Grundstötning?

[Blue2 0]

Hej alla!

Har nyligen läst en bok Vårda Din Plastbåt , en hanbok i renovering och underhåll.

 Den innehåller en hel del bra tips, men vad jag kan förstå så är det ytterst vanskligt att vara ägare till en plastbåt ( tämligen ny ägare till en äldre sådan ). Förutom alla sprickor hit och dit med sakkunniga råd om hur de ska avhjälpas, så kommer man i slutet till ett avsnitt gällande skador efter grundstötningar!?

Handen på hjärtat vänner, hur vanligt är det att man har bottenkänning? Har ni gått på grund? Tog det illa?

Har själv aldrig kännt på det men det beror kanske på att jag inte seglar i skärgårdsmiljö där jag kan tänka mig det är vanligare. Har dessutom en långkölad båt som inte har så stort djupgåeende.

Skriv gärna och berätta om era erfarenheter.

 

[Terrafobica 68]

Född och uppväxt i en fiskeby stax norr om Gävle.  Där hade jag bottenkänning i stort sett varje gång jag gick in i hamn trots hissad motor, Gästrikekusten är bara sten.  Bor numer i Stockholm sedan 20 år och har inte kommit i närheten av en grynna, men här är det ju bråddjupt på de flesta ställen, även där det är grunt ;-)  Finns ju till och med ett grund som heter bottenlösa grundet

 

[-Danne- 0]

Det finns två typer av sjömän. De som har gått på grund och de som ska.

 

Jag har åkt omkring i stockholms skärgård sen barnsben och fått känning en gång. Som styrman räknat... I mitt fall åkte motorn upp och lite färg skrapades bort från botten.

En styris på ca 5m...

 

[Thomas-1 311]

Jag har minsann aldrig gått på grund, däremot så blir jag påkörd av diverse undervattens-stenar mm emellanåt ! Inga värre skador efter 30 års seglande - ta i trä - som inte lite glasfiberspackel kunnat fixa!    

[forgus31 139]

Att gå på grund är ju inte så ovanligt och handlar om hur mycket man försöker undvika att göra det. Har man en båt som inte går sönder när den smäller på så är man mindre noga med navigationen. Har du en långkölad båt som dessutom kanske har metallen i dagen är det nästa lika bra att man går på ett grund i några knops fart så vet man hur det känns.

Innan jag gick på grund första gången fick jag alltid en hissnade känsla av att se botten. Lite dödsskräck nästan. Sen när man ser att man inte dog känns det lite lättare att närma sig grundare ställen.

Med en fenkölad båt med kölen bara skruvad vid en flat botten är det säkrast att undvika grundställena då det kan bli svåra skador som tar hela sommaren att laga.

 

[makke_the_muss 27]

Jag har tagit i ett par ggr men det har inte varit någon fara. Men då har det gått väldigt långsamt och försiktigt med min långkölade båt. Då det varit nästan medvetet som det har hänt. Med medvetet menar jag tveksamma kanaler som jag chansat på genom att åka långsamt igenom medveten om att det är väldigt grunt. Men jag tror att alla kommer att gå på grund och bli förvånad någon gång.

 

 

[toaen 510]

Å katten. Det finns ett grund i Stockholms skärgård ändå.

 

Jag har i många år hävdat att det är helt omöjligt att det finns når grund där, av den enkla anledningen att jag segla där i fem sommrar, mer eller mindre, och jag har inte hittat ett enda .

 

Här i hemmafarvattnen känner jag till alla

 

Jag har seglat långkölade båtar som har stuckit mellan 1,1 till 1,6 meter sen efter höststormen 1969 och jag har gått på grund 4 gånger utanför mina hemmavatten.

 

Vid två av tillfällena blev det skador som gjorde att båten läckte in vatten.

 

Senaste gången var i sommras i Fjällbacka skärgård. En knappt märkbar fartminsking, men däremot blev jag mycket förvånad.

 

Gången innan var i Listas hamn i Norge i mitten på 1990-talet. Vid det tillfället fick jag en krossskada i fören strax under vattenlinjen, så att det blev vått i stuvet där jag hade frukt och grönt. Varje gång jag skulle ta mig ett äpple var det vått i stuvutrymmet och jag torkade tort med en trasa.

 

Ett par år tidigare gick jag på grund i Skälderviken NW Skåne. Jag gick på en kullersten, kastade backen och fick släplinan till dingen i proppellern. Pga byggfusk när man satte fast  proppellerhylsan slets denna loss från sin minimala infästning i skrovet och det läckte så mycket att jag fick pumpa tre gånger om dygnet för att durkarna inte skulle flyta. När jag kom till Råå köpte jag en automatisk länspump som höll båten läns resten av sommaren.

