Mercury, startmotor stoppade inte, varför?

[Blixten80 0]

Hej!

Har en Mercury 90hk från '90. Igår när jag skulle starta motorn hände något märkligt, jag vred nyckeln för att starta, när motorn tände släppte jag tillbaka nyckeln. Men motorn hade bara tänt och inte gått igång (detta är ju inte ovanligt när motorn stått några dagar), så kugghjulet på startmotorn åkt ner. Men till min förvåning fortsatte startmotorn att snurra, jag tog ur nyckeln helt men den fortsatte ändå. Jag fick lite brottom att bryta strömmen, eftersom jag inte ville elda upp startmotorn. Men först ville jag felsöka lite, så jag knackade på elekrtoniken i motorn utan att den la av. Därefter bröt jag strömmen. Så fort jag kopplade på strömmen gick startmotorn igång. Men andra gången jag kopplade på strömmen så hände det ingenting.

Därefter gick det att starta som vanligt. Är det någon som vet vad som orsakar något sånt här? Finns det något annat inblandat i startmotorkretsen än tändningslåset (nyckeln)? Är det där det har hängt sig? Nu har jag som rutin att alltid kolla att startmotorn stannat när motorn startat.

MVH

Blixt

EDIT: Stavning

Senast ändrad av Blixten80 | 04 juli 2009 | 10:56

[Thomas-1 311]

Hej! Antagligen kärvar solenoiden, som är ett slags startrelä, dvs en magnetstyrd strömbrytare. Den kopplar ihop batteri-plus med startmotorn så att bara en liten ström behöver gå via tändnings-låset. Den har en inbyggd fjäder som normalt orkar bryta kontakten igen då styrspänningen från tändnings-låset slås av. (Ser f.ö. på bilden ut som om själva drevinkopplingen faktiskt inte styrs direkt av solenoiden, har väl istället s.k. bendixdrev som slungas ut?)

Jag tror att det är en sån här: (klicka på 27 solenoid starter i listan och sen på bilden som dyker upp.)

http://www.ishopmarine.com/ishop/jsp/AsplIsmCcatViewBase.jsp?&lvlCode=1&pCode=C0018117&path=MM~~C0018117&isFromCMS=false&hideAdd2CartButton=&isStandAlone=&is4CmsShop=&reqln=Unknown&reqem=Unknown&reqph=Unknown&reqFor=29&req4Browse=1&docId=365&docName=MERCURY | 1990 | 90 | 70/75/80/90 HP (3 CYLINDER) - 1090412JC&isForSupStore=false&cCatFilter=&eCatSupFldr=
De grova anslutningarna kopplar väl ihop batteri-plus med startmotorn, den ena klena är nog jordad och den andra får alltså plus från tändnings-nyckeln. Kontrollmät f.ö. gärna att denna spänning verkligen försvinner då nyckeln släpps.

Det borde vara värt ett försök att öppna solenoiden för rengöring, verkar ju sitta ihop bara med de fyra plåtflikarna.
Mvh Thomas

[Blixten80 0]

Tack för informationen! Har hittat schema på solenoiden, så ska montera ur den och köra den hemma på bänk några gånger (förmodligen 100-tal) för att se om jag kan återskapa felet.

Någon som har erfarenhet av vad som kan slitas eller kärva i dessa? Någon som har bilder på innandömmet?

Edit: Ja det sitter ett bendixdrev på startmotorn.

MVH

Blixt

Senast ändrad av Blixten80 | 05 juli 2009 | 21:28

[Blixten80 0]

Lite uppdatering:

Har kört solenoiden utan att få fram problemet med att den inte bryter kontakten när man tar bort spänning. Plockade isär så att jag kunde se undersidan på spolen, inga tecken på fukt eller korrosion, det jag kunde se var fint och magneten rörde sig utan motstånd. Men kom inte åt själva tungan. Lägger upp bilder om det är till hjälp för någon. Det var bara att vika ner plåtflikarna för att få av bottenplattan.

Funderingar: Kan tungan svetsas fast i slutet läge om man har maximal otur? Det är ju trots allt stora strömmar. Eller kan felet ligga i tändningslåset, är detta möjligt när felet fortsatte även fast jag tog ur nyckeln? Ska mäta styr spänningen till solenoiden för att vara säker på att det är 0V, då startmotorn ej skall gå. Annars kommer jag nog betrakta detta som en en-gångs-företeelse tills felet uppstår igen...

