Svallvåg från färja kastade upp oss på land...

[Thomas-1 311]

Eilan skrev: ....Förstår inte varför ankarlins-vikt inte fungerar vid svajliggning..

Tack för inputten om min sammanfattning alla, och särskilt Eilan!!

Varför inte ankarvikt funkar på svaj? Undrar jag med. Det gör den naturligtvis om den inte ramlar av linan, vilket min modell* av helt öppen krok gör. Kroken som man snabbt o lätt hänger på ankarlinan efter utläggningen, skall naturligtvis ha nån sorts hake som förhindrar detta då själva ankarlinan hänger rakt ner!

Så kan det tydligen gå när man saknar erfarenhet, och ankrar ytterst sällan på svaj. Fånigt tankefel, mao!

Märker också att mina ankarkunskaper nog är föråldrade, det där med botten-penetration och bredd verkar intressant. Mitt original-bruce saknar spets/ -ar, tycker jag. Tätvuxet sjögräs borde väl inte hindra penetration, kan tyckas. Får kolla på de föreslagna modellerna!!

Håller också med om dragg o plätt, de är egentligen inget för övernattningar. Duger nog i allmänhet endast för ankring med ständig passning, även om draggen** kanske ibland råkar få bra fäste. Plätten kan få motivera sin existens bättre genom att även kunna utgöra ankarlins-vikt, tycker jag.

Gillar också idén med mkt kort kätting närmast - det tabellmässigt då överdimensionerade - ankaret, då blir det ju desto lättare att tvätta kättingen genom bogsering även i grunda vatten. Vikten bör, som sagt, ligga hos själva ankaret för att underlätta botten-penetrationen.
Ev problem med att det plöjer ner och fastnar rent överdjäkligt kan jag ta, händer nog mest vid - för mig alltså sällsynta - på svaj-ankringtillfällen, då ju plogsträckan inte begränsas av något berg omedelbart framför båten. Verkar rimligt kort sagt.

En tung ankarlins-vikt bör sen användas, den kan ju bärgas separat i lugn och ro. Bra även vid landförtöjning, tycker jag. Båten förtöjs väl - iaf inför natten - med extra långa förliga förtöjningar så att ankarlins-viktens ryckutjämning får spelrum att jobba. Ev plötsiga rörelser - svall t.ex. - får då segt motstånd i linan...först lyfta vikten hela vägen....först därefter ev rycka.

(*) Har faktiskt ingen ankarlins-vikt längre sen åratal tillbaks, om sanningen skall fram.
Men den jag en gång hade, den saknade avramlings-skydd. Men nu skall det bli ändring....Min sällan använda och tunga blyplätt skall fortsättningsvis alltså få göra iaf dubbel tjänst. (Förutom att vara förlig balansvikt för båten.)
(**) En dragg för mig är den där varianten med fyra utfällbara flyn, med ganska långa och smala spetsar låsta med en bajonett-ring. Stämmer detta, eller hur ska den egentligen definieras?

[starman 0]

Japp

En kamrat till mig gick hädan på detta vis i USA.

Han tyckt att båten var värt mer än sig själv

Navyman

[Eilean 3]

Det är tveklöst en kopia. Orginalet tillverkas inte sedan flera år, man lade ner produktionen efter att marknaden översvämmats av mer eler mindre dåliga kopior.

Vilket man skall välja?
Använder man ankaret endast för landförtöjning och oftast ligger i skyddade, populära naturhamnar kan Brucekopian duga. Det finns 1000-tals nöjda användare som kan intyga sin tillit till dessa ankaren. På sådana ställen är botten oftast mjuk, ibland upplöjd lera utan växtlighet där det mesta gräver ner sig och vid landförtöjning dras ankaret alltid i en riktning.

Men ligger du på svaj ibland (inte bara för lunch/badstopp) och/eller landförtöjer längre ut i skärgårdarna där läet kan vara tveksamt och i vatten där det kan vara sand-grus-småstensbotten eller kraftigare växtlighet skall du tveklöst lägga till de 900.- för ett Delta. Dessutom dubblar du vikten - vilket i sig betyder massor för arean och därmed greppet!
10 kg ankare med en kort kättingstump orkar de flesta dra upp utan bekymmer.
Ett ankare kan aldrig bli för bra!

