Ensamfritidsseglande tjejer?

[Kim_Possible 0]

Finns de? De år jag seglat har jag mest sett tjejer som hoppilandkallar medan mannen i familjen stolt som en tupp styrt skutan in mot bryggan eller klippan. Och i de båtar man mött ute på fjärden har man sällan sett en tjej hålla i rodret.

 

Jag har blivit ensamstående men vill inte gärna ge upp seglingen. Det är ett av mina större intressen men jag känner mig inte så rutinerad så jag vill ge mig ut själv med prinsarna på 6 och 10. För dem vill jag inte lägga något ansvar på. Visst kan jag gå ut när det blåser lite lagom men jag vågar liksom inte chansa, vem vet om vädret slår om när vi är mitt på fjärden?

 

Jag kan heller inte själv hålla kurs och trimma segel och underhålla barn och ordna bukfylla på en gång liksom, det är så mycket enklare med två vuxna. Eller hur gör ni?

[forgus31 139]

Ett bra sätt att ge sig på problemet med vad man klarar är att ge sig ut helt själv. Att manövrera båten är ett finlir och värt att satsa på att lära sig.
 
När man seglar med gäster eller med okunning besättning behöver man kunna klara båten själv då besättningen tar längre tid att ge order än att själv ta hand om det mesta vid tilläggning.
 
Ge dig alltså ut med båten utan besättning. Det är en härlig känsla att kunna ge sig ut och in till bryggan.
 
En hel del av tekniken att gå in/ut är att ha koll på vindriktning och styrkan. Ha koll på vindexen  och känn hur fort båten driver i sidled och använd det för att korrigera riktningen. 
 
Träna att gå mot en boj från olika vindar.    

[ss2100 0]

håller helt med ovanstående. Ännu ett tips ta med nån kompis som kan hjälpa till om det blir panik, men öva att sköta allt själv. När du märker att det lyckas så stiger nog självförtroendet. Lycka till

 

[rgsson 9]

Svårt det där. Är själv ensamseglare, men har inte några halvmetrar att ta hand om på samma gång.

 

 

 

A och O är planering. Lyssna på sjöväderrapporten/läs på smhi.se/batvader alltid innan du åker ut. Om du skall äta något under gång måste du förbereda det innan du äker. Själv har jag matlådor som man kan äta kalla med mig ut. Måltider med flera tillbehör är bara att glömma under gång. Det låter kanske lite tråkigt, men de måltiderna kan man spara tills man ankrar upp i en lugn vik. När det är dags att äta tar jag fram lådan och en gaffel och skottar in tills det är slut. På sjön får man släppa lite på etiketten *skratt*.

 

Drick bara vatten under gång. Det är inte roligt att spilla ut läsk i sittbrunnen. Dels blir det kladdigt och dels har du inte tid att torka upp läsken då.

 

 

 

Autopilot och roderlås är nödvändigt om du seglar ensam. Autopiloten för att kunna släppa rodret längre stunder, tex när du äter eller åker över stora fjärdar. Roderlåset når du behöver släppa rodret tillfälligt, tex vid segeltrim eller när du lägger till.

 

 

 

Nu till kruxet; små barn. Jag har tyvärr själv ingen egen erfarenhet av små barn på sjön, men om de är intresserade av segling (vilket måste vara en förutsättning) kan dom kanske hjälpa till med småsysslor under seglingen. Hålla i redret/hålla kursen en kortare bit etc. Den äldsta sonen kanske kunde få ansvaret för ett av seglen att trimma. Då tycker dom nog att det är ännu roligare att segla.

 

 

 

Lycka till!

 

 

[forgus31 139]

Visst kan man ha god hjälp av både en 6-åring och ännu hellre en tioåring. Men man kan inte lägga någon större ansvarsbörda på dem. Går något snett känner de lätt att det är deras fel och då är det lätt att de tröttnar. Att styra under färd är självklart en bra uppgift där de verkligen känner delaktighet i seglandet.
 
Det är mycket psykologi och bra planering som gör att barnen gärna hänger med år efter år och aldrig vill lämna sjölivet helt.
 
Får man ett oplanerat oväder och allt går snett kan det sitta i hela livet. Kör alltså bara finvädersseglingar tills ni är samtrimmade. Då blir det bara lustbetonat, speciellt om morsan lärt sig gå in till bryggan själv. Ta gärna hjälp av alla hjälpsamma vid bryggorna. Barnen kastar över trossarna och mor styr in snyggt och bromsar med aktertamp eller motor. 
 