 

Första gången jag gick på grund (utanför hemmafarvattnen - dem här hemma, vågar jag mig inte ens på att tänka på att räkna) var under en 24-timmarsegling i mitten på 1980-talet. Det var nog den allvarligaste grundstötningen - egentligen. Inga skador på båten och pga rorsmannens dristighet avlöpte insideten mycket bra. Det var i grunden en navigationsmiss från min sida. Det lilla skäret vi gick på heter Vittlingbrott och ligger mellan Väderöarna och Ramsö (Koster - Norra Bohuslän)

 

Sen har ju varje av dessa grundstötnigar sin egen speciella historia. En orsaksbakgrund varför det blev som det blev. Men dom historierna är alldeles för långa för att berätta här.

 

När man söker sig in i en naturhamn eller går en trång led sakta och föriktigt, väl medveten om att det är grunt och därvid får bottenkänning, dem räknar inte jag för grundstötning.

 

Grundstötning är för mig en helt oväntad och plötslig bottenkänning under färd i marchfart.

 

Jag har inte läst boken Vårda Din Plastbåt http://www.bokus.com/b/9789189564626.html men jag har själv boken plastbåtsvård http://www.bokia.se/bok.html?isbn=9197009466 av samma författare.

 

I boken Plastbåtsvård är det väl inga egentliga fel, men jag tycker att författaren överdiver användningen av epoxy i allt för hög grad. De flesta reparationer på en plastbåt byggd av polyester bör man reparera med polyester. Undantagen är få.

 

Vad som står iboken vårda din plastbåt vet jag inte - men - jag skulle tro att om man skulle följa alla råd till punkt och pricka, så blir resultatet väldigt överdrivet.

 

Jag tror att sunt förnuft måste råda. En gammal plastbåt är inte perfekt och har sina skvanker. Vad som är viktigt att åtgärda är en prioriteringsfråga.

 

Det är likadant om man ställer en fråga här på MG. Människor har olika syn på många saker och olika människor tycker att olika saker är viktigt. Det gäller därför att sovra.

 

Man skall lyssna på alla goda råd men ta till sig det som man skjälv bedömmer va relevan i ens egen situation.

 

Det finns egentligen bara en skribent här på MG som man kan lita på. Som kan allt och har absolut rätt i allt han skriver.

 

Det är jag.

 

Tommy

Obervisser (eller vad katten det nu kan heta)

Senast ändrad av toaen | 18 februari 2009 | 14:26

[Blue2 0]

Ja så år det nog att man måste sovra bland alla råd och tips och låta sunt förnuft avgöra vad som ska åtgärdas.

Det är ju en tämligen gammal båt som har sina skavanker,dock inga som jag ser som direkt alarmerande.

Dessutom är jag inte speciellt sugen på att all den ledig tid jag förfogar över, tillbringa den i overall.

[Blue2 0]

Ha...ha, det måste vara besvärligt att vara styrman i sådana vatten när stenarna inte respekterar väjningsplikten.

[Thomas-1 311]

Ja...jo...det är lite knepigt. Men bumlingarna får ju sig också en rejäl snyting, så förhoppningsvis slutar de med tiden att fara omkring sticka opp?!

Glömde tidigare att berätta om att lagningen i den inplastade järnkölen - på min (o brorsans) Amigo 23:a - också naturligtvis innefattar flera lager tvåkomponents tätningsfärg över glasfiberspacklet. Själva järnkölen har jag aldrig märkt av, trots drygt centimeter-djupa sår i kölens fram- och neder-kant. Det tjocka plastlagret funkar väl som en krock-kudde, något som moderna båtar också börjat utrustas med nyligen?

Jag tänker på den rätt nyuppfunna o vattenfyllda gummi-krockkudde som tydligen - påhejat av försäkringsbolagen - numera installeras, och som då är profilmässigt integrerad och därför osynlig i kölens framkant. Smart med hydraulisk fjädring, vattnet i gummi-grunkan kan väl inte läcka ut hur snabbt som helst? Resultatet blir väl då en sorts automatiskt krockenergi-anpassad stötfångare? Någon som har en sådan och som dessutom har provat på att uppfostra oppstickande bumlingar med en sådan? Small det måttligare än annars ??

 

 

[toaen 510]

Nej jag tillbringa aldrig nån ledig tid i overall. Det räker med den tiden på jobbet, fast där har jag hängslebyxor.

 

Jag brukar ha gamla jeans och gamla arbetsskjortor/tshirts när jag jobbar på båten, vilket jag helst gör all min ledig tid om frugan inte direkt förbjuder mig.

