Förtöjning vid klippor - med vad? Tips?

[JockeWik 1]

Tänkte börja kika på lite kringutrustning som kanske kan vara till nytta i nya båten när sommaren kommer.... Jag kommer att röra mig en hel del i skärgård med klippiga kobbar och små öar, vad är bra att ha med i båten för säker förtöjning? Har sett att det finns en uppsjö av olika bergssprintar / kilar och annat, men vad fungerar bra? Båten väger ca 750 kg.

 

Tycker själv att det kanske kan vara en bra idé med 2 tampar i ett V från fören, samt ett ankare i aktern, men vad ska jag använda om det inte finns några lämpliga stenar eller träd att göra fast tamparna vid?

 

Mvh Jocke

[CaptainH 3]

Köp ett set med 4-5 st bergkilar och en liten slägga. Kostar några hundra finns i olika varianter. Skaffa också rejält med tamp. Lämpligt minst 2 st 10 m. Har själv splitsat en ögla ca 20 cm i diameter i ändan på den ena. Ytterligare en tamp ca 20 m är bra att ha i en naturhamn. En ankoralina ca 50 m är utmärkt att ha i aktern för ankaret. Ankare lämpligt bruce variant plus 7 - 8 m kätting. Med denna utrustning är du väl rustad för förtöjning i naturhamnar och i vanliga hamnar.

[Gunnar_ 5]

Kilar funkar alltid

 jag (9,5 meter * 3,2 meter, 9 ton stålbåt) använder oftast: http://www.biltema.se/products/productimage.asp?iItemId=87808 pris 19,90 kr

http://www.biltema.se/products/productimage.asp?iItemId=87806 pris 22,90 kr

 

LÅNGA linor (har själv 3 * 30 meter och 2* 50 meter) underlättar ohyggligt när viken man hittat inte erbjuder optimala förtöjningspunkter

 

Hopp-i-land-kil-och-lina-i-hand (och glöm inte hammaren).

 

Hitta en bergsspricka, slå i kilen (attans, fastnade inte = hitta en annan spricka)..

 

Nu när kilen sitter fast i sprickan så har du en något-så-när fast punkt att förtöja linan i.

 

Den ska INTE knytas/knopas fast i kilen, utan gå från knapen på båten GENOM kilens ögla och tillbaks till båten!

Gäller för övrigt också förtöjning i träd eller vad-som-helst..inte I, utan RUNT!

 

 

Varför kan man ju undra, det går ju åt minst dubbelt så (dyr) lina?

 

När det blåser upp oförhappandes från *fel håll (och det kommer att hända, garanterat!) och du blir TVUNGEN att lämna ankarplatsen NU!

 

Då känns det så mycket säkrare att bara lossa linan i ena änden och dra hem den genom kilens ögla och lämna kilen i skrevan.

 

Alternativet: att antingen försöka hoppa i land och försöka lossa kilen i stark vind = stort tryck på lina/kil och sen stå med kilen/linan i hand och inse att man inte orkar hålla kvar båten! eller att lämna kilen på land och linan i vattnet och riskera att trassla in propellern i linan..

 

När man måste gå så måste man gå, NU! och då gäller det att inte tänka/prioritera fel..

20 spänn för en kil man lämnade eller totalt tappa kontroll över situationen.

 

Billiga kilar gör att man inte bekymrar sig om man måste lämna dom, och dom funkar precis lika bra som dyrare.

 

Bilden visar 5 linor i land ankare både för och akter i kuling 17 m/s och lik-förbannat var jag tvungen att släppa och gå runt udden och akra om då vinden bara ökade och ökade..

Då, när båten dunkar mot klipporna var inte kilarnas kostnad nåt man direkt tänkte på

[schvidja 0]

Du kan också gå in på en klätterbutik och fråga efter friends då får du nått att stoppa i utan att våldföra dig med hammare på berget. De sitter bättre och är lättare att få fast men inget som man lämnar. Har du en jolle så kan du alltid hämta dem när du kommit fri.

[Gäst Kalman]

Mycket bra svarat Gunnar!
 
Vill bara komplettera med att jag använder allra helst de kilar som har en vinkel. Hitar jag spricka stor nog så lägger jag i kilen baklänges och den låser sig självt ungefär som de där bergklättrar muttrarna med en wirestropp.
 
Måste man använda slägga är man lite fel ute. Oftast går sprickan i en sådan riktning att kilen vrider sig ur sprickan. Å om den inte gör det , ja då behöver man inte slå ned den med slägga... 
 
