Mina renoveringstips

[IvarN 278]

Hej,

Jag tänkte i enkla ordalag att dela med mig av mina erfarenheter från att renovera en plastsnipa. Det mesta är generella grejor som skulle kunna gälla vilken båt som helst. Anledningen att jag skriver detta är att jag på något sätt vill tacka och ge tillbaka något till det forum som jag fått så mycket information ifrån, förhoppningsvis utan att låta högtravande. Om jag inte haft tillgång till forumet så är det tveksamt om jag kunna göra så pass mycket som jag gjort.

Historien började med att jag hittade en plastsnipa till vettigt pris på Båtnet. Väl på plats så var den första reaktionen att bara åka därifrån, båten var ruggigt sunkig och sliten. Förra ägaren tyckte bättre om att vara på sjön än att stå och skrapa, så när båten började bli alltför dålig så fick den stå i magasin ca 8år. Inte ens den rikliga mängden fågelskit som båten var garnerad med kunde dölja det faktum att i princip allting på båten någon form av renovering. Jag gick ett par varv runt båten och blev ändå rätt så kär i lnjerna, det är en rejält knubbigt snipa (b=3,2m, l=7,5m) med fiskebåtsskrov. Och som de flest som gett sig in i något projekt kunnat konstatera så vet man att där hjärtat tar vid så tar hjärnan semester.

Sagt och gjort, vi enades om ett pris som var bra för båda parter och affären gjordes upp. Efter en tid så hittade jag en åkare som kunde köra upp båten från smålandskusten till Nacka. Om man är ute efter att göra världens klipp så bör man nog undvika båtar som skall helrenoveras, bättre är nog att hitta en helrenoverad (eller nästintill helrenoverad) båt där ägaren bara vill bli av med båten. För egen del så har jag dock väldigt svårt att inte ge mig in med hull och hår i något spännande projekt. Är alternativet att glo på TV och dator så jobbar jag

Innan jag berättar om mina arbeten så vill jag gärna delge följande lärdomar när det gäller renovering:

• Det är mycket dyrare än man tror.
• Det tar mycket längre tid är man tror.
• Man blir duktig på många saker och man lär sig mycket nytt.

En bra strategi är att göra en trovärdig budget och tidsplan och därefter multiplicera med 2 (eller ”pi” som brukar finnas lättillgänglig på miniräknaren). Jag gav mig på rubbet från början, har i nuläget lagt ned ca 300-400 timmar och har en bra bit kvar.

Jag vill även poängtera det faktum att det jag skriver endast är mina erfarenheter.  Jag är total amatör vad gäller båtrenovering, men jag har ett stort intresse och ett rejält driv. Risken/möjligheten är stor att en fackman finner många luckor i mina texter och t o m en del direkta felaktigheter. Se därför det jag skrivit som inspirationskälla och inte facit.

Åtgärd 1, bygga nytt doghouse.

