Hur klarade vi oss förr

[Kapitano 0]

Ja visst var det så, även jag började med båtar på på 60 talet även om jag hade en segelkanot i hop med en kompis när jag var yngre. Vi hade inte råd med motor så vi missade jobbet i bland och fick välja mellan och segla eller få sparken. Jag valde sparken och gick till sjöss på riktigt.

[Kapitano 0]

Lite om Vinga där jag är medlem i Winga vänner sedan några år.

Sista gången vårdkasesystemet användes i Sverige var 1854 under Krimkriget när en engelsk flotta kryssade utanför Vinga. Detta tolkades av kasvakten som en möjlig attack på Sverige och vårdkasen tändes. Det tog då 24 timmar för vårdkasekedjan att gå från kase till kase, från Vinga genom Götaland och Svealand, och så upp till Stockholm. I första världskrigets inledning, hösten 1914, reste Södermanlands landstormstrupper en vårdkasekedja längs med farleden och inloppet till Södertälje. Bakgrunden var att de optiska bevakningsplatserna längs med farleden saknade telefon, och vårdkasarna skulle då kunna fungera som signaleldar till militärkommandot. Bevakningsplatserna hade med en historiens ironi anlagts på gamla vårdkaseberg.  Jag tänker på den tiden  Ute Ut       ddddd      

Det påstods att ute på Vinga bl,a. så restes vårdkasen på ganska kort tid och när det var fara å färde i orostider, så kunde man flytta dessa vårdkasar som fungerade som signaleldar och lura fienden att gå på grund, så lite lurendrejeri har det alltid funnits. Själv har jag klättrat upp i fyren några gånger och det var lite jobbigt att ta sig upp i alla trapporna. Gästhamnen är inte särskilt stor och srömen kan göra 5 till 6 knop där att tänka på, inan man går in. Så det där med vingasupen, den tog man när man angjorde Vinga på väg in till Göteborg kanske även på väg ut under segelfartygens tid. Själv var jag med och firade ned en tjock skånska som var på lyset och somnat inne hos en matros även han på lyset när vi gick ut från Götaverken. Vi upptäckte detta före vi skulle lämna vingalotsen som tur var och fick fira ned en ylande kärring i hårt väder till lotsbåten. Jag minns att lotsen sa åt mig att det här var fanm inget att skratta åt. Men visst vare det? Hade damen blivit kvar hade vi fått satt iland henne i Engelska kanalen troligtvis.

[Kapitano 0]

Båtupptagning nu och förr skiljer sig en hel del. Själv har jag haft olika möjligheter genom åren men nu förtöjer jag båten vid upptagningen dagen före, sedan när jag kommer tillbaka ligger den på plats och är högtryckstvättad i botten. Inga egna ihopsnickrade bockar, som sedan någon snor för att de är välgjorda. Vid sjösättningen är det bra om jag är med men inte ett måste då kan jag komma efter jobbet så har de dragit den åt sidan. Nu är jag pensionär på plats och bara väntar på den så länge efterlängtade händelsen. En av de bättre stunderna på året. Två månader kvar nu.

[Westfjord26 9]

Sjösätter också med samma kran om ca: 2 månader...

[Lasse-L 341]

Sjösätta! Båtar skall man ha i sjön.

 

[Kapitano 0]

Jo båtar skall man ha i sjön men då måste de vara isfritt, jag har sett flera båtar som tog skada förra året. Bara ett par dagar efter att jag tog upp båten förra året kom isen och där är den kvar ännu.

[Lasse-L 341]

Har haft båtar i sjön under > 20 år som inte tagit skada, fast de legat infrusna i tjock is. Förutsättning är att isen inte rör sig, och att ev. utanpåliggande roder avmonteras. .http://lasselundell.se/page29.html 

[Kapitano 0]

DET VAR BRA ATT VETA.

Jag såg många dyra infrusna båtar förra året och trodde de skulle ta skada. Jag ligger i en grund vik så det fryser på fort men kan lägga ut båten vid behov.

