Rädslan inombords

[jorgan 1]

Hej,

 

vet inte var jag ska börja riktigt. Har haft olika segelbåtar i ett tiotal år nu, med utombordsmotorer. Jag har aldrig blivit särskilt kunnig på motorbiten, mitt fokus ligger på seglingen och i att uppleva kust och hav.

I takt med växande familjeplaner känns det naturligt att börja titta efter större båt. (Har H-båt idag och letar efter 70- 80-tals båt typ Scampi, helst med nyare motor.) Bytet till större båt innebär med största sannolikhet ett skifte från utombordare till inombordare, och det är här jag börjar bli orolig. Jag blir stressad över tanken på att segla runt med en dieselklump som, ifall den skär ihop och måste bytas, skulle bli till en kostnad kanske motsvarande halva båtens värde. Jag har gått båtmekanikerkurs och lär mig så gott det går kring skötseln av motorer. Men även om jag sköter motorn efter konstens alla regler har jag svårt att komma över rädslan över att nån typ av spricka/ dieseldjur/ läckage/ överhettning/ rost etc ska göra motorn obrukbar och gräva ett enormt hål i seglingsbudgeten.

Undrar om andra känner av samma oro?

Hur hanterar ni den?

/ Jörgen

 

[Gäst Matrix]

Jag själv känner inte den oron för motorer då jag arbetar som lastbilschaufför och sitter på en motor hela dagarna, men kan förstå känslan om det skulle fallera. Vi som seglar har väl egentligen inget att oroa oss för, vi har ju alltid möjligheten att segla till bryggan. Det är värre för okunniga nya motorbåtsägare som inte har en susning om vad de håller på med.

Varken när det gäller navigering eller handhavande av båt/motor. Ser man på räddningsstatistiken är det övervägande motorbåtshaverister som sjöräddningen tar hand om och bogserar in till land. Borde man inte ha större kunskaper innan man ger sig ut med undermålig/bristfällig utrustning?

[oceancruise 0]

 

Känner samma sak.. men jag försöker tänka att i värsta fall får man väl hänga på en utombordare, inte kul men det funkar ju på mindre båtar.. Sedan finns det ju alltid reservdelar alternativt bättre begagnade motorer som inte kostar skjortan.. har själv en md5 vilket är en fördel när det är en såpass vanlig modell. Samma oro kan man ju känna för bilens motor också man kan ju gå omkring och oroa sig för allt, förtar ju liksom nöjet...

[toaen 510]

Jag saknar nog den förmågan att oroa mig såna saker som kan tänkas gå söder.

Är till skillnad från Matrix helt okunnig (ja i varje fall nästan) när det gäller motorer, beroende  på ointresse. Lite grann av den anledningen är jag och mina motorer ofta inte överens. Jag har på ca 45 år seglat hem fler gånger pga krånglande motor än pga att jag brutit masten.

Sen är det ju så att köper man en gammal båt från 70-talet så har motorn sett sina bästa dagar. En segelbåtsmotor sliter man inte ut - den rostar sönder - om det inte är sötvattenskylning. Det är ju något som man får ta med i beräkningen om man köper en sån båt.

Om man känner oro, på gränsen till rädsla, så är det ju något i ens inre människa, som man kanske behöver få hjälp att justera. Då är det med all sannolikhet så att man känner oro och rädsla för en massa andra saker som tänkbart, möjligen, evntuellt, kanske, kan intäffa.

Jag har brutit mast två gånger, men jag oroar mig inte för att det skall ske igen. Däremot försöker jag, efter bästa förmåga, se till att allt med riggen är ok, kanske inte pedantiskt, men så gott jag kan. Om det händer igen har jag en viss uppfattning om vad jag skall göra och har utrustning för det - bultsax.

Trots att jag haft en hel del krångel med mina motorer under 45 år och dessutom en motor skurit för mig under färd, så oroar jag mig inte för det. Man måste naturligtvis kolla oljan, Kolla och byta impeller med en viss regelbundenhet (vart 4-5 år ) Se till att vi har dieselolja på tanken. Kolla så att det inte är för mycket vatten på tanken, eventuellt rengöra tanken, åtminstone om man köper en annan gamal båt. Jag skulle gjort det senaste ifjol. Måste få gjort det i sommar, annars får det bli nån gång i framtiden. Sen har vi seglare en fördel fram motorbåtsfolket. Vi kan segla.

