Tankar ang. sele/livlina vid ensamsegling

[carl_ 0]

Tänkte höra lite hur folk tänker angående sele och livlina. Egentligen rent allmänt, men i min situation gäller det ensamsegling över öppet vatten. Viktigare än någonsin med andra ord att hålla sig kvar ombord. Har PLB, men det är ju inte säkert att man överlever tillräckligt länge i aktuell vattentemp innan ett räddningspådrag kan vara på plats. Jag seglar för närvarande en 7.7m-båt.

Ska livlinan vara så kort att man omöjligtvis kan falla över relingen? Det verkar ju vettigt - men i princip omöjligt när jag står vid masten på en så liten båt. Däcket-selen är ungefär lika långt som masten-relingen (om ni förstår - ska jag kunna stå kommer linan räcka till för att jag ska kunna komma över relingen).

Om livlinan har längd så att jag blir hängande längs med fribordet - vad händer då? Tar jag mig upp över reling och mantåg? Undrar det.

Om livlinan är så lång så att jag kommer ner i vattnet - då blir jag släpad efter båten i vattnet. Hur många knop måste det gå innan jag kommer tryckas ner under vattnet? Med surrat roder kan båten fortsätta segla, går jag för motor så driver den fram båten. Klarar jag av att haka av karbinhaken om jag släpas? Inte säkert. Undrar också om jag med kniven i bältet kan karva mig igenom livlinan, är inte säker på det heller. Orkar jag dra mig in till båten? Beror nog på hastigheten.

Tankar?


För övrigt, ni andra som ensamseglar, vad brukar ni ha för rutiner avseende livlina? Alltid kopplat på öppet vatten? Bara kopplat när ni lämnar sittbrunnen (vid lugnt väder)?

Har inga särskilda fästpunkter för livlinan på båten nu, när jag seglar har jag typiskt livlinan fäst i skotvagnen som sitter precis nedanför luckan. Det är det centralaste fästet som finns i sittbrunnen. Längd så jag nätt och jämnt kan sitta tillräckligt långt bak i sittbrunnen. Vilket är ganska kort - men fullt tillräckligt för att jag ska kunna trilla utanför relingen och bli hängande vid sidan där. Som sagt ingen angenäm tanke eftersom jag undrar om jag säkert kommer kunna ta mig tillbaka in i båten.


Tankar?

[toaen 510]

Seglar också i stort sett alltid själv.

 

Den viktigaste punkten är ju som du skrev; håll dig alltid kvar ombord.

 

Jag har en livlina med tre krokar. En i selen och en på en lång tamp och en på en kort. Man (åtminstone jag) bör nog aldrig komma på utsidan mantåget. Koplar i stort sett bara om jag måste gå fram på däck. I sittbrunnen bara vi nått enstaka tillfälle om det är riktigt dåligt väder.

 

tommy

[cerber0s 1]

Jag har en lika dan sele som tommy låter det som. Jag har fästpunkter i sittbrunnen, men sitter aldrig fast där om inte vädret är riktigt uselt. Längs hela däcket på båda sidor har jag remmar fästade. När jag går upp på däck krokar jag i selen i remmen innan jag lämnar sittbrunnen, sedan kan jag gå hela vägen fram och vara krokad hela tiden. När jag kommit dit jag ska så krokar jag i mig med en av de kortare linorna och kan inte trilla över bord. Eftersom man alltid går på lovartssidan så är jag tveksam till att hela kroppen skulle hamna under vatten, men det skulle helt klart vara problem att ta sig upp om man släpades med.

 

[Carlf 1]

Jag gör som Ceber0, med tre krokar. Jag har testat att dra mig upp längs en skrovsida i fullt seglar ställ, det är inte helt lätt och då är jag ganska vältränad.