 

T-shirts har jag helst på mig när jag slipar glasfiber.

 

Jag har myntat ett eget uttryck; Båtar är inget intresse - det är en sjukdom och den har drabbat mig hårt.

 

tommy

båtmissbrukare

 

[Blue2 0]

Hej Tommy!

Visst är det så att båtägande är snarast likt en gravt obotlig sjukdom.

Visst är det härligt att dra på sig gamla kläder och åka ner till båten och pula lite och kolla så att allt är ok.

 Man sitter där och funderar,vilka förbättringar som kan göras samtidigt som man drömmer om framtida segeläventyr.

Häls. Thomas

[ciaraud 31]

Toaen

Helst T-shirt när du slipar glasfiber!?

Du mäste skämta med mig aprillo!

Då vill jag i alla fall ha rymddräkt och dessutom andningsmask. De där vassa glasfiber-dammet vill inte jag som arbetar med cancer ha ner i lungorna. Det borde vara lika skadligt som asbetsdamm.

 

[Blue2 0]

Hej!

Precis om föregående talare insämmer jag, skulle själv inte vilja befatta mig med glasfiber iförd endast T-shirt. Har själv prövat den modellen, snacka om klåda alltså!!!??. 

[Lasse_W 0]

Jag brukar inte köra mina båtar på grund men därimot gärna andras. Kompisens Comfort 34 en gång och brorsans maxi 95:a en gång har jag försökt att få upp på land. Men och andra sidan har min båt körts på grund 2 ggr av mina kompisar. Så vi ger och tar.

Mvh Lasse Liten.

[toaen 510]

Jag skojar aldrig om så allvarliga saker.

 

När jag började jobba med glasfiber  (på amatörnivå) i början av 1970 var det tätsittande kläder över hela mig som gällde. Det kliade infernaliskt trotts det. Sen fick jag se nån av gubbarna som stod och slipade glasfiber på en av våra plastbåtsfabriker, i T-shirt, med glasfiberdamm över hela dom bara armarna, och jag ställde väl nån dum fråga och fick ett klokt svar.

 

I T-shirt är det inga åtsittande ärmar som maserar in glasfibernålarna i armarna. Efter avslutat arbete är det en så skållhet duch som du klara av som gäller. Glasfibern besvärar mig minimalt med denna metod.

 

Absolut skall man använda en riktig andningsmask. Inte nåt sån där enkelt pappersfilte med gummisnöre som går av, utan en riktig andningsmask. Man har ju som sagt bara två lungor och lungkapaciteten (konditionen) är ju dålig ändå utan en massa onödigt skit i dom.

 

tommy

 

Senast ändrad av toaen | 21 februari 2009 | 22:45

[sgspia 0]

Toan skrev

Första gången jag gick på grund (utanför hemmafarvattnen - dem här hemma, vågar jag mig inte ens på att tänka på att räkna) var under en 24-timmarsegling i mitten på 1980-talet. Det var nog den allvarligaste grundstötningen - egentligen. Inga skador på båten och pga rorsmannens dristighet avlöpte insideten mycket bra. Det var i grunden en navigationsmiss från min sida. Det lilla skäret vi gick på heter Vittlingbrott och ligger mellan Väderöarna och Ramsö (Koster - Norra Bohuslän)

Vittlingebrottet har vi då gemensamt. Detta var på 70 talet och jag var ung och kär. Hade övertalat flickan att hänga med ut till syd Koster med alla de baktankar man kan ha i den åldern. Öl hade vi med och efter några timmar gjorde det att flickan måste kissa. Fram med spannen och ner i den obefintliga ruffen (på den tiden var flickor lite pryda) på min drake. Jag höll naturligtvis (nyfiken) utkik ner i ruffen och kunde se på flickans lyckliga ögon att det närmade sig slutet av processen när det small. Jag kan garantera att man välter sittande på en spann.

Det blev inga uppfyllda baktankar men en tyst färd hem igen med en blöt och sur käraste.

Vilka är dina hemmavatten - Toan. Mina är norr om Strömstad och Västervik.

sgs  

[toaen 510]

Jag misstänker att du menar mig. Toan brukade Steve & co skriva när dom kastade skit på mig efter att jag inte kunde hålla käften, utan gick på dem för dumheter de skrev - och det var inte få.

Toaen är det användarnamn jag har haft i flest år på jobbet - dock inte på länge.

Till skillnad från Sobril som han kallar sig idag, så byter jag aldrig användarnamn, så hittar du det någonstans på internet så är det med all sannolikhet jag. Jag skäms inte för det jag skriver, även om jag ibland kan ha fel

 

Jä tillhör, som Kaj Hartelius kallade i sin bok fråm Tistlarna till Strömstad; Näsen och fjordarnas folk.

