startrelä till penta diesel 70-tal

[forgus31 139]

Det verkar vara på sin plats att värna om sin dyna då reservdelarna småningom försvinner. Dessa motorer börjar bli inkörda vid det här laget och en väl inkörd diesel ska man pyssla om så man inte behöver byta i tid och otid.

Hur gör man för att montera en vanlig startmotor på en dynastartad motor? Den saknar väl kuggkrans antar jag. Bäst är väl då att skaffa en separat generator för att inte onödigtvis äventyra den svårersättliga dynastarten. Den kan få vila efter att den startat motorn och inte värmas av den jobbiga strömgenereringen. På köpet får man bättre kräm till datorerna, TV, radar, värmare, kyl, lanternor, belysning, ankarspel, bogpropeller, watermaker. Märk väl att jag utelämnat några prylar. Helt klart är väl att om man klämmer in så mycket prylar som inte fanns då motorn tillverkades så är en ny generator inte helt fel investering. Man kan nästan förstå att strömgenereringen är det som ändrats mest, jag menar att startningen inte blivit så mycket jobbigare som att fylla den stora batteribanken.

Se till bara att få en generator med avkännarsladd till batterbanken så ordentlig spänning kan ladda banken. Den brukar vara gul och kallas avkännar-, eller sense-ledning. Då behöver man i rota så mycket i laddningsseparatorer, ledningsareor och liknande standardlösningar för att ordna bra laddning.

Dynan kan få förlängt liv om man vilar lugnt på den.

[Thomas-1 311]

Oj oj oj, nästan märkligt att den inte brann tidigare med sådan belastning.

Ofta är den rekommenderade max-batterikapaciteten usla 60 Ah för dynastarters.
Dels för att generatordelen är hämmad kylningsmässigt pga starterns gnistregn/ fläktlös helkapsling nödvändig, men också för att mekaniska laddregulatorer av nödtvång är anpassade till ström ...

(Växelströms-generatorer (alternatorer) däremot har ju bara en målspänning (ca 14,3 V) och anpassar uteffekten enkom efter detta. Batteriet laddas hyfsat och trivs bra då. De har sin grova lindning i statorn, kan göras grov och strömtålig eftersom den inte snurrar. De begränsas bara av fältmagnetstyrkan, inte värmeproblem i lindningarna. Laddar bra och är slitstarkt tåliga trots högt varvtal. Fältmagneterna sitter istället i rotorn, och den lilla fält-strömmen genom kolen ger bara små gnistor så full fläktkylning kan tillåtas.)

...  för att mekaniska laddregulatorer kräver strömspolar för att helt enkelt inte börja självsvänga som ringklockor.

Likströms-generatorer som t.ex. dynastarters har en klen generator-lindning eftersom den måste sitta i rotordelen (likriktningen sker ju vid kommutatorerna - de segmenterade kolbanorna). De kan mao behöva en strömövervakning för att inte överhettas.

Så mekaniska regulatorers nödvändiga strömavkänning räddar både från regulator-självsvängning och generator-överbelastning. De är märkta med tex 14V /11A, och balansen mellan volt och ampere ... (sitter i lindningsvarvs-kvoten på relämagneten, dvs fabriksbestämt) ... förutsätter alltså att batterikapaciteten är begränsad/bestämd. Rätt kass givetvis, men det är ju gamla grejor.

Mvh Thomas   

Senast ändrad av Thomas-1 | 15 januari 2011 | 18:14

[toaen 510]

Men om nu min batteribank är så farligt för dynastarten - varför har den nya då inte brunnit varje vår sen dess, utan bara vid ett tillfälle?

tommy

[forgus31 139]

Thomas är en god spridare av ökad förståelse för teknik. Både teoretiska och praktiska kunskaper och egna funderingar. Jag läser gärna teknik som är bra att kunna. Att veta så mycket som möjligt om den egna båten ger ökad sjösäkerhet. Man blir aldrig fullärd.

Att ligga på varv sommartid kan bli många dagar i samma hamn. Vi brukar tröttna redan efter två nätter så vi donar en hel del själva för att komma ut på sjön igen. Peppar peppar har vi trots längre seglingar de senare åren inte haft några omöjliga fel. Denna sommar hade vi inga problem alls eller kan det vara minnet som sviker?