Lycka till. 

[Crona 4]

Visst kan tjejer ensamsegla! Jag är dock en kille som brukar ensamsegla med min maxi 77. Har skaffat ett roderlås (tillerlock) som fungerar utmärkt nät man skall trimma segel, fästa fendrar etc. Sen har jag även en enklare autopilot som underlättar när man skall ner i båten för att bre en macka eller använda toaletten. Se dock till så att du har gott om vatten runt omkring ifall roderlåset eller autopiloten skulle släppa. man får alltid vara berädd på det värsta. Men jag har klarat mig bra i 2 säsonger nu. Fixa lite mat innan ni seglar så det är bara att ta fram när magen kurrar. Planering är a&o. Se till så att motorn alltid fungerar. Kan vara bökigt att lägga till med bara segel. Hände faktiskt att jag fick segla till kaj förra säsongen och det gick rätt bra. man lär sig något nytt hela tiden.

 

Lycka till.

 

[skrapan 0]

Ensamseglar en hel del och håller med tidigare skribenter. A och O är planera turen på sjökortet innan du ger dig av, ladda med mat mackor, kaffe, frukt, vatten mm. Ge barnen ansvar för något, 10-åringen kan mycket tex när behövs skotning hur ska tailsen stå på seglet? Skaffa en autopilot, är guld värd på lite större vatten när man seglar men även på mindre vatten när man kör motor. Planera tillägningar dvs sätt fast tampar i alla fyra hörnen fendrana klara, en båtshake i aktern och en i fören. Ta emot hjälp.

 

 

[Kim_Possible 0]

Ja det så klart vore ju superbra. Det är bara det att min båt ligger vid värsta flanörstråket och självförtroendet är inte riktigt så gott att jag är oberörd av miljoner nyfikna blickar.

 

För jag vet vilka blickar tjejer på sjön drar till sig. Längre halsar än dem på människorna i gästhamnarna när jag lagt till båten har jag aldrig sett

 

Men mod ska samlas!

[Kim_Possible 0]

Tack för jättebra tips

 

Alltså själv klarar jag mig med lite övning. Liksom utan mat i precis rätt moment och så. Det är bara det att ungarna är känsligare för blodsockerdippar och har inte samma tålamod som jag själv har.

 

[Kim_Possible 0]

Du har precis rätt. Det är klart de tycker det är kul när det är liksom helt optimalt. Det är när saker ställs på sin spets jag känner att jag inte kan lita på barnen.

 

Men äldste sonen har börjat seglarskola den här veckan (optimistjollesegling) och han verkar riktigt tänd så han kanske kan tillföra en hel del!

 

Men vad menar du med psykologi och planering? Har du konkreta tips?

[Kim_Possible 0]

Jag har ett sånt här roderlås: http://www.arolyth.se/txrl.html men jag tycker inte det funkar så bra. Finns det något annat enkelt och smidigt?

 

Autopilot vore förstås snitsigt att ha men det känns som en stor investering. Någon som vet något prisvärt alternativ till min maxi 77?

 

Och motorn.. Den har visserligen gått klockrent i 4 somrar men jag har inte en susning om mekning...

[Kim_Possible 0]

Bra tips! Tack

[Roddarn 1]

Ja, du kanske hade raffsetet på dig eller också så fick du alla blickar för att du kanske fixar det hela mycket bättre än vad du själv tror!

Jag tror på det sistnämnda..Det finns ju rätt många med en massa löjliga och idiotiska fördomar om brudar på sjön!

Och är det någon man ska skratta åt så är det ju åt dem.

 

Det kanske är lättare sagt än gjort, men om du kan ignorera alla blickar (oavsett vad blickarna än beror på) så kommer du nog att fixa det hela alldeles galant! Lite småfel här och där gör ju ingenting för vem gör inte fel!? Om jag talar för mig själv så gör jag det hela tiden men det går ju rätt bra ändå. Det gäller bara att göra felen lika övertygande som när man gör rätt. Då är det inte så många som märker felen så mycket.

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att mycket sitter i självförtroendet för du har nog tillräckligt bra kunskaper för att vara redo att åka ut själv tror jag. Jag tycker att du redan har avslöjat det fast du kanske har tänkt på det. Nä, för 17 Kim....det här fixar du!!

Samla lite mod och ett övertygelse och åk ut med dig! Ta kanske med dig någon som kan ta på sig spikskorna och sparka dig lite peppande i häcken så ska du se att det inte är några större problem. 

Ska vi ut och segla du och jag förresten??

