Svallvåg från färja kastade upp oss på land...

[Jimsan 0]

Allt har med bottnen att göra. I leran i vättern fungerar en plätt bra, bruze och delta också.
Danfort har jag inte lyckats med annat än i sand, dragg kan fungera bland stenar, men då ska man nästa nålla linan sträkt hela tiden.

[forgus31 139]

I Stockholms skärgård kan man lätt använda plätt. Det beror inte så mycket på bottenkaraktären som på att man ju ankrar i skogen. Inte en vindkåre från det man kommer in i snåren tills man ger sig av igen. Vi hade alltid blyplätt som vi slängde ut ett par meter när vi seglade i Stockholm. Det funkade hur bra som helst oftast. Nån gång när man ankrade lite vårdslöst vid en ö i kvällsbleket och det blåste upp lite under natten så var det bara att flytta sig till bättre ställe.

Att dra fast en plätt funkar inte så bra. Det lossnar oftast direkt.

Här på västkusten krävs bättre ankringskraft och att man drar fast ankaret med motorn eller med en skotvinsch.

Jag trodde i många år att ankaret grävde ner sig när det fick ligga ett tag men det är dragkraften som växlar när vågor och vind trycker på som ger den nergrävande kraften. Har man otur så släpper det under natten.

Då är det bättre att låta kraften verka direkt när man ankrat så man får ett test hur hårt ankaret sitter. Att dra fast ankaret och ankra om ifall det inte sitter är viktigt. Vissa ankare kräver att det kollas och ev. rengörs för att det ska greppa vid nytt försök.

 

 

[Thomas-1 311]

Tror att Bruce hör till dem som gärna måste rengöras för att fastna på nytt. Inte så bra kanske ifall man ofta ankrar på svaj, då ju dragriktningen ofta ändras. Har ett sådant och är ändå nöjd med det f.ö. Tätvuxet sjögräs o stenskravel bör helst undvikas, ankaret studsar då gärna utan att skära ned.

Hade tidigare ett Danforh som kom med i båtköpet, som sällan fastnade. Blev betydligt bättre när jag till slut fattade att det skall vara ledat. Det hade mao rostat ihop och landade hjälplöst på rygg i 50% av ankringsförsöken. Dessförinnan hade jag f.ö. nästan förlorat det genom att - ganska ilsken - testa att bogsera fast det, naturligtvis högg det då direkt och försvann djupt ner i leran. Satt som berget, det knakade oroväckande i vinschen men loss kom det till slut....

Har tidigare försökt propagera lite för att använda vikter på ankarlinan - vid landförtöjning, ej på svaj - men inte fått nån respons. Visst är det väl bra att kunna använda tex blyplätten till detta, i de fall där man vill ha max säkerhet. T.ex. naturhamns-övernattning i sensommarens beckmörker med hotande åsk-vindbyar, då ju flytt eller om-ankring är extra motbjudande.
http://www.maringuiden.se/forum/;thread=284010

Enda nackdelen som jag kan se är att tillkommande båtar får svårt att avgöra hur långt ut mitt ankare ligger, ankarlinan stupar ju då ofta ganska brant från aktern. Den har iofs den extra tyngd-linan i ungefär samma vinkel som en liten varning, alltså på att ankaret kan ligga betydligt längre ut än neråtvinkeln antyder. Andra synpunkter...?

[Dirken 0]

Det här med ankring engagerar. Man kan inte göra så bara för att det funkar för det är ju inte rätt. De flesta av oss söker skyddade platser och med lite förutseende så kan väl det mesta funka.

Själv är jag nyfiken på varför man rekomenderar ankare i vikt. De är så olika i form så vikten borde inte kopplas till båtstorlek på de generella vis som en del tabeller visar.

