VHF-antenn i kombination med AIS

[sangris 1]

Jag har en kort, ca 20 cm lång, antenn för min VHF i masttoppen och har för avsikt att med antennsplitter använda antennen även för AIS. 

Jag vet inte fabrikat, men den inhandlades på Hjertmans för ett gäng antal år sedan. Är det någon som har liknande antenn för samma konfiguration och kan bekräfta att det fungerar? 

[IngemarE 3 658]

Generellt är det ingen bra idé att dela antenn mellan VHF och AIS, av flera olika orsaker. Men detta har avhandlats i flera andra trådar.

 

En förkortad antenn är aldrig lika bra som en på minst 1/4 våglängd (c:a 50cm) eller mer. Du skriver inte om det är ett stålspröt, gummipinne eller glasfiberstav. Om det är det sistnämnda och fabrikat Glomex så får vi hoppas att du köpte den före för bara ett par år sedan.

Hade nämligen flera missnöjda segelbåtsägare i vår hamn som köpt denna på just Hjertmans, och visst fungerade den. Men de tyckte inte den var alls lika bra som "kompisens" när de seglade tillsammans.

Mätte upp antenninstallationerna, och antennerna visade sig vara rätt bra som antenner - men inte för marin-VHF. Deras resonans låg neråt flygbandet (120-130 MHz) och på marin-VHF (160 MHz) hade man kommit lika långt om man använt ett gem som antenn....

 

Det hela mynnade ut i att jag var involverad i uppmätning av en större batch Glomexantenner av denna typ, och det visade sig att samtliga (!) som fanns i det Sverigelagret var felaktiga. Även andra felaktigheter som avbrott i antennkontaktdonet förekom. Sannolikt hade problemen uppkommit efter att Glomex flyttat tillverkningen av antennen till ett land långt österut....

 

Vet att helt parti reklamerades till Glomex men just Hjertmans fortsatte nog sälja dem som vanligt då de nog inte förstod vad som skulle vara fel med dem. Sannolikt åker många runt med antenner av just denna typ och har bara en del av den räckvidd som de skulle haft med en bättre antenn.

 

Förr fanns ju en CB-radiofirma i nästan vartannat källarhörn som kunde mäta upp en antennistallation. Men idag är det väldigt svårt, och om man hittar någon brukar de vilja ha mer betalt än vad hela anläggningen kostar.

[sangris 1]

Det är en glasfiberpinne som köptes för mycket mera än ett par år sedan. Minst 15 år gissar jag...

Antennkabeln är ingjuten i antennen och kan således inte tas isär. Kanske det är en ledtråd till vilket fabrikat det är? Jag valde en sådan antenn eftersom jag inte ville öka på masthöjden mer än nödvändigt, trots att jag generellt sett inte har en hög mast. Jag är ingen flitig användare av VHF-radion, men de gånger jag ropat upp Stockholm Radio för förbindelsekontroll eller ropat upp någon brovakt etc, så har jag inte märk att jag skulle ha någon försämrad sändningseffekt. 
 

Jag har inte kunnat utläsa i den information jag läst på nätet att en antennsplitter och gemensam antenn skulle vara ett dåligt val.

[Lintott 1 934]

6 timmar sedan skrev sangris:

Jag har en kort, ca 20 cm lång, antenn för min VHF i masttoppen och har för avsikt att med antennsplitter använda antennen även för AIS. 

Jag vet inte fabrikat, men den inhandlades på Hjertmans för ett gäng antal år sedan. Är det någon som har liknande antenn för samma konfiguration och kan bekräfta att det fungerar? 

Inte samma antenn (har 1/4-vågs rostfritt spröt i masttoppen) men kör AIS o VHF via splitter. Min antenn är ansluten till AIS-enheten som innehåller en splitter. Från AIS finns utgång där kabel går vidare till VHF. Jag har använt den konfigurationen i tolv år och har inte upplevt några problem med den installationen.

 

Sannolikt försämrar splittern räckvidden för VHF p.g.a. att den tillför dämpning. Jag använder VHF väldigt sporadiskt så AIS-funktionen är viktigaste användningen av VHF-antennen. I de vatten jag vanligtvis seglar har jag inte upplevt har jag upplevt räckvidd/hörbarhet som tillräcklig.

