Bjorns_snipa 94 Postad 31 Januari , 2010 Mitt sjövatten passerar tre värmeväxlare. Den som kyler motoroljan kommer man inte åt, den sitter praktisk taget under motorn. På de andra hittar jag ingen anod. Min senaste idé är att placera en anod i ett separat utrymme i kylslingan och förbinda den med de tre värmeväxlarna med kabel. Man kan använda något som liknar vattenfiltret men med en anod i stället för filterkorg. Lätt att kontrollera, lätt att byta. Synpunkter? /Björn Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Eilean 3 Postad 31 Januari , 2010 Behövs det? Ser du några tecken på korrosion? Eller vad får dig att tro att du behöver anoder? Min förra båt hade anoder i värmeväxlaren för kylvattnet. Den var förbrukad helt (bortglömd?) när jag köpte båten. Under de nästan 9 år jag hade båten förbrukades kanske 10 % av den. I min nuvarande båt, med tre värmeväxlare finns inga anoder, Trots värmeväxlarhus av aluminium. Alla delar är orginal från 1977. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Bjorns_snipa 94 Postad 31 Januari , 2010 Denna båt är nyköpt så jag har inga erfearenheter av den men en motor i den förra båten korroderade sönder för mig. En dyrköpt erfarenhet. Knske det finns plats för en anod i sjövattenfiltrets lock, ska kolla nästa gång jag skottar snö i båten. /Björn Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
forgus31 139 Postad 31 Januari , 2010 Vi har en Martec värmeväxlare och den får ny zink varje år. Den är slut efter varje säsong i vårt salta vatten på väst. Vad som skulle hända om jag inte bytte den vet jag inte men troligen skulle det inte bli så stor skillnad. Den skyddar nog inte så mycket mer än i närområdet kring där den sitter. Skyddseffekten avtar med avståndet har jag läst. Om vattnet ligger kvar stilla i växlaren blir det nog rätt bra skydd om zinkanoden finns kvar. Det är ju så mesta tiden. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Thomas-1 311 Postad 31 Januari , 2010 Jo, bara området närmast zinkpluggen skyddas om man skall tro kryssarklubbs-artikeln nedan. Verkar rätt märkligt, tycker jag. För skyddas bara 3 x rördiametern, så skyddas ju inte ens hela värmeväxlaren, och vad har man för nytta av skyddet då? En 3/4-dels värmeväxlartub i gott skick har man väl i inte nån större nytta av, ifall resterande delen har läckor? http://www.sxk.se/tekniska/btf/korrosion/korr.pdf Citat (avsnittet zink): Ofta finns zinkanoder inbyggda i motorns kylsystem, men en sådan anod har begränsad räckvidd och skyddar bara näraliggande ytor. Som exempel är den skyddade sträckan i ett rör ca 3x rördiametern från anoden räknat och det är ju inte alls vad användaren tror eller förväntar sig. De flesta tror att kylsystemet är skyddat. Har f.ö. testat att fuska med martec-anodbyte bara vartannat år på västkusten emellanåt, men fick till slut motoröverhettning pga ansamlade zinkbitar efter åtskilliga år. Iofs lätt fixat, men men... Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Thomas-1 311 Postad 1 Februari , 2010 Börjar gilla idén med central zinkanod i kylkretsen alltmer. Varför skall man behöva nöja sig med dyra anodpluggar som knappt klarar ens växlartubens egna behov, och därmed lämnar grenrör/limpa helt därhän? Björn, ditt förslag borde allt fungera ! De anodmässigt centraliserade sk bonding-systemen antyder ju att anoden inte nödvändigtvis behöver vara fysiskt nära sitt skyddsobjekt. Men det känns ändå lite tveksamt att koppla ihop flera olika katodmetaller, man skapar ju därmed helt nya sk halvceller. Om exempelvis zinket råkar ta slut, så äts väl sen istället någon av katodmetallerna/ skyddsobjekten upp i racerfart, ifall dess metall råkar ligga lite under de övriga i spänningskedjan? Men man skulle kanske kunna tänka sig flera separata kretsar, en till varje skyddsobjekt? Alltså flera lite rejälare - och billigare - zinkanoder i samma ickemetalliska flödesburk, där var och en av dessa har en elledning enbart till sitt skyddsobjekt? Borde vara möjligt med anoder som räcker i flera år, och man kan ju hyfsat lätt putsa av dem närhelst man önskar. Men ett flertal kluriga frågetecken verkar finnas; 1. Vad händer när motorn/vattenflödet stängs av? Många hopträngda zinkanoder i flödesburken kanske får processen att avstanna pga brist på nytillförda joner/salter. Detta då fortare i burken än hos skyddsobjekten, elektronleveransen från anod till katod kanske sas hämmas fortare än behovet. Tänker mig att burken kanske bör ha lite större volym för att få bästa skyddseffekt? 