Påmastning - spändhet på vant och stag?

[durksvin 0]

Om några månader är det dags att masta på för första gången, utan hjälp av någon med erfarenhet. Nåt jag undrat över är hur seglarfolk vet hur hårt deras vant och stag ska vara åtdragna.

Spändheten är ju inget man mäter exakt, vad jag förstått, så vad går man efter? Hur vet man att allt är tillräckligt hårt spänt och att man inte dragit åt för hårt eller löst på t ex förstaget eller ena vantet?

Hur ska man tänka när det gäller akterstaget? Det behöver knappt vara belastat alls, kanske?

[pseudonym 1 167]

Sök och du skall finna Seldénboken ger dig svar.

http://www.seldenmast.com/frameset.cfm?id=6740&randnum=566387882

Ladda ner pdf-filen och läs på.

[durksvin 0]

Fint!

Det där verkar va precis det jag letar efter. Antar att det inte spelar någon större roll om man har en Selden utan att principen är ungefär densamma?

[Peter_K 4 194]

Ja det stämmer, fabrikatet spelar ingen roll.

[coppertail 285]

Och som vanligt vill jag med en dåres envishet hävda att man bör låta sunt förnuft råda.

Seldénguiden förutsätter båt och rigg i nyskick. Att spänna upp toppvanten till 20% av brottlasten på en sjuttiotalsklassiker där någon tidigare ägare gått upp ett par dimensioner i vantstorlek kan få riktigt tråkiga konsekvenser.

[forgus31 139]

Fördelen med att spänna hårt är att man då också får ett test på riggen. Håller inte båten och riggen för det längre så händer det i hamn och ingen skada skedd. Jag skulle aldrig våga segla längre sträckor utan att dra riggen så hårt jag kan med riktigt långa skiftnycklar. 

Är båten i så dåligt skick att 20 % av brotlasten får röstjärn att lossna så ska den inte seglas egentligen.  Eller man får vara medveten om båtens begränsning och inte segla i hårt väder vilket är lättare sagt än gjort. Eller hålla sig i skyddade vatten.

Spänn vanten så mycket du orkar brukar vara ett gott råd. Vissa båtar med mast på däck kan vara ett undantag. Då får man gå med motor i motvind, s.k Vegakryss.

Stagen kan justeras efter behov. Lätt vind, lätt ansatt. Liksom vid sjögång kan det vara effektivt med lite saggande förstag.

 

 

[ciaraud 31]

Det finns ett hjälpverktyg, ett märke är Vajert, som kan köpas på båtaffärer. Med det kan man kontrollera spänningen i varje vant och stag.

Är du med i en båtklubb kanske det finns någon klubbkamrat som har ett att låna ut. Vi använder vår inför varje större överhavssegling för att kolla att allt är rätt spännt därför vill vi ha en egen. Kostnad ca 500 kr, ganska mycket så vill man bara kolla vid mastningen kan man med fördel dela med andra.

[makke_the_muss 27]

Beroende på båttyp så törs man ju ställa olika hårt som beskrivit ovan. Självklart ska det ju inte vara sagg på någon båt men det beror ju absolut på riggtyp m.m. Tex de som seglar neptunkryssare spänner ju knappt sina alls utan arbetar med backstagen istället. Kan tänka mig en neppare eller annan långsmal båt skulle bli som en banan om du spände den som du gör på en IMX båt så lite diff borde det väl vara? Dock inte sagt att dessa båtar klarar mindre vind. Det finns ju ett ordspråk som säger När de andra båtarna seglar in möts de av hajarna. Om den finska hajbåten (ganska lik en neppare i form och storlek). Men i stort så borde 20% stämma bra såvida vantstorleken är samma som det konstruerades för. .

[coppertail 285]

Mycket välformulerat av Makke_The_Muss. Sist och slutligen handlar det om sjömanskap. En duktig sjöman kan segla vadsomhelst vartsomhelst, men inte nödvändigtvis närsomhelst.

Är man inte helt säker på specifikationerna för båttyp, stående rigg osv, är det ett mycket dåligt råd åt en nybörjare att sätta an 20%. Mycket vanligt att folk vill förstärka sin pärla genom att byta till grövre vant. Tycker ni fortfarande att man ska spänna till 20% då?

På starbåten ställde man oftast bara ner masten i hålet och fäste stag och vant. Fanns knappt vantskruvar vill jag minnas.

[forgus31 139]

Det finns alltid poäng med sunt förnuft. Det innebär att vara välinformerad och sammanväga all kunskap till en slutsats gällande den egna båten.