 

[leleif 10]

Jag har ett längsgående band i mitten av båten från akter till för där jag krokar i livlinan. För att hålla det sträckt har jag säkrat det på ett par punkter längs däck som gör det lite krångligt att ta sig fram till förstaget dit jag varit tvungen att ta mig fram till för att byta till stormfock ett par gånger. Livlinan , (hemmagjord, fäst i flytväst med inbyggs sele), är så kort att jag knappt kan stå rak. Jag har å andra sidan aldrig behövt göra några manövrar där jag inte kunnat halvsitta och kryp/klättrat mig fram. Jag har gjort två flygturer i kuling och grov sjö och båda tillfällen har linan satt stopp. Ena gången med följd att jag for baklänges ner i sittbrunn, snodde in benet i ett fall och gjorde illa knät. Andra gången rycktes jag ner på fördäck  och fick en knap i bröstbenet  (dom är j-ligt hårda! ...för att inte tala om hur mycket vatten det är i en våg som går över däck...) 

Jag håller linan extremt kort. Obekvämt och klumpigt. Men förhoppningsvis ska jag aldrig behöva lin-surfa efter båten. Sen har jag alltid vattensäker hand-GPS, mobil i aqua-pack och bärbar vattensäker VHF på mig när jag seglar ensam över större vatten, framför allt i sämre väder. Om jag ändå skulle hamna i spat. Vilket ju oftast känns som att det aldrig skulle kunna hända. Men å andra sidan så tänkte säkert den tyske ensamseglare som drunknade i mitt hav härom månaden detsamma. Likväl är han numera väldigt död. 

Fair winds,

http://oceanplurra.blogspot.com

 

.

 

[toaen 510]

En sak som Leif tog upp och som jag inte tänkte på i mitt tidigare inlägg är att jag går nästan aldrig fram på däcket. Jag försöker arrangera så att jag kan sköta det mesta av segelhanteringen från sittbrunnen.

 

Dessvärre blir det ändå nån gång om året som man måste fram ändå. Saker och ting har en förmåga att trassla sig i det mest olämpliga ögonblick. Efter hand som sånt inträffar försöker jag bygga bort problemet på något sätt, där det är möjligt.

 

tommy

 

[-somena- 0]

Hej !

Absolut använda livlina, om man seglar ensan, men ochså om mann seglar med flera. Räddningsväst även i hemmavikar !

Livlina har räddat mig minst tre gånger. När jag köpte min gamla Fantasi 37, början av 90-talet, så skulle jag prova på en litet längre ensamsegling, till England. Allting fungera fint. På återresan hem, från Den Helder till Cuxhaven, så blev det nästan disaster.

Jag startade från Den Helder för en nattsegling till Elbemynde, Cuxhaven. När jag hade rundat ön Texel, så började Västvinden att öka på, kanske till 15-17 m/s. Det gick på läns över 10 knop. Eftersom jag inte visste om detta höststorm, så tänket jag mellanlanda till Borkum. Ja då uppenbarade sig broblem för mig. Att angöra Borkun, över dess sandbankar  i grov sjö, är mycket farligt. Autopiloten hade svårt att hålla kursen i medvågor ! Men innan angöring till Borkum måste jag bärga seglen, jag kan inte braka in till Borkum med fulla segel! Då bara upp till masten och bärga storen först, då höll det på att jag inte skulle ha flygit i sjön om jag inte hade livlina, fästat vid mastbeslaget. Broblemet var ochså det att storbommen fladrade stort hit och dit. Jag fick ner storen och det blev litet lugnare, kom i hamn vid 2-tiden på natten, ölkrogen var fortfarande öppen !!

Ett annat tillfälle, några år senare, under vår resa till Färöarna och Island. På ingång till Syderön och till Vågfjord på Färöarna. När vi närmade oss det branta sydostkusten på Syderön, så jag skulle bärga seglen (då var jag inte ensam) kom en stark vindpust, slog ner båten till 45-50 grader, jag blev hängande i livlinan ett par meter utanför båten, men ändå inte i vattnet. Det har ochså varit ett par andra tillfällen som en livlina har räddat mig !