[Kapitano 0]

Även fritidsbåtarna ser lite annorlunda ut i dag och är fulla av bekvämligheter för den som vill och gillar prylar.

[toaen 510]

Nog är det så

[toaen 510]

Det är ingen fördel att va så dålig att man tvingas gå med rullator.

Att man har en längtan till både båt och sjö kan man ju förstå. Blir då personen i fråga lite bättre under en period, så att han får båten i sjön är det ju till att börja med roligt.

Lika roligt är det ju inte att man inte klara att se till en gammal träbåt under ett par isvintrar och tiden där emellen. Om ägaren vet hatt hans båt har sjunkit vet jag inte. Han kan ändå inte göra nåt åt det.

När jag en dag kom ner till min båt tyckte jag att det var något siom inte stämde. Till slut kom jag på vad det var. En gammal träjulle saknades.

[toaen 510]

Plastbåtar är det ju egentligen ingen fara med, men som lasse säger, om man har delar som är känsliga och som isen kan få tag på så kan den ju åstadkomma en del skador. En dränkbar läsnspump gör snabbt nytta.

[toaen 510]

Båtupptagning skilljer sig ju en del.

Före upptagningen

[toaen 510]

och efter.

[Kapitano 0]

Jag tvivlar fortfarande lite på att låta båten ligga i isen över vintern.

[Lasse-L 341]

Den som har mest prylar när man mönstrar av vinner.

[toaen 510]

Jag ger mig frivilligt

[Lasse-L 341]

En del båtar är olämpliga att övervintra i isen.

 

[toaen 510]

En plastbåt eller en stålbåt är det ingen fara med. Ligger man dessutom i Y-bomar så är man ju ganska skyddad. Det värsta som kan hända är om ett fritt flytande isflak kommer på drift och vinden pressar det mot båten.

Det hände mig en gång. Isflaket skar av det utanpliggande rodret. Kompisen skulle köra båten till vårupptaget och när han tog tag i rorkulten kände han att det inte fanns någon förbindelse med rodret. Två stycken bräder och en skruvtving löste tillfälligt problemet.

Det var den här båten, fast på bilden ligger den på mitt älsklingställe - spiltan på landlösa. thallatha.blogspot.com/2010/02/spiltan-pa-landlosa.html

[Kapitano 0]

OK då får jag ge mig. om isen och behöver inte vara orolig nästa år om jag är för sent ute.

[forgus31 139]

Förtöj för tidvatten bara!

Isen rör sig uppåt och nedåt och en båt som ligger tajt mot en kaj t.ex riskerar att bli väldigt ful på den sida som ligger mot kajen. Isen håller fast båten och relingslisten kalvar av eller trälist ramlar av. Håll ett säkerhetsavstånd mot kajen på minst en halv meter hur man nu ska göra det. Spänna ut den med linor om det går. Eller med ett par stänger med ögla i varje ända. En ögla i en knap och den andra i bryggan. Har väl båten frusit fast i det läget är det lättare för den att hissa upp och ned utan att skavas mot bryggan.

[Kapitano 0]