Givetvis hör båtens grundkonstruktion och genomförda ändringar hit. En skärgårdsseglare kan vara ett undantad till de normer riggtillverkaren anger för riggansättningen. Liksom kraftigare vajerdimension ska hanteras med lägre brottlastastprocent.

Jag transportseglade en ganska ny fransk segelbåt där vanten hängde löst och jag vågade inte segla den utan gick med motor hela vägen. Ägaren ansåg att riggen inte skulle vara spänd.

[durksvin 0]

Tyvärr har jag inte funnit några som helst manualer till båten, i alla fall inte ännu. Flest exemplar av den här båten finns troligen i Norge, så det är kanske där jag får leta. Den tidigare ägaren tyckte att jag skulle titta på vantskruvarnas gängor och därmed se hur långt de varit åtdragna tidigare. Det funkar kanske hyfsat men känns väl sådär tryggt.

Mao vågar jag nog inte dra åt 20%, men Seldens instruktioner för övrigt verkar vara bra tips inte minst när man är oerfaren på området.

[durksvin 0]

Tack för tipset.

Ska se om det finns någon information på nätet om hur man använder det.

[Thomas-1 311]

Möjligen lite överkurs här, men:
Funderar lite på detta med rigganspänningens finlir, och då särskilt vilka kriterier som eventuellt kan täcka in extremsituationer? Båtar är olika, liksom riggar och vajerdimensioner etc, så vajertänj-mått blir här lite för fyrkantigt? Tjugo procent av brottslasten är väl f.ö ett maxmått, inte ett idealmått?

Har hört om farliga snärteffekter ifall lävanten slackar, vilket de väl f.ö. gärna gör på tex träbåtar med smäckra master? Men ändå, hur bedömer man egentligen sin egen båts förmåga att motstå värsta tänkbara scenario (alltså utan att riskera livhanken genom att prova fullt ut i praktiken) ??

Vid vilken situation uppkommer egentligen den mest extrema rigg/vajer-påfrestningen?
Vad gäller vanten så kan väl figurens situation med överrullning åt styrbord plus samtidig vindökning åt babord vara en kandidat? Vad gäller akterstagning så kan nog iofs belastningen bli extrem i orkanvind, riggstabiliteten långskepps är ju mycket stor (i sidled så minskar ju däremot effektiva segelarean ganska lätt pga krängningen)?

Är med andra ord också lite frågande inför principer som dra så så mycket du orkar med x lång skiftnyckel eller vajern tål hur mycket som helst, för masten skall väl obelastad ändå vara hyfsat rak? Tror att många undrar över hur man antas dra vantskruvarna med sån kraft då masten blir banan-krökt redan vid ganska lätt åtdragning??  

Hur vet jag mao var gränsen går för just min rigg map extrema belastningar som figurens, utifrån ansamlade erfarenheter av dess uppträdande i extrabelastade situationer? (Alltså inte riktigt samma fråga som trådskaparens, som väl mer gällde första grundinställning innan seglingsprov.)

/ Thomas

[pseudonym 1 167]

Vad gäller att veta sin egen riggs maxbelastning handlar ju lite om att göra en okulärbesiktning inför varje år innan det är dags så att säga. Kolla över infästningarna där vanten ska sitta för att se om det finns brottanvisningar eller spricktendenser. Finns detta ska man vara mycket försiktig, helst ska man inte använda en sådan mast där sprickor finns eller där man kan se att materialet har blivit utmattat. Har man inget annat val så kan man ju sänka anspänningen med 5% och reva mycket tidigare för att minska påfrestningarna. Sämst är det om man ansätter riggen för löst från början, Min rigg sätter jag till ca, 17-18% på yttervant och 15% på undervant. Riggen är partialtyp (7/8-dels) med enkla spridare och med rulle på förstaget. Akterstaget ansätts vid hårdare kryss och när gennakern är hissad för att förhindra att masten krummar åt fel håll vilket är mycket farligt för mastbrott.

[toaen 510]

Det där med hur riggen skall sättas ann är en intresant fråga.

På min gamla havsfidra monterade jag peke och satte ett inre förstag. Redan det ger ju vissa problematiska frågeställningar. Om man därtill kopplar att maststöttningen är dålig är det ju ytterligare ett delikat problem.

När jag till att börja med (efter att jag köpte båten)  försökte sätta ann riggen kunde jag i princip trycka ner däcket hur långt som helst. Huvudskottet, bestående av plyfaskivor (12 mm?) stod som pilbågar vid ganska måttlig anspänning.

