Segla från Tjörn till Åmål sista veckan i oktober

[Eilean 3]

Ja, vi väntar med spänning på detaljerad rapport!

[ciaraud 31]

Vi är nog många som väntar. Borde de inte vara framma snart!

Lägg upp lite bilder på underverket också.

Den här bilden är från vår förra jungfrufärd med Novan. Om man kollar noga så ser man två typexempel på jungfrufärd. I luckan kan man se Magnus skymta fram där han ligger i kistbänken och försöker få värmaren att fungera. Och på sidan ser man den oranga verktygsväskan skymta fram - oumbärlig på jungfrufärd och använd ett otal gånger på vår färd från Danska Fyn till Uppsala

 

[KillerBoo 58]

Kanske blev det mersmak, och en liten omväg Vänern runt?

Vädrets makter log iaf mot er på jungfruresan. Kanske hade ni lite kkkkallt på nätterna, men det finns ju alltid delad kroppsvärme att ta till när allt annat fallerar hehe. Vi väntar med spänning på rapport och en o annan bild. Säkert har ni hittat tjugosjutton olika grejer ni bara mååååste fixa innan våren?

Själv tog jag årets sista segeltur igår. Vågar inte utmana ödet innan jag fått nytt förstag så nu har jag tagit av seglen och lånat torkrummet av min båtgranne. Nu är det motorbåt som gäller för mig fram till islossningen. Skönt att man iaf bor i båten så jag slipper den värsta abstinensen

[Kaveh 0]

Lägger upp en bild från min jungfrufärd, även den korsade vänern. Om jag inte mins fel så är det Djurö man skymtar där bakom.

[KillerBoo 58]

På väg norrut, mot Värmlandssjön då antar jag? Var ligger du?

[thomas-marine 0]

 NU é MANTHONA i sin hemma hamn !!!!!

En helt igenom underbar jungfruresa. Massor har vi lärt oss och Vegan är helt kanon för oss. Detaljer i massor kommer ! Men vi kom innanför dörren för en timma sen, så i morron kommer fullständig rapport! Men en liten försmak kan vi ge! Tidschemat sprack hejdlöst!!!! Men va tusan gjorde det?! Och O22:an är inte längre en trasig O22:a.

[KillerBoo 58]

Och O22:an är inte längre en trasig O22:a.

 

Visst e de kul när saker o ting bara rullar på

Välkomna hem igen, men ni åker väl ut i helgen igen antar jag

[forgus31 139]

Nej jag tänkte väl att ni hade tid till att kolla om motorn gick att sparka igång. Det verkar inte som ni är tappade helt bakom vagnen precis.

Bravo! och låt oss höra lite kul historier om när det och det hände. Dalboån med stenen som ni gick på. Kulingen sista biten då utombordarn höll på och ramla av fästet mm spännande saker.

 

 

[ciaraud 31]

Härligt!

Ser fram mot en spännande berättelse

 

[Kaveh 0]

Det stämmer. Ligger på kss i karlstad.

 

Välkommen hem med Vegan!

[thomas-marine 0]

Först och främst vill vi tacka vår underbara hyresvärd, som ställde upp och följde med oss ned till Tjörn så bilen kom hem. Och tusen kramar till vår svärson Morgan, som glatt följde med på vår resa hem med MANTHONA och som stod ut med sina tokiga svärföräldrar i fyra dagar. Och ett jättevarmt tack till alla er, här på Maringuiden,som kommit med tips, råd och glada tillrop! Det har värmt! Vi startade i gryningen i måndags morse, med överlastad bil och en tro på att vi skulle vara framme i Åmål tisdagkväll, eller senast onsdagmiddag. Detta förstod vi ganska snart att det inte skulle fungera alls. Att försöka segla, kunde vi också glömma! Har det någonsin varit mera stiltje?

Så utombordaren vi lånat, fick tuffa och gå och resan mellan Wallhamns Marina och inloppet till Nordre älv, förflöt stilla och lugnt. Vi såg mängder av sälar och det var en häftig upplevelse för mej (Marine) och Morgan. När vi nådde Nordre älv ringde vi och förhörde oss om öppettider för bron i Kungälv. Och fick beskedet att informationen på internet var helt fel och att det var mycket begränsade öppningstider. Tisdagmorgon klockan nio, då kunde vi få gå igenom. Så vi gick sakta uppför älven och nådde Kungälv vid sextiden måndagkväll. Då var det rejält mörkt och någon brygga att lägga till vid, kunde vi inte se i mörkret. Till slut ringde vi de förra ägarna, som bodde i närheten och frågade om de kunde tipsa om någon brygga, som vi kanske missat i mörkret. Och dessa härliga människor sätter sej i bilen och kör längs älven tills de ser oss, ringer och talar om att vi ska köra tillbaka till motorvägsbron, för där har brandkåren nattövning och de har gett oss dispens att lägga till under bron över natten, bara vi inte lämnar båten.