Nä, jag skojar bara...kunde inte låta bli bara he he....

 

Du får väl bunkra upp med lite mysigt och gott för barnen och ta lite kortare turer till något ödsligt ställe där det är lämpligt att lägga till och bada, leka och grilla lite. Om du gör seglandet på ett sådant sätt att de dels får lite enkla uppgifter som är kul för dem och att det vankas skojigheter senare under seglingen så kanske segling för dem förknippas ännu mer med skoj och glädje. Den biten fixar du ju också och du gör det förmodligen förbaskat bra för det brukar morsor göra! Men jag förstår ju att det hade varit kul med lite sällskap för det är ju lite tryggare om man är två eller fler vuxna.

 

Du eftersöker ju ensamseglande tjejer i trådens rubrik. Fråga även efter tjejer som inte är ensamseglare men som seglar ändå. Det kan nog finnas en och annan som vill vara utan sn gubbe några timmar och skulle uppskatta din idè!  Själv tycker jag att den är kanonbra och skulle nog vara nyfiken om jag vore i deras kläder. (Hm...jag får väl ta på mig en kjol och BH så kanske jag platsar för att mönstra på! Fast det är väl klart...det är väl toppless som gäller nu i dessa moderna tider så det spicker väl på det då förstår jag ha ha...)

 

Ja, en annan idè som du kanske skulle kunna testa är att höra dig för med studieförbunden om de har några seglingskurser som är inriktade för tjejer. Att fråga kan man ju alltid göra. Jag vet att det förekommer hos vissa företag som ger kurser för tjejer i t.ex. navigation mm. Vet dock inte vad firmorna heter, men har sett det finns i t.ex. Stockholmstrakten. Det kanske kan vara något? I så fall så kommer du nog nästan garanterat att hitta någon kul och trevlig tjejpolare som vill haka på.

Ja, ja hur som helst: Lycka till och ha det så kul och trevligt på sjön!

 

 

 

Hälsningar:

Roddarn

[Kim_Possible 0]

Hej Roddarn (vad söt du är )

 

Jag ska faktiskt ta och engagera mig mer i kryssarklubbens Qvinnor Ombord. Jag har bara sett ensamseglande tjejer en gång, vid en eskadersegling med QO i höstas!

[Roddarn 1]

Åh...tackar tackar!  (....sade han generad och smålog lite osäkert!)

 

Det låter ju kanon det där med Qvinnor Ombord!! Jag blir ju avis på tjejerna som får åka med dig ju!! Hittar inte någon hemsida när jag sökte på Google för att jag blev så nyfiken, men hittade det här istället:

http://www.sxk.se/verksamhet/kvinna_ombord.asp

Men det är kanske någonting annat? På 5 minuter hittade jag även det här:

http://www.kustbevakningen.se/kbvtemplates/TwoColPage.aspx?id=612

http://www.juniper.se/charter/kurser.htm

http://www.fairwind.se/om.asp

 

Har stött på några tjejer här på MG forumet några gånger och det tycker jag är ju jättekul! Äntligen lite aktion på den fronten hos en del tjejer. Hoppas att ni blir många fler för det är ju inte bara vi killar som ska njuta av båtlivet och vara kaptener. Hoppas att det blir fler tjejer som tar samma initiativ som du gör. Det skulle nog vara bra för alla. 

Vi hörs och  på dig själv du!

 

 

 

Hälsningar:

Roddarn

[forgus31 139]

Oj vad duktig du är på att skriva svar till alla!
 
Det verkar inte vara nåt fel på självförtroendet där.
 
Du har rätt inställning och jag tycker det är så roligt att du vill engagera dig i detta som ju faktiskt är en stor del av livet för många.
 
Man lever med segling året runt. Jag åker ut till båten i smällkalla vintern och tar mig upp på stegen och andas ut vit rök, kollar batteriernas laddningstillstånd, brygger lite kaffe och dricker det huttrande. Värmer mig med tankar på sommar och segling.

Ska precis ut på en längre segling efter kusten från Göteborg - Skåne och upp till Hälsingland. Vår son (som också gick flera år i seglarskola och seglade själv Maxi 77:an några veckor varje sommar med sitt gäng från 15 års ålder utan att vi var det minsta oroliga) tar båten hem från Stockholm via Göta Kanal.
 
Visst får du smita iväg då det inte är så många ute och flanerar. Testa sedan vid någon träbrygga eller boj och gå in. Ut. In från olika håll och ha koll på vindriktning. Svag vind så kan man gå in sakta. Det är svårare med hård vind då allt händer jättesnabbt.
 