Personligen är jag lite reserverad mot bergsklättrar muttrarna för när en båt på 3 ton rycker till är inte samma sak som när 100 kg klättrare ramlar 2-3 meter. Statiska belastningen håller den för men inte det dynamiska. Vi får se, det är så pass nytt att det har inte gett eko än i tidningarna om ev nackdelar.
 
till Schvidja, jag har aldrig varit med eller sett eller hört talas om att en kil haft sönder berget. Så det är väl inget argument för bergklättrargrejorna. Då är det verkligenmer  befogat att inte elda direkt på berget. Där syndas det friskt än idag. 
Hälsningar,
Kalman 
 

[larsfj 0]

Att peta ner kilar i bergssprickor, det är lite av en konst ibland. Inte svårt, men man får vara lite uppfinningsrik. T ex om en spricka är för vid, så kan du stoppa i en två-tre kilar, som alltså kilar varandra.

 

Jag har själv säkert ett dussin eller fler kilar i olika modeller. De flesta är vanliga galvade, vinklade kilar, de är kanske de mest användbara, för de klarar sprickor som både är tvärs och parallella med båtens långskeppslinje. Jag har några raka kilar, men använder de sällan, de vinklade används först.

 

Sedan tre klätterkilar, de klarar små, smala sprickor, men rostar illa.

 

Jag har även något jag kallar norsk-kilen, det var en norsk uppfinning som fanns ett tag på marknaden. Den ser ut som en gaffel, nästan, med tre tänder, som man med en stor skruv kan skruva isär. På så sätt kan den anpassa sig till flera olika bredder på sprickorna. Men den är f ö inte särskilt bra eller pålitlig, dessutom en smula ohanterlig, så den ligger oftast kvar i botten av kanvas-hinken.

 

Dessutom har jag två av en ny favorit, nämligen de rostfria kilarna från Ahronowitz & Lyth. De är vasslipade (kommer ner i smala sprickor), men är av vinklad plåt och avfasade till en kil, som liksom skruvar sig ner i en spricka och på så sätt låser sig hårdare. För oss har de fungerat jättebra, men vi har kompisar som inte alls gillar dem (men de har försökt igen efter att jag försökt övertyga dem om kilarnas förträfflighet).

Sedan har jag en klätterkil i aluminium med vajerslinga igenom. Ibland får man ta ett verktyg för att lirka ut den ur sprickan efteråt. Jag skulle vilja ha klättrarnas hexnuts också, liksom de ovan nämnda friends; tre till fem kammar som är fjäderbelastade och med ett enkelt handgrepp anpassar sig till sprickan.

Emellertid deplacerar min segelbåt cirka 6 ton, så de lätta klätterprylarna ser lite klena ut. Men de funkade oftast fint för min andra/förra båt på ca 2 ton.

 

Rep/tamp/tross/tåg får man aldrig nog av. Samla på dig så mycket du kan, både korta och rejält långa. Förtöjningstamp ska gärna vara lätt elastisk. Är den UV-stabil, desto bättre. Komplettera med gummisnoppar, dvs liknande Forshedafjädern, som du kan applicera i efterhand på godtycklig tamp och sedan lika lätt ta loss. Mina fem gummisnoppar heter Silva Handy (har tre olika storlekar) och har hjälpt mig många gånger då det ryckt och slitit i förtöjningen, vilket annars skulle ha ryckt loss kilar ur berget eller på annat sätt tvingat oss att flytta oss mitt i natten.

 

Ahronowitz & Lyth har en variant på detta, det är små gummirutor, likt tjocka bältesspännen, som man knäpper på en tamp, man fäster så många man behöver för att få önskad fjädringseffekt.

 

När jag hade mindre båtar satte jag en ära i att aldrig bånka ner kilen med hammare. Jag tänkte att åverkan på berget skulle vara så liten som möjlig och så skulle jag dessutom med en snärt på tampen få loss både tamp och kil i ett grepp. Det funkade alltsomoftast väldigt bra. Men med tyngre båtar har jag inte vågat förlita mig på denna metod. Nu tar jag lillsläggan och bankar ner kilarna så mycket som det behövs. Därför får jag använde hammaren för att få upp kilarna ur berget också.

 

Du behöver dessutom lite trasor eller gamla brandslangar, eller utloppsslang från Biltema, för att skydda dina tampar, när de går över bergskanter och sliter. En lite olycklig sten sliter fort ner en tamp tills den går av. Detta har hänt mig några gånger. Man kan gärna lägga en fender på tvären under tampen och fixera den med några smålinor, typ fenderlinorna. Några brädlappar du finner på öarna hjälper också bra till.