Det gamla doghouset var byggt i målad plyfa med en hel del kassa lösningar, vilket resulterat i att större delen av konstruktionen var helt upprutten. Taket var gjort i polyester/divinycell och var i OK skick.  Jag rev bort rubbet och sparade den gamla strukturen för att ha för att mäta. Dock så var det gamla materialet i så dåligt skicka att jag inte kunde använda dem i någon större utsträckning. Jag passade även på att höja doghouse till ca 2m stöhöjd (är 1,90) eftersom det är skönt med ordentlig plats. Stommen till den nya konstruktionen gjordes i 9mm mahognyplyfa. Jag sågade ur de ”raka” delarna med sticksåg, rutorna användes som mall för ruthålen. När allt var färdigsågat återmonterade jag klabbet och satte på taket.  När jag efterjusterat och sett till att allting passade plockade jag ner allting igen, impregnerade plyfan med polyester, samt plastade plyfan med polyester och glasfiber. 1 lager på insidan och 2 på utsidan. En bra grej är att blanda till lite plast i taget till att man fått till snitsen med att plasta. Kanterna på plyfan för knepiga att plasta samtidigt som de ”stora” sidorna eftersom glasfibern reste sig i hörnen, så jag gjorde det i två etapper. Ett misstag var strategin att plasta ena sidan ena dagen och andra sidan nästa dag. När polyestern härdar så verkar den krympa en smula, så skivorna böjer sig rätt kraftigt. Bara att slänga och använda som mall för nya dito. Tyckte att det funkade bäst att pensla på polyestern och rolla bort bubblorna med aluminiumroller. Inbillar mig att jag behövde rolla mindre på slutet, kan berott på att jag tog rikligare med polyester då jag fått upp vanan. Efter att jag plastat sidorna, kanterna och rutkanterna så monterade jag tillbaka de plastade stommarna. De limmades med Sika mot båten samt skruvades fast mot skrov och tak med rostfri skruv.  Ett bra tips från en kompis var att stroppa fast taket med spännband mot mantåget. Spännbanden gjorde att jag kunde justera diagonalerna i doghouse innan jag fixerade skivorna mot varandra. Det absolut knepigaste med bygget var att mäta upp plyforna. Utan att överdriva spenderade jag två hela arbetsdagar bara på att mäta innan jag kunde börja såga ut dem. I hus (som jag är van vid) är alla ytor plana samt vertikala eller horisontella med räta vinklar däremellan (nästan). På en båt finns inget av ovanstående så allt blir djävulskt knepigt när det gäller att hitta referenser. Rätt vanligt är att styrbords- och babordssidan inte är symmetriska (så var det i alla fall på min båt). Jag skaffade mig ett bra och exakt mätband och mätte alla diagonaler som fanns att få. Till slut fick jag en skaplig bild av vad som gick att lita på.

När jag var nöjd med uppriktningen av sidorna så fixerade jag dem till varandra med tvingar och därefter med glasfiberremsor och polyester.  Jag slipade fram glasfibern i anslutningen mot skrovet och förankrade plyfasidorna med glasfiberremsor mot skrovet.  Det blir otroligt stabilt när konstruktionen kan ta skjuvspänningar. Efter att plasten härdat så spacklade jag med polyester blandat med talk. Även detta är bra att göra i små omgångar tills man fått till snitsen, det är väldigt hårt att slipa så man spar tid på att lägga på lite i flera omgångar. Det går åt väldigt mycket mer talk än man tror, köpte ett litet paket men fick komplettera med en flerkiloshink och ytterligare ett paket. Felbedömde även plaståtgången kraftigt, trodde att det skulle gå åt ca 5kg men det gick åt 25-30kg. Både polyester och talk är mycket billigare att köpa i storpack, det skulle jag gjort från början. Ett bra tips var att köpa en kartong (typ 200 st) engångshandskar. När man blir grisig och kladdig (fibrerna fastnar lätt) så tar man bara av de yttre handskarna och sätter på nya. Mycket smidigt, man slipper gegga ner och får inte polyester på huden vid bytet. Dock är jag inte helt säker på att handskarna verkligen skyddar så bra som de sade i affären, tyckte att det blev märkligt varmt då man fick färdigblandad polyester på handskarna, då slängde jag båda och bytte. Man bör kolla vad som gäller för olika handskar innan man börjar.  

Efter att jag doghouset konstruktionsmässigt var klart så slipade jag allt till snygg finish. Kan varmt rekommendera Sundströms helmask, den skyddar även ögonen. Bra även med engångsoverall, fick slänga kläderna jag använde under, det kliar så man blir sinnessjuk. Sedan lade på ett par lager topcoat  på alla åtkomliga ytor inklusive kanterna mot rutorna. Provade först att lägga på topcoaten med pensel, men det blev rätt kast då penseln gjorde rejäla spår. Bäst resultat fick jag med en smal roller (så att man kommer in i hörn) med hår för fin yta. Man kan inte lägga på särskilt mycket åt gången, så det blev bäst om man lät det första lagret härda en smula och därefter lade på ett par ytterligare. Resultatet blir en topcoat med apelsinhy, men med ”len” yta. Tänkte först att jag skulle slipa topcoaten högblank, men jag har ändrat mig då resultatet är rätt brukssnyggt.Efter detta var det dags att montera in rutorna. Gick skitdåligt innan jag fick ett par bra tips. Efter detta gick det hur galant som helst. Jag gjorde enligt följande:

• Smorde ramarna och listerna med diskmedelslösning.
• Satte in listerna utan rutor.
• Tryckte in ett nedre hörn av rutan i ett nedre hörn av listen.
• Tryckte in rutans nederdel i listens nederdel.
• Lirkade successivt in rutan i listens sidor, nedifrån och upp. Det funkade bra att använda en slö skruvmejsel för att föra in rutan i listen, viktigt är bara att man använder mejseln till att föra undan listen utan att bända mot rutans kant.
  
• Lirkade in rutans överdel i listen. Man får spraya med diskmedelslösning successivt där det kärvar, viktigt att inte listen ”korvar” sig mot rutan.
• Pressade in rikligt med tätningsmedel mellan doghouse och list, samt mellan list och ruta. Man bör ta rikligt så att man vet att det fyller ut ordentligt. Använde den sort som inte härdar förrän efter ett par dagar (och då bara exponerade delar), så det blir rätt grisigt. Går dock bra att få bort med lacknafta.
• Efter detta monterade jag spränglisten. Först med skruvmejsel, vilket medförde en högljudd och ändlös radda svordomar, farligt högt blodtryck och repor i min fina topcoat då skruvmejseln slant. Lånade därefter ett verktyg för montering av spränglist, då gick det på nolltid helt utan incidenter. Verktyget finns även att köpa på båtaffärer, värt vartenda öre.  

Om tid och intresse finns så skall jag försöka skriva vidare om hur det gick att sy dynor och kapell, limma skrovbeklädnad, bygga inredning mm. Båten är inte klar ännu, så det fylls på allt eftersom. Den som hittar felaktigheter i min text är varmt välkommen att påpeka detta så skall jag ändra, förhoppningen är ju att andra skall ha nytta av det som skrivits. 

Mvh Ivar

Senast ändrad av IvarN | 02 augusti 2010 | 21:26

Senast ändrad av IvarN | 02 augusti 2010 | 21:32

[IvarN 278]

...åsså lite bilder. Tyvärr har jag tagit alldeles för lite bilder under renoveringen, man blir rätt fokuserad på själva arbeter. Här en bild på en spännande inlyftning. Båten lyftes in över grannarnas hus, funderade en smula under lyftet på hur jag skulle formulera mig grannarna om lyftfirman tappat ned båten i grannarnas hus...

[IvarN 278]

...åsså lite bilder. Tyvärr har jag tagit alldeles för lite bilder under renoveringen, man blir rätt fokuserad på själva arbeter. Här en bild på en spännande inlyftning. Båten lyftes in över grannarnas hus, funderade en smula under lyftet på hur jag skulle formulera mig grannarna om lyftfirman tappat ned båten i grannarnas hus...

[IvarN 278]

En bild på gamla doghouset. Rätt ruttet som sagt...

[IvarN 278]

De plastade sidorna på plats. Spännbanden på sidorna för att få stadga innan jag satt ihop delarna med varandra.

[IvarN 278]

Färdigt doghuose. Skarvar och anslutningar klara, slipat, topcoatat och rutorna på plats.

[No_jah 437]

Ser ut att vara en trevlig båt, du vet inte vad det är för modell?

Vilket jobb du har lagt ner, fortsäll lägga upp bilder.

[IvarN 278]

Tack och bock!