Vi har seglat i 40 år och smällde ändå i betongbryggan i veckan så lanternan hoppade i sjön. Så man är aldrig garderad. Det händer faktiskt alla! Malörer av olika grad.
 
Men visst har en ensammanövrerande tjej extra mycket blick på sig. Men det är aldrig ovilliga blickar ska du veta. Alla vet att vad som helst kan hända (alla tänker på sina malörer).
 
Träna, träna. Vinden spelar en spratt om man inte uppmärksammar den.
 
Tänk också på att plast är lättlagat och det är inte hela världen om det blir nån lite skråma. Man ska inte hindras från att ha roligt för att plasten bums ska var helt som ny år efter år. En proffessionell båtpolerare fixar en skråma för en tusing så det inte syns det minsta (om man skulle råka skada grannens båt).
 

[Kim_Possible 0]

Jo, jag hänger ju i norra Vänern så närmast för mig är Karlstad: http://www.sxk.se/kretsar/van/kom/qo/QONorr_Prog_07v.htm

 

[Kim_Possible 0]

Skönt att höra om någon som är ofelbar

[forgus31 139]

Seglarskola är jättebra. Där får han självförtroende och blir ett bra stöd för mamma.
 
Psykologi är väl att ta i men jag tänker på när man har gäster ombord att man tar en lite genomgång om hur båten håller sig upprätt. Det visar sig att om mna glömmer detta så kan man skrämma folk från segling. När båten börjar luta tro den oinitierade att den kommer att fortsätta lutandet och avsluta med masten nedåt.
 
Det är givetvis ingen bra början på en seglats.
 
Prata om tyngden på kölen, att halva båtvikten (överdriv gärna) ligger 1,5 m ner i vattnet och när vinden pressar båten håller kölen emot mer och mer ju mer det lutar. Och när man släpper på skotet (visa) så rätar båten upp sig. Känn själv (låt nyanlände gästen släppa ut skotet) och märka hur båten rätar upp sig. Placera gärna gästen som skotgast. Osv. Berätta om allt som har med säkerhet att göra.   
 
Planering, då tänker jag vad man ska tänka på att ha gjort i ordning när man ska in till en hamn. Fendrarna på plats. Förtöjningslinorna på plats. Är det boj, lina i vattnet från brygga till bojsten, ankare, osv så allt kan göras på så kort tid som möjligt när man väl är framme och ska lägga till.  

[Roddarn 1]

Jo, vi gör alla våra fel och tur är väl det för hur ska man annars kunna utvecklas? Att göra fel och att verkligen våga göra fel är ju en väldigt bra egenskap! Hur ska man annars utvecklas? Man ska vara glad att man ibland gör lite småfel! Man ska nästan vara tom. lite stolt över att ibland gör lite småfel! Man lär sig ju. (Förhoppningsvis.)

Därför ska man göra dessa fel med övertygelse. Alltså att försöka plocka fram sin tändning, sin GO och sitt tveklösa sätt som finns någonstans inom en. Energi. Den finns i olika styrka hos oss alla...men den finns där. Våga lita på den för den ljuger inte!

 

När man ska öva på att t.ex. närma sig en boj....att göra det så överygande som man bara kan. Med en så liten osäkerhet och tveksamhet som möjligt. Det är som att hoppa bungyjump...man är rädd och håller på att smälla av, men man intalar sig själv att våga och att man klarar av det. Man skapar alltså ett förhållningssätt och man plockar fram sin go och sin....övertygelse. Tändningen. Fokuseringen. Titta vilken tändning en simhopperska har t.ex. En fullstäntig fokusering och en tändning på sin uppgift. Lite tveksamheter här så skiter det sig direkt!

 

Den här förmågan att tända till och att fokusera är någonting som jag tror är rätt bra att försöka utveckla i många sammanhang, men inte minst för en ensamseglare. Det här gäller alltså lika mycket för oss alla och är alltså inte riktat till enbart dig. Det är riktat till alla och inte minst till mig själv.

 

Jag är djup nu. Jag vet det och kommer kanske få skit för det från vissa.

Det är inga problem att ta det i så fall för jag berättar allt med MIN övertygelse och tändning i det jag skriver. Fokus. Om man har tändning och fokuseringen så är det en hel del som händer i ens hjärna av bara farten och med automatik och som man har rätt stor hjälp av på sjön:

Självförtroendet ökar. Uppmärksamheten skärps. Förmågan att se och att höra ökar för att man helt enkelt vässar alla sinnen och då får man också en större lyhördhet för ALLT! Man blir kort sagt skärpt och uppmärksam och allting kommer att gå så oerhört mycket bättre! På sjön behöver man ibland lite av allt detta.