 

Att ha många knapar på sin båt är heller inte så dumt.

 

LÝCKA TILL!

\\ Lasse Fj

[winga750 0]

Den vinklade kilen som Gunnar länkade till tycker jag är bäst. Om sprickan går parallellt med tampen så kan man inte använda en rak kil, men en vinklad spänner när det blir drag i tampen. Det fanns vinklade som var gjorda i en bit som var böjd, var svåra att slå ned för det fjädrade. Så se upp för sådana.

/Karl-Magnus.

[JockeWik 1]

Oj! Tackar allra ödmjukast för era svar - låter som sunda tips och råd. Har faktiskt sneglat lite på de grejor som Biltema säljer, allra helst att börja med - priset tillåter ju att man provar lite olika grejor, och är det nå't som inte funkar så har man inte kastat en hel förmögenhet i sjön!

 

Så återigen - tack för tipsen!

 

 

Mvh Jocke

[Micke_Se 3]

Kan inte låta bli att berätta en liten story här med anledning av Gunnar´ s inlägg som kanske inte har med trådens fråga så där direkt att göra, men ja kanske ändå.. Hur som helst, jag håller också med Gunnar till fullo.. Om allt, och speciellt vad gäller att dra linan genom kilen(runt trädet) och tillbaka till båten... Det hade inte frugan och jag gjort vid Stendörren mellan Trosa och Nyköping tidigt i somras.. Varför ska jag strax återkomma till.. Vi låg med bergskilar och en akterspring åt det håll som det var sagt att det skulle blåsa ifrån på natten.. Kl 5 på morgonen vaknade man och tyckte det kändes lite skumt och lät lite för mycke från vinden... Den kom naturligtvis från ett helt annat håll än vad som sagts på väderprognosen och träffade nu båten snett i aktern från det håll där vi inte lagt nån akterspring (idiotiskt, jag vet det nu).. Det var kuling runt 15-17m/s och trots att den viken är bra skyddad blåste det helt otroligt och man bestämde ganska snabbt att vi måste åka.. Försökte få med linor och kilar, men det var självklart bara att glömma.. Orkade inte hålla båten från land.. Idiotiskt att ens försöka för under tiden vred sej båten mer och mer så när vi insåg att vi måste släppa linorna från båten istället och lämna dom så var det försent. Gick dessutom knappt att få loss linan på den sidan som det blåste mot, det spände för mycket (kniven var nästan på väg fram)... När linorna till slut var loss blåste aktern in mot stranden (vass och klippa) så båten låg parallellt med stranden och det blev ett snabbt beslut att hoppa i från badbryggan för att knuffa ut aktern och samtidigt ropa åt frugan att upp med drevet (nytt drev med DYR stålpropeller) och att hon skulle trycka upp ankaret (tack och lov för ankarspelet) Aktern gick ut, men man blev iskall när man kom att tänka på att hur i h-e ska jag komma upp i fören som nu låg nån meter ut från land... Hade totalt glömt den för året nymonterade stävstegen.. Vilken lycka.. Flög upp i båten och i med backen.. Inget hände.. Visst fan, drevet upptiltat.. Kändes som en evighet medan det gick ner och man till slut fick koll på läget... Linorna (3st) och kilar blev kvar på klippan, men vi ringde en hygglig granne som åkte ner med bil och hämtade det under dagen (inte för att man brydde sej så mycket om dom i det läget).. Han undrade hur i helsike vi klarat oss loss i den vinden?? Och, här är poängen... Hade vi satt linorna som Gunnar skriver hade detta inte blivit nån stor grej, bara släppa och backa samtidigt som man drar in linorna, MEN min båt har så löjligt små knaprar att det inte går att fästa dubbla linor i dom på ett vettigt sätt (tror det är lite typiskt på USA båtar har jag sett).. Gissa vad som ska bytas i vinter? Japp, det blir STÖRRE! Tilläggas ska att bergskilarna släppte INTE, och det imponerar.. Nu satt de i rätt rikning i förhållande till linan men ändå.. Ja, det blev en spännande resa upp till Skansholmens gästhamn (med en liten hund som pissade på enda mattan i min teakgolvförsedda utedel pga att han inte fick komma i land på morgonen, men jag har aldrig brytt mej mindre). Väl framme fick man tryggt ligga mellan bommar, vänta ut blåsten och gå till sjökrogen för ett par välförtjänta stänkare (Jägermeister extra large)

[trewq 591]

Som alternativ/tillägg till att köpa kilar har vi promenerat utmed nedlagda järnvägar och plockat rälsspik som ligger strödda lite här och där. Ett sakletande som uppskattades av barnen. Emellanåt stöter man på sådana järnvägar i närheten av ankringsplatser utmed kusten. De kilarna är ungefär nästan dubbelt så grova som köpekilar och är bra att ha ibland när sprickorna är för stora. Kan dessutom lämnas kvar utan kostnad om det är marigt att komma iväg.