Jag har seglat med innombordmotor sen början av 1970-talet, bortsett från två veckor  år 2000. Lånade en Albin Express med aktersnurra. Helt fantastisk att segla. Ett elände att manövrera för motor.

Har haft ett par aktersnurror till småbåtar. Min åsikt om aktersnurror är att det finns bara två fördelar med dem. Det är de två  bultarna som de sitter fast  på akterspegel med. När de krånglar och man tröttnat kan man bara lossa bultarna, se sig om så ingen ser en och ge snurran en liten knuff akteröver - så är man av med det problemet. Det kanske finns en fördel till - man seglar mer.

En krånglande innombordsmotor på 250 kg som dessutom sitter trångt i en segelbåt, är betydigt svårare att lyfta ut. Jag är i det närmaste specialist på det senare. Jag skulle dock aldrig kunna tänka mig att segla utan en innombordsmotor - även om den skulle va gammal och dålig.

 

tommy

 

[mariatherese 0]

Jörgen, jag förstår din poäng! På små båtar tycker jag faktiskt att utombordare är alldeles ypperligt. Det är ju tokigt att ha en endaste detalj i en båt som om den går sönder måste bytas ut mot en ny som överstiger båtens värde.

Om man köper en begagnad båt med en gammal inombordare så får man nog se till att man har kapital att byta ut den om man måste. Gamla motorer kan gå sönder bortom all räddning och då måste det finnas medel att ersätta den med. Att klara sig helt utan motor en hel sommar finns inte på min karta iallafall.

Kan det finnas någon lösning där det går att hänga på en utombordare om inombordaren ger upp? Dvs, man kan skjuta upp inköpet av ny järngenua tills det finns plats i budgeten?

[Eilean 3]

Betänk, nästan 100% av alla segelbåtar över låt säga 8 m har inombordsdieslar. De kan vara 30 dagar gamla. Eller 30 år. Och väldigt få (nästan inga?) av dessa tusentals och åter tusentals båtägare ger uttryck för samma ångest som du visar.

Varför? Jo, för att marindieslar är ett oerhört driftsäkert och tåligt släkte av maskiner. Om man utgår ifrån att motorn i grunden är frisk så går den länge, länge under förutsättning att den får litet grundläggande omvårdnad som i huvudsak består i rent bränsle och ren smörjolja och litet ompysslande med instruktionsboken i näven,  smörjkannan, oljespray, vinterkonservering och vänliga ord.
Och skulle någonting hända är det sällan ett tvärras utan symptomen smyger sig på som startsvårigheter vid kyla och ökande oljeförbrukning. Oftast finns det gott om tid att ställa rätt diagnos och finna en genomtänkt och god lösning på problemen. 

Motorer kan repareras eller köpas begagnade och totalrenoveras till långt lägre summor än vad en nyinstallation kostar.

[Riro 115]

Försök att väga in fördelarna med en inombordare som oftast har en större driftsäkerhet än en utombordare. Du slipper dessutom ha en snurra som vid sjögång (när den kanske som bäst behövs) har propellern lika mycket ovanför som under vattenytan.

Du har ju rätt i att en innombordare kan vara 1/3 till 1/2 värdet av båten så jag tycker man därför ska vikta motorns kondition på detta sätt vid båtköp. En diesel med sötvattenskylning som servats (byte olja, filter, impeller, offeranod etc,) är ju nästintill outslitlig. Sitter den dessutom i en segelbåt så har den oftast inte så många gångtimmar per år. Du har ju dessutom varningslampor för oljetryck, överhettning etc. så du har en chans att stanna motorn innan något katastrofalt händer, detta saknas ju helt på de flesta utombordare. Det ska ju vara ett rätt drastiskt haveri om hela motorn måste bytas, det görs ju mest när man tycker att motorn börjar bli så allmänt sliten att det inte är värt att kosta på den reparationer längre.

Håller med dig om att man har en segelbåt för att segla och att motorn endast är ett komplement. Då du gått båtmekanikerkurs så tror jag att du vet mer om motorer än de flesta segelbåtsägare och kan använda det både vid bedömning av en motors kondition vid inköp, och vid underhåll av motorn. Jag köpte själv för första gången en segelbåt med innombordare förra sommaren. Var lite nojig i början och satt och lyssnade hela tiden om motorn inte lät lite konstig. Har slutat med det nu och njuter istället av dieselns trygga dunk istället för att ha en tjutande utombordare på aktern. Har konstaterat att det är oändligt mycket mindre risk att båtmotorn rasar än att motorn i bilen gör det, och det går jag ju inte och oroar mig för dagligen.