Och när man plockar fram den biten (som kan ske både medvetet och kontrollerat och som ibland bara sker helt omedvetet) så ser man att man har resurser förmåga och kunskap som man kanske inte trodde att man hade. Du och alla vi andra har det här. Då är jag tillbaka till där jag började: Det handlar rätt mycket om ett förhållningssätt. Där sitter en hel del av hemligheten tror jag i mycket av vad och hur vi gör saker och ting. Man kan säga att det är ett beslut vi tar. Hur vi tar oss an en uppgift.

Vi kan, Vi törs, Vi vill sjöng ju brudarna i Gupp 8 på 60-talet.

De tjejerna hade helt rätt för precis just så är det ju!

 

Jag tror att många som tror sig vara väldsbäst i själva verket är rätt skraja och osäkra av sig. Det är många gånger dem som skrattar åt en.

De vet ju hur lätt det är att man gör fel för de har ju gjort det så många gånger själva. Även om det kanske inte alltid vill ge sken av det.

Det är alltså bara att ta dem med en klackspark eftersom vi ju alla sitter i exakt samma båt och gör fel då och då. Och en sak till:

Du har ju redan vunnit över dem som skrattar och/eller tittar, för du gör troligen någonting som många killar inte skulle våga....vi killar har ofta allt för mycket prestige och för lite mod!

Bubblan kan ju spricka vet ja och det är ju lifsfarligt!

 

Ju mer man kan släppa på sin prestige desto mer vågar man eftersom man då får så mycket mindre att frukta. Där har många av oss killar mycket att lära tycker jag. Inte minst jag själv. Ibland brukar jag tänka på de här orden: ju mer man kan någonting desto mer inser man hur lite man egentligen kan, och desto mer inser man hur mycket det finns kvar att lära.

 

Att vara ödmjuk men på ett naturligt ärligt sätt tror jag är en bra egenskap som man kommer långt med även på sjön. Men för den sakens skull så behöver man inte bli eller vara mjäkig eller intetsägande.

Man kan ha full power och pondus ändå. Vad jag menar är att det kan vara bra om man trots (eller kanske tack vare) sin ödmjukhet försöker att plocka fram sin tändning...sitt tveklöst övertygande sätt och fokus på det som man håller på med. T.ex. när man seglar. Att tända till och att fokusera på sin uppgift. Att bli båten, att bli vinden, bli seglet. Bli ett med naturen, krafterna och seglingen. Då händer det grejer som är en ordentlig kick och som nog bara en anna sak kan konkurrera om!

Kom igen nu!! Go! 

 

Ska erkänna att jag först var lite tveksam till om jag skulle skriva det här långa och djupa inlägget eftersom jag inte vill att du eller någon annan ska se det här som något slags översitteri eller annat tjafs, för återigen så gäller mina ord inte minst mig själv, men jag valde tills slut att skriva ändå.

 

En annan sak som jag vill passa på att säga är att den här tråden har utvecklat sig till en otroligt varm och generös tråd där jag tycker att det är föredömligt vilken värme det kan finnas hos en del!! Otroligt kul att se faktiskt! En riktigt härlig ton hänger i luften här av alla som vill dela med sig av det ena och det andra och det är ju precis så här ett forum ska fungera! Massor av bra tips och engagemang från forgus31 och alla andra! Skitkul! Ja, ja...ha det så taskigt allihopa så hörs vi!

 

 

 

 

Hälsningar:

Roddarn

 

 

[forgus31 139]

Där fick du allt till det Roddarn!
 
Tack alla för allt trevligt vi har här på Maringuiden.
 
Ha en skön sommar allihopa! Lycka till med både ensam- och familjeseglingen Kim! 

[Luffarn 8]

Varm tråd som sagt.

Men det är inte bara tjejer som det tittas på när de ska lägga till. Sitter man i sittbrunnen och så kommer det en båt och ska lägga till, ja då glor man automatiskt, inget ont i det.

[Crona 4]

Ja precis. Man kan kanske lära sig något nytt om tilläggning. Eller hjälpa till om inget annat.

[Kim_Possible 0]

Strongt av dig Roddarn att var djup och att vara öppen med det. Men det kanske är lättare på natten  för annars kan man ju mejla direkt!

