Då har man räddat/bärjat en 45fot-segelbåt i

[Carlf 1]

HEj

 

Sitter hemma har precis tittat på tv och ska sätta mig vid datorn. Då tittar jag ut igenom förnstret och ser att det är en tvåmastare som är påväg in i mot badplatsen (Där det är ca 1m djupt och fullt med klippor runt om), dom vinkar SOS. Jag ser också två andra båtar som ligger där nere motorbåtar (ca 60 hk) springer ner och frågar varför det inte hjälper honom. Får svaret (av den ena båten) att de har också fått motorstopp !?. Så jag springer/kör ner till båten och får för en gång skull köra fullt från lossläggning.(( Kör en rib med 100hk 4-takt)). Kör in och får en tamp kastad till mig, börjar att dra. Döm om min förvåning när jag lyckas dra loss båten, måste ju väga mer än 15ton, så jag bogserar in denna till Hjuvik. Så nu har man gjort dagens goda gärning och kan sova gott.

 

MVH

 

CAlle

 

Senast ändrad av Carlf | 10 juli 2007 | 22:34

[Gäst Kalman]

Just av dig. Tackar på segelbåtens vägnar. Men vad var det för klantskallar?
Kalman 

[Anders_St 74]

Man behöver inte vara klantig för att råka ut för haverier.

[Carlf 1]

Vet inte varför de inte bogserade bort honom innan han körde upp på land. Om det räckte med 100hk så borde de har räckt med 60hk innan han körde fast. Istället var de upptagna med att ringa sjöräddningen. Typiskt svenskt betende, bara titta på. 

 

MVH

 

CAlle

[dara 0]

härligt med hjälpsamma människor

en eloge till dig

[BMoon 1]

Är la som vanligt att folk är rädda för att göra något som eventuellt skulle kunna medföra skada på deras egna egendom har jag en känsla av...
Tur det finns sånt folk som du.
 
Fattar bara inte hur de två andra lyckats få motorstopp också?! 

[Carlf 1]

Den ena fick motorstopp och den andre fick bogsera in den.

[toaen 510]

Karlman; man behöver faktiskt inte va klantskalle för att få problem. Visserligen har jag klantat till det för mig själv många gånger under de 45 åren jag seglat och på sig själv känner man ju andra sägs det ju. Man brukar ochså säga att hanteras det mycket så spills det en del, eller den som aldrig gör något, han gör heller aldrig några fel.
 
Har i dagarna kommit hem från tre veckors segling i Limfjorden. Det var nog den värsta segelturen jag upplevt under mitt seglarliv ur alla synpunkter.
 
När jag kom till Thyborgön fanns det en ledig plats mellan två Hollänska båtar. Den ene var en stålbåt, med både rostränder och en del skavanker men i övrigt en vacker båt. Killen ombord gjorde sig stor möda att ta sig iland via sitt smala peke för att hjälpa mig med mina förändar.
 
Den andra båten var en ganska ny plastbåt med kappseglingstuk. När jag närmade mig, rusade det ut en tjej, 25-30 år, iförd trosor och en T-shirt och och bar av mot min rigg så att min båt inte ens nuddade deras skinande fendrar. Efter kom en kille i samma ålder med mycket sur uppsyn och armarna praktiskt taget klistrade mot kroppen.
 
När jag nästa dag som förberedelse på min avgång började ta in landströmskabel höll tjejen på att lossa sista förtöjningtampen. Vi förde ett kort samtal på engelska och hon var betydligt trevligare än dagen innan. Killen som stod vid rodret så lika sur ut som dagen innan.
 
När jag kom in i den smala ränna  som leder österut var de halvägs igenom och hade storseglet uppe och började kryssa mot bron över Oddesund. Vis av skadan från dagen innan, då jag kom tre minuter för sent tillbroöppningstiden och fick vänta på nästa tid i en halv timme i ösregn, gick jag rakaste vägen med gjutjärnsgenuan på högvarv på så grunt vatten som jag vågade. Jag hann på minuten när. Holländaren kom  med i samma broöppning och höll sedan ungefär samma fart tills jag tog natthamn i Nyköping på Mors, medans holländaren fortsatte en bit till för enbart storseglet.
 
Nästa natthamn för min del blev Nibe och när jag dagen därpå var halvvägs till Ålborg blev jag omkörd/omseglad av en båt.Det var det holändska paret. Efter sista kröken uppmot Ålborg saktade den holländska båten in och man började hissa en kryssfock. Jag gick förbi dem, men det såg så konstigt ut att jag misstänkte att de gått pågrund, varför jag vände och gick upp till dem.
 