[Hplar 0]

Vi är nog några stycken som genom åren gjort ett antal ankrings- och tilläggsupplägg som man endast berättar om under pseudonym. Första motorbåten, 1971, en Alfa 24, hyffsat ovan sjöfarare med fru och 2 små döttrar, utan för Vaxholm nånstans. Min fru får syn på en fin klipphäll och beordrar tilläggning. Själv gjorde jag allt för att leva upp till skepparansvaret och tog tillbaka kommandot genom att beordra min hustru, denna vackra men humörfriska snäcka, att ställa sig i akterna och slänga i ankaret när ropade kasta.

Eftersom jag var ovan med det mesta så tittade jag enbart framåt och koncentrerade mig på riktning och fart samtidigt som jag hörde att min hustru försökte  kommunicera bakom ryggen på mig, mer och mer irriterat medans jag, mer och mer irriterad, bad henne hålla sin söta mun stängd. Hon tystnade, jag kommenderade kasta, hörde plumset och på började min vandring föröver för att snyggt och fint hoppa i land och ta emot.

I planen ingick också att beordra min kvinna/besättningen att hålla emot med ankarlinan. Jag börjar nu tycka att det går lite för fort och kommenderar håll emot älskling, älsklingen vrålar med vad då IDIOT!!. Det var den delen i kommunikationen tidigare som jag missat, att min fru undrade var hon skulle fästa ankarlinan, varvid hon på kommandot kasta, riktigt förbannad på skepparens ointresse för hennes frågeställning, slängde i alltsammans - ankare lina. Vår fina aluminium-Alfa var en tålig båt så den tog den smällen, däremot fick min skeppargloria en rejälare törn som tog många år att restaurera. Slutligen, efter dyk och hämt av ankaret, så visade det sig att vi ankrat på ett ställe liknande trådens instiftare, av glorian återstod nu endast en törnekrona.

[ThomAh 0]

Fantastisk historia, Hplar. Trodde bara sådant hände på tv

/thomas

 

[Thomas-1 311]

Dirken:
Håller med om att vikts-rekommendationerna är lite fyrkantiga, men vad är alternativet egentligen? De bör nog uppfattas som en enkel tumregel om minimi-standarden på ankrings-utrustningen, och då är båtvikts- och ankarvikts-förhållandet antagligen det allra viktigaste !?

Ankarets utformning förutsätts nog vara anpassat till varje enskild ankring, på nåt godtagbart sätt. I annat fall borde ju rekommendationen uttryckligen baseras på tex antagandet att alla alltid använder ett standardiserat runt klot av bly, eller nåt.
Så är det ju inte - iaf inte uttryckligen - så valet av ankartyp är alltid den enskildes eget bekymmer. Hur försäkringsbolagen i förekommande fall hanterar frågan, om de går stenhårt på ankarets vikt då det råkar passa dem, eller strikt har en mer sofistikerad o realistisk bedömning, vet jag ingenting om.

Själv skulle jag nog istället framhålla denna enkla tumregel: ((Hur mycket orkar du lyfta? Köp det!))
Ha mao rejäla doningar, reservankare av olika typer och flera kombinations-möjligheter som ess i rockärmen så blir båtlivet klart trevligare till relativt ringa kostnad !!

Edit: Njaä, kan tydligen bli för svårt att få upp enl nedan. Blyplätt och kättingar kan nog iofs överdimensioneras.

Senast ändrad av Thomas-1 | 28 maj 2009 | 13:14

[forgus31 139]

Tack Hplar för den underbara historien!

Själv har jag efter 40 år ännu inte fått riktigt bra kläm på ankringskonsten och går gärna till en marina för att få riktig förtöjning och få sova.

När man gått upp några ggr mitt i natten när ankaret släppt för att det blåser hårt åt fel håll sitter det liksom i hjärnbarken eller vad det heter det man inte tänker med men som mins alla misstag.

Ett ankare som jag imponeras av är ett Danfort original. Det väger 7-8 kg och kan sitta så motorn inte drar loss det. Det passar bäst för landförtöjning då det lossar om båten svänger som vid svajliggning. Då jag ibland kan få ryggskott passar ankaret bra för mig.

Men man måste dra fast det.