 

Jag ska åka ut till båten i morgon och kanske ta ut henne på lite luftning. Tack alla för peppning!

[Bombom 0]

 

Jag har ju nu inte precis läst allt som skrivits i tråden men kämpa på, jag är själv ensam seglare med en (i år) 8 och tio åring och att ta sig ut är ju en sak men att angöra naturhamnar eller gästhamnar är desto värre (började segla förra sommarn) det finns mycket som kan gå snett, kommer nog skaffa ett roderlås, att alltid ha färdiga mackor och dricka som barnen själva kan ta fram är en nödvändighet. Jag har nu också satt i gång att försöka få de små liven att utföra mindre saker, ger dem självkänsla att springa runt på däck, naturligtvis har jag boj och Hansa lina alltid till hands, kanske inga tips direkt men jag ville bara säga att du är troligtvis bra mycket bättre än många manliga skeppare, så kämpa på och gör som jag, stick ut själv när du hinner och ta gärna med en kompis och öva tilläggning vid olika bryggplatser/vindförhållanden i din hemma hamn,

det går som sagt oftast fel vid dessa tillfällen och inte ute till havs...

 

 

 

 

Senast ändrad av Bombom | 17 juni 2007 | 22:04

[Roddarn 1]

Tjena Kim!

 

Hur gick det för dig? Kom du ut någonting med båten eller hur blev det med det?

 

Jag läste i Atlantica-tidningen idag och hittade längst bak under rubriken Lästips för båtfolk en bok som jag hajade till på lite och då kom jag att tänka på dig. Den heter: Ta Rodret Kvinna! av Linda Lindenau.

Den finns hos Nautiska Förlaget och kostar tydligen ca. 300 kr.

Men med lite tur så kanske den finns på biblioteket också.

 

Ja, ja....jag vet inte alls om den boken är bra eller inte, men den kanske kan vara läsvärd. Om man läser beskrivning av innehållet så verkar den i alla fall vara väldigt intressant tycker åtminståne jag.

 

Okay, se nu till att ha en riktigt härlig och mysig midsommarhelg!

Ha de så gött!!

 

 

 

Hälsningar:

Roddarn

[velum_navia 46]

Hej Kim_Possible

 

Måste bara höja tummen för dom tejer som skaffar båt och beger sig ut och seglar. Tycker det är skitkul att ni blir fler å fler!

 

Är själv ensamstående med med tre barn, det kan vara lite vanskligt att segla när en av dina barn bara är sex år och förstår din oro. Mina är något större förutom den minsta (4år) Har dock gjort några dagseglingar med alla tre i båten (Triss Magnum). Dom två äldre(13-16) har fått se till det lilla bustrollet under tiden. Men dock ändå, det gäller att planera i god tid. En fyraåring tappar snart intressset å då gäller det att ha lite i bakfickan för att hålle henne på gott humör. Men överlag så har det funkat smärtfritt. Har gjort henne till kapten över alla lösa tampar å det sköter hon med bravur. Förra året så tvingade hom mig att tvätta ankarlinan för det är ett skitigt snöre som hon snällt sa *S*

 

Sen det här att segla själv med allt var det innebär... att trimma segel, fixa till en panna kaffe mm. Mitt råd till dig är att skaffa ett roderlås. Det finns många olika varianter. Man kan själv göra ett hackbräde eller snåla lite å köpa ett tillerlock, vilket jag har gjort. Det är enkelt att installera och det funkar utmärkt när du skall hissa/trimma ett segel eller snabbt hämta något i ruffen eller helt enkelt lägga till. Var ute själv i förra veckan på en tur Gbg-Smögen T&R. Å är man ensam och kommer in i en gästhamn så får man oftas en hjälpande hand. Så jag tycker att din oro äger du bara själv om du skall segla ensam. Det är bara att våga, å skulle det blåsa upp så är det bara att starta järnseglet å puttra vidare.

 

 

Lycka till och en härlig segelsommar till er alla 

[Lars_J 0]

Tveka inte att ta med barnen ut, då är du inte ensamseglare längre.

Gör varje dagsetapp kort.

Dina barn är inga bebisar längre, det behöver inte servas med en minuts varsel. Se till att det finns frukt som det kan ta själva.

En 10-åring kan styra längre perioder, sköta segel, vara hoppilandkalle (men påminn honom att ta med linan!) Att just ge barnen anvar är att låta dem växa.

Till slut:

Leta reda på en sjöscoutkår och gå med alla tre. Ni kan ha hur kul som heslt tillsammans och träffa andra segelfamiljer.