 

På Orust kallar de oss norlhôttar. Om man får tro Energirådgivaren i Uddevalla m.fl. kommuner Roger Stenström, har Orusteburna rätt, och Roger har oftast rätt i det han påstår. Jä ä gärna nolhôtte bara jä ved att de ä riktigt.

 

Jag har för min del alltid trott att nolhôttar va från Hamburgsund ocn nolover, kanske med tanke på att båten med samma namn finns där, men när jag kallade en av mina arbetskompisar på elverket i Sotenäs för nolhôtte tog det hus i helsike. Han va ingen nolhôtte. Dom bodde mycket längre nolöver.

 

För att återgå till din fråga, så räknar jag mina hemmafarvattnen söder om Sotekanalen och väster om Bohus Malmön. Jag är Gravare (egentligen Bäckevigare), av födsel och ohejdad vana. Numera bor jag i Kungshamn. Hållö har jag seglat runt fler varv än jag kan räkna och, dom ganska obetydliga holmarna som många lite vanvördigt kallar Smögen, likaså. Inom detta område känner jag alla grund (tror jag åtminstone) och jag har nog varit i närkontakt med de flesta av dem under pojkårens kajkande i en gaffelriggad bohusjulle.

 

Nu för tiden är grundstötningarna i hemmafarvattnen få. Knappt en om året, medans det under 60-talet i stort sett var en varannan dag. Under några sommra på 1960-talet seglade jag nämligen varannan dag. Varannan dag jobbade jag som hoppilandkalle på färjan Ägir som gick mellan Gravarne och Smögen.

 

Sen känner jag väl Stockholms skärgård lite som hemmafarvatten efter att ha seglat där i större eller mindre omfattning mellan 1999 till 2005 och även haft egen båt där en stor del av denna tid.

 

Hur gick det med tjejen? Följde hon med ut och seglade nån mer gång?

 

tommy

Senast ändrad av toaen | 22 februari 2009 | 10:14

[CaptainH 3]

Toaen!

 

Även om du nu är norlhott så har du för det mesta OK råd och åsikter. Ang glasfiberslipning i T-shirt håller jag med dig.

 

Ang grundstötningar så är det så att den som inte gått på grund någon gång håller sig alltid på den breda vägen och den är väl inte så där rolig. Man ska ju hitta sina egna vägar, de sköna och trevliga naturhamnarna osv....

 

Då går man på grund ibland. Oftast helt  odramatiskt.

 

Dock moderna felkölade båtar kan få problem..... men tro inte på alla skrönor om folks grundstötningar. Om alla dessa inträffat hade havet varit fullt med vrak...

Senast ändrad av CaptainH | 22 februari 2009 | 10:25

[sgspia 0]

Det var verkligen inget illa ment  - Toaen. Nej tyvärr. Det var i slutet av sommaren och sommargästerna åkte hem så även hon. Året efter så var det nya tider.

Jag tror att alla som seglade runt i små båtar med eller utan motor under barnaåren har gått på grund så många gånger att det inte går varken att räkna eller minnas. Det påverkar (tyvärr tycker min fru) också beteendet hos några av oss som vuxna - mig inklusive. Jag har inte den respekt jag kansle borde ha för att gå på grund, vilket gör att jag gärna föröker att gena och går lite för mycket på chansen. Detta har medfört att frun har tagit över navigeringen och jag ägnar mig åt att segla och lyda order.

Smögen - Strömstad känner jag väl, men lägre söderut betydligt mindre. I ungdomen vände man nästan alltid norrut igen efter några nätter i Smögen och tom kassa.

sgs

[toaen 510]

Jag tog inte illa upp, men jag är ordbajsare som du ser.

 

Det finns många pärlor runt hela den svenska kusten - jag vet, för jag har varit där.

 

Men skärgården norr om Sotekanalen och kanske tom norr om Hamburgsund är nog i en klass för sig.

 

Ändå funderar jag att segla tillbaka min stora båt till Stockholm innom en snar framtid.

 

tommy

 

[mariatherese 0]

Uttrycket Nolhätter (såsom jag tycker mig det borde stavas) har jag nog bara hört just i Uddevalla. Där också de påstås att det är ett bohuslänskt uttryck för de norrifrån. Jag är uppväxt på Tjörn och har aldrig hört det där. Kanske för att vi inte besvärades så mycket av Nolhätter där...

[toaen 510]

I vår dialeket är inget ä ljud utan en kombination mellan å och ö.