[Eilean 3]

Thomas-1.

.... Tätvuxet sjögräs borde väl inte hindra penetration, kan tyckas. ...

Sjögräs är svårare att penetrera än man tror. Särskilt tång. Just Bruce förlitar sig på en egg snarare än en spets. Och om eggen på på orginalet är rätt vass för att kunna skära igenom så har kopiorna långt trubbigare kanter. Och ankaret tenderar att kasa utan att penetrera. Och när det kasar samlas det tång och skräp runt eggen och ankaret får ännu mer problem...

.....Plätten kan få motivera sin existens bättre genom att även kunna utgöra ankarlins-vikt, tycker jag....

Kan köpa resonemanget i princip. Men om man skall släpa på massa extrakilon som kan användas som ankarvikt - varför inte ha ett riktigt ankare istället? Som dels funkar som vikt, dels fungerar som reservankare om man mister huvudankaret. Och någon gång kan man vilja ankra med två ankaren för att minska svajradien. 
Och dels går det att koppla i tandem med huvudankaret om situationen skulle vara riktigt djävlig någon gång.

....Ev problem med att det plöjer ner och fastnar rent överdjäkligt kan jag ta, händer nog mest vid - för mig alltså sällsynta - på svaj-ankringtillfällen, då ju plogsträckan inte begränsas av något berg omedelbart framför båten. Verkar rimligt kort sagt....

Skall man ligga tryggt på svaj i annat än mycket lugna lägen skall man backa fast ankaret ordentligt. Jag brukar exempelvis backa med 3/4-maxvarv på min 75 hk motor med 24 trebladig propeller. Då sitter ankaret ordentligt! Det finns ingen ursäkt att ha ett sämre ankargrepp vid svajliggning, tvärtom. Man vill ju sova lugnt.
Nu har jag iofs el-ankarspel som hjälper till, men annars brukar ankaret brytas utan problem om man tar hem slack och sedan spänner upp linan så hårt man kan, lägger fast den och väntar en stund.

...En tung ankarlins-vikt bör sen användas, den kan ju bärgas separat i lugn och ro. Bra även vid landförtöjning, tycker jag. Båten förtöjs väl - iaf inför natten - med extra långa förliga förtöjningar så att ankarlins-viktens ryckutjämning får spelrum att jobba. Ev plötsiga rörelser - svall t.ex. - får då segt motstånd i linan...först lyfta vikten hela vägen....först därefter ev rycka....

Jag håller nog inte med dig här, jag vill minimera båtens rörelser i både längs- som sidled och spänner upp ankarbandet så hårt det går.
Nu beror det säkert också på hur stor/tung båt man har. Jag vill absolut inte ha någon fjädring mer en den som automatuiskt blir i bandet. Men 14 ton båt med stort vindfång påverkas inte så mycket av svall och det behövs inte mycket sidvind för att en ev. ankarvikt skall lyftas och vara verkningslös.
Nej, min princip är att lägga ut extremt lång lina och spänna hårt. Och lägga maxvikt på själva ankaret.

... En dragg för mig är den där varianten med fyra utfällbara flyn, med ganska långa och smala spetsar låsta med en bajonett-ring. Stämmer detta, eller hur ska den egentligen definieras...

För mig är ovanstående också en dragg, eller paraplydragg som vissa kallar den för. Problemet med en dragg är att även om ett eller två flyn gräver ned sig är arean alldeles för liten för att ha något grepp att tala om. Dessutom sticker ett eller två flyn upp ur botten vilket kan vara katatrofalt vid svajliggning. Draggen kan däremot greppa lätt på sten/klippbotten om någon är tokig nog att ankra där. Men sedan är frågan om inte draggen fastnat för gott...

[Dawa 0]

Att en plätt inte skulle ha något existensberättigande är väl att ta i. Det finns ju användningsområden som sträcker sig utanför segling på havet.

[Thomas-1 311]

Tack för svaret, Eilean:

Har funderat just på varför bruce-kopiorna hugger sämre, trodde prisskillnaden bara bestod i att de är gjutna istället för smidda. (Förutom dåvarande patentmonopol-prissättning, förstås.)