 

/Lars J

 

 

[Lilo 0]

Hej!

 

Eftersom ett inlägg i denna tråd tipsar om min bok Ta rodret, kvinna! måste jag ju skriva lite. Boken handlar om precis de frågor du tar upp. Min barn var 8 och 10 år när jag köpte min första båt och i boken berättar jag om alla dråpliga situationer jag hamnat i, alla misstag jag gjort men också om hur underbart barnen och jag haft det på sjön. Boken är dyr om kan handlar i bokhandeln men på nätet kan man köpa den för 169 kronor porto.

 

Jag har gjort precis det som du fått tips om, dvs övat som sjutton. Kört båten ut och in i hamn hundra gånger. Jag har också övat med barnen så de ska ha lite koll, bland annat gått igenom vad de ska göra om jag trillar i. De har alltid hoppat i land och det har gått bra, men det har förstås krävt att jag kört duktigt. När jag ska ordna mat får de styra. När de var mindre fick de hålla utkik åt varsitt håll och säga till mig så fort de såg något. Det är klart, ju mer man har förberett innan desto bättre. Tunnbrödsrullar med diverse innehåll är en favorit. Yogurt är också bra, håller sig fint i kölsvinet.

Ju mer jag funderar på det, desto mer tycker jag att det viktigaste är att man lär sig köra bra för motor. Ute på fjärden har man alltid större marginaler än i hamn. Numera håller jag kurser och deltagarna brukar alltid tycka att tilläggningar är det nervösaste. Det finns många knep för att manövrera säkert och elegant, läs tex Jonas Ekblads bok om båtmanövrering. Även om jag vet att alla gör fel ibland, även båtägaren med dem glassigaste båten, och att båtliv inte handlar om uppvisning, njuter jag ohämmat av en tjusig och obekymrad tilläggning i stark sidvind.

Självklart ska man inte lägga för stort ansvar på mindre barn och jag tror att särskilt seglande kvinnor vill vara alldeles säkra på att de inte utsätter barnen för risker. Jag har skrivit en massa om det också i boken för det är en så intressant fråga. Hur ska jag som föräldrer hitta balansen mellan att skydda mina barn från allt ont och visa dem att världen ligger för deras fötter?

 

En sak till: en annan av mina ambitioner med boken var att ge lite enkla tips om motor och el. Min tanke är att de flesta kvinnor (och säkert en del män) orkar inte lära sig allt och blir trötta bara de öppnar tjocka instruktionsböcker. Jag har frågat ett antal båtmekaniker om vilka fel som är vanligast och hur man ska göra för att förebygga dem. Faktaguide för latmaskar, ungefär.

 

Senast ändrad av Lilo | 28 juni 2007 | 13:29

[Funkis 143]