Det är en Knobben, en rätt bukbred och trevlig snipa. Finns lite fakta att läsa här: http://www.maringuiden.se/forum/;thread=9116&highlight=knobben

Lite mer berättelser/tips:

Åtgärd 2, limma fast skrovbeklädnad.
Den som har högt blodtryck bör tänka sig för innan man ger sig på att limma skrovbekädnad, arbetet har ett par moment som kan orsaka viss frustration. Inledningsvis skulle jag limma fast beklädnad i taket på doghouset. Efter att ha läst instruktionerna på limburken så insåg jag att häftlimning skulle bli det bästa, dvs där man låter limmet torka ett tag så att det fäster bums. Till taket valde jag 1,5mm duk med 5mm skum. Den första lärdomen var att det gick åt hysteriskt mycket lim, då skumgummit drar åt sig en hel del. Limmet lades på med tandad spackel, jag väntade ca 30minuter och tryckte därefter upp duken i taket. Det största misstaget var att försöka göra detta själv. När jag märkte att det gick åt h-e när de delar av duken som jag inte tryckte på släppte och föll ned så försökte jag diskret ropa på hustrun, som dessvärre var inne i huset och gjorde annat. När hon inte hörde (hade båda händerna i taket, så jag kunde inte ringa) så försökte jag successivt höja rösten utan att göra mig till alltför stort åtlöje i grannskapet (jag lät rätt ynklig i mina halvkvävda rop på hjälp). Till slut hörde dottern mina kvidanden och hämtade hustrun som himlade med ögonen åt min totala oförmåga att planera, och hjälpte mig att pressa fast duken. Dessvärre visade sig 30 minuter vara alltför kort tid, stora delar av duken släppte från taket under de kommande dagarna. Efter lite utprovning så visade sig 1 timme vara betydligt bättre torktid, så jag rev ner duken, limmade och tryckte fast ånyo. Denna gång satt det betydligt bättre.

Lärdomar:

• Se till att du har rejält med lim att tillgå om det behövs.
• Var fler än en vid montaget.

Därefter var det dags att limma skrovbeklädnad i ruff. Om blodtrycket var högt vid limningen i doghouset så var detta ingenting mot vad som komma skulle. Den gamla beklädnaden var lyxig brunlila päls a la tysk vuxenfilm från 70-talet.  I taket satt det minst lika lyxig brunrutig plastbeklädnad. När jag inledningsvis lättade på pälsen så såg det snyggt och slätt ut under, men när jag rivit ur rubbet så visade sig skrovsidorna vara allt annat än släta. Av någon anledning så hade man drällt en väldigt massa polyester på insidorna, så någon typ av åtgärd krävdes. Ett alternativ var att limma samma typ av beklädnad som jag valt till taket i doghouset, men jag avstod detta eftersom jag bedömde väven som alltför tunn och känslig att ha på en skrovsida.

Istället valde jag att tillbringa två arbetsdagar med att slipa limrester och plastrinningar. Ett eldorado för de som tycker att arbete i en drygt 30-gradig ruff med härligt glasfiberkli runt kroppen är livet på en pinne. Kan utan att överdriva nämna att jag fler än en gång funderade över tingens ordning samt att detta inte riktigt stämde med min idealiserade bild av båtrenovering i motljus med en pripps blå vid min sida. När jag väl fått insidan jämn och sanerat ut slipdammat så valde jag en 3mm skrovbeklädnad. Fördelen med denna är att den är töjbar och lätt att forma, vilket var bra då mitt plastskrov är klinkbyggt. Även här lät jag limmet torka drygt en timme (det var rätt varmt, man bör prova sig individuellt fram med vad som passar). Jag lade skarvarna omlott och skar längs en stållinjal genom båda lagren av duk. Det gick åt många rakblad (surprice?!), provade först med mattkniv men bytte sedan till vanliga industrirakblad. En hållare till rakbladen är bra om man inte vill att fingertopparna skall se ut som Hasselbackspotatis. Det gick åt mycket mer lim än jag först trott, ca 13kg till ungefär lika många kvadratmeter duk.  Det borde inte gå åt så mycket, lade ut limmet med tandad spackel vilket gör att det blir som spaghettistrån av lim, så det kändes inte som att det kom överdrivet mycket lim. Ett bra tips är att man kan köpa samma limsort i 10-litershinkar på byggvaruhus till betydligt lägre pris än på båtäffärerna.