 

[ThomAh 0]

Innan nästa äventyr blir det ett 10kg's Bruce (rätt överdimensionerat för en Ryds Camping på 650kg - men so what) och så ska jag testa det här med att dra fast ankaret... Något jag aldrig hört talas om innan vår incident ovan.

Nån gång borde någon samla ihop all fantastisk kunskap från det här forumet och skriva en bok. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hittat er här som kan hjälpa till med vad man än undrar över

/thomas

 

[forgus31 139]

Mja.

Om du både skaffar ett så stort ankare och dessutom drar fast det så kanske du aldrig får upp det med den lätta båten. Även om du inte drar fast det med motorn kommer du nån gång att råka ut för att vågor och vind drar ner ankaret i leran så det sitter som berget.

Som jämförelse har vi alltså ett Danfort på 7-8 kg på vår 5-tons båt. Det kan sitta väldigt hårt men lossnar när linan sträcks rätt upp och motorn får dra.

På din båt skulle alltså detta ankare kunna bli svårlossat. Det ska till ordentliga knapar t.ex.

Ett på 5 kg låter mer rimligt eller ett Danfort på 2-3 kg. Och så några kg kätting istället. Den gräver inte ner sig men hjälper till att få ankaret att fastna och är en bra tyngd så båten får lite rörelsefrihet.

[ThomAh 0]

Ah, tack för det forgus31. Tänkte på vad Thomas-1 skrev ovan. Enligt en tabell på www.benns.se klarar ett 5kg's Bruce av en båt på 2 ton, så det kanske räcker. Hur många meter kätting då? 2-3 eller?

/thomas

 

[Dirken 0]

Bruce är kanon men Benns viktangivelse gäller för kätting hela vägen. Det funkar mer än väl till en liten HT-båt utan kätting. Tipps: Ha kättingen lös i båten så du kan använda den när den verkligen gör nytta. Som vid svajankring. Det blir rätt mycket att göra rent varje gång ankaret kommer upp plus att du sparar rygg och händer.

[Suckan 1]

Kättingen har jag aldrig behövt rengöra när jag tar upp ankaret. Så den kan gott sitta på för jämnan enligt min åsikt. Leran brukar ju mest fastna på plogen. 

[Dirken 0]

Va härligt! Det är oftast lera där mitt skrot hamnar och dessutom är det bökigt att skölja prylarna efter min båt.

[ThomAh 0]

Vad är egentligen svajankring? Är det när man bara lägger i ankaret och inte fäster båten någon annanstans?

Vad vi brukar göra är att lägga i ankaret och sedan fästa båten i ett eller ett par träd - och stanna över natten. Är Bruce även bra då?

/thomas

 

[Dirken 0]

Det kommer funka kanon med eller utan kätting. Tricket är att hitta bra fäste och sen brukar det sitta vid samma drag riktning. Kättingen är nog bra att ha när drag riktningen ändras och nytt bottenfäste ska hittas. Jag tillhör slarvjänget utan kätting. Ligger inte på svaj annat än på dagen vid matning och badning. VIKTIGT! Ankring kan aldrig anses som säker förtöjning och kräver viss tillsyn. Prylarna som man använder måste vara anpassade till rådande förhållanden.

[Anders_St 74]

Yup, svajankring är när man bara har ankaret i och inget annat. Båten ligger på svaj dvs rör sig lit hur den vill.

Som någon annan sa; i Stockholmskärgård ligger man oftast helt vindskyddat så det mesta duger vid nattankring.

Har aldrig haft problem, men är ganska noga med att kolla vindriktning vindvridning etc. Är bekväm av mig och gillar inte att vakna till vågor. Eller vakna av den distinkta duns-dunken av plastskrov mot klippa som innebär hastigt uppstigande och förflyttning.

[Suckan 1]

Skaffa kätting! Och använd den! Som tidigare sagts i tråden är kättingen till för att minska rycken från båten. Även ryck från rätt håll. Därmed minskar också släpprisken.  