/Blixt

Senast ändrad av Blixten80 | 06 juli 2009 | 17:32

[Blixten80 0]

/Blixt

[Thomas-1 311]

Inser att det var ganska onödigt att förklara vad ett startrelä är för dig, men det finns väl kanske andra läsare som kan ha nytta av det.

Kul att mitt tips råkade stämma ganska bra för en gångs skull, men jag hade nog i fantasin även en tydlig bild av en ärgad dragstång inuti spolen. :-)

Efter bild-googlande fick jag nämligen uppfattningen att själva begreppet solenoid alltid innebär en drag-/ skjut- stång, alltså i det elektriska fallet en rörlig järnkärna inuti en långsträckt spole?
Hårklyverier kanske, men tex lufttrycksdrivna solenoider tycks existera, och användnings-området spelar tydligen ingen roll. Flytta drev, elkontakter eller annat, allt verkar möjligt.

Tror fortfarande mest på soleniden som felkälla, så min frågor blir:
Är stången - om en sådan faktiskt syns till - slät o fin, försiktigt smord med lättflytande olja?
Fastsättningen med fyra plåtflikar verkar lämna utrymme för viss okontrollerad skjuv-effekt i sidled, utifall hopsättningen skett lite halvslarvigt?
Skulle nog själv försökt ersätta flik-fastsättningen ändå. Plåtflikarna ramlar ju ändå av förr eller senare, om inte denna gång så kanske vid nästa ev vikning. Kanske en helt nykonstruerad fastsättning vore bättre?

Kanske skruvar i nyborrade hål kanske får plats, ny plåtbit med utskott vikta runt kanten....nånting?

Alltid kul f.ö. med kreativa människor som inte alltid tar sambandet nytt=bäst alltför allvarligt, tycker jag!
Många kass konstruktioner har nog överlevt allför länge, just pga denna - iofs allmänt sett faktiskt rätt användbara - fördom!!?
Tror mao att en nyinköpt solenoid rätt sannolikt - med tiden - kan orsaka samma problem igen, så skjuvnings-risken vid ihopsättningen talar kanske för en annan typ av ihop-fästning??

[Blixten80 0]

Man ska alltid vara övertydlig, som sagt finns andra som kan ha nytta av det.

Fastsättningen av bottenplattan (rostfritt) innebär ingen risk för skjuvning/klämning, det är inte den gråa cylindern man ser på bilden som rör sig, detta är endast ett skyddande rör av plast. Kärnan ligger inuti, försöker visa med bilder, på den översta är den opåverkad, den undre är den i sitt slutna läge. Den rör sig ca 5mm i längsled, rör sig lätt och med ett glapp i sidled ca 1mm, så ingen chans att den kärvar. Är nog lite skeptisk till att olja in kärnan när den löper lätt och utan hugg, skulle kanske våga som en sista åtgärd om kärnan fastnat.

Visst är lösningen av de uppvikta plåtflikarna en billig och enkel lösning och inget man skulle vilja ha i längden om man ska öppna den många gånger, men det är nog inte meningen att man ska öppna dom. Vad skulle aftermarket då tjäna pengar på om man själv kunde byta ut dom minsta komponenterna? Jag hade gärna sett skruvar som höll ihop solenoiden, den var åtminstone inte igengjuten.

/Blixt

[Thomas-1 311]

Ser ju bra ut, borde inte kunna krångla. Om man tar isär ytterligare med de tre plåtflikarna syns väl iofs kontaktytorna, men man bör kanske vänta med det. Fabriks-monteringen med plåtflikarna går väl i ett rasande tempo med nån sorts robotjiggar, så precisionen är säkert ändå mycket god.

Vanliga startreläer är ofta polariserade, kontaktspetsarna av massivt silver i två olika former är då valda så att materialvandring - vid gnistbildning - motverkas. Kopplar man fel, och alltså skiftar batteri- respektive motor-plus, funkar inte detta utan ena ytan gröps ur och den andra byggs på. Kanske kan de faktiskt också fastna?
Vet inte om man numera använder dioder kopplade i backriktningen över brytkontakterna, borde väl annars fungera bra med dagens tåliga dioder?

Magnetclutchar, i tex kopieringsmaskiner som mekaniskt kopplar i och ur drivningen av valsar, har ofta pålagd AC då de är inaktiva. Detta för att inte remanent magnetism skall hindra omedelbar urkoppling. Är nog knappast relevant här, men men....

Får nog kasta in handduken, kommer inte på så mycket mer!

[wanmar 2]

Köp en ny solenoiden är nr ändrad o därmed modifierad till det bättre.

