[Har själv haft spillda järnfilsspån på RF-detaljer ovan vattenlinjen, och det bildades iaf litet ytrost som sen iofs kunde poleras bort med ganska lätt hand. Kanske kan man i detta fall se det hela som en sorts hastighetstävling där RF-oxidskyddets bildningshastighet tävlar med rostoxideringens härjningar??]

Vad gäller RF-stål under vatten så är jag mer osäker, vad jag hittills begripigt så är inte RF:stålet samma självklara materialval map rost/korrosion som det ju annars är i luft. Dess osynliga oxidskyddslager kanske inte bildas tillräckligt snabbt i vattnets fria syre, eller nåt. Vete fasen ...??
[Men idén med kemisk metall tror jag tyvärr inte ett ögonblick på, tillför väl rimligen varken mekanisk styrka eller ens ytskydd till en höghållfast metall som normalt själv bildar sitt korrosions-ytskydd i hög hastighet!?] 

Mvh Thomas

[Funkis 143]

Lite frågande fortfarande...

Korrosion beror antingen på en elektrisk ström som skapas genom potentialskillnad i tex landströmsnätet eller på olika metaller som har olika potential och där vattnet sedan leder fint?

En axel i RF av något slag är oftare bättre ur korrosionssynpunkt än omgivningen, möjligen oräknat en riktigt bra propeller i marinbrons. Du säger inget om proppen du har?

Men har du så stora angrepp, speciellt om de skett på kort tid ( vet du hur lång tid? tex sedan din reparation av axeln... vad gjorde de då förresten? ) så kanske du har en granne med dålig landströmsinstallation? Det går faktiskt att mäta potentialskillnaden i vattnet! Börja där kanske?

[wahlis 23]

Kika in på följande sida om ni vill veta lite mer om rostfritt stål och dess egenskaper, där framgår också tydligt att även rostfritt kan rosta under rätt förutsättningar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rostfritt_stål

Eftersom vi själva inte använder landström så får man väl misstänka att det är någon av grannarna i närheten som kanske har problem med sin installation. Jag kan bara se att det är denna axel och även mässingsringen som håller axeln på dess plats som angripits. Övrigt metall som finns i närheten verkr däremot klarat sig väl, detta kan också vara kanske ett tecken på att matrialet i min axel inte varit hundraprocentigt vad gäller kvalitet. Tror att det i år är 3 år sedan jag fick hjälp med att fixa i ordning denna axel så det har gått ganske fort tycker jag.

/Wahlis

[Thomas-1 311]

Kryssarklubbens artiklar angående korrosion är läsvärda och nästan lite skräckinjagande ...
http://old.sxk.se/tekniska/btf/korrosion/index_korr.htm

I den sista av dem finns en spänningstabell där ju då material med stor potentialskillnad får motsvarande värre galvaniska korrosionsangrepp ifall de har elektrisk metallkontakt med varandra.
http://old.sxk.se/tekniska/btf/korrosion/korr.pdf
Notera tabellens fotnoter !
RF förekommer tydligen i två potentialmässigt rejält skiljda varianter, passivt 0,05V respektive aktivt -0,30. (Lite oklart vad som menas kan jag tycka, men avses med ordet aktivt undervattens-RF så ligger det ju rätt nära mässing och brons.)

Givet att ingen läckströmskorrosion kan misstänkas så skulle nog nöjt mig med att montera en zinkanod på/för RF-axeln. (Samt enligt fotnoterna kollat så att inget grafitfett har använts. Vattenfast propellerfett är nog det bästa.)

En lyckad offeranod-installation kännetecknas av bl.a. följande egenskaper - så vitt jag hittills lyckats begripa i detta besvärliga ämne:
1. A & O är alltid god elektrisk kontakt mellan anod och skyddsobjekt!
Med god kontakt avses dock knappast superlåga ohm-värden, snarare att kontakten är helt avbrottssäker. (När t.ex. anoden blivit rejält aväten så kan ju ev problem uppstå. Man brukar därför rekommendera byte när typ max 40% av zinket försvunnit.)
2. Anoden behöver inte nödvändigtvis vara placerad helt nära skyddsobjektet om det skulle visa sig alltför opraktiskt. (Detta skall inte tolkas som att placeringen är oväsentlig, för är skyddsobjektets ytarea stor så skyddas främst de allra närmaste delarna.)
3. Anodens ytarea bör vara rimligt stor för att avge tillräcklig med jonström i relation till skyddsobjektets ytarea.
4. Anodens underliggande metallvolym bör normalt vara avpassad så att byte kan ske varje vinter-uppläggning. (En för stor anod ger ju ofta vattenmotstånd trots ev strömlinjeform.)
5. Anoden bör hållas ren, men använd inte vanlig stålborste.
För anoden kan då tydligen inaktiveras av borstens järnpartiklar.

I ditt - som jag förutsätter - västkust-/saltvattenfall så skulle man väl kunna använda vanliga zinkanoder avsedda att klämmas på propelleraxlar? Finns det en bit bar axel mellan infästning och roderblad så skulle kanske en sådan passa?? (Om inte så kan väl skrovmonterade anoder med elledning fast ansluten till den bara måttligt rörliga axeln vara ett alternativ.)

Nu har jag berättat ungefär allt jag vet om detta, och för att travestera djungelboken och  Bagheeras kommentar om björnen Baloos föresats; jag skall lära honom allt jag vet...
- Det gick ju ganska fort!


Mvh Thomas

Senast ändrad av Thomas-1 | 04 juli 2011 | 14:46