Har ett original-bruce men eggen är iofs inte särskilt vass, har ibland lite löst funderat på att fila den riktigt skarp. Men då rostar väl ankaret sönder, även om smide verkar ganska rosttåligt?
Blir väl ganska farlig att hantera också och skär kanske rentav av grannbåtars linor. Får allt vara, natt-ankrar ju nästan uteslutande emot land i välplöjda skyddade naturhamnar så det är ju förvisso sällan några problem.

Förslaget att skippa blyplätten och använda ett riktigt bra reservankare som vikt är intressant, plätten har iofs fördelen att vara billig, lättstuvad* och fastnar knappast för gott. Fina dagar, med svag vind så vågar man då ankra upp tillfälligt var som helst oavsett bottenförhållandena. Ett rätt svagt argument, så plätten ligger ev pyrt till nu. :-)

Ja, med en 14 tons båt blir ju en hanterbar ankarlins-vikt ganska marginell, och min på 1,8 ton är kanske ett gränsfall. Ju lättare båt, desto mer anledning att använda ankarlinsvikt - även vid landförtöjd ankring - verkar det rimligt att anta. Kan man bara plöja ned ankaret med handkraft efter tilläggningen så ger nog detta ett välbehövligt extra ryckskydd, förutom fördelen med linpåseglings-skyddet i trånga grunda hamnar, tycker jag.

Debatterandet här kräver naturligtvis att man tänker till lite på vad som verkligen händer där nere i djupet, skadar i mitt fall inte. Kom t.ex. på varför ankarkättingen - 5m i mitt fall - är totalt nergeggad bara ibland, nämligen oftast vid svajliggning. Kättingen dras ju då runt i dyn i stora bukter, vilket ju inte sker på samma sätt vid land-ankring. Att använda kort wire verkar därför smart, särskilt vid svajankring.

(*) Har f.ö. en hemgjord utan skaft, en rostfri fyrkantig skål fylld med gissningsvis ((14 kg bly)) och med en kort uppstickande fästögla i mitten. Draggen har jag skippat helt.
Edit: Helt usel gissning, volymmätning tyder på ca 8kg.

Senast ändrad av Thomas-1 | 01 juni 2009 | 17:56

[Eilean 3]

Vad har man en plätt till utom till sjöss?

Brevpress?

[Dawa 0]

Nu verkar till sjöss för dig vara bara den begränsade delen av båtlivet som du känner till och utövar. Uttrycket innehåller ju så mycket mer än så.

Det är ett ganska vanligt ankare att använda om man har en mindre plastbåt, t ex en liten styrpulpetbåt, i en insjö. Om man t ex fiskar och vill flytta sig ofta och vill ha ett smidigt sätt att ligga still en stund. Det är små vågor, svaga vindar och små djup jämfört med havet men den fyller sin funktion alldeles utmärkt.

[Eilean 3]

Nu kanske du inte behöver någon hållfasthet att tala om, det duger kanske t.o.m med en sten om du bara vill ligga still en stund i små vågor och svaga vindar. Det är OK.

Men tråden tog tog ju en annan riktning när greppet hos olika ankaren började diskuteras. Och då är verkligheten den att exempelvis blyplättar är synnerligen dåliga i förhållande till sin vikt.
Vilket alltså inte utesluter att det finns 1000-tals nöjda användare. Och jag säger också någonstans att den kan få ett visst grepp på lösa dybottnar.
Men det gör faktiskt inte ankaret ett dugg bättre som allround-ankare. 

 

 

[trewq 591]

Mitt Biltema-Danforth, 7,5 kg till 3,5 ton båt har aldrig svikit mig, inte heller på svaj. Dock uppsöker jag skyddade ställen, och börjar det klucka under aktern flyttar jag direkt, kan omöjligt somna om då. Det handlar förstås mycket om var man ankrar.

MEN, jag accepterade inte dom usla spetsarna på ankaret utan gav det en omgång med vinkelslipen och den rost man kan upptäcka efter det är helt försumbar.

 

[Dawa 0]

Jag kan hålla med om att det inte är bra som allroundankare i ett läge där man måste uppfylla olika krav, men jag tyckte det var taskigt mot plätten att den inte skulle ha något existensberättigande.  =)

Jag har för övrigt inte någon plätt själv. Ville bara stå upp för dess existens.  Lite så där att stå upp för de svaga.