[Thomas-1 311]

Bra fråga, jag är också förvånad. Egentligen reglerar ju likströms-laddregulatorn utifrån strömmen också, så man tycker ju att dynan borde vara skyddad mot för stor strömbelastning. Tror som sagt att det är den mekaniska regulatorn som ställer till det.
En ideal elektronisk skulle klara att hålla isär volt och ampere fullständigt, exempelvis en märkt 14V/11A skulle ge 14V ut så länge inte strömmen går över 11A. Vid belastning över 11A - oavsett volttal - skulle den sänka utspänningen så att 11A aldrig överskrids. Obs att den inte kan sänka strömmen annat än genom att sänka spänningen - det är belastningen som avgör strömmen vid varje givet volttal.
Här en länk som ganska trovärdigt rekommenderar max 60 Ah, så du inte tror att jag hittat på det själv.
http://www.marieholm20.com/meetings/akita/akita_01.html

Går igenom vad jag lyckats utröna om regulatorns funktion, kanske får jag sen lite hjälp i teoribygget?
Regleringen består av en elektromagnet i dragkamp med en stålfjäder, en rörlig kontaktarm dras ifall stålfjädern vinner mot full laddning, och mot noll laddning om magneten vinner. I mellanläget råder halv laddning, tre steg alltså. Kontaktarmen svävar och mikrostudsar mot full- eller noll-lägena efter stundens behov, så utspänningen blir rätt jämn och fin (spolar är ju dessutom strömtröga - vill inte ändra strömstyrka).
Regleringen sker av generatorns fältmagnet-ström, den är bara 1/10 - 1/5 så stor som själva laddströmmen, vilket ger mindre gnistproblem.
På bilden syns också backströmsreläet som bara kopplar in batteriet då generatorspänningen överstiger batteriets. Annars urladdas batteriet.

Backströmsrelä-delen:
Har bara en slutande kontakt, men är annars lik regulatorn. Har mer av den grova strömslindningen där själva laddströmmen flyter. Man brukar räkna ampere-varvtal när man beräknar magnetens fältstyrka, alltså produkten av ström x varvtal. Exempelvis 1A och 10 varv ger samma dragkraft som 10A och 1 varv etc. Under strömspolen (I-spol) finns spänningsspolen (U-spol), många varv och liten ström och därför klentrådig. Den är kopplad mellan 12V och jord, måste vara klen och lång för att få lagom motstånd. Bägge backströms-spolarna hjälper till att hålla reläet draget, enligt:
1. När generatorspänningen är låg är batterikontakten bruten, ingen ström i strömspolen alltså.
2. Vid kanske storleksordningen 14V så drar enbart U-spol så att kontakt fås. I-spol hjälper genast till att hålla kontakten. Fanns inte I-spol hade kontakten tappats pga batteriets nerlastning, varpå reläet dragit igen osv osv. Självsvängning som en ringklocka alltså.
3. Vid stor ström fås dessutom högt kontakt-tryck/lågt spänningsfall, precis det önskvärda - fiffigt nog.
4. Backströmsreläets I-spol har fler varv än motsvarande på regulatorn, så det kan hålla kontakt även under 12V om strömmen råkar vara god och rättvänd.

Regulatordelen:
Två fasta kontakter är igenkännings-tecknet, noll- och fulladdning. Har bara enstaka I-spolvarv, det reagerar alltså mest på spänningen. Om det råkar vara just 14V och 11A - iofs väldigt osannolikt att belastningen råkar vara just den - så kanske 80% av dragkraften kommer från U-spol och resten från I-spol?? Tror att det är valet av denna lindningskvot mellan I-spols och U-spols kraftbidrag som gör att reläet inte trivs med stora batteribanker? Men valet har nog fler bevekelsegrunder som jag inte begriper. Nån idé, någon?
Mvh Thomas
Edit; stavfel & förtydligande

Senast ändrad av Thomas-1 | 17 januari 2011 | 15:32

[Thomas-1 311]

Skickar med ett elschema på ovanstående relä också. Fältlindningens ena ände sitter alltså ihop med G internt i dynan, den andra änden går till DF på regulatorn. Jordas denna av regulator-kontaktarmen fås maxladdning, fältlindningen matas då av G . Vid läge nolladdning kortsluts däremot fältlindningens bägge ändar. Mellanläget ger begränsad fältström genom effektmotståndet.

Själv har jag numera alternator för laddning, dynan används bara som startmotor.