Att få in de förlimmade våderna i båten utan att fastna på fel ställe och kladda ned allt med lim är ruskigt knivigt. Feta svordomar innan duken kom på plats. I detta moment hade jag turen att få hjälp av hustrun från början, vilket gjorde det hela otroligt mycket lättare. När man väl skall få till anliggningen mot skrovet så får man jobba en hel del, eftersom ytorna inte är tvådimensionellt plana. Jag tyckte att det var bäst att börja fästa någonstans någorlunda i mitten och därefter fästa ut mot kanterna, då kunde man dra lite i duken för att få den att passa.

Jag kan inte påsta att det blev kanonsnyggt, sämst blev skarvarna, men det blev i alla fall väldigt mycket snyggare än tidigare och duken sitter bra. När jag skulle montera den sista våden så märkte jag att jag i min hets att ta lunchpaus lagt på limmet på fel sida av duken. Eftersom limmet torkat in så var det bara att slänga skiten och åka till affärn för att köpa ny duk. Tog drygt en timme till affärn i eftermiddagstrafiken, 45 minuter på att stå och vänta vid deras notoriskt underbemannde disk och därefter drygt en timme hem. Sagt och gjort, skar ut en ny våd, limmade och väntade en timme på att det skulle torka. Efter detta limmade jag och hustrun in våden, det gick rätt smidigt trots att jag var rätt putt över det extra arbetet. När våden väl var på plats frågade hustrun om det verkligen skulle vara så stor nyansskillnad mellan den våd vi nyss limmat fast och resten av duken. Det visade sig att genierna bakom kassan gett mig ljusgrå duk istöllet för off-white (vilket jag bett om och också var det som stod på kvittot). Tillbaka till affärn med lika mycket trafik igen samt ännu högre blodtryck. Jag behövde inte betala för någon av våderna...

Sammantaget så skulle jag nog inte dra mig för att limma duk i en annan båt om jag skulle ge mig in i ett nytt renoveringsprojekt i framtiden. Jag skulle dock köpa rejält med lim från början, lägga lite mer tid på att se till att skarvarna lades där de inte syntes, samt kanske testa lite provbitar med olika torktid för att se vilka som blev bäst.   

[nemtrix 19]

Jag känner igen mig......köpte en båt som jag trodde bara var att fixa iordning lite.....så här 3 år senare har jag nog bytt allt som går att byta.

Att limma väggbeklädnad är något satan har hittat på. Läste här på forumet hur lätt det skulle gå. Bara att sätta upp och knäppa en öl.

Åkte som dig till båttillbehöraffären och fick min första klump i magen när jag såg priset och den andra när jag upptäckte hur mycket det går åt.

Nåväl min förruff gick bra.....eller bättre än akterruffen.

Akterruffen gjorde jag iår när båten låg i sjön. Dessutom ville jag isolera för att bli av med ett envist kluckljud.

Kan bara säga att jag svor på att sänka båten efter första försöket! Nu gjorde jag inte det utan tog nya tag en vecka senare, jag löste det men resultatet av att ligga dubbelvikt i en stickkoj med lim blev att jag fick gå över allt med aceton.

Dessutom fick jag raka både huvudet och armarna eftersom limmet älskar att fasta i hår.

En vecka senare granskar jag den gamla väggbeklädnaden och ser att den har någon sorts färdigklistrad baksida, typ som ett plåster.

Någon som vet vart man köper en sådan??

 

lycka till båtbroder

[IvarN 278]

Hehe, instämmer helt i att Satan måste haft något finger med i spelet då metodiken med att limma skrovbeklädnad tog form. Kul att höra att det finns flera som är inne på samma helrenoveringstema. En trevlig bieffekt som jag märkt med att gå igenom rubbet från för till akter är att man faktiskt lär känna sin båt väldigt väl. Vid det här laget så tror jag inte att det finns en enda kabel eller rör som jag inte vet var den hör till, kommer från eller är på väg.

Edit: Tack för peppningen!

Senast ändrad av IvarN | 15 augusti 2010 | 23:50

[IvarN 278]

Åtgärd 3, sy kapell.