[Eilean 3]

Här kommer du till grundproblematiken i ankardiskussioner - referenserna.
Du är jättenöjd med ditt ankare - det har aldrig svikit dig. Men du sätter heller inte ankaret på några vidare prov.
Och samtidigt berättar du att du inte kan sova om det kluckar under aktern och flyttar dig direkt.
Med andra ord litar du egentligen inte riktigt på ditt ankare, eller hur?

Och då undrar jag - kan du då rekommendera ett Biltema-Danforth som ett bra ankare till dina medbåtmänniskor?
Möjligen - om du är noga med att säga att ankaret bara skall användas i vissa specifierade farvatten, att man måste ligga mycket skyddad och vid minsta vindkantring bör man flytta på sig eller i alla fall hålla sig vaken.
Troligen skulle de flesta välja ett annat ankare efter den brasklappen!

Men man kan ju också säga, det finns ingen anledning för dig att byta ankare - för dina behov passar det ju utomordentligt väl.

[Eilean 3]

Ok. Jag kan hålla med om att mitt påstående om existensberättigande var präglat av mina vanor och därtill rätt hårt.

Jag har nämligen vuxit upp med plätt, farsans segelbåt hade ett plätt-as, gjutet i en navkapsel till en gammal Folkabubbla. Fanskapet vägde 16 kg och båten var en skärgårds-22-a på dryga två ton. Många kg ankare till lätt båt....
I farsans värld var det inget snack - plätt skulle det vara, det var det enda som behövdes i skärgården. Och visst höll den för det mesta under barnaåren när vi mest seglade i inner- och mellanskärgården och alltid låg tryggt i lä bakom stora, skogsklädda öar. Och muskler fick man av att dra upp eländet.

Sedan blev jag större och började segla på egen hand, dra mig allt längre ut i skärgårdarna. Och fick snart problem. Plätten fick allt mer sällan grepp, den bara kasade över botten och alltför många nätter vaknade man av stävens hugg mot berget.
Pratade jag med farsan så var det fel på mig, inte ankaret...
Och så höll jag på i flera år. Tills jag seglade med min svåger någon vecka en sommar. Han hade en jättebåt, en kustkryssare på 5 ton och som ankterankare hade han ett litet CQR på 10 kg. Som alltid greppade, alltid höll och aldrig draggade. Oavsett om det var sand i ytterskärgården eller mjukaste Mälardy. På en båt med dubbla vikten och ett ankare som var långt lättare...

Sedan dess är jag övertygad om att ankaren inte är så självklart och precis som med alla andra tillbehör skall man välja det med omsorg. Lika litet som en gammal Decca-navigator har något värde så har vissa uråldriga ankarkonstruktioner det.
Men naturligtvis bara om man ställer högre krav än fiske eller grepp i absolut lä.

Sedan är det ju alltid trevligt att stötta de svagare. Men jag är nog för mycket egoist för att riskera min ostörda nattsömn!

[trewq 591]

Ja, jag skulle nog rekommendera det till dem som ankrar på samma sätt, och det kan nog gälla skärgården på ostkusten. Att jag flyttar direkt om det börjar klucka är inte p.ga. bristande förtroende för ankaret utan därför att jag inte klarar att somna till det oljudet. Tidigare har jag försökt men inser att det blir bara värre om man väntar så det är bäst att dra direkt. Har även provat med att lägga ut en flytande lina utmed vattenlinjen, men den skulle behöva vara minst 2 tum grov för att stoppa kluckandet, enklare då att flytta.

Och bland det skönaste som finns är att gå upp i mörkret mitt i natten med regn och blåst och åka och lägga sig i absolut tyst lä så kan det blåsa bäst det vill där man låg nyss.

Ok, när man ligger på svaj kluckar det inte så då kan man väl ligga kvar, så länge båten inte gungar, för att ligga och hålla i sig och samtidigt försöka somna går inte heller.

Senast ändrad av trewq | 01 juni 2009 | 19:42

[oceanis 2]

Men fortfarande har Eilean en poäng i att om du hela tiden flyttar så fort du hör kluck så har du ju ingen erfarenhet av ditt ankare när det verkligen behövs.

