Sälja pärlan

[Andyh 0]

Jaha då var det gjort. Annons författad inför försäljning. Känns lite tråkigt att ev skiljas från en båt som man uppdaterat o vårdat. Det är nu som den är som finast, helt genomgången. Samtidigt lockar drömmen om den lite större skutan.

Tror inte att jag blir lika nöjd men hoppas. Nu gäller det att hitta rätt båt, med rätt ägare,rätt historia och pris. Nu är det mycket surfande i jakten på den rätta. Hon blir nog 37 fot......

MVH//Andy

[Fredric_sthlm 16]

För 875 000 får du ju annars fina alternativ ;-). Vad för modeller lutar det åt?

[Nitro 2]

Som jag i ett antal tidigare inlägg poängterat är båtköp liksom försäljning känslofulla processer. Köparen upplever en ny försälskelse medan säljan upplever en period av sorg. Det är inte lätt att förlora/sälja något som givit en så mycket glädje (och ibland sorg när det strulat). Hoppas du hittar någon kan/vill och får ta över henne. Samt att du hittar någon ny som du kan lägga din kärleksfulla hand över/Nitro

[Andyh 0]

Hej!

Ja, lite tokig är man nog. Jag tittar efter en Fairline Targa 37 eller eventuellt en 34:a. Målet är en 37:a, men det är rätt båt till rätt pris som gäller. Prisbilden är så himla spridd så det är inte lätt. Vi får se var det landar, jag håller er underrättade.

[Sparre 5]

Själv har jag lite svårt att förstå hur någon kan bli förälskad i en plastbalja...

Har lättare att förstå de som arbetat i tusentals timmar med sina träbåtar och lärt känna varje detalj, men massproducerade plastbaljor, nja....

 

 

[Alf_Von_Sil 2]

Håller med dig Sparre. Förstår inte heller detta med båtkärleken en del upplever. För mig är det också en plastbit som skall fungera optimalt.

Men det vore trevligt att få känslor för båten. Bara att byta olja eller köpa något nytt och dyrt så är förhållandet på topp igen. Tänk om vardagen vore lika enkel.

Mvh
Kristian  

[Kenneth_S 137]

Att många har stora känslor för båten, har väl med att göra med all tid och känsla man lägger ner i båten  samt att det är en jättekälla till frihetskänsla... samma som med MC-entusiaster, jänkebilsentusiaster eller vilken form av entusiaster som helst som lägger ner känsla i sitt intresse, vilket ger frihetskänslan... Min båt skulle jag ha oerhört svårt att göra mig av med, medans jag definitivt inte skulle ha några problem med att kränga av bilen... då jag inte alls har frihetskänsla med bilen... För mig är den ett medel för att ta mig från punkt A till punkt B och i vissa fall även punkt C...

[maxxan 0]

Jag kan verkligen förstå att man har känslor för sin båt. Det är oftast en stor del av ens liv och många tillbringar sina semstrar, har minnen från barndomens semestrar osv och det anser jag inte är relaterat till vilken typ av båt man har. Hade en lite plastbåt med 30 hästare då jag var 11-13 år, snacka om att jag tillbringade hela sommrarna i den båten och det fanns definitivt kärlek och engagemang i det.

[Andyh 0]

Kärlek o kärlek. Det är ju inte precis så att man har samma känslor för sin båt som för sin familj. Däremot, för min egna del är det väl så att det mer är livsstilen, och upplevelserna, själva båtlivet som man kopplar till sin båt.

Sedan tror jag det är olika hur folk är. Vissa ser båten som ett transportmedel som skall fungera för att kunna ta sig ut i skärgården, man kanske inte bryr sig om alla detaljer på båten. Sedan finns det de som känner glädje i att underhålla, putsa och uppdatera. Då tror jag man uppskattar båten i sig mer. Jag är själv uppväxt med en träkabinare och en gammal träkutter på 10 meter. Det var  med dessa båtar som sommrarna avnjöts.

Personligen skulle jag aldrig skaffa en träbåt. Men jag tycker det är roligt när man ser riktigt fina exemplar i skärgården. Tur att vi är olika.....