En första åtgärd var därför att förstärka skottet med en stötta, på var sida, upp till balken som masten vilade på. Efter denna förstärkning, sjönk rufftaket rakt under masten bara 10 mm, när jag ansatte riggen betydligt hårdare än jag gjort vid första försöket. ( när jag noterade att jag tryckt ner däcket var det nog en 3 - 4 cm innan stöttningen av mastbalken)

Selden rekomenderar ju i sin skrift  Råd och tipps för riggning och intrimning av din Seldenmast att på en Mastheadriggad båt förstaget spänns 20% av virens brotthållfasthet (kan spännas upp till 40% under vissa förhållanden, tex på kryss) och toppvanten 15%. Undervanten spänns  för hand så att masten står rak. Därefter skall justering av undervanten göras under segling.'

För andra typer av riggar gäller ju lite andra världe. För partialrigg med svepta spridare rekomenderas en inspänning av toppvanten på 20%.

Har man rulle på förstaget så är det ju svårt att mäta där. Enligt Selden, så får man ungefär 20% spänning i förstaget om man spänner akterstaget 15% på en normalt riggad båt.

Ju sämre en båt seglar på kryss, ju viktigare är det att förstaget har en ordentlig annspänning. Annspänningen av förstaget kan man ju variera med någon form av akterstagsträckare. Antingen det är en talja eller en mekanisk annordning. På båtar med dubbla akterstag, brukar man ju dra ihop dessa med nån form av talja.

På min havsfidra spännde jag alldrig fullt ut enligt rekomendationen. Det var nog egentligen för små vantskruvar, och jag klarade inte av att spänna tillräkligt mycket enligt Forgus 31´ s metod. Ta i så mycket jag orkade med en stor skiftnyckel.

Selden rekomenderar att man mäter spänningen i vanten enligt tumstocksmetoden. När riggen är inspännd kan man kontrolera inspänningen med en Wirespänningsmätare som Cia rekomenderade. notera värdet och ha detta som refferens vid efterkontroll. Selldens ansåg inte att instrumentet var helt tillförlitligt vad beträffade det exakte värdet, vilket däremot tumtocksmetoden var.

Var på en träff hos SXK förra året med  Seldens beträffande riggtrim. Skrivit lite om det här thallatha.blogspot.com/2010/04/mast-riggtrim-hos-sxk.html  Beskriver även tumstocksmetoden på mitt sätt med bilder.

Själv har jag en konstig båt med en udda mastheadrigg. Harbara för att krångla till det hela monterat ett kutterstag, vilket inte gör riggtrimmet enklare. För att inte stå med ett oerhört hårt spänn i akterstaget har jag monterat en akterstagsträckare på hanfot. Den optimala inspänningen av både för och kutterstag blev 15% när akterstaget är inspännt till 30% med akterstagssträckaren. Spänner jag hårdare med akterstagsträckaren blir det totalt sett inte bättre http://thallatha.blogspot.com/2010/08/riggtrim.html

[Tomas99 64]

Det finns ett hjälpverktyg, ett märke är Vajert, som kan köpas på båtaffärer. Med det kan man kontrollera spänningen i varje vant och stag.

Jag testade för ett par år sedan detta verktyg men jag tyckte inte det fungerade. Jag mätte samtidigt vajertöjningen för att få något exakt att jämföra med och med Vajert varierade värdena med allt mellan 10% och 30% vid en faktisk töjning på 20%.

Det gick alltså inte att avgöra när man fått rätt spänning i vanten. Man kan nog träffa mer rätt genom att känna med händerna än med detta verktyg...

Den ligger numera förpackad någonstans i garaget. Kanske dyrare verktyg fungerar, men för mig var detta ett felköp.

 

[Funkis 143]

Håller med inlägget ovan så till vida att man inte bara kan mäta sig fram här. Då måste man ha betydligt bättre instrument. Men det är inte så det funkar i praktiken tycker jag...

Seldens bok är bra. Fast praktiskt sett så är det viktigaste att masten är rak, dvs sidovant och stag är det man lägger krut på. För och akterstag ändrar inte mastkurven ( hoppas jag i alla fall... )

Så man börjar med toppvantet. På alla båtar jag haft så har denna vajer varit kraftigare än undervanten - så den ska dras hårdare. Så att det varkar ganska stumt och rakt.

Om du för en stund struntar i procentsatsen så används en mätare för att så långt möljigt få samma dragning på både babord och styrbord ( svårare än du tror! ) Det inbegriper även att känna med handen, dra i vajern! En del har jag sett - och hört - slår med skiftisen på vajern. Syfta i mastskåran. Det är det enklaste sättet att se om det är lika från bägge håll...