 

Nu har ju Tjörn sitt eget vilda tungomål och även lokala traditioner, så det kan ju bli lite skillnader på uttal och sätt att uttrycka sig. Dessvärre håller  ju det genuina Tjörnmålet på att trängas undan av Göteborskan. Dom flesta tjörnborna som är under 40 talar ju tyvärr Göteborgsdialekt (?!)

 

Enligt Roger Stenström, som skrev ett inlägg nån stans, finns  Nolhôttarne norr om Gullmarn. Han hade en rad argument för den saken. Själv har jag alltid haft för mig att Nolhôttarne fanns i Haburgsund och norröver. Dom i från Hamburgsund tyckedr att Nolhôttarne bor mycket längre norrut.

 

Det är som med malmöpyttar. Alla vet att dom finns, men ingen vill va det.

 

Tommy

tänkbar Nolhötte

[mariatherese 0]

Ursäkta OT igen: Nu har jag ju aldrig hört uttrycket på Tjörbu (eller Tjörnmål) utan bara av en Uddevallabo uttryckt med den för  mig ganska säregna Uddevalladialekten.

Tjörndialekten är som du säger en utdöende dialekt och det är egentligen bara släktingar från Klädesholmen och Åstol där även yngre talar så... Jag talar inte tjörbu och inte heller mina äldre kusiner (trots att jag har två över 40 som bott hela sitt liv där). Mor och moster däremot - ojojoj! Jag kanske skulle sätta gränsen vid 50 istället?

Det är en speciell form av Göteborgska som ersätter den dock. Inte den dialekt som mina barn (uppväxta i Göteborgsområdet) utan en variant. Men det är klart - det finns ju många varianter på Göteborgska, intressantas är nog den med skorrning.

[CaptainH 3]

Hmmm mariatherese...det där om holmemål får vi väl diskutera nästa gång vi ses när du kommer  i din maxi77:a....ska påminna dig nästa gång jag tar din tamp på holmen.

 

Dock vet du väl att han som var med i värsta språket och pratade tjörndialekt är 50 år och bor vid Vallhamn.

Senast ändrad av CaptainH | 22 februari 2009 | 17:01

[toaen 510]

Ibland har ni tur.

 

Jag skrev ett långt svar på ditt inlägg, med många utvikningar och mina erfarenheter ur verkliga livet. Dessvärre, eller rättare sagt, som tur var lykades jag förstöra inlägget innan jag fick postat det.

 

Innan denna tråd försvinner till de sälla jaktmarkerna, ett litet förtydligande.

Tjörnbu är, på mitt hemlands vilda tungomål, betekningen på en person som bor på Tjörn.

Däremot, en som bor i Uddevalla kallar vi nog Uddevallare.

En känd Uddevallare, åtminstone för dom som kan sin Taube, är Ernst Georg Johansson

 

tommy

Gravare eller Bäckevigare men Kungshamnsbu

 

[CaptainH 3]

Hmmmm..... Uddevallare är inte det en grillkorv? Köpte alltid såna i korvståndet vid Bäveån.

 

Det bästa var när vi lärde dom att göra halvspecialare med en Uddevallare, mycket senap på korven och västkustsallad på det hemlagade moset!!!!! Det är mat för riktiga grabbar!!! Nersköljd med en pripps blå!!! UNDERBART GÖTT!!!

[Blue2 0]

Hmm.........jag skrev inledningsvis ett inlägg ang. grundstötningar och om hur pass vanligt det är med dylika.

Outgrundliga äro herrens vägar...nu har denna tråd navigerat över mot olika dialekter, uddevallare och korv........ha ha

Nog måste det vara fler som har erfarenhet av bottenkänning?

Ser fram emot nya inlägg.

[stensino 34]

T-shirt låter inte optimalt. Det finns utmärkta engångsdräkter på Jula. Man drar på sig dem innan man slipar, de sitter inte åt hårt, det är ingen risk att de masserar in någon glasfiber i huden. Dräkten slängs sedan när arbetet är färdigställt. Detta fungerar klockrent. Ett par engångshandskar i latex till det och en rejäl gasmask (med dammfilter) så har man ett bra skydd.

[toaen 510]

Tack för att du lyfte tråden. Det var kul att läsa om den och allt dumt jag och andra skriver.

När det gäller att slipa glasfiber får ju var och en göra som dom vill. För mig är det sen 35-40 år är det helst t-shirt och en ordentlig ansiktsmask som gäller, och en skållhet duch efteråt. Jag har slipat mycket glasfiber under alla år. Sen kan det ju va så pass kallt ute att man av den orsaken behöver mer kläder, men det är ju en annan historia.

 

tommy