arkivdykarn_lw 1 Postad 13 Januari , 2007 Rubriken Seglarsnack kanske vintertid skulle döpas om till Prylsnack? Majoriteten inlägg av den senare sorten kan nog vara en anledning till att kvinnliga seglare lyser med sin frånvaro, vilket är tråkigt! Här en seglarbild i alla fall, med skeppshunden Tösa. PS Man behöver ju inte segla höst/vinter för att prata segling, eller? DS Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
hustran 0 Postad 13 Januari , 2007 Tycker nog inte att det behövs,tror inte att kvinnor är mer prylgalnaän män....Kanske är det så att vintern går åtatt hålla männen vid liv tills sommaren......Prata gärna segling,hela vintern.det håller mig som kvinna vid liv....PS härlig bild DS. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
Myggbetet 2 Postad 13 Januari , 2007 Men menade han inte tvärtom? Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
hustran 0 Postad 13 Januari , 2007 Jo,flåt.självklart det är så att jag tänkte fel.Fel,fel,fel....Du menar helt rätt,men vi mår nog bra,utan prylar.........hustran. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
arkivdykarn_lw 1 Postad 14 Januari , 2007 Det finns givetvis en viss logisk förklaring till varför prylsnacket ökar höst/vintertid, då 98 procent ligger på land och samma procenttal gäller för könsfördelningen. Ja har absolut inget emot prylsnack i sig -man får ju många bra tips -men det vore trevligt med fler upplevelse-texter/bilder. Här ett eget bidrag: En solig julidag -i Sankt Anna skärgård -kom jag länsande in för god vind till Sandens lanthandelsbrygga, där barn & vuxna satt på ljugarbänken och lapade glass. Nu undrar Ni säkert vad det är för dåre som länsar in till en brygga i frisk vind!? Till saken hör att storsnipan då var spririggad och tacklad med så kallade vantnålar (se bild), som gör att man med ett enkel handgrepp kan lossa vanten. Om man därefter även lossar storskotet och håller in storen med ett finger i skothornet, och dessförinnan gjort ankaret klart (med lååång tamp), kan man i lugn och ro fortsätta mot bryggan. Sedan vid rätt tillfälle; i med ankaret! och beroende på hastigheten släppa storen, som genast flaggar rakt förut och släpper all vind ur sig. Sedan är det bara att bromsa med ankaret. Det har alltid funkat, men den här gången höll det på att gå riktigt galet. Ankaret/Bruce orginal greppade inte! det bara gled och kändes lätt som om jag hade en liten kaffedragg på släp. Snabbt närmade jag mig bryggan, och i samma takt som min oro tilltog drog sig glassätarna bort från ljugarbänken. Här stundade sommarens bryggsmäll nummer ett! Med 10 meter kvar till bryggan var det riktigt kritiskt, och jag hade inga möjlihheter att veja för det ligger tvärgående bryggor på båda sidor om den gamla lastagebryggan som ja nu när som helst skulle ramma. Ögonblicket efter tog ankaret och jag orkade med nöd och näppe bromsa perfekt och stanna några decimeter från bryggnocken!! Jag hade från början av incidenten lagt mig vinn om att bete mig som om allt var som det skulle, och kunde nu gå iland och ta emot glassätarnas gillande blickar, om än rejält skakis. Slutsats: Numer vet jag varför platsen heter SANDEN, bottnen består delvis av hårt packad sand!! Så att ta sig en funderare på vad de olika namnen på sjökortet kan ha för betydelse, kan både vara av nytta och nöje! Bild: Tevatten på gång. I bakgrunden en s.k. vantnål/vantsticka i självväxt ene, c:a 100 år gammal. Vanligt var också att de tillverkades av ett kohorn. Metoden känd sedan vikingatid. Dela detta inlägg Länk till inlägg Dela på andra webbplatser