[starman 0]

Om man tänker på hur större fartyg ankrar så har dom ftast ankaret från fören och ligger på svaj vilket gör att man tar sjön från rätt håll. Mindre båtar som typ lägger sig vid öar eller i vikar ankrar oftast från aktern med en förtöjning förut. detta ger ett problem vid uppdragen sjö eller ökande vind. Man borde kanske vända båten och låta fören peka mot riskområdet om möjligt. Bara en tanke.

navyman

[Terrafobica 68]

Fast oftast är det inte möjligt att lägga sig med aktern mot öar, många roder och drev som skulle leva farligt då.

 

[coppertail 285]

Jag tror fortfarande att du bör överväga att byta smultronställe. Den dagen en princess 40 i full kareta bestämmer sig för att smita innanför Bergholmarna för att spara ett par liter bränsle påväg till Rastaholm.

Risken är att ditt Bruce faktiskt håller, då händer antagligen, A, knapen du fäst ankarlinan i försvinner med en bit av däcket med sig, eller B, ett eller fler svall slår över akterspegeln och förvandlar turen till en våt upplevelse av det sämre slaget. Om djupet är 1 meter eller mindre under utombordaren får du dessutom återigen en krokig propeller.

Inte meningen att låta sarkastisk, men vissa ställen är inte bra oavsett utrustning.

 

[Thomas-1 311]

Inte lätt, det här med ankring! Fasen vet hur jag lyckats fixa det skapligt ändå genom åren, egentligen!?

Försöker sammanfatta och dra lite slutsatser av ovanstående, ha gärna synpunkter:

1. Kätting; Bra ryckutjämning som funkar även på svaj, är även okänslig för skavning mot sjöbotten. Tungt att lyfta även om det lättnar ju mer som bärgats. Totalvikten måste ändå stå i relation till ens muskelstyrka om elvinsch saknas. Används blyplätt, som nog sällan fastnar lika hårt, kan totalvikten kanske få vara lite högre.

2. Ankare; Bör plöjas fast under flack vinkel (lång lina/ kedja) och sen dragkontrolleras. Vid svaj-ankring ändras ofta dragriktningen, vilket är mer negativt för vissa ankartyper eftersom om de lossnar så har de extra svårt att hugga igen, utan rengöring. Vid tilläggning mot land kan det ev vara praktiskt lättare att förtöja först och sen dra fast ankaret med handkraft eller ev vinsch.

3. Blyplätt; Mer förutsägbart beteende, fastnar och trasslar mindre. Lämplig vid tillfällig ankring, särskilt i hamnar där många ankare finns, och kanske även annat järnskrot.

4. Ankarlins-vikt; ((Fungerar inte på svaj)), ger annars ryckutjämning och den nedtyngda linan är mer påseglings-skyddad. Denna vikt hanteras alltid separat, så den räknas inte in i totalvikten. T.ex. en blyplätt kan nog användas som vikt om den förses med lämplig krok. Ankarlins-vikt verkar sällan användas, märkligt nog.
Edit: Fungerar utmärkt med sluten krok runt ankarlinan.

5. Ankarstorlek; Rekommenderad ankarvikt beror på båtvikten. Möjligen kan nån storlek större väljas, men risk för svårigheter vid bärgning finns då. Västkustens kala öar är mer vindutsatta så bättre grepp behövs i allmänhet.

6. Ankartyp; Se kryssarklubbens ankartest.

7. Fastnat ankare; Kan ev bogseras eller vinschas loss, en stålring (nån dryg decimeter i diameter) rekommenderas ibland som verktyg. Denna är då fastsatt i en kraftig draglina och stålringen runt ankarlinan släpps ner längs den spända ankarlinan tills den förhoppningsvis landar nära ankarets plogdel. Vitsen är - tror jag - att en ((annan båt)) nu skall dra i linan med ringen, så att plogdelen sas backas ut samma väg som den kom in i beknipet. Nåt sånt...
Edit: Nån annan båt behövs nog inte.

Nu har jag berättat allt jag vet, det gick ju ganska fort....vad tycks?