Sidovanten, ett eller två, kan man enligt min mening bara slutjustera genom att hissa seglen och belasta riggen. Det innebär att efter att ha dragit en grundspänning så seglar du och kikar efter mastskåran. Lä vant ska kännas lösa men inte för lösa. Satt an och gör samma sak på andra bogen. Kika i mastskåran, mät med instrument så det förefaller lika men framförallt SE och KÄNN. Jag brukar tejpa i gängen så att jag året efter direkt kan dra till min redan inställda rigg.

Det innebär att det som första åren tar flera timmar, tar en timme året efter och sedan halvtimme!

[Thomas-1 311]

Jo, att utnyttja förra säsongens mått som en sorts utgångspunkt är rimligen en bra genväg. Problem kan möjligen uppkomma om nånting oväntat ändrad sig, så viss sund skepsis kan nog vara på sin plats då man ställer vantskruvarna till (nästan) samma mått som förra året. Vajrarna tål förvisso mer än man tror, men troligen kan de töjas så att de faktiskt blir permanent längre utan att för den skull gå av?

Man får ju mycket bra kraft med vantskruvens domkraftsliknande utväxling, så vajrarna verkar nästan vara gjorda av lakrits eller nåt. Känns nästan lite läbbigt när man börjar dra till förra årets mått, man börjar lätt tvivla på sina egna minnesanteckningar.
Råkar man töja såpass att vajern faktiskt permanent ändrar längd så krävs väl ny trimning av bara den anledningen, så lite försiktighet kan påkallas. Dessutom får väl vajern permanent minskad marginal mellan okej töjlängd och brottgräns (man har sas redan utnyttjat/delvis sabbat den återfjädrande töjmarginalen), tänker jag mig ??

Själv slarvar jag en hel del, antecknar bara måttet för varje vantskruv och kör på det utan vidare trimning. Dvs respektive mått mellan vant-skruvändarna mäts noga (tiondels mm) med skjutmått. Min senaste lathets-innovation är t.o.m. att köra på samma mått år från år, med baktanken att man kanske mäter lite fel och att måttet därför kan krypa om man råkar mäta systematiskt fel årligen. Fy på mig ...

Utöver detta har jag en hemsnickrad kontrollmetod map över/under-vant, som påminner lite om banka skiftnyckel&lyssna-metoden och vajert-mätmetoden.
(Enligt skissen; sätter därvid långfingrarnas yttre leder runt vajrarna, topp respektive undervant parvis för sig (når ju bägge samtidigt på min lilla båt), i ungefär axelhöjd med en tumstock emellan. Mäter dels avståndet obelastat och dels då jag drar ihop så att det börjar göra ont i fingerlederna. Kollar sen helt enkelt om måttskillnaden verkar rimlig och jämförbar med tidigare resultat. Har nånting ändrats - tex att vajrarna töjts permanent - så borde jag väl märka det?? Har f.ö. kört med samma mått i 5-8 år utan märkbara ändringar, förutom ett år då plötsligt ingenting stämde av nån helt okänd förbryllande anledning.)

/ Thomas

[Tomas99 64]

Vid så låga laster som 10-20% av brottsgränsen så har du bara elastisk deformation i wiren, dvs den återtar alltid sin ursprungliga längd. När du belastar den närmare brottgränsen så sker plastisk deformation, dvs den börjar krypa i längd innan den vid lite högre last går av. (Detta gäller i alla fall för homogent stål (rods), wire borde ha samma egenskaper men om någon expert på forumet vet mer så informera gärna!)

Jag har pratat med Seldéns riggare och samma sak står att läsa i boken Illustrerad Segel och Riggtrim: Kom ihåg att du inte klarar att spänna en vajer för hårt med handverktyg på 40-50 cm's längd. Detta gäller inte för jollar och riktigt små båtar men en 6mm wire har en brottgräns på över 3 ton. Jag tror mig inte kunna åstadkomma en sådan kraft att jag skulle kunna lyfta en lite större båt genom att vrida på bara en vantskruv. Det krävs större verktyg!

Jag var även på en träff liknande Toaens på SXK och även där poängterade man att de flesta amatörer/turseglare spänner riggen för klent och det i stället ökar risken för haveri. Hellre för mycket spänning än för lite, alltså.

Men som sagts ovan, det kräver också att båten kan ta hand om spänningen. Riggen klarar det säkert men rufftaket/maststöttan blir hårt ansatt om masten inte är genomgående och är båten klen så kan den kanske också börja böjas som en banan... Men plötsliga ryck pga för låg förspänning är inte heller hälsosamma för den klena båten.

