En nybliven båtägares dagbok

[tomasha 0]

Vi hade bestämt oss för att köpa en båt, efter några månaders lusläsning av båtannonser, diskussioner med både mer och mindre seriösa säljare, provkörning av en billig och bra båt som det var osäkert om vi skulle komma iland med så dök det upp ett objekt som verkade vara ett bra alternativ.

 

Båten var enligt ägaren välskött och motorn var så gott som ny. Det fanns tom dokumentation på vad som gjorts åt den och vilka de tidigare ägarna var. Verkade mycket bra, men det var en liten nackdel. Båten fanns på Muskö 80km söder om Stockholm, vilket betyder en bilresa på 400km och båtresa tur - retur Åbo/Stockholm (eftersom vi i Harrström bor på finska västkusten).

 

Efter lite tvekande och många diskussioner med ägaren bestämde vi oss i alla fall för att det var värt besvärat att åka och titta, vi kan ju räkna det som en lite semestertripp tänkte vi och for iväg.

 

Frugan och yngsta sonen stannade kvar i Stockholm och shoppade medan jag åkte ut och träffade båtägaren på Muskö.

 

Efter att ha klängt upp och ner i båten och inspekterat den i två timmar kom jag fram till att det nog var ett bra köp och slog till. Killen som sålde var mycket hjälpsam och hade dokumentation och kvitton från det han gjort själv och lite från vad tidigare ägare gjort. Den verkade vara mycket bra skött.

 

Sagt och gjort, vi skakade hand och kopplade på släpet och så bar det iväg. Trodde jag, vagn helvetet hade ju stått parkerat i över ett år och sjunkit ner i gräsmattan så pass att den var omöjlig att få loss. Nåja, efter en halvtimmes grävande och knuffande så kom hela ekipaget loss i alla fall.

 

Glad i hågen körde man iväg, dock något försenad så jag tänkte det är nog bäst man tar motorvägen i alla fall fast det är lite olagligt att köra med en 30 vagn på motorväg. Körde några kilometer och stannade för att kolla att allt satt fast, märkte att hjullagren på den främre hjulaxeln var lite varma så jag släppte ut lite luft ur däcken för att få jämnare tryck på axlarna.

 

Fortsatte i ca 70kmh och svängde ut på motorvägen, allt gick bra och efter ca 40km slutade tom hjullagret på släpet som fört lite oljud att låta så allt var frid och fröjd.

 

När det var ca 20km kvar till Stockholm kom helt plötsligt ett hjul rullande !! jag titta bak och märkte att det var ett från mitt släp. Det var tydligen därför lagret slutat föra oljud, det var helt enkelt borta. Som tur var så klarade det andra hjulet på samma sida tyngden så jag fortsatte en bit och plockade upp hjulet som lossnat (efter en del knytnävar från diverse volvo ägare som tyckte det var olämpligt att kuta runt på motorvägen).

 

Nu började det bli lite spännande, jag svängde av motorvägen så fort som möjligt och stannade för att programmera GPS'en. Jag slog in att jag skulle till viking terminalen och undvika motorvägar. Så bar det av igen, sakta, sakta.

 

Genom diverse villaområden och andra smågator där man normalt skulle ta det försiktigt med cykel. Det var nog rätt många grillare som brände vid köttet när de stod och gapade över det 10m långa 3m höga ekipaget som kom glidande längs deras väg.

 

Efter en del precisionskörning och betydligt fler knytnävar så kom jag faktiskt fram till terminalen och ombord på båten

 

Men, med en oregistrerad båtvagn utan bromsar som saknar ett hjul vågade jag inte köra upp från Åbo. Nu står ekipaget på Silja lines bevakade parkering i Åbo med en parkeringsbiljett innanför vindrutan (två meter upp) i väntan på reservdelar till vagnen.

 

Lite osäker på om man vågar köra upp eller inte, kan ju tänkas att det blir en rätt dyr resa om man skulle bli kollad.

 

Nåja, på något vis skall jag nog få upp den.

 

 

 

 

Del två:

 

Jag beslutade mig för att försöka få upp båten på en långtradare för att undvika fler missöden. Nu visade det sig inte vara fullt så enkelt eftersom ekipaget var för högt att ta på en vanlig långtradare och dessutom krävdes en kran för att få det lastat. Att hyra en kran bara för att lasta båten blev åt helvete för dyrt så det var uteslutet.

 

Efter en hel del telefonsamtal till diverse speditörer som frenetiskt gnuggade händerna när de hörde om projektet så löste sig transportproblemet. Jag hittade en speditör som hade en redig kran på bilen och en lavett som han kunde transportera allt på utan att det blev för högt.

 

Nu är ekipaget äntligen hemma så nu återstår bara att rensa ur alla löv som samlats under det år den stått på land.

Senast ändrad av tomasha | 18 mars 2010 | 16:11

[Gaidin 298]

Härligt att höra att du fick hem båten, nu har du det gottaste kvar; titta igenom allting, lära känna alla små utrymmen, förbereda allt för havet, sedan sjösättning.

Efter det kommer det nya utmaningar innan man lär sig alla detaljer. Glömda ventiler, öppna eller stängda, soppatorsk, första kulingen o s v. Det är härliga tider, glöm inte bort att njuta mellan ögonblicken då du rynkar på ögonbrynen. Allt har sin charm.

Välkommen till båtägarnas glada skara!

[toaen 510]

Jag får säga som Gaidin, något omskrivet.

Välkommen till båtdårarnas glada skara. Antingen blir du gripen av båtar och sjölivet, eller så är du så förståndig att du avvecklar snarats. Båtägande är en av de farligaste åkommorna man kan ådra sig. För de som drabbas riktigt hår blir sjukdomen kronisk och obotlig. Dessvärre är båtägandet och sjölivet oerhört intresant och berikande. Dessvärre är det inte gratis.

Hade jag spart alla de slantar som jag lagt ner på båtar, hade jag varit en rik man - på pengar. Nu är jag i stället, efter mer än 45 år - rik på upplevelser.

lycka till med båtlivet

 

tommy

 

 

[ciaraud 31]

Påminner mig om mitt första båtköp där jag med en skruttig gammal Amazon försökte dra hem en Stortriss på en obromsad varvskärra.

Inte kunde jag hålla 30km/h i 10 mil och redan efter 2,5 mil mitt i skogen i Ingentingland skar ena hjullagret.

Där stod jag och hade en 8-årig son som var ensam hemma och klockan närmade sig 20.00. Detta var före mobilernas tid och lyckan blev fullständig när det kom en bil som stannande och som skjutsade mig till ett hus där jag kunde ringa till son och bärgare.

Efter ett tag kom bärgaren och lassade upp vagn och båt på flaket. Eftersom det var en oregistrerad kärra så gick ju inte det på försäkringen men den snälla bärgaren skrev att det var amazonen som bärgats. Tur det för då var kassan mager.

Hem kom jag till en liten trött ensam pojke vid 12 på natten.

Sedan började mitt liv

 

 

[Marrexxx 66]

vilket båtäventyr.