Senast ändrad av Thomas-1 | 28 maj 2009 | 21:06

Senast ändrad av Thomas-1 | 31 maj 2009 | 08:13

[ThomAh 0]

Well, jag kan inte annat än hålla med i allt du säger, Thomas-1

Nu gäller det att omsätta ovan teorier i praktiken

Har idag anmält händelsen till försäkringsbolaget (Länsförsäkringar) och ska imorgon lyfta upp båten för att inspektera skadorna. Återkommer med bilder

/thomas

 

[forgus31 139]

Jo det verkar som du har en bra sammanfattning där Thomas-1.

Skulle inte kunna göra det bättre själv och då måste det väl va bra.

 

[forgus31 139]

Jo, ThomA, det räcker med att du kollar att ankaret sitter. Annars ett par meter kättning för att få det att dra fast lättare.

 

[trewq 591]

Betr. extra tyngd att hissa ner utmed linan, det förvånar mig att det inte används mer. Har en ölburksformad blyklump som jag använder rätt ofta i följande fall:

1. När jag lagt i ankaret med för kort lina och inte har lust att ankra om.

2. När jag lagt mig vid en ö med aktern ut mot en farled. Borde man inte göra, men det finns ju en del oemotståndliga ställen där det aldrig går fartyg i leden utanför, t.ex. i S:t Anna

3. För att kunna lämna båten för en längre promenad på land. Man kan låta tyngden dra  ut båten ett par meter och även om det kommer vågor så brukar det räcka med god marginal.

Intressant ämne ankring!

 

[Thomas-1 311]

Som Forgus nämnde högre upp i tråden har dödsolyckor skett då folk försökt hålla emot vid stora svallvågor.

Minns en, där båten var landförtöjd med akterankare ute. Den omkomne stod tydligen på land och höll emot då båten kastades mot klippan, drogs sen med då båten for ut ett par meter och blev då hängande framför fören. Nästa våg....ja, ni fattar.

Varning för detta alltså!! Låt hellre båten smälla på, om det inte går att snabbt hala ut den i tid.  

[ThomAh 0]

Vår första tanke efteråt var varför hoppade vi inte iland och höll emot??? men sen kom vi fram till att det nog inte skulle ha varit en bra ide... himla tur

Båten känner ingen smärta, och den kan repareras

/thomas

Senast ändrad av ThomAh | 29 maj 2009 | 08:29

[Eilean 3]

Thomas-1 vill gärna ha kommentarer, här är mina:

.... Vid svaj-ankring ändras ofta dragriktningen, vilket är mer negativt för vissa ankartyper eftersom om de lossnar så har de extra svårt att hugga igen, utan rengöring....
Sådana ankaren som bryts loss och sedan förväntas gräva ner sig igen om dragriktningen ändras skall aldrig användas vid svajliggning. Detta innebär exempelvis Danforth, Bruce orginal är gränsfall, Brucekopiorna fungerar inte.

3. Blyplätt; Mer förutsägbart beteende, fastnar och trasslar mindre. Lämplig vid tillfällig ankring, särskilt i hamnar där många ankare finns, och kanske även annat järnskrot.
Om man med förutsägbart beteende menar att fästet är löjligt litet i förhållande till vikten stämmer det in bra på blyplätten. Plätten är inget ankare, det är en tyngd vars lämpligaste användingsområde är oklart.

4. Ankarlins-vikt; Fungerar inte på svaj, ger annars ryckutjämning och den nedtyngda linan är mer påseglings-skyddad. Denna vikt hanteras alltid separat, så den räknas inte in i totalvikten. T.ex. en blyplätt kan nog användas som vikt om den förses med lämplig krok. Ankarlins-vikt verkar sällan användas, märkligt nog.
Varför en tyngd inte skulle fungera vid svajliggning förstår jag inte. Det är snarare där man har glädje av den då den fungerar som ryckutjämnare och även hindrar båten att dansa. Jfr med använda enbart kätting. Vid landförtöjning ger tyngden bara större spel i ankarlinan och större, oönskade rörelser.
Personligen gör jag mitt ankartåg så lätt som möjligt vid akterankring, endast ankarolina med en 1 meters vajerstump närmast ankaret för att minska risken för nötning mot något vasst på botten. Den vikt jag sparat på att pensionera kättingen har jag lagt på ett nummer större enkare istället. Där gör vikten störst nytta!