Om blodtrycket var högt vid momentet med att limma skrovbeklädnad, så tror jag faktiskt att det peakade vid kapellsömnaden. Här jag jag bara ett egenligt råd: lej bort jobbet!

Om man nu (precis som jag) tänker att sådär jävla svårt kan det väl inte vara så råder jag till att man är säker på att ens symaskin verkligen klarar att sy flera lager kapellväv. Man bör ha i åtanke att bra kapellväv är rejält hård, man får ta i bara för att sticka en knappnål igenom den. Min symaskin klarade 2-3 lager skapligt, men funkade betydligt sämre vid fler lager. Så greja en rejäl maskin, har man väl påbörjat jobbet så vill man kunna slutföra det med bra resultat.

Det finns rätt mycket bra tips här på forumet för den som vill sy sitt eget kapell, man kan även kolla på www.frewi.se. Tipset med dubbelhäftande tejp funkade dåligt för mig, nålen kletade fast mot tyget och tråden gick av. Har hört att vissa använder häftapparater. Låter smidigt, men jag undrar om det inte blir för stora hål. Jag körde därför med knappnålar. Om man använder knappnålar, se till att sätta dem tätt. Eftersom tyget är så styvt och ytorna är stora så är det risk att man syr snett om det inte är bra fastsatt.

A propos knappnålar; den andra laddningen knappnålar jag köpte var inte lika bra som den första. De kassa nålarna hade den lilla egenheten att plasthuvudet sprack då man tryckte in dem i tyget. Att få nålsändar i fingertopparna är inte skitskönt, att få nålsändar under naglarna ger en ytterligare dimension på smärta. Dessutom blodar man ner kapellet en hel del. Körde därefter in de flesta nålarna med tång, men hoppade över det ett par gånger med känt resultat som följd.

Kapellet bliv inte särsklit estetiskt tilltalande, men såhär långt så verkar det som att det är tätt och bra. Eventuellt kommande kapellarbeten kommer jag dock att lämna bort till fackmän och ägna mig åt roligare renoveringsarbeten.

[IvarN 278]

Det tar rätt stor plats när man syr kapell...

[IvarN 278]

Kände mig missnöjd med passformen på taket, så jag sydde på ett lock. Slapp därmed synliga sömmar i takdelen samt fick en bättre passform.

[IvarN 278]

Före bytet av skrovbeklädnad. Notera hur läckert de brunröda pälsen på skrovsidorna matchar med de lejongula dynorna...

[IvarN 278]

Bild med tillåten storlek denna gång:

[IvarN 278]

Ny skrovbeklädnad i ruff:

[IvarN 278]

Och beklädnad i tak i doghouse:

[IvarN 278]

Åtgärd 4, sy nya dynor.

Till skillnad från att sy kapelläcklet så var arbetet med att sy dynorna riktigt trevligt, jag blev dessutom väldigt nöjd med resultatet. De dynor som skulle göras nya var galondynor i sittbrunn, ryggstöd i galon i sittbrunn samt dynorna i ruffen.

Konstlädret och tyget till ruffdynorna samt stark sytråd köptes på Ohlsson tyger på Sveavägen i Sthlm, blixtlåsen köptes på Erlandssons brygga.

Ryggstöden i sittbrunnen gjorde jag av tunn marinplywood (de är böjda), ljus galon/konstläder samt 50mm skumplast. Jag borrade ut nyckelhål i plyfan, där den större delen av hålet var i hålets nederkan och blev smalare uppåt. Efter detta borrade jag upp skruvhålen in i båten i hålets överdel. Sedan skruvade jag in rostfria skruvar halvvägs in i båten. På så vis kan jag pressa plyfan stora hål över skruvskallarna och därefter pressa hela härligheten nedåt så hålls plyfan fast men är demonterbar. Tror att det finns särsklilda bleck man kan köpa, funkar säkert också jättebra. Jag var nöjd med att få ordentliga ryggstöd utan synliga skruvar, de nya ryggstöden gjordes även dubbelt så höga och tjocka.