 

Sen finns det klassiska problemet med VHF-antenn i masttoppen vid mastbrott då så klart varken AIS eller VHF fungerar, men det har inget samband med splittern. För att lösa mastbrottsproblemet så ska det finnas reservantenn och möjlighet att flytta antennanslutningen från splitter/VHF till reservantennen (åtkomlighet, skarvkabel...).

 

Inte minst vid mastbrott så är det en fördel med fungerande AIS och VHF då eventuell räddnings/hjälpinsats har lättare att positionera och samverka med "haveristen" så reservantenn är en viktig säkerhetsutrustning.

[sangris 1]

22 timmar sedan skrev Lintott:

 

Sen finns det klassiska problemet med VHF-antenn i masttoppen vid mastbrott då så klart varken AIS eller VHF fungerar, men det har inget samband med splittern. För att lösa mastbrottsproblemet så ska det finnas reservantenn och möjlighet att flytta antennanslutningen från splitter/VHF till reservantennen (åtkomlighet, skarvkabel...).

 

Inte minst vid mastbrott så är det en fördel med fungerande AIS och VHF då eventuell räddnings/hjälpinsats har lättare att positionera och samverka med "haveristen" så reservantenn är en viktig säkerhetsutrustning.

Jag har relativt lättåtkomlig skarv på antennkabeln under däck vid mastfoten, men jag har ännu inte införskaffat någon nöd/reservantenn. Jag är inte så insatt i olika antenntyper så jag vet inte vad min antenn kallas. Du skriver att du har en 1/4-vågantenn, hur lång är den jämfört med min, som är ca 20 cm? Vad kallas min antenn då? Vad har du som reservantenn?

Jag kommer att ha samma lösning som du, då den AIS-transpondern jag köpt också har inbyggd splitter.

 

 

[Lintott 1 934]

3 timmar sedan skrev sangris:

- - -

Jag är inte så insatt i olika antenntyper så jag vet inte vad min antenn kallas. Du skriver att du har en 1/4-vågantenn, hur lång är den jämfört med min, som är ca 20 cm? Vad kallas min antenn då? Vad har du som reservantenn?

- - -

Min antenn är ca en meter (den ligger i båten o jag har inte exakt mått).

Antennlängden anpassas till våglängden för att få ut sändareffekten (= ger bäst räckvidd).

 

Det finns även 1/2-vågsantenner på ca två meter som ger lite mindre dämpning men de blir otympliga på en segelbåt (förekommer rätt ofta på lite större motorbåtar - det ska nog även se lite tuffare ut).

 

Din korta antenn har med stor sannolikhet en förkortningsspole längst ner vid antennfästet för att få hyfsad anpassning till frekvensen. En så liten antenn ger alltid mer dämpning och kortare räckvidd.

 

Om antennlängden är alltför missanpassad så "studsar" uteffekten och går tillbaka till sändaren. Om det inte finns skyddskretsar i sändaren så kan den skadas om antennen är alltför missanpassad eller om det saknas antenn. Det är därför man aldrig ska sända med en radio utan monterad antenn. Mottagning är inte lika kinkigt med antennlängd fast mottagningen blir bättre med en korrekt antenn. För att få bästa mottagning och så klart även räckvidd vid sändning så är det en fördel om antennen är lite högt placerad. En bra antennkabel och bra kontakter med liten dämpning påverkar både mottagning och sändningsräckvidd.

 

Även reservantennen bör ha en korrekt längd. Det finns anvisningar på nätet (bl.a. SXK) om hur man kan tillverka en enkel reservantenn av en bit antennkabel som klipps i rätt längd och förses med antennkontakt. Förutom att få rätt längd så är det inte "hightech" att fixa en antenn.

 

Min reservantenn är en teleskopisk 1/4-vågsantenn som har tillhör en äldre handhållen ICOM-VHF (även VHF-en brukar ligga i båten, batteriet är rätt dåligt men med ansluten 12V så är det en utmärkt apparat). Jag har den liggande i båten tillsammans med kabel och antennadapter (inte permanent monterad..) och den har ännu aldrig behövt användas som reservantenn....

[IngemarE 3 658]

8 timmar sedan skrev Lintott:

Det finns även 1/2-vågsantenner på ca två meter som ger lite mindre dämpning men de blir otympliga på en segelbåt (förekommer rätt ofta på lite större motorbåtar - det ska nog även se lite tuffare ut)

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz).

 

"Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera:

 

På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på:

 

Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen.

 

De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner)....

 

Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan).

 

Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain

En dipolantenn strålar ungefär som en "donut":

Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter).

 

Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel:

 

 

Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet.