Året var 1959 vi hade haft den värsta stormen i mannaminne på Nordsjön, nu hemma vid Stadsgårdshamnen i Sthlm. En skrytig spanior hade varit i land och köpt en dyr radio jäkligt dyr. Det var dålig mottagning nere i våra hytter så ljudet blev dåligt trots priset. Jag och min hyttkompis vi bodde två i en tremanshytt, mycket finare än spaniorens hytt som jobbade i maskin dessutom. Vi hade ingen radio så vi gick i land och köpte en begagnad billig rörradio för någon hundring men vi visade den inte första dagen för spanioren. Vi väntade tills det blev mörkt, då klättrade vi upp och knöt fast vår antenn i fartygsantennen på Freja som Sveabolagets båt hette. Sedan fick vi ett kanonljud och bjöd in spanioren Lopez på lite fin musik. Han blev förbannad när han såg att det var en gammal radio med så fint ljud så han skulle lämna tillbaka sin nästa gång vi kom till Sthlm. När vi sedan hamnade i skruvisen i Gävlebukten så låg vi standby på Stockholms radio uti fall Östermans helikoptrar skulle behöva hämta oss. Vid ett tillfälle hörde spanioren i korridoren att anropet på Stockholms radio ekade högt och fint från vår hytt.. När han frågade hur det kom sig sa vi bara, att det var bekvämast att sitta nere i hytten och ändå vara uppkopplad på Stockholms radio. När jag ock kompisen skulle mönstra av en tid senare, bjöd vi in spanioren och berättade sanningen så fick han ärva vår radio med tillhörande antenn. Slutet gott.

[toaen 510]

Riktigt lågt vatten

[Buvallit 0]

jag hemfaller sällan åt nostalgi, men den här tråden gör mig tårögt nostalgisk och jag minns min farfars och hans ljugarbänksvänners skrönor och sanningar från havets alla hörn, bukter, vikar och hamnar. Fortsätt berätta, Kapitano, du behövs! )

[Kapitano 0]

Jag skall försöka och minnen ramlar på även i dag, då 60 handelsfartyg ligger fastfrusna i Bottenhavet. Vi gick med Freja i isen i Gävlebukten där jag var med om min första och enda kollision. Freja var en liten Sveakasse på omk. 5000 ton, den var rak i stäven och gick inte alls i is. Vi hade en liten dansk akterladdare framför oss med däckshuset i aktern, då sa våran gamla kapten som var förflyttad pga. tidigare misstag, nu Börje (Kapitano) följer du bara efter Dansken, så var det tredje styrman på bryggan förutom mig till rors. Jag hade inget val för det gick inte att styra båten följde bara iskanterna. Dansken fick stopp och kapten gick fort som fan från styrbord till babord och åter igen. Tredje styrman kom fram till mig och sa låg, du håll i dig för fan för nu smäller det. I samma veva kom den tröga skepparn på att han skulle slå back i maskin så skrek idioten till mig, styrbord och jag dristade mig att lägga bort titlarna och sa vad fan tror du, den styr väl ingen stans ser du inte att den följer rännan så fick jag se en kock på dansken komma upp på däck och tittade upp på våran stäv så dök han ner igen. Vi tryckte ned dansken en bit på styrbord sida för att båten sökte komma mellan isrännan och dansken. Vi slet också sönder deras livbåt. Dansken skrek i en megafon till våran skeppare var är ni på väg? Svar London, ok vi också då ses vi på sjöförklaringen där. Ok men sjöförklaringen som var min första liksom kollisionen den blev en historia för sig den tar jag en annan gång. Den blev också ett minne.

[Thomas-1 311]

Kapitano skrev: ... Ok men sjöförklaringen som var min första liksom kollisionen den blev en historia för sig den tar jag en annan gång. Den blev också ett minne.

Nu blir jag ju nyfiken på hur en sjöförklaring i London kunde te sig i praktiken på 50-talet(?), bar t.ex. ledamöterna dammiga peruker och förmodat svarta särkar? Och blev domen någorlunda rättvis, vad fasen hände egentligen? Berätta vidare genast ! ...

Senast ändrad av Thomas-1 | 01 mars 2011 | 17:42

[Kapitano 0]

Protokollet från sjöförhöret bifogas handlingarna vid den sjöförklaring som följer. 