Så första natten dånar långtradare över våra huvuden och vi sov inte mycket! Men vad tusan gjorde det?! vi var ju ombord på VÅR båt! Och kollar ni i vårt fotoalbum, så ser ni att utsikten var ganska tjusig, när det väl började ljusna.

Tisdagen provianterades det i Kungälv och vi kom inte iväg förrän runt elva. Passade också på att göra toabesök i land, för toan på MANTHONA lade av redan efter första besöket! Vilket gjorde att vi åt mindre, av rädsla för att behöva använda den! Eller så har vi bara inte klurat ut hur den fungerar??? Färden mot Lilla Edet var vacker, stillsam och rogivande. Tills vi nådde slussen! På något sätt hamnade vi fel och båten vände sej helt om och även om männen ombord var lugna, så var inte jag det! Valium! skrek jag. Varför i helvete delar de inte ut valium vid slussportarna?! Och jag kände hur jag började småskaka bara vid tanken på kommande slussar i Trollhättan. Onsdag morgon hade vi tänkt starta från Lilla Edet vid sextiden, men det var minusgrader och tät ogenomtränglig dimma och däcket var såphalt! Så vi kom inte iväg förrän runt nio mot Trollhättan. Och naturligtvis gick det galet! Första slussen lade vi oss på fel sida! Andra slussen skrek jag inte längre, jag VRÅLADE! Skynda dej! Jag måste ha tag i stegen innan de stänger portarna! Och inget valium har jag fått!!! Och det är då MANTHONA slår i sidan rejält! Och därmed tystnade jag! Resterande slussar höll jag huvudet kallt och sa inte ett knyst! Även om jag kände att kroppen skakade...

Vid fyratiden nådde vi Vänersborg och bestämde oss för att ta itu med O22:an. Och det var då min nedpackade lilla puderdosa äntligen kom till användning! Morgan låg i mörkret med ficklampa och min puderdosa och skruvade spegelvänt!

Och torsdagmorgon vred vi på nyckeln och O22:an mullrade igång! Allmänt jubel! MANTHONA är en segelbåt, men glädjen var ändå enorm över att vi fått igång den gamla Albin motorn. Och samtidigt var vi lite oroliga för hur länge den skulle gå... om vi kanske missat något annat fel på den... Men den gick som en klocka! Sista etappen påbörjades upp för Vänern med en härlig gammal inombordare OCH utombordare och vi gjorde ganska många knop.

Och när skymningen lånsamt drog in torsdagkväll, så bestämde vi oss för att styra in mot Tösse, där vår hemmahamn är, istället för att köra i mörker ytterligare en timma för att nå Åmål.

Och det var både vemod, glädje och lycka vi kände, när MANTHONA nådde sin hemmahamn och jungfruresan var slut. Tre människor, som i fyra dagar har gått, stått och sovit i samma kläder! Trängts med varandra dygnet runt! Skrattat, pratat och aldrig varit ovänner! Njutit av varje minut och sekund! Upplevt en båtfärd i en vidunderligt vacker årstid! Hittat många små skavanker som ska åtgärdas och ventilerat många ideer om vad som skall ändras på.

Men först och främst blivit helt säkra på, att vi faktiskt har hittat VÅR båt! Och jaa, vi kommer aldrig att glömma den här resan! Den allra , allra första turen i egen båt! Och våra leenden kan inte bli större, eller lyckligare. Jo föresten, när vi ÄNTLIGEN kan hissa seglen! (Marine)

En helt igenom alldeles underbar resa men så dåligt planerat av mig, dagarna är extremt korta på senhösten vilket jag totalt missat, okey ljuset kom runt sjutiden men va hjälper det när dimman ligger lika tät som i Lytzen. Resan mot Nordre älv gick galant tyvärr gick det inte att få hjälp av seglen då vinden inte var på vår bog.

Sälarna e som vanligt härliga att se och skitkul när de simma efter båten ( iaf om man inte fiskar)!