[Thomas-1 311]

Tomas99:
Jo, det verkar ju rimligt med den stora töjmånen innan plastisk deformation, så plötsligt känns det inte lika läbbigt längre att dra till förra årets mått.
Försökte dock räkna lite på utväxlingen i vantskruvarna, visar beräkningen så att den som vill kan hitta var jag eventuellt gjort fel.  

Om vantskruvarnas stigning antas vara 1 mm per varv så fås 2 mm:s lyft pga de två skruvgängorna i varje vantskruv. Med 400 mm lång skiftnyckel fås omkrets-vägen 2513 mm (400 x 2pi). Säg att man orka vrida med kraften 15 kgf, ca 150 N, då fås väl teoretiskt dragkraften 18847 kgf (15 kgf x 2513/2)?

Nu är det väl stora kraftförluster i överföringen och mina påhittade siffror är nog lite osäkra, men nästan 19 ton reduceras nog inte spiksäkert ända ner under 3 ton? Skulle alltså vara försiktig med långa skiftnycklar vid 6 mm:s vajer. För att inte tala om mina egna 4 mm:s.

/ Thomas

[forgus31 139]

Är man väldigt osäker på hur stor kraft t.ex toppvanten ska dras kan man dra åt lävanten vid hård kryss så de inte hänger slappa utan lävantet har lite anspänning. Räkna varven så det blir lika mycket på båda sidor.

Sen kan man vid bryggan känna hur det känns med lämpligt verktyg anpassad efter båtens storlek och dra nåt varv till.

Detta är väl det sätt man gör i praktiken innan man lärt sig sin båt. En liten Felicity som vi hade ett par år var riggen lite svag. Den hade masten på däck och riggen var inte lätt att få lävanten att förbli sträckta. Ett sådant gängade upp sig och lossnade vid segling. Det gällde att hålla ut på slaget och fånga vantet och skruva fast innan det var dags att slå igen. På den båten gällde inga längsta skiftnycklar. Som alla förstår gäller det att anpassa bössa efter villebråd.

[Gäst Kalman]

Hej Thomas-1

Citerar en rad från ditt inlägg.

Råkar man töja såpass att vajern faktiskt permanent ändrar längd så krävs väl ny trimning av bara den anledningen, så lite försiktighet

Har man lyckats spänna wiren så hårt, av olika anledningar, att den har fått permanent förlängning, då skulle i alla fall inte jag använda den wiren mera. Den tål nästan ingenting innan den går av nästa gång den belastas till samma gräns.

Kanske inte alla eller ens många känner till det här med elasticitet. Även den starkaste stålstång eller wire går att dra ut som en gummisnodd Fast bara lite jmf med snodden. Sedan återgår båda till sin ursprungslängd. Om man drar för mycket så blir det en bestående sträckning/förlängning av wiren.  Spänner man ytterligare så behövs det allt mindre extra kraft innan wiren går av. Klassiskt draghållfasthetsprov.

Grejen är att området för de spänningar där wiren återgår, dvs har inte plastiskt förändrats, och den spänning, dragkraft, som behövs för att deformera plastiskt, (den återgår inte, blivit längre), det området är ganska litet. På en gummisnodd ganska stort.

Enligt min mening skall det aldrig, aldrig någonsin belastas så det överstiger det elastiska området. Man borde räkna på den spänning, dragkraft, som behövs för det istället för brottgränsen. Så 20% regeln är redan i sig ett antagande, med väl tilltagen säkerhet. Det är lättare att mäta och redovisa brottgränsen!

Min uppfattning är att om en vant,stag, tycks ha blivit längre plötsligt så har förmodligen någonting i båten gett sig. 1 millimeter hit och dit på mastens placering kan bidra till att man måste spänna hårdare eller lösare. Sedan så kippar båten som en sko, öppnar sig midskepps, det påverkar väldigt mycket. Sandvwich däck kan ge efter i allmänhet lite mera, man måste ha tvärförband som drar ihop skrovsidan, i synnerhet när pga vågorna vattnets stryck från sidan försvinner. En del slack på lävant kan ofta tillskrivas detta, i vart fall på mindre båtar, jollar osv. Skorvet vrider sig.

Förr i tiden med rep och inte wire slackade man riggen vid storm för att slippa ryck, samtidigt som man straffade riggen, spände ett rep och drog ihop vanten. Detta för att inte få ryck. Plötsliga belastningar chockhöjer spänningen. Det kan få vad som helst att ge sig.