 

Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop  antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning".

 

På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar.....

 

Förkortad antenn

Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv.

Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll.

 

Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall.

För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ?
 

Andra antenner och varianter

Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning.

En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.

Redigerad lördag kl 10:15 av IngemarE

[sangris 1]

Tack för era svar.

Jag läser och begrundar och försöker förstå hur det fungerar. Som en "vanlig" användare av VHF har man inget annat att kontrollera mot än typ Stockholm Radio eller någon annan båt med VHF.

Min VHF har fungerat klanderfritt för mig. Antennen köptes i samband med inköp av VHF-radion hos Hjertmans (om jag inte missminner mig). Så antennen ska vara avsedd för VHF, men om den är bra eller dålig, det kan jag inte bedöma.

Jag får väl helt enkelt testa till våren hur det fungerar med min antenn i kombination med VHF/AIS. visar det sig att jag inte ser eller syns får jag investera i ny antenn.

[Lintott 1 934]

1 timme sedan skrev sangris:

- - -

Min VHF har fungerat klanderfritt för mig. Antennen köptes i samband med inköp av VHF-radion hos Hjertmans (om jag inte missminner mig). Så antennen ska vara avsedd för VHF, men om den är bra eller dålig, det kan jag inte bedöma.

Jag får väl helt enkelt testa till våren hur det fungerar med min antenn i kombination med VHF/AIS. visar det sig att jag inte ser eller syns får jag investera i ny antenn.

Har antennen fungerat som VHF-antenn så kommer den även att fungera som AIS-antenn. "AIS-kanalen" ligger inne i det marina VHF-bandet.

 

Det är rätt bra att "kunna se" båtar som kommer bakom öarna när man seglar i skärgården. Ute på öppna havet ser man långt i förväg om korsande fartygstrafik riskerar att mötas i samma punkt. Jag har sett lastfartyg göra mindre kursändring långt i förväg för att passera bredvid mig.

[sangris 1]

Sommaren -23 seglade jag solo runt södra Sverige. Jag gjorde då ett ’skutt’ över till Bornholm. På väg tillbaka mot Sverige hamnade jag i dimma just när jag passerade trafiksepareringszonen. Det var ingen höjdare. Hade där och då kunnat ge vad som helst för en AIS-utrustning. Därför bestämde jag mig för att skaffa en. Jag hoppas och tror dock att de fartyg som ev fanns i närheten såg mig på sin radar. Själv hörde jag inga fartyg och än mindre såg några, av förklarliga skäl…

[Lintott 1 934]

9 minuter sedan skrev sangris:

Sommaren -23 seglade jag solo runt södra Sverige. Jag gjorde då ett ’skutt’ över till Bornholm. På väg tillbaka mot Sverige hamnade jag i dimma just när jag passerade trafiksepareringszonen. Det var ingen höjdare. Hade där och då kunnat ge vad som helst för en AIS-utrustning. Därför bestämde jag mig för att skaffa en. Jag hoppas och tror dock att de fartyg som ev fanns i närheten såg mig på sin radar. Själv hörde jag inga fartyg och än mindre såg några, av förklarliga skäl…

Ja det är otäckt med dimma/regntjocka/m.fl. dålig siktalternativ.

Jag har blivit tutad på ett par gånger. 

 

Ute på öppna havet mellan Läsö o Fredrikshamn - före både Decca o GPS-eran - då en Stenafärja dök upp ur diset. Efter den händelsen skaffade jag både ekolod o radiopejl. Vi hittade knappt in till Fredrikshamn.

 

I trång farled när jag visste att Silja/Viking-Line brukade finnas i området. Plötsligt tutade det en bit föröver. Det var bara att styra ut lite mer ur farleden (jag låg i kanten men de tyckte väl det  blev lite nära). En stund senare gled en fartygssida förbi knappt 100 m bort...

 

Nu har jag haft AIS ett antal år och det är en trygghet att se framförallt färjetrafiken som har begränsad manöverförmåga inne i skärgården.

[Georg_Ohm 4 837]

Vad jag erfar blir det vanligare med AIS i fritidsbåtar.

Men dom båtarna och flytetygen som man kanske tycker skulle ha AIS är mindre öppna båtar, kajaker och sådana där vattenmopeder sådana man ändå inte ser på radarn, eller som syns dåligt på radarn.

