Gå till innehåll
måndag 25 november 2024
bahacrusier

Hund med på båten?

Rekommendera Poster

Som jag skrev i ett annat inlägg häromdagen så är vi totala nybörjare när det gäller båtliv. Ni kommer säkert att se många mer eller mindre konstiga frågor från mig framigenom.

Nu tänkte jag höra om någon har erfarenhet av att ha med hunden på båten. Vi har en liten vovve. Går det bra att ha hunden med sig eller är det bättre att låta den vara hemma?

Jag skulle gärna vilja ha med henne men har svårt att tänka mig hur det ska gå till när man inte kan gå ut och gå med henne...Glad

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har inte hund själv men har vänner som seglat i många år med hundar och det fungerar bra.

Man får lägga till ibland och rasta hunden. En tur över till tex Åland från Roslagen klaras om man rastar ordentligt innan. En del hundar kan också lära sig kissa på däck men många har uppfattningen att båten är inomhus även utomhus och vägrar kissa ombord.

Hundar är väl olika som katter är. Vår katt trivs ganska gott ombord mej jag vet andra katter som brukar ställa till oreda för att de vantrivs och lämnas hemma istället.

Viktigt för djur ombord är att man ordnar en plats där dom kan ligga tryggt även oavsett bog och gärna mitt i båten där det rör sig som minst. Har ni en vadderad hundkorg så bind fast den runt benet på bordet i ruffen eller liknande.

Flytväst med handtag är livsviktigt. Man har inte en chans att se sitt djur i vågorna utaan orange väst (reflexer också) om det trillar i och man får inte upp en panikslagen katt/hund utan handtag.

 

P.S Bilden är från Alfreds första seglats, därav den skräckslagna minen - han vande sig senare



Senast ändrad av ciaraud | 28 oktober 2009 | 19:26

post-2001-1394236141,7305_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det går alldeles ypperligt att ha vovve med. Jag har en ganska liten båt (Maxi 77) och alltså relativt begränsat med utrymme kombinerat med en relativt stor vovve, en Flatcoated Retriever. Ett vattenälskande påfund av djävulen hehe. Jycken trivdes bäst med framtassarna på däck o bakbenen i sittbrunnen. Inte helt lyckat när man seglar, men försök övertala 40kg yrväder om det. Inför den första seglatsen var han lite rädd för att ta sig på båten, men när han väl vant sig vid att det kunde vara lite halt på fördäck så är det idel svansviftning när han kommer i närheten av en båt. Det tog cirka 3 turer innan han kom på att det är kul att dyka från båten. Eftersom jag missat a sätta på honom flytvästen (kommer ALDRIG mer att glömma det) så fick han simma 500meter till land. Inte lärde han sig av det... hopp i baljan igen. Och det är DET som är det värsta m jycke på båt tycker jag. Allt blir blött när dom skakar av sig halva havet i ruffen. Men jag älskar det, o likaså vovven

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Här har du killen som är ägare till båten och alla öar i hela Stockholms skärgård enligt honom själv.  Tidigare vintrar då båten stod på land, kunde han sitta på klubbens bryggor och titta ut mot vattnet och vara näst intill okontaktbar, han drömde sig bort helt enkelt.  Varje vår vid sjösättning var lyckan total när han fick komma in i båten.  Numera är lyckan ständigt total eftersom båten inte längre tas upp på vintrarna.

 



Senast ändrad av Terrafobica | 29 oktober 2009 | 10:03

post-13907-1394236142,3952_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

hej,

vet inte riktigt vad det är för båt eller jycke som du har men vi har en 2 årig JRT (Jack Russell) och en Ryds 600GTS. Hunden älskar väl inte riktigt att åka fort (om han inte får sitta i knät på någon) och det är väl förståligt men han blir tuffare och tuffare år för år  i alla avseenden. Första året ville han varken bada eller gå ut på bryggan, det är bättre nu men vissa flytbryggor kan fortfarande vara lite skrämmiga. Väl ombord är det faktikt inga problem .....

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Våra två vovvar älskar sjön, speciellt Golden Retrievern Hilma hon älskar att bada och vill helst sitta framme på fördäck- vilket kan vara lite lurigt när det går lite sjö- Tuva den lilla som är en blandis (50% Chihuahua, 25 % Pappilon och 25% Shitzu) gillar däremot inte alls att bada men älskar att springa omkring på öarna. Man får hålla ett öga på att dom inte tuggar i sig fågelben- finns ju en del sådana på öarna.