5. Ankarstorlek; Rekommenderad ankarvikt beror på båtvikten. Möjligen kan nån storlek större väljas, men risk för svårigheter vid bärgning finns då. Västkustens kala öar är mer vindutsatta så bättre grepp behövs i allmänhet.
Och de har hårdare, mer beväxta bottnar, så vikt och penetrationsförmåga är viktigare på västsidan. Ett ankare som skall klara hårdare vindar på utsatta platser bör alltid vara minst en storlek större än rekommendationerna

6. Ankartyp; Se kryssarklubbens ankartest.
Läs SXK´ s ankartest med en stor nypa salt. Där finns en del direkta felaktigheter och dessutom är det gamla rön. Många ankaren i testet finns inte att köpa längre och en helt ny generation ankaren där man satsat på penetration och stor area finns inte med utom möjligen med någon liten kommentar.

7. Fastnat ankare; Kan ev bogseras eller vinschas loss, en stålring (nån dryg decimeter i diameter) rekommenderas ibland som verktyg. Denna är då fastsatt i en kraftig draglina och stålringen runt ankarlinan släpps ner längs den spända ankarlinan tills den förhoppningsvis landar nära ankarets plogdel. Vitsen är - tror jag - att en ((annan båt)) nu skall dra i linan med ringen, så att plogdelen sas backas ut samma väg som den kom in i beknipet. Nåt sånt...
Undvik så långt som möjligt att ankra på oren botten. Gör man det ändå, fäst en lina i hålet på ankarets krona och låt linan antingen gå upp till en liten boj eller flöte, eller led den tillbaks till båten (trassligt vid svajliggning). Fastnar ankaret kan det förhoppningsvis dras upp baklänges med hjälp av linan. Kan göras från egna båten.

Jag ligger nästan uteslutande på svaj med min båt, de sista 5 åren har jag nog tillbringat sådär 400 nätter på svaj i vatten mellan Östersjön och Medelhavet i vindar upp till stormbyar och kan av egna och andras erfarenheter konstatera följande.

Dragg och plätt är leksaker. Fungerar nog i innerskärgårds-dy, men det gör ett stort bokstöd också.

Bruce. Orginalet som inte tillverkas längre är hyggligt på mjuka bottnar, kopiorna som säljs i parti och minut är allt emellan sämre och helkassa.

CQR. Hyggligt ankare men dyrt och ifrånsprunget av utvecklingen.

Danforth. (Fortress, Brittanny...)Kan ha ett enormt grepp om det grävt ner sig. Vilket det sällan gör om botten är det minsta hård eller att något skräp fastnar. Inget bra all-roundankare. Får absolut inte användas för svajliggning. Danforthkopior skall skys som pesten.

Bra ankaren är: Rocna, Delta, Manson, Spade. Just Delta säljs numera nästan lika billigt som fusk-bruce och det finns ingen anledning att köpa något annat ens om man är snål

Sedan är en god ankringsteknik mycket viktigt, särskilt om man ligger på svaj. Vid landförtöjning sker sällan allvarligare saker än ett gelcoathack och störd nattsömn om vinden vänder och friskar i på natten.
Men vid svajliggning kan man istllet vakna av det trevliga ljudet av ett krossat roder eller propeller när man drivit ner mot lästranden...

 

Senast ändrad av Eilean | 29 maj 2009 | 16:23

Senast ändrad av Eilean | 29 maj 2009 | 16:27

[ThomAh 0]

Eilean - Ett galvat Bruceankare från Bennys - 5kg för 225kr - är det något att ha? Eller är det en sorts kopia? Länk till det: http://www.benns.se/ShowProduct.aspx?prodid=16771

Erlandssons har som minst 10kg's Delta för 1038kr. Är det värt att lägga 900kr extra, eller kan det där Bruce räcka?

/thomas