2. Hur ansluts elkabeln till zinkanoden på bästa sätt, den måste ju vara mycket säker oavsett eventuell metall-avätning etc? (Exempelvis propelleraxlars klämpå-anoder, de borde - kan jag tycka - lossna då zinken har kontakt med den rostfria axeln, och halvcellens skyddseffekt därmed havererar i takt med att elkontakten försämras då zinket äts, och dessutom tillåta alltmer elektrolyt/sjövatten att tränga in under zinket och påskynda förfallet? Men... I själva verket oxiderar de väl och fastnar, sas rostar fast. Hmm...rost som leder elström bra??) 3. Dimensionering, hur stor zinkyta är lämplig relativt skyddsobjektets yta/ spänningskedjevärde? Kan man rentav ha två olika offermetaller i burken samtidigt, beroende på skyddsobjektets metall o farvatten etc (tex zink aluminium). Eftersom de inte sinsemellan har elektrisk kontakt, så är väl tanken inte helt orimlig om än kanske rätt onödig? 4. Bör kanske anodburken vara mest uppströms, alltså sitta mellan intag och första skyddsobjektet? (Nån enstaka sajt jag besökt antyder att skyddseffekten - för stålfartygs yttre skrovanoder - hamnar något nedströms/akteröver, oklart varför. Skyddseffekten borde väl hamna inom en helt rund cirkelform runt anoden på skrovsidan, kan tyckas?) 5. Det skall alltid vara god elektrisk kontakt emellan anod och skyddsobjekt. Men hur god då, milliohm? Ifall det är zinkoxiden/rosten i min fundering i punkt 2 ovan som faktiskt ombesörjer god elektrisk kontakt så är den väl knappast på milliohms-nivå? Råkade hitta en mycket bra konstruktörs-sajt, välstrukturerad och mycket innehållsrik. (Swerea IVF är f.ö. tydligen en industriforsknings-koncern.) Grenen korrosion är bara en mycket liten del av sajten, men ändå innehållsrik som få vad gäller överblickbara metallbeskrivningar ...http://lotsen.ivf.se/KonsLotsen/Bok/Kap3/Korrosionsegenskaper.html Hoppas tråden vaknar till liv igen, kul med lite innovativ diskussion i vintermörkret...så tjöta på ! //Thomas Senast ändrad av Thomas-1 | 01 februari 2010 | 20:18 Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
forgus31 139 Postad 1 Februari , 2010 5. Det skall alltid vara god elektrisk kontakt emellan anod och skyddsobjekt. Men hur god då, milliohm? Ifall det är zinkoxiden/rosten i min fundering i punkt 2 ovan som faktiskt ombesörjer god elektrisk kontakt så är den väl knappast på milliohms-nivå? Med god elektrisk kontakt menas nog mest att det ska vara en stabil elektrisk kontakt snarare än att den ska vara nere på milliohm-rådet. Det är ju minimala strömmar mellan anod och skyddsobjektet (annars skulle anoden tyna bort alldeles för fort). Det viktiga är att den ska hålla samma potential som det den skyddar. Om strömmen är t.ex 0,01 A och man vill ha rimligt när noll volt mellan anod och katod, säg 0,01V blir det med Ohms formel U=I*R 0,01V=0,01A*R R=1 Ohm vilket man lätt får med vilken sketen sladd som helst fastvirat lite slarvigt. Men det ska vara en stabil kontakt som inte plötsligt blir ett avbrott vilket lätt kan hända när det oxiderar. Alltså ordentliga kablar som inte går av. Inte för att de behöver leda ström så bra men mekaniskt stabila. Hårt åtskruvade kontaktpunkter som inte släpper in vätskan (saltvattnet). Ingen färg mellan anod och katod (skyddsobjektet). Det är min spekulation. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Bjorns_snipa 94 Postad 2 Februari , 2010 Här är ett klipp från ett svar på samma fråga i ett annant forum 'Åkerströms Mekaniska som är ett båtvarv i Söderhamn säljer en egen konstruktion som nog är nåt liknande. Det är helt enkelt en rörbit som man sätter på slangen för inkommande kylvatten (Man får dela slangen naturligtvis) och på rörbiten sitter en anod, plus kabel till ett eller flera ställen på motorn. Perfekt kontakt med sjövattnet, och lätt att byta anod.' /Björn Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