GLÖM INTE Cortisontabletter till djuren- vid ett ormbett så kan det vara skillnaden mellan en död och levande kompis.

Har tillverkat en landgång enbart för att hundarna ska kunna gå av och på båten som dom vill-fungerar även för oss andra, väldigt bekvämt att slippa kliva upp och ner på en stävstege.

Flytvästar är obligatoriskt

Det enda som är lite jobbigt är om Hilma (Golden) har lyckats doppa sig alldeles innan läggdags-inte så kul med en blöt hund i båten.

 

Roger

post-22472-1394236142,7397_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Veterinärbesiktad, vaccinerad, registrerad, chipmärkt och framför allt avmaskad hoppas jag? Flört

Googla på dvärgbandmask så förstår du vad jag menar, ett jävla gissel i övriga Europa och säkert också här snart på grund av alla smuggelhundar.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dvärgbandmask

 

Det finns en viss oklarhet beträffande smittfaran från hunddjur (räv, varg, hund) till människor av bandmaskarter. Även utbredningen av maskarna i Europa är inte helt tydlig hos allmänheten.

I ett antal kretsar blir maskarter och värddjur ihopblandade när det gäller smittrisken samt sjukdomar och diagnoser.

 

Dvärgbandmaskar är parasiter som använder sig av huvudvärddjur och mellanvärder. Det är en sjukdom som kan sprida sig från djur till människor, en såkallad zoonos. 

I huvudvärddjuren lever masken som utvecklad parasit i den tunna tarmen, i mellanvärden lever den som larv i cystor eller i blåsor utan vägg i framför allt lever och lungor. 

Äggen spridds genom huvudvärdens avföring som hamnar på växter som sedan ätits av mellanvärden.

Mellanvärden är oftast huvudvärdens bytesdjur och kretsloppet är färdigt.

 

Det finns två bandmaskarter som är viktiga i detta sammanhang, nämligen hundens dvärgbandmask och rävens dvärgbandsmask.

 

Hundens dvärgbandmask, Echinococcus granulosus

 

Hundens dvärgbandmask, Echinococcus granulosus, är en bandmaskart som har särskilt hundar men även katter som huvudvärd och smittade djur finns i de flesta länder i Europa.

 

LifecycleParasiten har får och get som huvudsaklig mellanvärd men kan också förekomma hos ren, älg, nötkreatur och häst.

Parasiten är mycket ovanlig hos svenska hundar men förekommer.

Den har nu påträffats för första gången hos en varg i Estland, men är inte sällsynt i östra Finland hos vilda djur (ren, varg, älg) och ibland hundar. 

 

Hundar kan smittas på resa utomlands eller genom att äta slaktavfall.

Ibland påvisas E. granulosus som blåsor vid slakt av renar och importerade hästar i Sverige.

Djuren blir nästan aldrig sjuka varken som huvudvärd eller som mellanvärd. Otydliga, ospecifika symptom kan uppträda beroende på mängden och storleken på cystorna.  

Hundar ska alltså, framför allt på resa utomlands men även i Sverige, inte tillåtas äta rått kött eller råa slaktbiprodukter av något slag. 

Det är dock lätt att ta bort smittan i hundens tarmar genom avmaskningsmedel som innehåller Prazikvantel, till exempel Droncit ® vet och Drontal ® comp vet.

Ibland kan det hända att människor smittas av parasiten och blir därmed mellanvärd i kretsloppet.

Man kan komma i kontakt med smittan via en hunds avföring eller även genom att klappa en hund över pälsen där maskäggen kan befinna sig.

Att människor får E. granulosus i sig genom att plocka och äta skogsfrukter är aldrig bevisat men antaglig troligt. Dvärgbandmasken sprids inte mellan människor.

Som oftast får människor inga stora nackdelar av E. granulosus. Men det beror på storleken och var i kroppen blåsorna utvecklar sig.

Blåsan växar ungefär 1 cm i diameter per år och blir inkapslad. De flesta cystorna ger inga symptom och blir aldrig upptäckta. En del förkalkar och försvinner efter ett tag.