/ Thomas

[Thomas-1 311]

Detta att startreläet hänger sig är nog inte så ovanligt, har väl med kontakt-spetsarnas yt-temp att göra. De börjar rimligen ytglöda om kontaktresistansen inte är superduper-låg, enligt mitt räkneexempel tidigare i tråden.
Spetsarna kan helt enkelt smidas samman, varvid kontaktresistansen nog sjunker så att de börjar svalna? Svalnar de under spetsarnas smält-temp så är de effektivt och permanent ihopsmidda, har själv haft förvånansvärt välsmidda sådana kontaktspetsar. (Men motorn kan nog iofs starta pga den lägre smidda kontaktresistansen/ högre startmotoreffekten, alltid något .
Innan man hinner finna sig och bryta eventuell huvudström-brytare så går gärna denna samma öde till mötes, av samma överhettnings-orsak.
Noterar också att ditt sammanbrott 2005 därför troligen inte alls hade med dynans laddningsdel att göra, så den kan - märkligt nog - ju sägas ha fungerat felfritt i åratal. Annars är min och tydligen Akira-länkens, uppfattning att max 60 Ah-regeln gäller dynans laddningsdel (inte startmotordel).
Noll fel med en dyna laddandes hela 2x215 Ah måste väl vara något av ett sverige-rekord kan jag tycka? Kanske har du ett nominellt för litet mekaniskt relä, eller ett klokt elektroniskt, eller kanske bara dåliga ledningar??
Tar Akira-länken igen: http://www.marieholm20.com/meetings/akita/akita_01.html

Tjötar vidare med lite spridda reflexioner:
1. Brytare, kontakter och reläer har alltid en kontaktresistans som alltså blir allmer kritisk ju större ström som leds igenom. I fallet reläer är kontakt-trycket lågt, elektromagneten får ju inte dra för mycket manöver-ström, och återförings-fjädern - den som ska dra isär kontakterna - görs därför också svag (smides-effekten blir än mer kritisk). Själv föredrar jag därför i fallet huvudström-brytare rejäla klonk-don, tick-tickande klengrejor bortfaller ofta av ren misstänksamhet. Det är ju inte speciellt tröttande att manövrera brytare med bauta-fjädrar/ rent av tvångs-styrning, är tankegången.
2. Livslängden hos högströms-reläer är alltså hårt beroende av kontaktresistansen. Kontakttryck, metallresisistans, ytjämnhet (slitage, gnistgropar), oxidbildning, värmeavledning mm. Resistansens värmande effektutveckling pågår länge jämfört med ev slutgnista. Tror därför att viss amp-överdimensionering kan löna sig på sikt?
3. Att reläers nominella amp-styrka tydligen normalt utgår ifrån brytförmåga, snarare än kontinuelig strömstyrka, har nog mest med gnistbildning att göra. Induktiva kretsar som spolar&motorer ger gärna en het - något allmänt värmande, klart gropbildande(läs resistansbildande) - gnista. Så reläers livslängd förkortas nog avsevärt om de redan heta kontaktspetsarna dessutom får utstå en sista kortvarig kyss av intensiv inducerad hetta?
4. Dynastarter används ofta numera som rena startmotorer ihop med en effektiv AC-alternator, vars laddning och allmänna tålighet är betydligt bättre än DC-likströmmarnas. Drivs mekaniskt då oftast av bara den ena av dynans dubbelremmar - som alltså då byts mot en längre. (Och den fortsatt permanent-inkopplade dynans kol slits nog isf betydligt mindre pga den uteblivna ladd-gnistbildningen.)
Har f.ö. sett ett ett intressant mellan-alternativ, där en fullt fungerande dynas laddningsdel inte skrotats helt. Den klena dyna-laddningen kan som pensionär få fortsätta terapi-arbeta med att hålla ev separat startbatteri fulladdat. Ett mycket lätt jobb och man slipper ju samtidigt skiljereläet.    

Mvh Thomas

Senast ändrad av Thomas-1 | 17 januari 2011 | 19:20

[toaen 510]

Den teorin om svetstade kontakter är väl den jag haft själv. Från det jag tryckte på starknappen, noterade att startmotorn inte stannade när jag släppte den, ner och försökte bryta på huvudstrrömbrytaren och när det inte lyckades koppla loss polskorna på de tre batterierna, så gick det ju en stund. Men det finns väl ingen så härlig doft som brända elektriska lindningar och liknade.  Det skulle möjligtvis va doften av rutten tång .

Att det skulle va för klena kablar i min installation är inte ens tänkbart, efter ett helt yrkesliv i elbranchen, mestadels elverk. Tyvärr blir det aldrig några stumpar förtenta mångtrådiga kopparledare i den branchen. Bara med ren koppar.

Efter att Janne Lundqvist fixade fram en ny dynastart med startrelä och separat laddningsrelä, har jag inte haft några problem. Det har väl tom hänt att jag kört med batterifrånskilljaren i läge bägge batteribankarna. Å andra sida brukar jag ju försöka ladda fullt i hamn om det går. Jag har segelbåt, med både autopilot,  navigationsdator och kyl. Men visst har jag gått vissa långa sträckor med motor, men batterierna kan ju ha varit relativt fulla.