Nordre älv är avklarad av min Älskade fru så den lägger jag inget krut på.

Slussarna är en historia för sig där jag som skall vara sjövan får ta på mig skulden av att det gick lite snett ibland, i den slussen som vi kom för fort in i var det mitt ansvar att sköta båten men har inte tillräckligt med rutin för att kunna förklara att det är görsvårt att få stopp på 2300 kg båt i vattnet med en aktersnurra, jag skulle ha förklarat mer ingående hur det fungerar men till mitt försvar så var det 33 år sedan jag slussade.

Nu gick det som det gick och avluftningen till septitanken fick sig en smäll och det blev ett lite större hål än vad det skulle vara, men det hade hänt förut den var redan lagad en gång förut så nu får jag göra det lite bättre och fästa avluftningen på en rostfri plåt som jag kan skruva fast.

Albinmotorer är väl som andra gamla trotjänare de för sitt eget liv , så även i detta fall. Vi bytte tändspole. kondensator, vi filade brytarspetsar och bytte tändkablar. Fördelarlocket och rotorn va nytt så det brydde vi oss inte om vi testa om och om igen men ingen gnista på stiften. Vi prova allt som vi gjort förr Svärsonen (Morgan) o jag, en kabel direkt från batteriets pol till tändspolen men inget hjälpte, vi mätte och grunnade men näe hitta inget.

Förrän Morgan sa, vi testar att jorda fördelaren med en extra kabel, (min fundering då den är ju fastskruvad i blocket) men inget annat hade ju funkat så varför inte? OOOO BINGO!!!!

Gnistrade som en smällkall vinterdag om tändstiften!!!  WOW kanske finns en chans iaf  att den gamla skall starta.

Torsdag morgon efter det att vi laddat batterierna hela natten, koppla vi en bensinslang från trycktanken till O22:an sprutade lite startgas och vred på nyckeln,,,,, Tuff tuff tuff som en gammal fiskebåt sparkade Albin igång o den bara lät gött inga missljud eller misständningar, lugnt o stilla puttra det ur avgasröret.

Sista dagens färd i Vänern blev kanonbra vi gick med bägge motorerna för min ledighet var slut sedan Onsdagen så jag fick ringa å be om en extra semesterdag (gick bra), men vi var tvungna ta oss upp mot Åmål. Vi nådde inte ända fram men till vår plats i Tösse kom vi. Vi hade uppskattningsvis en fart på ca 11 till 12 knop.

Kändes lite vemodigt att vara framme, det är ju så härligt skönt med båtar vatten och att få vara med sin Älskade Fru.

Å hade vi haft mer ledigt så nog hade vi packat och taget några dagar till på sjön ! (Thomas)

PS: Bilderna i vårt fotoalbum ger er en liten aning om hur vackert Sverige är de sista dagarna i oktober.  MVH Marine och Thomas

Senast ändrad av thomas-marine | 31 oktober 2009 | 06:57

Senast ändrad av thomas-marine | 31 oktober 2009 | 08:11

[ciaraud 31]

Härligt! Nu har ni en lång vinter att fixa skavankerna på. En kupé-varmare räcker för att få tillräckligt varmt för att meka båt när man stänger in sig i ruffen.

Det där med slussarna lär man sig fort. Man får lära sig var på båten man ska hålla in den. Beror lite på hur vattnet strömmar rund den men oftast när man kommer in i en sluss med fart så är det bra att ta tag i slussväggen lite mot aktern så den inte svänger runt sin för och lägger sig 180 grader fel (hände mig första gången jag slussade).

Ni kommer bli proffs med tanke på var ni bor om ni ska ut i västerhavet.

Lycka till med båten!

[thrh 0]

Kul berättelse! Har inte tittat i denna tråd tidigare men man blir glad för att ni tycker att det är så kul att vara på sjön och kul att höra namn som man känner igen sedan i sommras då vi tillbringade några regndagar i åmål och någon underbar soldag på hård kryss genom tösse skärgård som visade sig från sol och inte det regn som vi tampats med i Åmål....

Senast ändrad av thrh | 30 oktober 2009 | 23:26

[forgus31 139]

Härlig resa och berättelse.

Man känner igen sig med lite misstag som ger lärdom. Snabbast och lättaste sättet att lära sig är praktik. Ibland med små blessyrer men alltid med större erfarenhet efter än för malören.

Välkommen i båtåkarnas skara.