När en blåsa hinner att spricka (endast under en operation) kan det leda till komplikationer som allvarliga allergiska reaktioner.

I endemiska områden finns en viss immunitet hos befolkningen.

 

Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis.

 

En annan mask som faktisk är mycket farligare är rävens dvärgbandmask, E. multilocularis.

Maskens huvudvärd är räv och sällan hund och katt.

Mellanvärden, som innehåller larvstadiet till parasiten, är framför allt smågnagare som efter ett tag kan avlida på grund av stora mängder infektionshärdar i kroppen.

Utbredningen är mycket mindre omfattande än E. granulosus, framför allt  i mellan Europa (Alpländarna), deler av Tyskland och Danmark, östra Holland, östra Belgien,  Polen, deler av Tjeckien, östra Turkiet, de baltiska länderna och Ryssland öster om vita havet, samt Svalbard (fjällräver som vandrar omkring på packisen i Arktiska områden). Smittrisk finns mellan Svalbard och Norges fastland.

E. multilocularis har inte påträffats  i Finland och Karelien.

 

Människor kan bli mellanvärder.

Problemet med sjukdomen hos människor är att symptom som till exempel magvärk, andnöd och gulsot uppträder först tio till femton år efter smittan. Då är ofta särskilt levern såpass frätt att det inte går att bota och detta ledar hos 70% av patienterna till en oundviklig död.

Till skillnad från  E. granulosus utvecklar E. multilocularis inga tydliga blåsor utan infekterade hålor utan vägg i särskilt levern och lungorna, som sprider sig lätt genom hela kroppen.

Experterna hävdar att chansen att få smittan som människa kan betraktas som mycket  mindre  än av hundens dvärgbandmask på grund av dess begränsade utbredning, faktum är att rävens vandringar är begränsade och man har ett bra skydd om man använder vanlig personlig hygien.

I ett land som Holland, där det befinner sig en del smittade räver, betraktas faran som mycket lindrig och en gång i historien har masken påträffats hos en människa.

Det var då en person som kom från Schweiz, ett av de mest drabbade ländarna. I Schweiz hittas årligen tio nya smittbärare, nästan varannan räv är smittbärare där.

I genomsnitt smittas 1  person  per 1.000.000 (million) i Europa i de områden där rävens dvärgbandmask förekommer. Även här förekommer immunitet i befolkningen i vissa områden.

 

 

Slutsats:

 

E. granulosus, hundens dvärgbandmask

Kan smittas via hunden och kattens avföring till människor. Sprids inte mellan människor.

Eftersom blåsorna med masklarvarna blir inkapslade är risken att de sprider sig till andra ställen i kroppen begränsad. Därmed är även smittans påverkning begränsad.

Masken har en stor utbredning i Europa och är vanligt förekommende hos hundar och kattar.

I Sverige har redan  flera smittfall upptäckts, bland annat hos slaktade renar, importerade hästar och illegalt importerade och oavmaskade hundar och även katter. 

Det är därför viktigt att avmaska framför allt hundar och kattar som har vistats utomlands eller som importeras. 

Chansen att en varg tar med sig E. granulosus ifrån östra Finland, där den förekommer, är möjlig. Betrakter man dock smittprocenten och antalet vargar som lyckas passera renbältet är risken mycket liten. Det är absolut viktigare att satsa på till exempel illegalt importerade, oavmaskade hundar från öst Europa.

 

E. multilocularis, rävens dvärgbandmask

 

 Kan smittas via rävens avföring till människor. Sprids inte mellan människor.

Blåsorna som formas i levern och lungorna på mellanvärden inkapslas inte, så infektionen  sprider sig genom kroppen och orsakar stor skada.

Risken för rävens dvärgbandmask att nå Sverige på naturlig sätt (via räv) är mycket liten på grund av en begränsad geografisk utbredning och rävens rörelsemönster.  

Det händer dock att hundar och katter bär smittan och därför är det viktigt att de djur som vistats utomlands eller importeras avmaskas.

På grund av att masken aldrig har anträffats hos värddjur i Finland och Karelen är risken att vargen tar med E. multilocularis på sina vandringar till Sverige ytterst osannolik.

