hur små barn

[ZilSwe 1]

Hej!

 

Jag har sökt men ej funnit någon tråd om detta... konstigt...

 

Vart tycker ni att gränsen går för hur små barnen kan vara då man beger sig ut på en långseglats? Säg att man skall segla från Stockholm till Kroatien under den bästa och lugnaste säsongen.

 

Frågan är också hur lång tid en sådan seglats tar ungefär, då man seglar runt europa och inte genom...

[toaen 510]

Jag har egentligen inget svar på din fråga, men gör ett inlägg så att den lyfts upp igen, så fler får möjlighet att se den.
 
Under de åren barnen var med i båten seglade vi enbart i Bohuslän. Den minnes bild jag har är; 
 
Den sommarn (1975) min älsta dotter var några månader var vi ute och seglade väldigt mycket och det var inga som helst problem. Sen var det besvärligt några år tills våra döttrar var ca 6 och 4 år Då gick det väldigt bra att ha med dem i båten fram tills dom blev tonnåringar. Efter det gick det inte alls.
 
Tommy 

[ZilSwe 1]

våra ungar är nu 1 och snart 4 år vilket är en perss ibland

[Greip 51]

 
Tror man kan segla med snart sagt hur små barn som helst, bara de är friska (OK ett spädbarn kanske man inte vill sticka iväg med till värmen). Lära sig gå i ruffen på en ordinär segelbåt kanske inte är optimalt men det funkar säkert det med. Att få vara med sina föräldrar hela tiden väger nog upp de flesta praktiska begränsningar som barnet eventuellt upplever.

Vi gick till Medelhavet (kanalvägen) med våra tjejer som då var två och fem och var borta ungefär ett år. Gick alldeles utmärkt. Välling fick vi sluta med när förrådet hemifrån tog slut för det fanns inte men annars var det inga större problem. Den lilla trivdes utmärkt ombord och med familjen på armlängds avstånd, den stora blev lite rastlös ibland och ville ha lekkamrater. Vi blev kompisar med några engelska och amerikanska cruising-barnfamiljer men annars var nästan alla cruisers pensionärer. I Italien uppsökte vi öppna förskolan och det funkade det med. I vår vinterhamn hade barnen ett dussin reservfarmor & farfar (eller mormor och morfar om du hellre vill) och på julafton kunde vi knappt komma ombord för alla julklappar vi inte räknat med
Det var mycket lättare att komma i kontakt både med lokalbefolkning och andra seglare när man hade barnen med - ett gemensamt intresse. Särskilt i Italien där man älskar barn och har dem med överallt och alla tider på dygnet. Dessutom upplever man ofta mer om man gör saker i barns tempo - att tillbringa en vinterdag på en strand med att bygga en hel stad av sand, pinnar och krossat kakel (som alltid finns på italienska sandstränder, fråga mig inte varför) är ett minne för livet.

Lite praktiska saker att tänka på (det mesta gäller iofs även hemma, men det blir så mycket tydligare på långsegling): Sjösjukemedicin (gärna utprovad hemma - det är svårt att dosera postafen till en tvååring).

Extremt säkra sjökojer.

Cykelvagn, lite krånglig att stuva men otroligt bra - även för dieseldunkar och öllådor.

Ett bra skeppsapotek och en bra barnläkarbok (dom blev iofs mycket mindre sjuka än hemma).

Dator med DVD och många barnfilmer och barnspel.

En bra rutin för att skicka ner barnen när det händer något potentiellt farligt, typ tilläggning...

Pysselböcker kan man inte få för många avSagor på CD/MP3Adresser, post och e-post, till kompisarna hemma så man kan rita teckningar och skriva brev.Högt på prio när man kommer till en ny hamn är att hitta lekplatser, det finns överallt, följ efter barnvagnarna!

Nu ett par år efteråt kommer inte den dåvarande tvååringen ihåg just något av resan men hon trivs fortfarande storligen ombord. Den stora tjejen har definitivt skaffat sig en upplevelse för livet. Strax efter att vi kom hem ville definitivt inte långsegla igen men nu tjatar hon om att vi ska ta ledigt några år och segla till Hawaii! Antingen det eller skaffa hund. Knepigt!
 
Vad gäller hur lång tid det tar så beror det ju väldigt på om man vill segla långa etapper eller go marina-hopping som engelsmännen säger. Men likförbannat så är ju SW förhärskande vind på sommaren ända till man passerat Biscaya. Hinna till Kroatien tror jag blir stressigt på en seglingssäsong om man inte gör åtminstone några långa etapper (typ 2-3 dygn). Man vill inte gärna vara tvungen att segla i november på Medelhavet. Alternativet, om man inte vill gå kanalvägen (vilket vi nog inte kommer att göra om men inte heller vill ha ogjort) är att sätta båten på lastbil ena vägen. Kostar en slant men det gör det att segla ner också.
Iväg bara! Lycka till! // Greip
 

[Funkis 143]

Mycket bra synpunkter du fick ovan. Jag har inte långseglat med barn, men jag har haft långa semesterseglingar i stort sett varje år med mina 4 barn. Min erfarenhet är exakt samma. Spädbarn = inga problem. Hade en sorts låda, avancerad sjökoj upphängd i taket och där sover barn som klubbade... När barnen är ca 3-4 går det också väldigt bra, de känner att de tar ansvar och gör saker på båten. De vet att de alltid är kopplade med sele när vi seglar och som förälder behöver jag alltså aldrig oroa mig för att de ska trilla i. ( obs dock att det är viktigt att de har flytväst på kajen i olika hamnar, min dotter trillade i och blev så chockad att hon inte skrek... så jag hittade henne flytande bredvid fören på grannbåten efter att lillasyster lakoniskt kommit och meddelat att \ storasyster badar \ ) Problemet är stort dock med den här övergångsåldern när barn inte vill sova hela tiden, inte är stora nog i kroppen så en sele funkar helt säkert ( eller flytväst faktiskt, kolla det noga! ) De vill bli burna, gullade med, sitta i knät, träna och gå, ramlar och slår sig, är hungriga, är... Ja, du fattar? Men ok, det går över på nåt år eller så. Min erfarenhet är också att barn funkar med en nattsegling men att om du seglar i tre dagar utan att gå iland så blir de klart rastlösa. Det går inte så fort alltså - man måste hinna njuta av land också. Och leka med andra barn... Tur att barn i den åldern inte har språkproblem som vi vuxna. Lycka till!