Jag anser att man skall spänna riggen så hårt att undervanten inte slackar på läsidan så inga snärtar uppstår. Omväxlande böjningar kan få trådarna att gå av. Vik en vanlig järntråd fram och tillbaka så går den av ganska snabbt! Så lävantet skall inte slakna.

Kommentar till att lyfta båten med en vantskruv. Vore det inte för friktionen så går det alldeles utmärkt. Tänk på att en vanlig sk skruvdomkraft, det fanns många sådana till bilarna förr, orkar lyfta rätt duktigt. Många båtklubbar har sådana fortfarande för att räta upp båtarna på slipen/uppställningen.

Så avslutningsvis, man måste genom prov, kallas erfarenhet, precis som många sagt det ovan, lära känna sin egen båt och anpassa efter det. Det  är det som kallas gott sjömanskap i detta fallet. Märker man en förändring från ett år till annat skall man noga undersöka orsaken. Händer det under en seglats är det ett krav. Inget kul med master som faller överbord eller träffar någon,något.

Skön seglats 2011 hälsningar,

Kalman

[toaen 510]

Man behöver ju inte krångla till livet mer än nödvändigt. Det är krångligt nog ändå.

Att mäta riggspänningen är enkelt. Det kan naturligtvis va praktiskt att ha ett märke på vantskruvarna, där rätt inspänning är markerade. Då vet man ju ungefär hur mycket man skall dra. Ännu bättre är nog att med skjutmått  mäta i vantskruven mellan två fasta punkter.

Selden rekomenderar inte att man mäter med tex Wirespänningsmätare - Wajert. Den ger för stor osäkerhet. Däremot tycker Selden´ s att man kan mäta efter att man sträckt upp riggen med tex Wirespänningsmätare - Wajert för att ha som refferens och kontroll för att se så att det inte hänt nåt under säsongen.

Seldens rekomenderar att man använder tumstocksmetoden. Den ger en tillförlitlig mätning på alla wioredimentioner. 19-trådig wire sträker sig likartat oavsett dimetion. 1 mm töjning innebär 5% av wirens brotthålfasthet per två meter.

Jag brukar använda två tvåmeters tumstockar. En sätter jag på ett av toppvanten. En sätter jag på akterstaget. Hr en beskrivning med bilder på min blogg. Länkarna i mitt inlägg ovan blev lite röriga, så jag ger den igen.

thallatha.blogspot.com/2010/04/mast-riggtrim-hos-sxk.html

Beskrivningen i text är så här.


2 meters tunstock gärna två stycken.
Tape.Skjutmått.

 

 

 

När masten står som den skall i längs och sidled och vant och stag har skruvats åt för hand, ställer du en tvåmeters tumstock på det ena toppvantets ändstycke. Tumstocken tejpas fast i överkanten. Jag brukar  lägga en tape runt vantet en meter upp, vända på tejprullen  och lägga ett varv med den klisterfria sidan mot tumstocken så att den inte fastnar. Tejpar man bara fast tumstocken i överkant är det lite svårt att få den att hänga kvar. Sen spänner jag toppvanten växelvis, lika många varv på vart vant, tills avståndet mellan ändstycket och tumstocken blir 3 mm. Då är toppvantet spänt till 15% av sin brotthålfasthet, vilket gäller för Mastheadriggar. 1 mm motsvarar 5% på 19-trådig vajer, oavsett tjocklek.
 

När det gäller förstaget, som skall spännas 20% av sin brotthållfasthet, är det ju lite svårare om man har rulle med förstagprofil, viket de flesta har idag. Då får man mäta på akterstaget. Jag brukar låta tumstocken på toppvantet sitta kvar tills jag är helt klar och sätta en annan tumstock på akterstaget på liknande sätt. Eftersom vinkeln på förstag och akterstag är olika räcker det att spänna 15% av brotthålfastheten i akterstaget på normala båtar. Vid vissa tillfällen tex på kryss, vill man ha förstaget ännu hårdare spänt - upp till 40% av brotthållfastheten. Den högre spänningen fixar man med en akterstagssträckare.

 

Bilderna kom med när jag klistarde i texten. Får se om det funkar när jag publicerar inlägget.

Edit Några bilder blev det inte men väl länkar till bilderna.

 

tommy

Senast ändrad av toaen | 06 januari 2011 | 12:51

[Thomas-1 311]

Toaen:
Tommy, jag tror vi är överens. Förenkla så mycket som möjligt men inte mer än så.