 

R. van Malssen

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Japp, välkommen Styrbjrn även om du startade din bana med ett trollbete Flört Men den tog du va?  Dessutom steg du ju i graderna ser jag, alltid något gott med den här urartade tråden Glad

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Här är en bild från julafton 2005 i den gamla båten.  12 minus utanför skrovet och 20 plusgrader i kabinen där det övernattades.

 

post-13907-1394236143,8006_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Terrafobica.

Det är nog ingen mening att kolla in den här tidigare intressanta tråden då den blivit kidnappad  av ett gäng som tyvärr beter sig som jag i mina värsta fördomar om motorbåtsåkare tror de gör.

Det kanske inte är fördomar?

 



Senast ändrad av ciaraud | 29 oktober 2009 | 20:02

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Aha.. Du försöker kidnappa tråden och göra den till en seglings- versus motorbåtsåkar-tråd.

Finns det inte nog av sådana redan?

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Riktigt trist att det ska urarta så här.  Ok, mitt inlägg om importerade hundar var kanske klumpigt skrivet, men jag förklarade i flera inlägg att det inte var min mening att såra eller hoppa på, men till slut drogs även jag med och blev förbannad. Åter till jyckarna.  Här vaktar jag Långviksskär.

post-13907-1394236143,9571_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det med enas om var riktat till dig Somena, och det med blindkäppen till flipper.  Nu släpper vi det här va?  När jag började prata importjyckar så var det ju inte menat till dig.  Kom igen nu Anemos!

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag som precis skulle lägga mig. Skratta så jag fick ont i magen och nu är jag inte trött längre. Hysteriskt rolig läsning Skrattande Jag ska bli miljonär på att sälja blodtryckssänkande medicin här på MG!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Aj, jag fick sand i ögat, dumma er.

Jaja. Här kommer vår Gårdshunsdvalp någon hundradel innan han lärde sig att man inte kan gå på vatten. Han blev senare en utmärkt skeppshund som själv hoppar upp i båten. Ibland ner från den också. I vattnet.

post-8232-1394236144,2578_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Int vill jag kidnappa tråden till att handla om motor vs segelbåtar. Tristaste ämnet i världen.

Kul med djur ombord isället. Har kompisar som hade en Vigg med världens största alfahanne till schäfer ombord. Det var inte nådigt att bära honom i land. Och att få en ovillig 50-kg schäfer ombord var ännu värre. Fast han gillade seglarlivet. En landgång är nog bra att ha.

Vi har pejl på katten med en pejl. Inte för att han går ifrån oss, han är som en hund och vill gå på promenad. Men det vore inte kul att inte hitta honom när man måste åka om han till äventyrs skulle ha smitit.

Våra närmaste  varvsgrannar tappade bort sin katt på Nämndo för 3 månader sedan och för två veckor sedan fick de ett samtal om att en liknande katt synts till. De åkte ut med färjan och hade tre timmar på sig att hiita katten. Det gick finfint, så fort den hörde mattes röst kom den farande och verkade som hon varit borta i 10 minuter.

En pejl ser ni runt Alfreds hals här. Den kostar 3000:- på jaktaffärer.

 

post-2001-1394236144,4863_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så avancerad pejl är det inte. Det är helt enkelt en sändare och sedan har du en mottagere med antenner som du får leta efter djuret med. Ju närmare djuret ju högre piper det i mottagaren. Ungefär som man inbillar sig att Radiotjänst i Kiruna jobbar.

Det finns betydligt mer avancerade saker. Tex GPS-sändare där man kan se på en navigator var djuret är. De kostar ca 10000:-

(Min Farmor och Farfar blev en dag hämtade till Sibirien där dom dog. Det klarade Ryssarna utan satelliter och GPS)

P.S

Vore väldigt tråkigt om Terrafobica lagt av men jag förstår honom faktiskt. Man kan bli oerhört trött på den grupp som verkar ha större intresse av varann och sig själv än av båtlivet. Vore bättre om ni tog och mejlade varann istället för att tvinga på oss andra era ointressanta  otidigheter D.S



Senast ändrad av ciaraud | 30 oktober 2009 | 14:36

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Trist om Terra har lämnat oss. Han var en av dom flitigare skribenterna och hade en hel del kunskap/åsikter. Han kanske tog hårt på orden från Somena. Hoppas det bara är tillfälligt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...