[Marrexxx 66]

Tack Gunnar Bra inlägg, och det är nog bätte att köpa kilarna på Biltema än på fina butiken.

[StigH 0]

Jag tycker ni krånglar till det.

Använder ett par vanliga raka kilar samt någon vinklad.

Använder mig dessutom av tämligen korta tampar för att långa tampar är så svårhanterliga.

Behövs det någon gång skarvar jag två tampar.

Oftast kör jag med enkla tampar.

Om jag skulle behöva lägga av snabbt  har jag en kniv. Det har dock aldrig varit nödvändigt.

[Gunnar_ 5]

Jag antar att du aldrig har behövt lämna naturhamnen helt på egen hand (utan besättning som hjälper till) ?

 

Tänk tanken att du är ensam ombord och måste lämna platsen p.g.a. ogynsam vind/sjö-riktning/-styrka.

 

Då om inte förr kommer du att upptäcka vilken enorm skillnad det är mellan dubbel-och-enkeltamp-förtöjning..

 

när man måste springa fram-och-tillbaks mellan fördäck och styrplats för att lossa och samtidigt inte hamna på klipporna medans vinden/sjön gör allt den kan för att omkullkasta dina planer.

 

Hoppa i land för att lossa nån tamp/kil är då inte att tänka på, och att kunna placera båten på gynsammast möjliga plats genom att dra i linorna innan man släpper har räddat mig från närkontakt-med-klippa många gånger.

 

Ofta har det till-och-med räckt att flytta någon eller några (har oftast tre, ibland flera, tampar i land om det blåser mner än *lätt bris*) av ändarna av dubbeltampen från för till akter eller tvärtom och sluppit lämna platsen då båten *plötsligt* ligger mycket bättre till..(man kan balansera båtens läge på ett helt annat sätt när man har två ändar i samma fasta punkt).

 

Jag ensamseglar 99,99% av tiden och ligger i naturhamn i runda slängar 60-70 dagar om året, och allt för många gånger har jag upplevt att vinden under natten blivit från *fel* håll och/eller betydligt värre än rapporten sagt,

 

Jag måste alltså klara av alla moment själv utan hjälp..då lär man sig snart  att planering och tänka vad om är skillnaden mellan nästan katastrof och hur-enkel-som-helst = skitsak

 

 

Anekdot:

Sensommaren 1996 (tror jag det var) låg jag på väderöarna i en vik inte helt olik den på din bild, med aktern mot väst..kanonsommarväder, 30 och nästan helt vindstilla, med åtföljande grillning och en hel del vin/sprit/öl

 

På kvällen vid 23:tiden började det blåsa upp rejält och vid 2-tiden på natten blåste det nog 18-20 m/s och båtens för låg och tuggade i klippan, akterankaret orkade inte hålla kvar båten.

 

Då kändes det bra att ha flera långa linor ombord, bara att ro tvärs över viken och lägga fast i klippan på andra sidan, tajta upp och sen gå och lägga sig igen och vänta på att vinden ska mojna.

 

Utan många långa linor ombord hade man vart tvungen att lämna (flera andra som låg i samma vik kände sig tvungna att göra just det)..lagom småberusad i halv storm/öppet hav och svart som tusan..inte nåt man direkt efterstävar

 

 

Långa (en vanlig längd är 50 meter) linor är mycket bra att ha ombord, dom behöver inte vara så grova, 8 mm räcker gott till de flesta båtar för tillfällig förtöjning, och då blir dom vare sig dyra, tunga eller svårhanterliga.

 

--så tänker jag--

 

[StigH 0]

Besättning ? Vad är det?

Har seglat i stort sett ensam i tjugo år. Skulle aldrig drömma om att hålla mig med 50 meter långa linor...

 

Senast ändrad av StigH | 03 december 2007 | 12:02

[Terrafobica 68]

Det här svaret får man väl också skit för, men here we go!