Tack för att du skapade denna fråga - här finns också många som funderat ser jag... tack Roddarn som gav sig ut först på djupare vatten och Linda och alla andra.
Tror faktiskt att man har samma frågor i huvudet även om \man\ är \två\ ombord? Men så snart du seglar själv med barn - är det ett ensammare ansvar, helt klart. Vart ska vi segla i den här vinden? Vilket mål är säkert, vad har jag för reservplan? Vad gör jag ( vi ) om vinden vrider och ökar eller om motor(jäveln) inte startar? Vad gör jag om barnen slår sig, vad göra om en huggorm biter dem?
Frågorna hopar sig. Och har du inte en kompis/partner att dela ansvar med kan det bli lite mycket? Hmm. Ska du sedan göra sk snygga tilläggningar så är det klart att nervositeten finns? Själv så har jag alltid struntat i det snygga till förmån för det helt säkra och fungerande, känns mer sjömansmässigt ( tips nedan ) Jag har också ensamseglat med mina barn när jag blev singel - detta är nu många år sedan så jag har lite facit då jag kan fråga mina nu äldre barn vad de tyckte... De säger att det var en viktig del av deras barndom, ute själva med mig och få göra annorlunda saker är mysigt! De säger också att de tycker så här i efterhand att jag var onödigt försiktig ( aldrig kryss i hårdare vind tex ) trots att de skulle klarat av det... kul när det stänker påstår de. ( men idag kan de ju segla )
Alltså - man ( med \ man \ så menar jag mig själv men också alla andra som seglar själva, ok? ), man kan alltså oroa sig lite för mycket. Oftast händer inget ju! Tips? Ja, det är väl mest vid tilläggning som det kör ihop sig? Eller när du ska lämna rodret? Jag vet inte om du, Kim, har tillräckligt med naturhamnar att gå till i Vänern ( har aldrig seglat där, bara passerat på kanalfärder ) men där jag seglar i Sthlms mellanskärgård så kan man alltid ligga helt för sig själv... Men det är inte optimalt när man har barn med sig, de vill se andra barn! Så vårt deal var en natt i naturhamn för oss själva och sedan 3-4 nätter där alla andra låg. Kommer du till en övergiven hamn är det enkelt -för då finns utrymmet att ta det lugnt och få gå in sakta mot land. En 10-åring är utmärkt hoppiland-kalle och sedan hjälps ni åt med att knyta flera tampar. Blåser det så gör jag så här - lägger en ankarlina där det verkar bli bra vinkel för vind mot natten men ligger kvar på svaj. Fixar båten och beslår allt. Fikar... Sedan blåser jag upp jollen ( ett ganska nödvändigt tillbehör när du har barn, du har väl en redan kanske? ) och så åker vi in med en lina till land där jag vill in. Sedan är det bara att dra in sig.
Detta funkar ALLTID. Då blir det automatiskt långa ankarlinor också, det gillar jag för då minskar risken att jag draggar. Dra fast ankaret ordentligt också med motorn så ligger du bra även i hård vind! Men om du ska in en naturhamn där det ligger redan trehundra båtar mot land? Önskesituation!
Jag spanar med kikare mot där det verkar vara mest barn i samma ålder som mina, går sakta dit, i med ankare och laddar upp med alla fendertar. Tidigt i med ankaret ( har över 120 m i lina kopplat ) Sikta på aktern på en båt där det sitter några och njuter av livet - och har barn.
De kommer garanterat att ta linan som dina barn kastar från fören och skapa en plats till för dig! Och gör de inte det så flyttar du dig bara några båtar åt sidan ( behåll ankarlinan - du hade ju väldigt lång lina så det är ok...) och så gör du om. Funkar alltid, jag lovar. Jag har själv ofta vinkat in de tveksamma skeppare som kört fram och tillbaka i en överfylld naturhamn utan att hitta en bra plats... det går alltid att få in en till! Och som kvinna med barn är har du en GARANTERAD plats reserverad redan. Men kommunikation i båten är viktig. Berätta för barnen hur du resonerar och tänker göra innan, då behöver de inte bli osäkra eller känna sig ovälkomna om inte folk automatiskt hjälper till. De behöver inte fråga heller \ vad gör vi nu\ när båten dejsar iväg i sidvinden, för det är redan utrett. Annars är väl korta turer nyckeln till det hela. 10-åringar har ganska bra tålamod om de har något att göra men yngre har zero tålamod. En kombination av skepparansvar ( dvs du säger att du INTE kan göra saker med dem just nu och att de vet då varför ) och kortare distanser är väl bra. Korta distanser är också enklare för man som skeppare behöver gå ner i båten lite färre gånger... vilket är bra så länge man har barn som är unga. Men de är inte för unga för att lära sig hur man hanterar en båt - det tar några år och när de är ca 15-16 så kan de ev segla helt själv, det gjorde mina barn. Solofärden första gången kommer de fortfarande ihåg! Det blir en fem till tioårsplan att lära sig olika saker på båten. ( även det kan vara en bra grej att förklara och sälja in ... ) Ansvar är då en annan nyckel tror jag. Själv hade jag då bara 2 år i ålder mellan mina barn och det var lättare att lära ut navigation samtidigt - lite svårare för dig. Du får förklara att det är skillnader på vad de kan och får göra. Båt är inte hemma.Men bägge kan självklart få styra! Medbestämmande är också bra, det tydliggör skillnaden mellan hemma och i båten! Båt = måste lyda när skepparen verkligen behöver det. Skepparmöten - ibland kan de då ha tålamod att \godkänna\ en längre segling och kan då inte klaga över att det tar mer tid - ibland vill alla iland så snabbt som möjligt?
Annars tycker jag det är en inre resa att segla själv, du får dina farhågor och ev. oansvarstaganden tydligare än annars - och kan jobba med dem. Man växer alltså. ( seglar fortfarande ibland ut helt själv- då hinner man tänka ) Det man saknar är någon att snacka med på kvällen när barnen somnat dock. Men som sagt, ligger du bland alla andra så löser det sig också ibland. Och känner du andra familjer med båt så kan ni kanske samsegla - det gillar barn oftast. Lycka till!

 

Senast ändrad av Funkis | 28 juni 2007 | 12:50