Tog loss plyfan från skruvarna, markerade på plyfans konturer på skummet och sågade ut med sticksåg. Det funkar bra att såga skum med sticksåg om man kan förhindra att skummet rör sig med bladet (upp och ned). Limmade fast skummet på plyfan med kontaktlim (hade fått in fin vana efter att limma skrovbeklädnad), det satt som en smäck. Efter detta spändes galonet/konstlädern över hela härligheten och sattes fast med rostfri klammer. Den rostfria klammern är snuskigt dyr, men den räcker å andra sidan hur länge som helst.

Jag pluggade på denna beskrivning om hur man syr dynor: http://www.centica.com/portals/12/PB0409018_020.pdf , och skred därefter till verket.

För dynorna i sittbrunnen så använde jag konstläder till ovandelen och ett markistyg till nederdelen. Jag använde den i länken beskrivna enkla metoden. Den funkar bäst på raka dynor. Gjorde dock först fel vid mallningen och fick slänga ca 2m konstläder eftersom jag tänkt fel på vilken sida som blir synlig. Jag rekommenderar absolut att man inte stressar sig igenom detta arbete, räkna med att det tar en rejäl stund (minst dubbelt så lång tid som man trott). Lite bra musik och ett glas med bra whiskey gör det hela väldigt trevligt. Tag även gärna regelbundna pauser för att tänka igenom att man gör rätt, det är inte särskilt svårt att ta misste på vilken sida som kommer upp eller ner, till höger eller till vänster.

Det trevliga med att sy dynor är att det (till skillnad från kapellsömnaden) inte gör särskilt mycket om det blir fel. En dold söm som måste sprättas och sys om är bara bra erfarenhet, är sömmen synlig eller om det blev något generalfel så är det inte hela världen att man får slänga en bit tyg och göra om.

För dynorna i ruffen så valde jag den avancerade metoden i länken ovan, vilket är ett måste dynorna är svängda (t ex längs skrovet) i såväl djup- som längsled. Tycker dock att den var rätt lätt att jobba efter, bara att ta det lugnt och göra regelbundna pauskoller för att se till att man tänkt rätt.

Till skillnad från rekommendationerna i länken valde jag att sy blixtlåset längs en kortsida istället för i bottnen. Jag valde blixtlås som var längre än kortsidorna, på så sätt var det väldigt mycket enklare att montera in skummet i det färdigsydda tyget. Blictlåsen placerades så att de inte syns när dynorna ligger på plats.

Jag valde ett enfärgat tyg till dynorna i ruffen, mest för att det var snyggt men även för att slippa mönsterpassa. Man bör dock ha i åtanke att vissa tyger har ränder i strukturen även om de är enfärgade, vilket man bör tänka på vid tillskärningen. Ser man ränderna ur olika vinklar så kan det se ut som att dynorna har olika färg.

Så för den som är intresserad av att få nya dynor till en billig peng så kan jag varmt rekommendera detta. För mig som inte sytt något sedan syslöjden i skolan (25 år sedan) så var det dessutom rätt roligt att bli duktig på att sy. Tror att jag faktiskt skulle kunna klä om vår soffa när man tröttnat på det gamla tyget, tack vare det jag lärt mig under arbetet med att sy dynor.

Sammanfattningsvis lite råd:

• Köp rejält med extra tyg. Gör du fel så är det skönt att kunna ta en ny och snygg bit istället för att använde en som är delvis förstörd. Om barnen (eller man själv) skulle råka kvadda en dyna i framtiden så är det lätt att sy en ny.
• Välj ett bra tyg som du känner dig nöjd med till 100%. Jag var själv nära att ta ta första bästa tyg vid flera tillfällen (man tröttnar rätt snabbt) på att springa och leta efter tyg i olika tygaffärer), men hittade tillslut de tyg jag sökte. Inte kul att sitta och jobba med något som från början är dömt att ge ett halvdant resultat.  
• Gör pauser och tänk regelbundet igenom vid tillskärning, fästning och sömnad hur bitarna är och skall bli orienterade.
• Stressa inte. Gör detta när du har tid och ro, se det som en trevlig utbildning som du dessutom får ut något bra av.  