Jag hamnade i en riktig tjocka inne i Åbyfjorden för några år sedan, dimman lade sig tät över vattnet och mellan bergen. Jag visste att det fanns en armada av vitlingfiskare litet var stans i fjorden, men jag såg dom inte, radarn visade diverse svåridentifierbara ekon, några var svanar…

 

Nåväl, det var inte det jag skulle reflektera över.

Det har inte framkommit i denna diskussionen, men tidigare, att man vill placera AIS-antennen högt upp, för att kunna se fartyg långt bort… Det kanske är bra, men det viktiga är ju att se AIS-båtar som är relativt nära, dom man kan riskera att kollidera med. Fjärran AIS-fartyg kan man ju ofta se på www.marinettaffic.com om dom nu inte stängt av sin AIS för att i lugn och ro kunna dragga botten över olika sorters kablar och piplines.

 

Åter till tjockan inne i Åbyfjorden, jag har nog aldrig sett sådan massiv tjocka. Allteftersom vi började komma ut ur fjorden lättade tjockan nerifrån och uppåt, ungefär som att rulla upp en rullgardin. Ute på fritt vatten var det litet vind som skingrade dimman.

AIS gav ju ingen information, vilket då var en falsk information, och radarn visade ju små ekon, varav några var sportfiskebåtar.

[sangris 1]

6 timmar sedan skrev Lintott:

före både Decca o GPS-eran 

T.o.m före Decca?! När gjorde Decca-navigationen sitt inträde som navigationshjälpmedel? När jag läste mina första navigationsutbildningar i slutet av 70-talet så trodde jag att det var ett väl beprövat system. Även radiopejling var aktuellt...

[sangris 1]

3 timmar sedan skrev Georg_Ohm:

Vad jag erfar blir det vanligare med AIS i fritidsbåtar.

Men dom båtarna och flytetygen som man kanske tycker skulle ha AIS är mindre öppna båtar, kajaker och sådana där vattenmopeder sådana man ändå inte ser på radarn, eller som syns dåligt på radarn..

Jag håller med dig. En kajak en vacker solig dag i motljus ser man inte förrän man är nästan helt inpå...  Men då får det nog bli lagstadgat med AIS på små flytetyg om det ska bli verklighet. Och vem ska hålla koll på att det följs? Det förblir nog bara en önskedröm...

 

Dimman jag hamnade i mellan Bornholm och Sverige var inte tjock på höjden. Ett av kustbevakningens flygplan passerade över på låg höjd och i diset kunde jag se och läsa bokstäverna på planets vingar. Men i sidled var allt grå/vitt och vad som var  havsyta eller dimma gick inte att avgöra. Så hur tjock dimman egentligen var, vet jag inte...

[ABC 482]

7 minuter sedan skrev sangris:

Jag håller med dig. En kajak en vacker solig dag i motljus ser man inte förrän man är nästan helt inpå...  Men då får det nog bli lagstadgat med AIS på små flytetyg om det ska bli verklighet. Och vem ska hålla koll på att det följs? Det förblir nog bara en önskedröm...

Jag tror snarare att vägen framåt skulle vara att det fanns små, batteridrivna, vattentäta AIS-sändare som kanotister och andra små flytetyg kunde ha. Då skulle nog många skaffa en av ren självbevarelsedrift. Man skulle inte ens behöva registrera dom, utan dom skulle kunna ha ett standardiserat, gemensamt MMSI-nummer som betyder just kanot eller liknande, och för att spara batteri behöver dom inte heller ha speciellt lång räckvidd, kanske bara någon M eller så. Den skulle till och med kunna ha ett MOB-alarm om kanotisten skulle hamna i sjönöd. Kanotuthyrningar skulle till och med kunna låna ut sådana när man hyr kanot.

[Georg_Ohm 4 837]

8 timmar sedan skrev ABC:

Jag tror snarare att vägen framåt skulle vara att det fanns små, batteridrivna, vattentäta AIS-sändare som kanotister och andra små flytetyg kunde ha. Då skulle nog många skaffa en av ren självbevarelsedrift. Man skulle inte ens behöva registrera dom, utan dom skulle kunna ha ett standardiserat, gemensamt MMSI-nummer som betyder just kanot eller liknande, och för att spara batteri behöver dom inte heller ha speciellt lång räckvidd, kanske bara någon M eller så. Den skulle till och med kunna ha ett MOB-alarm om kanotisten skulle hamna i sjönöd. Kanotuthyrningar skulle till och med kunna låna ut sådana när man hyr kanot.