/Robin

 

[cerber0s 1]

Jag kan känna igen mig i det du säger. Knepet är att acceptera haverierna. Saker kommer att gå sönder, både små och stora, somliga förr och somliga senare och det finns inget att göra åt det annat än att byta i förebyggande syfte och det är både praktiskt och ekonomiskt ogenomförart för de flesta av oss.

Det ska ganska mycket till innan du tar död på en dieselmotor. Lär dig att lufta av, byt olja, filter, anoder, impeller och se till att du har bra diesel i tankarna. Även om du gör allt detta så kommer den att stanna för dig någon gång. Åter igen, lär dig lufta av En begagnad diesel är inte så dy och kan gå i många år. Det besvärliga är att byta.

Träna så att du känner dig bekväm med att segla båten. Gå med i SSRS. Skaffa bra ankringsgrejor och var beredd att nödankra. Gör du ovanstående så kommer du känna dig lugnare eftersom du vet att du har en reservplan om motorn inte vill vara med.

Ha extra diesel i en dunk. Flera gånger har jag haft igensatta bränsleledningar och fått dra en slang direkt från motorn ner i reservdunken. Är man snabb och stoppar motorn när den börjar hacka så behöver man inte ens lufta av.

Ta det med ro och välkomna Murphey ombord, han följer med oavsett om du vill eller inte och tillvaron blir trevligare om ni lär er leva med varandra.

 

[jorgan 1]

Kanske nojar jag lite väl mycket i onödan, som flera av er är inne på. Är bara inte van att bli beroende av en pryl som - ifall den kajkar ihop - blir till en så stor utgift. (Har ingen bil.) Känns lite som att det skulle kosta 100 tkr den dagen som frysen ger upp. Men visst - livet är fullt av risker, och oftast ägnar jag dem inte den här typen av oro. Tack, flera av er, för lugnande ord. Tror att jag bara behöver vänja mig vid tanken på en inutimotor och kolla av lite hur andra som, liksom jag, känner mer lust för segling än för motorer hur ni känner/ tänker/ agerar/ resonerar kring detta.

[Thomas-1 311]

Oj, ett hett ämne ...

Säkerhetsmässigt är nog segelbåt suveränt, ifall skepparen är van. I busväder närmar man sig inte en läkust utan en genomtänkt plan med helst flera motor-oberoende reservmöjligheter etc.

Bekvämlighetsmässigt är nog trots allt en diesel suverän, den är slitstark och kan nog vanligvis ta en hem i tid ända ifrån långtbortistan, ifall motvinden skulle envisas ordentligt på semesterturens andra hälft. Man kan kanske lättare våga sig lite längre bort till nya intressanta farvatten än annars, med denna reservmöjlighet tänker jag mig?

Ekonomiskt är väl dieselmotorns andrahandsvärde högt, och ifall den inte rasar alldeles så kan man nog få igen det mesta av den initiala merkostnaden.
Så oron för ras kan jag gott begripa, trots - eller kanske på grund av - att jag själv har en fjuttig och egentligen rätt opålitlig billig bensin-inombordare som verkar hämtad ur ett historiskt museum. Men fördelen med att ha samma motor år efter år, är väl annars att man lär känna varje detalj tills man näranog kan reparera den i sömnen. Ifall tid och intresse räcker så långt, naturligtvis.

INNOVASION ...?
I just fallet begränsad semesterlängd och långa kust-/ kustnära seglingar, funderar jag på en liten innovasions-möjlighet; Standardiserade hyr-utombordare inklusive fäste för att kunna ta sig hem utan att alls egentligen sabba semestern.

Alltså att varje båt, oavsett typ, skulle kunna ha ett fast monterat fäste för själva motorfästet.

En liten kraftig - men relativt lätt - platta av typen slide on där det standardiserade inställbara hyr-motorfästet inkl motor sen lätt kunde anslutas??
Dubblerade hängslen och livremmar är nog egentligen aldrig fel på sjön. Men är det möjligt?

/ Thomas