Sedan i hamnar, tilläggning till bryggor kan flytvästen rädda !

På bilden, känner ni igen personen med hans dåtida flickvän. Bilden tagen i Rio 1970

[toaen 510]

Av skägget att döma  är det nog Sven Lundin, numera Yrvind. Båten ger väl även den en viss ledtråd. Tjejen är väl lite osäkrare men jag gissar på Olga. Hans andra tjejer har jag ingen koll på.

 

Att Sven har något speciellt i många avseende framstår väl med all tydlighet. Att han dessutom genom åren har haft en  hel del kvinliga medseglare i sina trånga båtar är lite av en gåta. Jag har för det mesta haft betydligt rymligare och bekvämare båtar och det är aldrig några tjejer som vill följa med mig och segla, knappast ens min fru

 

tommy

[MarcFBG 0]

I lättare väder sätter jag inte fast mig alls även om det vore bra, jag har dock en lina på 20-30m med öglor på som jag låter hänga efter båten. Det har jag dock bara om jag balanserat upp den eller använder autopilot.

Vid hårdare väder använder jag en längre lina oftast vilket gör att jag åker i vattnet om jag faller över bord. Jag vet dock att jag klarar av att dra mig upp, men man bör testa att dra sig fram i bra fart och lite sjö för det är inte helt lätt om man är otränad.

[-somena- 0]

Ja, mycket riktigt, Sven Lundin. Bilderna från 1970-71 i Rio de Janeiro, Brasilien då jag bodde där.    Vad flickan i bilden heter, kommer jag inte ihåg, men hon var visst Hollänska !

Här ytterligare en bild från innandömmen i den lilla  båten S/Y Bris, Där en lokal juornalist interjuade Sven. Jag var där ochså, och tog bilderna!

[mariatherese 0]

Vi har livsele och jag binder fast mig om jag skall gå upp på däck i lite värre väder. Jag seglar inte själv utan det är jag och maken. Eftersom vi har öppen akter har jag lina och sele på yngsta dottern i alla väder (har dock inte tappat så mycket som ett smörkolapapper ut genom den öppna aktern än).

Lite intressant i sammanhanget är väl vad båten gör om man trillar överbord? Vår är relativt lovgirig i hårdare vindar och bör således under segel gå upp i vind och tappa fart åtminstonde till att börja med. Vet inte om den vrider över åt andra hållet med genuan som bräcker? Frågan är väl hur fort båten går om den tappar styrman? Har man surrat roder så kanske det inte är en fråga i sig. Jag har badat efter segelbåt med handen i lina i två knop och det går - men det drar betydligt mer än vad man tror och med kläder och flytväst blir det väl ännu mer gissar jag. Antagligen kan det bli väldigt besvärligt att dra sig upp i hastigheter som är högre än så (fast jag är inte så väldans stark).

Jag hade nog i din situation övervägt att testa din konstruktion med livlina i säkra förhållanden (med någon som faktiskt finns kvar ombord och kan hjälpa).

Sen skulle jag vilja rätta Tommy, jag hade hängt på en 24/12h om mitt schema passat. Jag skulle ta varje chans att segla med för att få lära mig mer - trots att jag är kvinnfolk!

[carl_ 0]

Kort livlina verkar ju vara en god idé. Helt sant att man inte måste gå raklång om man nu ska upp på däck.

I nuvarande läge har jag sele och livlina alltid i alla väder, även i sittbrunnen. Men det är mest av princip - så att jag inte ska lockas att fatta något dåligt beslut. Som att plötsligt hiva mig ut för att nå något på utombordaren, luta mig ut över relingen för att kissa eller något annat.

Helt klart undviker jag fördäck i möjligaste mån - men det kan bli nödvändigt t ex för att beslå storen. Tror inte jag skulle nöja mig med att beslå bara bakre delen som jag når från sittbrunnen. Händer ju också att jag flyttar fockskoten från/till främre/bakre skottaljorna och då måste jag fram. Bör jag dock inte behöva göra i hårt väder eftersom jag då redan för ett tag sedan bör ha flyttat dom till främre taljorna. Sen kan ju alltid något gå fel som man inte kan förutse - fockskoten kan trassla sig, något bli fel på rullen för focken så att man måste fram och beslå eller något annat.