[Blixten80 0]

Då är allt åter på plats, lyckas inte få fram felet igen. Om det kommer tillbaka så får jag byta solenoid. Tror att tungan svetsats fast i slutet läge, kanske händer igen, kanske inte. Mätte styrspänningen, 0V när jag släppte tillbaka nyckeln till tändningsläge, så inga problem där. Jag kan ju alltid koppla ur startmotorn och dra igång motorn för hand om felet uppstår ute på någon ö. Har provat detta en gång bara för att öva, kan rekommendera detta om alternativet finns, inte bra om första gången man behöver starta manuellt är på riktigt...

MVH

Blixt

[Thomas-1 311]

Inte dåligt att kunna starta den bauta-motorn med handkraft, du måste nog ha ätit din spenat ordentligt!? 

Bör väl iofs också vara möjligt i nödfall att koppla 12V direkt på startmotorn med en grov kabelstump, för att starta.

Öppnade du solenoiden ytterligare och kollade kontaktytornas skick? Alternativt kan man ju köra startmotorn och kolla spänningsfallet över kontakterna, brända ytor borde väl ge ett tydligt spänningsfall med tanke på den stora strömstyrkan. Allt under 0,5V skulle jag nog accepterat som OK.

 

 

[Blixten80 0]

Det är förvånansvärt lätt att starta motorn så länge man inte tiltat upp motorn så att bensinen runnit ur förgasarna, och därför tiltar jag inte upp helt när jag är ute på öar. Max 2 drag i snöret, sen är den igång, har inte behövt prima den. Men en burk spenat hör oxå till nödförfarandet;-) Startkablar är ju en lösning, ingen dum idé att ha med sig.

Nej jag öppnade inte solenoiden, risken var för stor att ha sönder den. Har inte mätt spänningsfallet över kontakterna, kan försöka göra det idag, intressant. Jag tänkte inte så långt, hade ju väldigt lite resistans, 0,2ohm över kontakterna så borde vara försumbart eller? Jag vet inte hur mycket startmotorn drar, annars är det ju enkelt att räkna ut.

/Blixt

[Thomas-1 311]

Ha ha....Ät inte för mycket bara, spenat-missbruk verkar ju kunna leda till risk för underarmsbråck.

Hade inte en aning om att så stora utbordare faktiskt har startsnöre. Har tidigare haft en encylindrig MC på 500 cc, den hade en automatisk pysventil som via en vajer påpassligt släppte ut en liten del av kompet vid kickstart. Var mycket lätt att kicka igång. Men något liknande finns väl inte på din motor?

Har nu en 440 cc encylindrig albinmotor med sidventiler, kompet är därför bara ca 6 kp/cm^2, och den kan vevas direkt på svänghjulet. Efter knappt 10 varv brukar jag slokna och tar en i mitt tycke välförtjänt vilopaus.

Det är nog kompressionen först och främst som avgör, givet att tändstiftets gnista är fullgod, ifall manuell start är möjlig. Ett viss hastighet vid vevningen plus möjligen en viss varaktighet - alltså även med fullt frampumpad bensin - underlättar ju start, särskilt för förgasar-motorer. Insprutnings-motorer med elektronisk tändning kan nog göras extremt lättstartade!?? Dieslar är väl däremot alltid hopplösa att försöka veva igång, just pga kompet?

En modern bensinbil skulle kanske mycket väl kunna vevas igång, något som väl i så fall bara kan vara ett möjligt försäljnings-argument på våra kalla breddgrader. Inte lönsamt och kanske dessutom lite skämigt för motortillverkaren, antyder ju att motorn kan vara svårstartad.
Synd egentligen, tycker jag. Reservmöjligheter är väl alltid bra att ha oavsett, och detta särskilt på sjön.

Angående solenoidens kontakt-resistans så är nog 0,2 ohm katastrofalt dåligt, men dessbättre så är värdet inte tillförlitligt. Så låga resistanser kan nog i regel bara antydas på ett universal-instruments ohm-skala. Ett bättre resultat fås med spänningsmätning vid hög strömstyrka och sen, som sagt, baklänges-räkning ifall strömmen är känd. Min dynastart t.ex, drar bara ca 50 A, vilket ju skulle ge - med bara tiondelen av 0,2 ohm - ett spänningsfall på hela 1 V (50A x 0,02 ohm). Så 0,2 ohm kan väl rimligen inte stämma.

 

 

 

Senast ändrad av Thomas-1 | 12 juli 2009 | 20:31