Du citerar mig ovan i ett inlägg som gäller om det ens är möjligt att dra av 6 mm:s vajrar med 40-50 cm långa skiftnycklar, vilket jag faktiskt tror att det kan vara genom min något trassliga beräkning ovan.
Längre upp i tråden har jag ett beskrivande inlägg om hur jag mer eller mindre rationaliserat bort den årliga riggtrimningen, detta under antagandet att ifall man måttmässigt sätter tillbaks masten med exakt samma vantskruvs-mått etc som då masten togs ner så blir också trimmet hyfsat detsamma. Lite fusk - det medges - och min enkla kontrollmetod* (dra med långfingrarna etc) kan nog då ge en påtaglig fingervisning (ha ha) utifall att nåt har gått snett. Mäter alltså också måttet inuti vantskruven noga med skjutmått, så som du beskriver.
Men ursprungligen gjorde alltså jag också töjmätning med tumstock, som du och selden beskriver. Numera bevarar jag sas bara denna omständliga inställning år efter år genom noggran måttning.

Har f.ö. en 7/8-delsrigg (snarare 6,5/8) så häckstagets - och därmed förstagsrullens - anspänning reglerar jag med häcksträckare efter stundens behov.

Kalman: Mycket klokt inlägg vad jag begriper, vajrarna bör bytas ifall de ändrat längd inser jag fullt ut nu. Snärtar undvikas genom ordentlig anspänning, om möjligt. Dvs det kanske inte alltid är möjligt att undvika helt - tex vid extremsituationer enligt min figur högre upp i tråden där båten ramlar rakt emot en tilltagande vindpust. Värst blir det väl f.ö. om storen är kraftigt revad, undervanten får då ta oproportionellt mycket stryk. Enstaka snärtar får nog accepteras pga att mastkrökningen annars blir för stor vid tillräcklig vajerspänning. Men som du påpekar är ju snärtandet också en fråga om slitage, enstaka snärtar kan nog klaras och får av nödtvång accepteras.
Har alltså haft framgång med min fuskmetod, men så har jag också en irriterande ek-maststötta mitt under masten och kanske en i övrigt extra stabilt byggd båt? Det funkar mao väl, inget årligt riggtrim behövs för mina rätt enkla behov, allt är sas sig likt år från år.     

*) I själva verket utelämnar jag oftast tumstocken också, drar bara med långfingerlederna och gör en hastig kalkyl över hur pass ont det gör (dragkrafts-estimering) vid draget och längdmätning (också på känn-estimering). Klart fuskigt, men nog bättre än inget test alls?     

Mvh Thomas

[toaen 510]

Thomas-1

Tror inte heller att vi har något större åsiktsskillnader i frågan. Däremot har jag haft mycket frågeställningar genom åren. När man var ung och vacker hade man ingen aning - sedan började man krångla till det hela genom att montera peke och kutterstag.

Och du har helt rätt i ytterligare en  sak - Kalman är en kunnig man.

Passerade köksbordet alldeles nyss. Där låg SXK Väst´ s tidning Västpricken nr 1 - 2011. Har inte sett den tidigare, så den måst ha gömt sig i all reklam som kommer. Frun har nog sorterat.

Den gjorde reklam för två tekniska träffar i ämnet.

Onsdagen 23 februari kl. 18.30 leder Bengt Falkenberg på Albatross Segel AB en träff beträffande riggtrim.

Onsdagen 16 mars kl.18.30 leder Bengt en träff angående segeltrim.

Plats SXK-V kansli Talattagatan 24 Västra Frölunda.

Anmälan tel 031-690069 eller mail vastkustkretsen(snabel-A)sxk.se

www.vastkustkretsen.se/Aktuellt/Arrangemang

Finns säkert liknande arrangemang i flera av de andra kretsarna.

 

tommy

 

Senast ändrad av toaen | 06 januari 2011 | 15:22

[gladius 26]

Hallå!

Som nybörjare jag är läste jag Seldéns utmärkta skrift om hur det ska göras med tumstocksmetoden. På båtmässan såg jag små båtar med tamp och linor som spända maststagen istf vantskruvar. Mycket brydd och förundrad så har jag följd inläggen i forumet. Min novisa bedömning är att låta det sunda förnuftet råda men ha i bakhuvudet att de flesta spänner för löst. Om man spänner så hårt så att något går sönder är det nog bara bra att det pajar just då och inte när det blåser hårt under segling. Alltså är jag numera tillbaka på ruta 1 eller snarare ruta 2 och jag tänker följa Seldén skriftens råd och dåd och göra som det föreslås där såvida inte båten blir skev eller att rufftaket bågnar för mycket.