[IvarN 278]

Här kommer ett par uppdateringar om vad som hänt i båten på sistone. Eftersom båten inte blev klar till sommarsemestern så fick jag gott om tid att fixa till en massa annat smått och gott. Tyvärr kan man inte göra så mycket som man vill när det är kallt, men man kan ju exempelvis ge sig på att plocka ur motorn. Så här såg den ut när den satt på plats i somras:

[IvarN 278]

...och såhär när den kom upp på durken. Lärdomen här blev väl att inte stressa och att demontera så mycket som möjligt som sticker ut. Använde en enkel motorlyft från Biltema, det gick lugnt och snyggt och funkade riktigt bra. Nästa steg blir att få iväg motorn på översyn, skall bli intressant att få veta om den är värd att bygga vidare på.

Senast ändrad av IvarN | 07 december 2010 | 19:41

[IvarN 278]

Passade även på att lägga topcoat i kölsvinet, det var tidigare obehandlat. Tycker numera att det är rätt trevligt att jobba med topcoat efter en viss inkörningsperiod. Viktigt att acetontvätta, slipa och acetontvätta igen. Kommer inte att slipa denna yta eftersom topcoaten efter applicering blir väldigt blank och skitavvisande, om än en smula rulig, samt att den normalt inte syns. Före läggning av topcoat:

[nemtrix 19]

Gott jobbat!

Jag var ute idag och skottade av min älskling! Såg lite dystert ut med 1dm snö på presseningen.

Just nu känner jag att det är lite för kallt men till våren ska jag dra färdigt min el och komplettera upp med en Pc som ska innehålla navigation och TV.

[IvarN 278]

Jo, visst fan är det kallt. Finns dock en del fördelar med att meka på vintern:

* Man får alltid bra hjälp i båtbutikerna eftersom man är ensam där, undantaget personalen.

* Det finns bra och trevliga reor på allt möjligt, vilket är bra eftersom man behöver i princip allt som finns i en båt.

* Man slipper titta på tv...

Såhär blev i alla fall topcoaten i ruffen:

 

Senast ändrad av IvarN | 19 februari 2011 | 20:45

[IvarN 278]

Nästa projekt blev att bygga en nödrorkult, som en liten backup till rattstyrningen. Dock visade muttern till hjärtstocken tydliga spår på läckage:

[IvarN 278]

Blev till att blästra av muttern, ut med det gamla talgbandet och in med nytt. Smorde även upp med locherpasta.

[IvarN 278]

Dags att passa in förlängaren till nödroderkulten. Har använt ett vanligt vattenledningsrör, som svetsas mot den befintliga hävarmen. Alltid lite klurigt att få till alla mått. Dessutom en intressant utmaning att krypa ner genom en lucka i aktertoften, ändra riktning 90 grader och därefter rotera 180 grader  så att man har ryggen mot durken. Ännu svårare att komma ut, blir knappast lättare av man är 190cm och väger runt 100 pannor, men man börjar få till snitsen.

[IvarN 278]

När man ändå var på plats så passade jag på att byta ut den rostiga avgasklämman till värmaren ...

[IvarN 278]

...till en ny och svindyr klämma, denna gång i rostfritt. Kapade bort en stump av den gamla slangen, så jag hoppas på god täthet.

 

[IvarN 278]

Efter lite svetsjobb, blästring och lackering var delarna färdiga.

[IvarN 278]

Slutligen på plats. Tanken är att denna del rör sig under akterdäcket bakom aktertoften. Vill man så kan man sticka in handen och styra direkt, annars så skall jag ha ett förlängningsrör med skarvmufff som man kan gänga på för att få ut rorkulten i sittbrunnen.

Och ja, änden krockade med plyfan till vänster i bild. Lite för långt avstånd mellan vertikala och horisontella delen gjorde att den horisontella delen vinklades ned mer än avsett. Dock snabbt åtgärdat med en pigg sticksåg och glatt vidare till nästa utmaning.