Hård sjö och fritidsbåt.

[RikardE 265]

Många skriver att dom får vind/vågor från sidan eller snett framifrån..

Varför skall folk alltid ta kortaste vägen?

Jag var ute vid Nassa för någon vecka sedan när det blåste upp ordentligt. Skulle in mot fastlandet. Åkte snett över fjärden (längre tid på öppet vatten) fick finden i aktern och kunde hålla normal marschfart.

Korsade en båt som körde kortaste vägen - rakt över, men fick vinden i sidan, dom så inte ut att ha en bekväm färd..

 

Kortaste vägen är inte alltid den bästa..

[666D3 64]

Jag kan bara instämma. Vi åkte för någon vecka sedan från Östra Stendörren till Stavsnäs i rätt kraftig medsjö (grön rutt) och det var inga problem alls att ligga i planing men jag insåg att samma väg hem inte var så smart så därför gick vi längre ut i skärgården hem ( röd rutt) och undvek både Nämdöfjärden och Jungfrufjärden. En längre sträcka men ingen sjö alls. Jag tror inte förbrukningen blev så mycket högre då vi kunde ligga i marchfart och vi fick dessutom uppleva kanalen söder om Runmarö 

[jeensa 0]

Med Targa 33án så åker man lugnt/mjukt upp till ca 9-10m/s beroende på vindriktning samt naturligtvis våghöjd vid norm marchfarten 26-27 knop. Friskar det i mer än ca 10m/s så behöver man trycka/trimma ner fören samt öka farten till 32-33 så båten får ett planare/rakare  gångläge, då minskar de hårda smällarna en hel del.

 

mvh jens

[forum 0]

kan bara instämma varför åka kortaste vägen ? jag slutar åka när våg höjden blir två meter framtills dess fortsätter jag. handlar mest om att planera sjövägen efter situationen.

Senast ändrad av forum | 01 augusti 2010 | 19:17

[Tompamannen 0]

Det beror lite på vad för båt jag åker i, och vilka som ska med. Nu för tiden, med gnällig tant och småbarn så går gränsen vid 6-7m/s. Blåser det mer än så är det inte behagligt att vistas på sjön även om man sitter på akterdäck på en Danmarksfärja, tycker jag. När jag sjösatte förra året så blåste det 11-12m/s. I och med att det var premiär med ny båt så kändes det lite tråkigt att åka 100m från sjösättningsrampen till båtplatsen, så jag gick ut utanför vågbrytaren i hamnen, detta var inte populärt hos 4 årige sonen. Jag körde bara i 5-6 knop då motorn inte var inkörd men när båten gick upp på vågtoppen och in i nästa våg så sköljde vattnet över fören och på rutorna så lillkillen blev livrädd och började gråta. För att inte pojken skulle bli helt förstörd så vände jag naturligtvis direkt. Ska tillägga att vinden och sjön låg åt det hållet att om ett eventuellt motorstopp skulle inträffa så skulle båten driva 200m in på en långgrund sandbank. Under andra omständigheter så skulle jag naturligtvis inte komma på tanken att åka annat än direkt till båtplatsen.

När man var yngre så var dock läget helt annorlunda. När jag var 9-10 år och seglade optimist så upplevde jag det som skittråkigt om det inte blåste minst 6-7m/s. Man ville ju kränga lite, annars var det inget skoj. När jag var 15-16 seglade jag över Rivöfjorden (inloppet till Gbg) i en Stortriss i 15m/s, det var en upplevelse, dock var jag aldrig rädd.

Så jag upplever det som att i en motorbåt så ligger gränsen lite lägre än i en segelbåt i vilket väder man ger sig ut i. I en motorbåt där det börjar skvalpa så skiten i tanken lossnar och sätter igen filtren så motorn stannar har man inte så många livlinor att ta till. I en segelbåt så brukar man ju bara reva lite segel så funkar det. Och blåser seglen sönder eller riggen eller dess vajrar pajar så har man oftast en motor att ta till.