Jag har i andra trådar debatterat ankare och jag och Eilean har samma erfarenhet och uppfattning så jag stödjer honom helt i hans tankegångar. Jag ligger på svaj 80-90 % av mina nätter till sjöss och förra året var det nog mer än 60 varav några i november storm.

Har provat Bruce, CQR, Danforth och Delta under de senaste 20 åren och det jag sist av allt skulle lägga mina pengar på är Danforth. Jag anser att det kan man ha i en stilla hamn i medelhavet med fin sandbotten i övrigt helt värdelöst.

Bruce är bra i lera och sand när det väl har fått fäste men jag skulle inte vilja ligga och svaja på det för en 180 graders vindkantring rycker upp det utan garanti att det får fäste igen.

CQR är bra, mycket bra och det har jag svajat många år på och haft det ganska lugnt men bäst är utan tvekan Delta ankaret som sitter och sätter sig igen om det rycks upp vid vindkantring. Sen har det en egenhet som få ankare har och det är att det går att ankra utan att man för hand tippar det överbord. Balanseringen gör att det lämnar ankarrullen/beslaget utan hjälp vilket underlättar när man ankrar i fören med hjälp av vinch. Likaså har den extra blyvikten som är ingjuten i spetsen fördelen att det hjälper till att dra ner spetsen i botten. Jag har sovit lugnt de senaste åren på ett 25 kgs Delta med en 13 tons båt. Tilläggas skall att jag har 60 meter kätting att lägga ut som naturligtvis hjälper till.

Sen är jag lite förvånad att du har erfarenheten att båten gungar så att du måste hålla i dig vid svajning.Det brukar ske om man har båten 90 grader mot vågriktningen inte när man ligger rakt mot vinden. Men det beror naturligtvis lite på båtens vikt och storlek.

Per

[trewq 591]

Egentligen tror jag inte att vi har olika uppfattning, bara olika utgångspunkter och rör oss i olika vatten Jag svajar kanske ett par gånger per år, och då i lugna vikar. Även om det skulle börja blåsa så finns det ingen lång sträcka för vinden att bygga upp vågor. Förtöjer som regel i land, och eftersom jag flyttar om det börjar klucka så blir den största belastningen på ankaret när det kommer svall från passerande båtar och det har det hittills hållit för, mycket tack vare den extra vikten på linan.

 

 

[Inkanyezi 0]

Jag ligger ofta på svaj på ställen där det är mycket trafik och trångt om utrymme att svaja. För längesen hade jag ett CQR på 20 kg och en stump på 9 m ½ kätting, och det var ju bra i min hemmahamn på östra fladen vid Runmarö, så det fick så småningom ligga kvar där med en boj när jag stack ut och seglade. Det var lite tungt att dra upp. jag sålde det senare när jag lämnade den fina viken vid Runmarö.

Vad jag i stället gjorde var att skaffa mig tre stycken Bruce-kopior på 7,5 kg. Min båt är ungefär 7 m lång och väger väl sådär en 1500 kg. De små ankarna är väldigt lätta att ta upp, och hantera. När jag ligger på svaj har jag alltid minst två av dem i hanfot och drar fast dem ordentligt. Det minskar svajradien kraftigt, och inget av dem bryts ut vid vindkantring. Om jag vill minska svajradien ännu mer lägger jag tre ankare som en triangel och samlar linorna i hanfot. jag har inte varit med om att något ankare har brutits ut eller draggat. Men jag skulle inte drömma om att svajankra med bara ett ankare annat än på en plats utan trafik för en kortare stund och med uppsikt hela tiden. Till och med i den allra lugnaste vik lägger jag ut ett ankare till om jag ska lägga mig och sova. Det är inte särskilt mycket besvär.

Det kanske är overkill, men hursomhelst har jag aldrig draggat med min ankringsteknik, och jag har använt samma taktik längs franska kusten, vid Scillyöarna och Irland, och det är alltid mycket lugnare med två ankare i hanfot. Jag ligger ibland mot land också på två akterankare, men då har de varsin lina. En vinst är att båten inte pressas i sidled av vinden om det är stark sidvind, om man lägger sina ankare snett ut från båten. Det har ibland hänt att jag har häktat upp draggande båtgrannar på ett av mina ankare.