På min båt finns ingen liten händig lucka för förvaring av slaskiga förtöjningslinor.  Därför har jag gjort något som förståsigpåarna totalt sågar.  På var sida av pulpit sitter en ankarolina. (ja, jag vet att banden är stela) Vid ankomst till utvald naturhamn dras de båda banden ut till den längd som för tillfället behövs, till kil, träd eller något annat.  Sedan kopplas ett par löstagbara ryckdämpare på banden. 

[oceanis 2]

Såg bra ut på dina bilder.

Har full förståelse för Gunnars tips om att dra linorna fram och åter så att man kan koppla loss från båten. Något du faktiskt också kan göra med ditt koncept.

 

Per

[schvidja 0]

Det finns fler argument än att man inte ska hamra sönder berget:

man slipper ha med sig en rostfri slägga, man blir flexibel vid användning eftersom man kan sitta i större sprickor, de är enkla att använda, lätta att få lös, bättre flex vid olika dragvinklar, hyfsat billiga utom friends då som kostar en slant (köp beggade),  de är starka ca 10KN och testade, de är lätta. Så mitt tips är att komplettera de traditionella bergkilarna med en uppsättning virekilar i varierande storlekar några hexor (aluminiumbitar med hål i) med repslingor och eventuellt en friend (mekanisk kil) samt en kilpetare. Ta också med lite klätterrep, två selar och en kritpåse så kan ni passa på att klättra lite också, på västkusten finns fin granit. Beg klippklätterrep är bra till förtöjning pga flexet men klättra inte med dem sen. PS Glöm ej linnet

[Terrafobica 68]

Det gör jag också ibland.  Runt ett träd och tillbaks till båten t.ex.  Ett par bitar uppklippt slang är bra att ha med sig för att undvika för mycket nötning på banden. 

[Suckan 1]

Vinylon skrev:
Wirekilen som ni skrivit om använde jag en säsong, men nu inför midsommarseglatsen fick jag testa att lägga till med klätterbergskilar från http://www.kilfabriken.se. Ungefär av samma modell som de som märken finns i klätterbutiker, men de hade en form som gjorde att de fastnade bättre än de klätterkilar jag testat förut. Wirekilarna och alla andra gamla kilar har jag slängt. En bekant som klättrar upplyste mig om att det märket var the shit i klättervärlden, kolla bara på den här tilläggningen! Min båt väger ca 6 ton och det var blåsigt under natten, ändå satt de som berget. runt 700 kr för 6 kilar ett par karbinhakar, men man kunde köpa styckvis också.

 

Vill du göra reklam för en produkt, ska du framförallt vara öppen och ärlig med att du försöker sälja något. Allt annat riskerar bara att slå tillbaka mot dig som annonsör när du avslöjas och forumläsarna drar öronen åt sig. Detta är inte rätt sätt att använda sociala medier som det så fint heter i marknadsföringssammanhang.

Dessutom ska du betala för annonsutrymmet.

 

Edit: la till citatet. Tack, Westfjord!

 

Senast ändrad av Suckan | 28 juni 2010 | 15:49

[Westfjord26 9]

Men Suckan då, glöm inta att citera när du svarar på den här typen av inlägg, då finns texten kvar

[Lason 0]

Hej, nu finns en helt ny grej på marknaden. Den heter Klippfast och är en sorts bergsankare. Den fungerar på ett helt annat sätt än de vanliga varianterna av bergskilar.

Du kan kolla på www.klippfast.se

Den är helt ny och kan bara köpas på Smögen Marin och via hemsidan än så länge.

[pseudonym 1 167]

Lägg av med smygreklam! 

[Westfjord26 9]

Fullständigt onödig pryl....

[2taktochel 3]

Jag lät en gång binda en liten båt med den gröne dålige konstfiberlinan som fanns förr så att en del av linan låg mot berget . Dan efter var hälften igenomgnagt. Inga linor bör ligga mot berg tydligen.

[SjoEmil 0]

Ok, 5 år gammal fråga... Men till en 750 kg tung båt som man gissningsvis mest använder som sol och bad båt dagtid räcker det att ha några tampar som man i värsta fall skarvar och en kil - om verkligen inte hittar något att binda i. Är man ute över dagen är man troligen nära båten, då hinner man fixa de situationer som kan uppkomma (vilket normalt sett är inga).

Ska man sova i båten blir det vlktigare att se till att båten sitter fast ordentligt och att man kan komma loss smidigt - tipsen i den här tråden är jättebra - men är man bara ute över dagen räcker det med två tampar från fören och ett ankare i aktern - svårare än så är det inte. 

[Haddock_ 10]

Var idag och handlade 3x50m lina samt ett gäng bergskilar på Biltema