Mobil i Aqua-pack är för övrigt också en princip *alltid*. Inte för att man alltid har räckvidd men åtminstone när man har det ska man kunna använda den. Den är alltid avslagen. Ska inte riskera att dra ur batteriet, dessutom minskar batterinivån markant vid kyla - som t ex i kallt vatten - och då vill man att den ska vara fulladdad.

 

[toaen 510]

mariatherese

Det tog ett tag innan jag fattade vad du menade. Du hade nog stått ut i 12 eller 24 timmar. Gubbgänget, i vilket jag var yngst med mina 60 , hade mycket trevligt, även om det inte blev så mycket segling - i brist på vind. Medelfarten låg helt i Sven Lundin /Yrvind´ s anda. Själva seglandet är väl kanske heller inte så viktigt för oss, och min motorseglare är väl ingen direkt kappseglingsbåt.

 

Däremot tror jag inte att du skulle uppskatta att va instängd i månader tillsammans med mig i en liten båt där man nästan inte kan röra sig. Svens Brisbåtar hade väl inte ens en sittbrun, utan en lite styrhyttsliknade påbyggnad med vattentät lucka. Ville han vistas i friska luften fick han väl sitta pådäcket. Å andra sidan växlade ju Svens kvinliga besättning. Den som stod ut längst var ju Olga, som nog var ihop med Sven i 10 år innan hon stack.

 

Jag har stor respekt för Sven Lundin/Yrvind´ s kunskap och kompetens.

 

Troligtvis seglar vi 24-timmars igen den 4 och 5 september med start vid Fôttelycka. Det blir i stort sett samma gäng gubbar mellan 60 och 70 år, fast vi är ju lite äldre då

 

tommy

 

[carl_ 0]

Vet du/man något om vad som hände den där tyska ensamseglaren? Väder, båt, säkerhetsutrustning, händelseförlopp?

 

Eller andra seglare/ensamseglare som förolyckas, var ligger riskerna? Dom som förolyckas, vad har hänt?

 

[forgus31 139]

Vi går normalt inte upp på däck till havs. Med rulle i stor och försegel klarar man sig som regel ändå. Jag känner mig mycket osäker på däck till havs.

När man gått av sin vakt och nästa vakt sitter i sittbrunnen känns det osäkert om den personen är kvar där. Det kanske är tyst och för säkerhets skull vill man upp och kolla. Då det är opraktiskt att kolla hela tiden har vi en regel att vakten alltid ska ha linan påsatt även i brunnen. Linan sätts så kort att man inte kan nå över relingen.

Då kan jag sova gott.

[leleif 10]

Jag blandade ihop det med en annan händelse nyss. Detta hände förra året i augusti.

  

Den här mannen gick över Kattegatt den 3-4 aug.  Eftersom båten hittades på morronen den 5:e på stranden och hade setts tidigare hade olyckan skett antagligen den 4.e.  

 

Båten var en Vision 32 (okänd båtmodell för mig) och hittades med rigghaveri på en strand vid Bjärehalvön. Det hade blåst 17-18 sm det senaste dygnet, nordligt, och han länsade söderöver ner genom Kattegatt.

Masten var bruten, däremot var strömmen på och autopiloten stod och jobbade.

Märkligt i sig, jag skulle nog aldrig segla min båt i det vädret på autopilot.

Han hade ju definitivt ingen sele iaf.   Svårt att tyda haveriutredningen, min tyska begränsar sig till ett par repliker från Das Boot.

Den svenska rapporten från MRCC nämner inga detaljer och är ju endast från katastroflarmet naturligtvis.

 

Fair (and safe) winds,

Leif, Gbg

 

Oceanplurra

 

.