Men vad jag fortfarande inte fattar är hur hårt akterstaget ska spännas, det verkar på er mer kunniga att akterstaget ska kunna justeras smidigt under segling beroende på vind och typ av segling. Kan någon erfaren kanske ge mig ett tips eller råd i denna fråga?

På en del båtbilden ser jag att akterstaget har någon forma av justering eller spännanordning. På min båt finns inget sådant utan de två akterstagen är direkt fästa i vantaskruvarna.

mvh Thomas (en av många Thomasar i detta forum som det verkar)

[pseudonym 1 167]

Att ha möjligheten att sträcka akterstaget är mer vanligt på partialriggade båtar än mastheadriggade, därmed inte sagt att det inte är lämpligt även på mastheadriggade.

Finns ett flertal varianter på hur man gör detta, antingen med enkel talja skuren (utväxlad) på olika sätt. Eller med hydraulik på större båtar.

[toaen 510]

Vad har du för typ av rigg?

Går förstaget till masttoppen (Masthead) eller sitter det en bit ner på masten (Partial)?

Är din båt en Alacrity 19? - tydligen en så udda båt att ente ens sailguide.com har uppgifter om den.

Har man masthedrigg som jag och många med mig är det ju i praktiken med akterstaget man spänner förstaget.

Har man dessutom rulle är ju där det enda stället man kan mäta riggspänningen enl. tumstocksmetoden. Har du rulle?

Har man då två akterstag så blir det ju svårare igen.

 

Jag har haft två båtar med dubbla akterstag.

Under tiden jag hade den första båten hade jag ingen aning om trimning av riggen, men satte den ganska hårt - tyckte min båtgranne. Båtgrannen hade seglat en allmogebåt i plast - den båten som jag senare har köpt och medans vi var båtgrabnnar en Rånäsjulle.

Den andra båten jag hade med dubbla akterstag riggade jag sista gången våren 2007. Jag kunde en hel del om riggtrim då, men hur jag gjorde för att spänna in akterstagen så att de  blev lagom kommerjag faktiskt inte ihåg. Jag hade förstag och kutterstag - bägge med rulle. Misstänker att jag spände ganska ordenligt fast lite på känn. Det är nog viktigt att bägge akterstagen är lika mycket spännda.

Har man ingen rulle kan man ju mäta på förstaget och på de bägge akterstagen med tre tumstockar. När man fått den anspänning av förstaget som man önskar och bägge akterstagen är ungefär lika spända kan man ju ta ett mått mellan skruvarna i respektive vantskruv och notera det.

Eller sätta ett märke på vantskruvarna som nån gjorde. På min storfrfidra den andra båten med dubbla akterstag, satt det en röd ulltråd i gängorna på var sida om vantskruvens mittdel. Det var ett märke från en tidigare ägare hur hårt vanten skulle spännas. Möjligtvis spände jag till märket och konstaerade att riggen var rätt ok spänd enl tumstocksmetoden på toppvanten och sen lät det bero. Jag är i viss mån lat.

Sen gäller det ju att inte förväxla vantskruvarna om man monterar av dem.

 

När det gäller akterstagsträckare på en båt med dubbla akterstag så är det enkelt att fixa.

Man fäster ett lagom stort block lagom högt i det ena akterstaget. Sätter den lilla schakelsen runt akterstaget och surrar fast så att den inte kan glida upp och ner med tex en tun lina - typ perienlina. Jag bruka lägga ett stort antal halvslag runt akterstaget under., linan lite kors och tvärs run schakelsen och ett stort antal alvslag över. Brukar sen lägga ett lager tesaband www.hjertmans.se/webshop/framesets/siteframe.asp?rubnr=348 över surrninge. Vill man skoja till det lite kan man ju ta grön på stybord och rött på babod. Vill man reta nån gör man tvärt om. Sjäv brukar ja i regel använda vitt.

På det andra akterstaget sätter man fast på liknande sätt ett storskotsblock www.hjertmans.se/webshop/artiklar/artiklar.asp?rubnr=195&artname=

och skär i en lämplig lina emellan blocken. Det blir i princip som ett storskot. Drar man ihop akterstagen får man en ganska bra kraft och kan spänna upp förstaget redigt.

Har för mig att jag sett en mindre och klenare talja avsett för ändamålet nånstans.

har man typ en sån akterstagssträckare behöver man ju inte sträcka upp förstaget så fruktansvärt mycket. Det gör man ju vid behov med akterstagsträckaren.

 

tommy

 

Senast ändrad av toaen | 08 januari 2011 | 14:26