Mycket riktigt. De hade kommit på utsidan av rännan i sina försök att segla och fastnat med sin 2,2  meter djupa köl. Jag fick över en kraftig lina, men mina trötta 16 hk kunde inte rubba båten trots många ihärdiga försök. Fick över ett fall och försökte kränga båten men min avdrift var så stor att jag fick in fallet i deras rigg och om jag fortsatt att dra hade nog resultatet kunnat kosta mer än det smakade. Samtidigt fick jag in deras bogserlina i min proppeler i ett ögonblick av ouppmärksamhet.
 
Jag halade mig in och förtöjde långsides. Tjejen var ganska pigg och erbjöd sig dyka för att ta loss linan, när hon hade tagit ner sina segel. Då jag har en liten båt, en storfidra, la jag mig ner i min gummibåt så att jag fick axeln i vattenytan. Då når jag proppelern och lyckades efter lite arbete linda loss linan från proppellern och propelleraxeln.
 
Den hollänska tjejen hade försökt fåkontakt med Danska sjöräddningen men misslyckats. Jag försökte ringa till SSRS Trossen men det gick tydligen inte från Danmark.Provade att ringa stationen i Hovås men fick inget svar. Ringde då till stationen på Smögen och vakthavane skeppare Ola svarade. Jag fick telefonummer till centralen i Göteborg som skulle kunna hjälpa oss komma i kontakt med danskarna. Ola ringde även uppsenare för att höra efter ur det gick för oss och jag talade med honom ett par gånger. Även vakthavande skepparen i Hovås ringde uppdå han inte hade möjlighet att svara precis när jag ringde. All heder åt SSRS ideellt och frivilligt arbetande båtbesättningar och livräddare.
 
Under mina samtal med svenska sjöräddningen hade den hollänska tjejen fått kontakt med danska sjöräddningen som skulle komma innom en halv timme.Senarde medelade danskarna att dom inte skulle komma, utan tyckte att den hollänska båten skulle invänta högvatten för att komma loss.
 
Den holändska tjejen hoppade i vattnet och kunde i stort sett gå runt båten. Vattendjupet där hon gick var mellan 80  och 130 cm. De var oroliga för rodret som grävt in sig i leran. Hon kämpade förtvivlat med att friläggar rodret på den sidan som vätte åt djupare vatten.
 
Min bogserlina kopplades i aktern och jag drog rakt ut mot djupare vatten för att rodret inte skulle gräva fast sig igen. En lite större dansk seglare med starkare motor, som stannat och erbjudit sig att hjälpa till, kopplades i fören och drog snett frammåt. Efter en stund började den hollänska båten att röra på sig och kom sedan snabbt ut på djupt vatten.
 
Den danska båten släpte sin bogserlina och fortsatte sin färd västerut. När man tagit in linan släpte jag min lina och gick till den gästhamnen i Ålborg som ligger närmast järnvägsbron. Efter ett par timmar bankade det på min båt. Det var det holländska paret som kom över med en bärkass holländskt öl som tack för hjälpen.
 
Att jag sen själv fick problem senare är ju egentligen en annan historia.  
När jag låg i Österby hamn på Läsö fick jag en av mina värsta ichiasatacker på länge. Startade maskinen och lyckades kasta loss och satte kurs på Hättebergets fyr vid Marstrand. Fendrarna klarade jag inte att ta upp, så dom fick hänga ute, vilket aldrig har hänt tidigare under mina seglarår. Storseglet klarade jag inte att göra klart att hissa, men jag kunde rulla ut genuan, som stöttade gott och ökade hastigheten med en knop till att börja med.
 
ca 5 distansminuter söder om Vinga stannade motorn och gick inte att starta igen.Anledningen ännu okänd. Vid Vinga västra angöring mojnade det helt och jag bör driva söderut igen. Jag hade efter att motorn stannat ringt till en kompis, Rune Johansson från Smögen, som jag viste var på väg till Hönö. Han ingår för övrigt som frivillig besättningsman på SSRS räddningsbåt på Smögen. Rune och hans tillfälliga besättningsman Björn, bogserade in mig till Hönö.Förtöjde min båt, betade min hamnavgift och Rune och hans fru såg till mig under de två dagarna jag låg helt utslagen i ruffen.
 
Han hade tänkt ta mig på släp när han skulle gå hem på måndagen, men det var lite för dåligt väder så han fixade en båtplats med hamnkaptenens hjälp och hjälpte mig över i sin båt och körde mig till Kungshamn och såg till att jag kom hem.
 
I morgon skall min svärson och hans svåger åka till Hönö och segla hem båten för mig.
 