Kanske en bra idé!
Brädseglare som fallit omkull mitt i farleden är också ett gissel, men det kanske inte finns så många av dom kvar…

[Georg_Ohm 4 837]

9 timmar sedan skrev sangris:

T.o.m före Decca?! När gjorde Decca-navigationen sitt inträde som navigationshjälpmedel? När jag läste mina första navigationsutbildningar i slutet av 70-talet så trodde jag att det var ett väl beprövat system. Även radiopejling var aktuellt...

Det kanske var på Magellans tid?

[sangris 1]

10 timmar sedan skrev ABC:

Jag tror snarare att vägen framåt skulle vara att det fanns små, batteridrivna, vattentäta AIS-sändare som kanotister och andra små flytetyg kunde ha. Då skulle nog många skaffa en av ren självbevarelsedrift. Man skulle inte ens behöva registrera dom, utan dom skulle kunna ha ett standardiserat, gemensamt MMSI-nummer som betyder just kanot eller liknande, och för att spara batteri behöver dom inte heller ha speciellt lång räckvidd, kanske bara någon M eller så. Den skulle till och med kunna ha ett MOB-alarm om kanotisten skulle hamna i sjönöd. Kanotuthyrningar skulle till och med kunna låna ut sådana när man hyr kanot.

Det vore absolut en bra idé. Den PLB:n som jag har skulle utan tvekan kunna innehålla en AIS-sändare, men skulle bli onödigt dyr.... 

Men å andra sidan, om alla som befinner sig på vattenytan skulle sända sin position så skulle det bli en riktig röra på sjökortet.

[sangris 1]

1 timme sedan skrev Georg_Ohm:

Det kanske var på Magellans tid?

Detta hittade jag när jag gjorde en snabb googling:

https://fyr.org/wiki/index.php/Decca_Navigator

 

Så riktigt så gammalt som från 1400-talet är det inte...🤣🤣🤣

[Lintott 1 934]

21 timmar sedan skrev sangris:

T.o.m före Decca?! När gjorde Decca-navigationen sitt inträde som navigationshjälpmedel? När jag läste mina första navigationsutbildningar i slutet av 70-talet så trodde jag att det var ett väl beprövat system. Även radiopejling var aktuellt...

Decca utvecklades strax före andra världskriget, främst för militärt bruk. I slutet av 70-talet var det väl beprövat men led av rätt mycket begränsningar som inte gick att påverka.

 

Efter kriget så fick även civil sjöfart möjlighet att hyra mottagare. Det var rätt stora apparater och rätt krångligt att bestämma positionen. En Deccakedja bestod av en mastersändare och två eller tre slavsändare. Från mottagaren så fick man värden i tre olika färger. Dessa värden plottades in längs parabler på speciella Deccasjökort. Där värdena på parablerna möttes befann man sig. Inte sällan så möttes inte alla värden i samma punkt... Denna typ av navigering var inte så praktisk i en fritidsbåt inne i skärgården. Positionsbestämningen påverkades även av att när radiosignalerna från Deccasändarna, som var markbaserade, gick över landområden så "vek signalerna av" och orsakade felvisning av positionen. Deccakedjorna hade även en rätt begränsad räckvidd. På längre avstånd från en Deccakedja så blev avvikelserna rejält stora.

 

I början av 1980-talet gick Decca-patentet ut och det började tillverkas mottagare som var mer lämpade för fritidsbåtar. Dessa små mottagare presenterade resultatet från Deccasändarnas signaler i positionssiffror som direkt kunde plottas in i ett vanligt sjökort. Fortfarande med de felkällor i positioneringen som systemet innehöll.

 

Stockholms skärgård med tre slavar hade rätt hyfsad precision. På Åland var det sämre med precisionen. Söderut längs kusten varierad precision. I Blekinge med endast två slavsändare var precisionen bitvis katastrofal för navigering inne i skärgården. När man passerade från en kedja till en annan så kunde det ibland bli väldigt besvärligt att få mottagaren att låsa på en korrekt position (växlingen mellan kedjor gjordes manuellt...).

 

På 1990-talet började det komma GPS-mottagare som var användbara i fritidsbåtar. De första modellerna presenterade positionen i siffror precis som Deccamottagarna. Inledningsvis med medvetna positionsfel som gjorde precisionen begränsad. GPS-systemet var så mycket bättre och hade global täckning så efter några år lades Deccasystemet ner (sändarna stängdes av).