Nej så fint var det inte med ett sjöförhör men de var fina herrar en ordförande med två bisittare och advokater som representerade båda rederierna. Vid ett vanligt brott i Sverige skulle vi nog kunna jämföra detta med en förundersökning men en mer kvalificerad sådan, då sjöjuridik är den mest kompliserade juridiken. DET HÖLLS PÅ DET DANSKA KONSULATET och att det är en komplicerad juridik, beror på att ett fartyg kan ägas av ett rederi men vara chartrat av annan befraktare med gods tillhörande fler länder osv. I vårt fall var det helt okomplicerat bara en redogörelse som båda parter kunde godkänna och vår kapten hade hela skuldbördan. Förhöret med mig började med att ordföranden förhörde mig om eventuella navigationkunskaper enbart för att veta vad mina åsikter var värda i sammanhanget. Det som sedan kom att utspela sig vid sjöförklaringen eller vid domstol var inget jag blev kallad till. Kaptenen försökte muta mig och trean (tredje styrnan) lite men det gick vi inte på utan berättade hur vi uppfattade händelsen ärligt och rakt av. Kapten var en idiot mer eller mindre.

Fartyget var Sveabolagets Freja byggd 1938 såld 69 vrak 79.

Båda fartygen var försäkrade vid Lloyd´ s i London.

Senast ändrad av Kapitano | 01 mars 2011 | 19:27

[Lasse-L 341]

Besvärligt med is förrförra året. Fick ta min isbrytare för att komma fram till mastkranen, med segelbåten, mastade av för rullmontering.  http://lasselundell.se/page29.html 

[Thomas-1 311]

Angående sjöförhöret i London så var det måhända tur att svarta särkar och dammiga peruker inte användes? (Skulle nog själv fått tejpa igen käften för att inte börja gapskratta, och därmed antagligen straffats för detta, för det ser ju fullkomligt groteskt komiskt ut med nåt som liknar en död utplattad kanin på huvet?)

Ämnet för tråden var ju hur man klarade sig förr, och backar man ända till segelfartygens tid så var nog angöring av kusthamnar extra farliga? Evert Taubes briggen Bluebird av Hull är ju ett mästerverk i fråga om tragik, får ju en klump i halsen när jag hör den sorgliga historien. OchThåströms version är måhända den bästa? ...

Men historien är naturligtvis uppdiktad och i realiteten osann, bla så surrade man knappast fast folk till rors så att de inte kunde komma loss själva. (Rorsman själv kunde nog däremot slå nån lättlöslig tamp för att stå stadigare och därmed kunna dreja spakarna bättre.)

Inte desto mindre kan man ju leka litet med tanken på en sorts rekonstruktion, vilka slutsatser om den hypotetiska briggen Bluebird kan ha faktisk verklighets-bakgrund?

Julafton -72 = 1872, dvs knappast någon hjälpmotor?
Fick hållöfyrs blänk i lo = tvingades ner i lä utan farledsbredd nog för ett slag, men heller inte höjd nog att gå klar grunden ?
med sviktande stumpar stod på = bottenrevat med ändå med stor belastning i masterna?
Karl Stranne d.ä. sägs ro ut och plocka upp de skeppsbrutna så avståndet från Smögen kan inte vara stort. (Släkten Stranne är väl f.ö. helt klart verkliga.)

Kan Taube haft västlig eller nordvästlig storm, plattläns och angöring in mot Smögen via Hållöfyren,  och slutkurs åt nordost i tankarna då han skrev texten? Eller har jag missuppfattat sångtextens detaljer alldeles?? Nån alternativ tolkning ... ?

Sen edit: ändrat väderstreck i sista meningen ovan. Men sångtextens utanför Soten och Smögen i lä passar ändå inte riktigt. Kom de norrifrån utanför dagens sotenkanal? Kanske bara fullt tillåten konstnärlig frihet där historien ev inte hänger ihop riktigt? Eller så gör den faktiskt det på nåt vänster ...? 

Senast ändrad av Thomas-1 | 04 mars 2011 | 19:12

[666D3 64]

Jag minns när min pappa pejlade in fyrarna genom att bara vrida på en vanlig transistoradio tills han fick in den högsta mottagningen från fyrarnas utsändning. Detta, sjökort och ett kompass räckte i våran familjebåt för färd ut i ytterskärgården och även till Åland några gånger.