Jag tycker det det är viktigt att vi alla hjälps åt, oavsett om det är till lands eller till sjöss, men naturligtvis var och en efter sin förmåga.
 
Eller som det står i den gamla söndagsskolesången: Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt .......
 
tommy

 

[Gäst Kalman]

Hej Tommy alias toaen
Det var en ryslig historia.
Först får jag be alla läsare om ursäkt om jag har uppfattats som raljerande. Mitt spontana intryck när de är inne på 1 meters vatten är att de måste varit väldigt ouppmärksamma. Djupgåendet i kortet och ens egen draft är ju liksom det viktigaste att hålla reda på. 
 
Sedan har du ju rätt i att det kan gå åt pipan utan att man har bidragit eller gjort nåt. Oftast är det en liten detalj som sedan får konsekvenser.
Det var verkligen äventyrligt det du nyss berättade. Hur gick det med ischiasen? Hoppas du är bättre nu. Sånt är inte att leka. Det är min mardröm att jag skall bli sjuk när jag är ensam ombord och inte kan hantera mig själv, ännu mindre båten.  Så det är väl klart vi hjälps åt och det var berömvärt av dig att hjälpa Holländarna.
 
Att engelska paret, han, var sura kan man ju förstå, vem blir det inte det när man blir avbruten mitt i ....ni vet..... 
Befinner mig just nu i Viken, norr Hälsingborg. Ring en signal 0152-60380 om du råkar segla förbi här närmaste dagarna. Vore kul att ses.
Hoppas resten av sommaren går i medvindens tecken med solen i ryggen och laber bris.
 
Hälsningar,
Kalman 
 

[Carlf 1]

Den stora segelbåten hade fått motorstopp, därav drev de in mot klipporna.

[Gäst Kalman]

Okej Carlf, nu förstår jag varför de kom i på 1 meter vatten. Men att på en sån stor båt med fler ombord:

1 få motorstopp
2 inte kunna hissa ett segel snabbt
3 inte kollat av innan: vad hände OM vi får motorstopp. 
 
tycker jag nog är lite slarvigt.
Visst kan man ha haft maximal otur även där men jag skulle inte ha chansat.
Men jag lovar, om jag får en sådan båt och jag kommer i samma situation och jag sedan går på grund så skall jag ställa mig skamvrån och berätta på Maringuiden.
 
Tack i alla fall för hjälpinsatsen och visst skall vi hjälpas även om någon( jag åsåå) klantar till det.
Hälsningar,
Kalman 

[GustavB 9]

Jaså var det du som låg där Tommy toaen
Jag låg i Maxi-77:an bredvid. Björn frågade varje dag om du hade visat dig än, men jag förstod aldrig att du var liggande i ruffen.
Jag får passa på att be om ursäkt ifall vi var störiga ungdomar, men jag tror vi skötte oss hyfsat faktiskt. 
Trevlig båt du hade förresten! Hur gick det med motorn sen? 

[Gäst Kalman]

Tänk att har lyckats uttrycka mig klantigt igen så det kan missförstås.
 
Jag tackar alltså Carlf , första inlägget, starten av tråden, för att han hjälpe den som kom i nöd. Det var bra gjort av honom. Heder åt alla som hjälper varandra.
 
Vem som var där vet jag ej.
Kanske den personen ger sig till känna och berättar sin version? Kan vara lärorikt för oss andra men då får vi nte peka finger och ropa buuu även om han nu var klantig
 
Vem var det?
Hur gick det sedan?
 
Hälsningar,
Kalman 

[Gustaf76 0]

var det en kapten med namn Danne ...?

[toaen 510]

De dagarna jag låg i ruffen låg jag vid den yttre kajen vid fiskebåtarna

 
 
Efter att min storfidra Santa Maria bogserades in i den inre delen av Hönö klåva av Rune och Björn hjälpte mig Rune över till sin båt och fraktade mig hem till Kungshamn, så gag var inte i båten under veckan. På Fredagen seglade min svärson och jag hem båten.
 
Efter att ha kryssat oss ur hamnen fick vi en härlig seglats hemmöver. 5 - 6 knop bidevind med lite slack i skoten. Från Måseskär gick det tom över 7 knop. Det var väl Sveriges största flod - Jutska strömmen, som hjälpte till. Härligaste seglingsdagen på hela resan. Nu ligger båten på plats i hemmahamnen. Vi får se när jag får inspiration att ta mig ann motorn.
 
Det finns två stora fördelar med aktersnurror - de två bultarna motorn sitter fast i akterspegel med. Bara att lossa bultarna och ge motorn en liten knuff akteröver, så är man av med skiten. Dessvärre är min motor en innombordare.
tommy