Nu brukar jag inte gråta över spilld mjölk, och lite spill får man alltid räkna med.

 

tommy

 

[Thomas-1 311]

Toaen:
Din slutkläm om att inte gråta över spilld mjölk stärker mig i att föreslå en koll av laddnings-kapaciteten.
Laddeffekt-kapacitet (läs strömintensiv 14,3V-laddning) är särskilt gynnsam/behövlig vid stora batteribanker, de ingående batterierna sas slukar gärna allt i sin väg eftersom de delar på strömflödet.  

Har ju lite försiktigt försökt antyda att likströms-laddning är betydligt sämre än moderna växelströmmare, och att bland likströmmarna är nog just dynastarters sämst? (Multi purpose brukar innebära kompromisser, och dyra är väl de rackarna dessutom, de massproduceras ju inte längre?)
Deras laddnings-kapacitet är väl numera mest att betrakta som en sorts restprodukt utifrån den viktiga startmotor-funktionen. Kraven på båtens strömförsörjning har ju ökat efterhand, så numera är växelströmmarna - av goda skäl - nästan allenarådande.

I mitt eget fall var jag rätt nöjd med dyna-laddningen, har inte många förbrukare. Inga kylskåp eller andra stora förbrukare, debit&kredit gick sas ihop nöjaktigt. Orsaken till min AC-konvertering blev istället av tekniskt tvingande natur, det finns helt enkelt inga tillräckligt klena laddregulatorer att köpa längre. (Min dyna laddar max 5A kontinueligt, minsta relä numera 11A, och diverse fiffiga kylningar mm räckte inte för extrembelastningar. Gav upp dynaladdningen, kort sagt. Den nya 40A laddar så det visslar om det, så det beslutet ångrar jag absolut inte.)

I ditt fall vågar jag mig alltså på att rekommendera samma sak, AC-konvertering - trots att det förvånansvärt nog fungerat bra hittills, och att jag vet att du liksom jag seglar för det mesta. Motorn går sällan och genomsnitts-tillskottet blir därför sammantaget relativt litet sett på årsbasis, men det innebär ändå en viss frihet att kunna motorladda effektivt utan minsta farhåga för lindningsbrand.
Om man vet att laddtillståndet är lågt kan man ju sas passa på att puttra igenom den där trevliga kanalvägen som man så sällan besöker. För på kort sikt laddar ju motorn då effektivt och sladdlöst, ifall man så önskar/behöver. Nåt sånt?
Men varför ändra om det funkar nöjaktigt säger du nog nu, bra invändning. Men du har rimligen urusel motorladdning med moderna mått mätt, dessutom stor risk för laddfel blir mitt svar. Bränns rotorlindningen - vilket kan hända - är det dessutom ajöss med startmotor-funktionen.

Mvh Thomas

[toaen 510]

Nu är det faktiskt så att redan 2005 köpte jag en växelströmsgenerator och monterade dvs samma år som min dynastart brann. Dessvärre gav den ingen laddning pga att jag fått fel remskiva. Efter många turer med Drevia och en del andra experter kom någon på Drevia på år 2007 att det var fel remskiva som man monterat från början, vilket gjorde att generatorn fick för lågt varvtal. Så under 2008 fungerade laddningen från växelströmsgeneratorn. Det var också sista året jag seglade den båten, så problemet är överspelat för länge sen.

Men under de åren jag seglade med dynastarten mot min stora batteribank hade jag inga problem med dynastarten mer än vid först starten 2005 och jag tror som sagt att det berodde på svetsade kontakter i startreläet. Men att det var så vet jag inte med säkerhet.

Det finns ett lite vanvördigt uttryck som säger; Folk dör som aldrig har dött förr

Så är det med teknik också. Efter många år som beredskapmontör och driftledare har jag konstaterat att det är fel på det elektriska i stort sett varje dag. Det går sönder saker som aldrig har gått sönder tidigare. Tiden tand eller ibland bristande underhåll. Tom storm, salt och snö kan förorsaka problem. Även möss och skogssniglar. Det är bara att fixa till så abonenterna får tillbaka strömmen så snabbt som möjligt.

Inte konstigt att man har blivit allergisk mot el

 

tommy

[Thomas-1 311]

Lyfter denna urgamla tråd enbart för att förnya en trasig/ändrad länk ovan...  AKITA.

(Går ju inte att redigera/ renovera gamla inlägg utan att tråden också lyfts.) 

[FinMick 87]

Tack för denna tråd!

Sitter här i en gästhamn och spånar på låg laddspänning (12,3V) i Havsfidrans F-Göta...

 

Kan man månntro justera fjäderbelastningen och lösa problemet eller är jag för optimistisk?