Naturhamn som soloseglare

[_Anders 1]

Hej alla.

 

Jag seglar mestadels själv och har båten (Comfort 26) i Stockholms skärgård. Att över natten ligga på svaj för eget ankare eller t.ex en kryssarklubben boj tycker jag oftast är att föredra, men även att gå in till gästhamn brukar vara helt ok att mäkta med.

 

Men nu tänkte jag på det här med naturhamn. Jag har inte vågat ge mig på det än för att båda hålla koll på ett ankare i aktern, samt ta emot i fören känns lite stressigt när man är ensam.

 

Tänkte höra hur ni andra soloseglare gör och om det finns några tips och goda råd att ta till sig. Har ni riggat upp er båt på något särskilt sätt eller har ni några bra förslag på hur man ska få till det hela på ett smidigt sätt?

[raol 2 365]

Jag har en metod som funkat bra för mig.

Först fixade jag ett "kastankare". Biltema säljer lämpliga som de kallar för "ankare för fisknät" (märkligt nog kategoriserad under elutrustning/säkringar!: https://www.biltema.se/bat/elutrustning/sakringar/ankare-for-fisknat-30-cm-2000033976). Kostar under hundringen. Det är en krok i stål, ca 20-25 cm lång, med tre krokböjar och en ögla i änden.
Sen skaffade jag en följsam, tunn och ganska lång lina som jag fäste i öglan.

När jag skulle lägga till i naturhamn gick jag först in långsamt till den tänkta platsen, och kollade både ekolod och ner i vattnet för att se hur det såg ut med djup och stenar, och även känna av hur båten driver för att sen kunna kompensera bra för det när det gäller.

Om jag var nöjd med platsen backade jag ut igen, förberedde ankare i aktern genom att sänka ner det precis i vattenytan, men fastsatt så det inte kunde falla av sig själv. In mot land igen, fällde ankaret på lagom avstånd och djup och bromsade in så att båten stannade upp med ett par meter kvar till land, sen motorn i friläge. Gjorde fast ankaret snabbt, och gick sen fram till fören där kastankaret väntade. Kastade det in på land, och försökte sikta på en större sten, en spricka i berget eller liknande. Ibland gick det inte, så jag fick snabbt dra in linan och försöka igen. Detta krävde oftast att jag fick dra mig ut med ankaret igen och börja om delvis, eftersom båten driver lite.

När väl kastankaret greppat, spände jag upp det och fäste i fören, sen gick jag bak och släppte ut lite ankarlina och fäste på nytt. Då kunde jag sen dra in båten närmare land med linan i fören. Fäste en riktig förtöjningslina i båten, klev i land med den och drog runt nåt lämpligt (runt ögla, sten eller träd, eller i en bergskil) och sen tillbaks till båten igen (på så vis kan man släppa den förtöjningen från båten och inte behöva kliva av för att lossa). Dessutom kan man relativt enkelt justera ankarlinan i aktern och förtöjningen i fören så man kan komma närmare land på dagen för att enkelt komma ur och i båten, och sen få den längre från land under natten så man har mer marginal in till land om det kommer vågor eller om vinden ändrar riktning.

Med den här metoden krävs det att man väljer en plats där båten inte kommer att driva kraftigt i sidled, eller ut från land (rakt in mot land är mer ok eftersom ankaret håller emot), och där det finns saker för kastankaret att fastna på. Och självklart också en plats där man kan kliva i land från fören utan enorm akrobatik.

[Mackey 4 472]

Bra beskrivning av raol som han först medan jag letade bilder, så här kommer ilustrationer till raols text. Marinwiki kan vara till hjälp för att hitta lämpliga platser, https://marinwiki.se/

 

 

 

[Mackey 4 472]

En sak till!

Inget särskilt allvarligt kommer att hända om du dundrar in i en klippa i någon knop.

[Rascal 972]

41 minuter sedan skrev _Anders:

Men nu tänkte jag på det här med naturhamn. Jag har inte vågat ge mig på det än för att båda hålla koll på ett ankare i aktern, samt ta emot i fören känns lite stressigt när man är ensam.

Du behöver inte hålla koll på ankaret, jag åker visserligen snipa men det påverkar inte ankring eller ilandknytning jämfört med segelbåt.

Jag lägger i mitt ankare midskepps över skarndäck lagom långt från land och låter linan löpa ut av sig själv medan jag sakta fortsätter in mot bryggan/stranden. Väl framme bromsar jag, går fram och kliver iland med dom förberedda framlagda tamparna och lägger fast i något lämpligt. Därefter går jag akter ut med ankartampen och sträcker upp. Klart!

[Wildeside 452]

58 minuter sedan skrev _Anders:

Hej alla.

 

Jag seglar mestadels själv och har båten (Comfort 26) i Stockholms skärgård. Att över natten ligga på svaj för eget ankare eller t.ex en kryssarklubben boj tycker jag oftast är att föredra, men även att gå in till gästhamn brukar vara helt ok att mäkta med.

 

Men nu tänkte jag på det här med naturhamn. Jag har inte vågat ge mig på det än för att båda hålla koll på ett ankare i aktern, samt ta emot i fören känns lite stressigt när man är ensam.

 

Tänkte höra hur ni andra soloseglare gör och om det finns några tips och goda råd att ta till sig. Har ni riggat upp er båt på något särskilt sätt eller har ni några bra förslag på hur man ska få till det hela på ett smidigt sätt?

Ankarspel med fjärrkontroll i aktern underlättar en hel del.

Jollen använder jag ibland om det är besvärlig strand eller blåsten ställer till det ankrar upp på lämpligt avstånd från stranden och ror in en förtamp till land sen är det bara att hal in sig genom att släppa på ankarspelet och dra sig in med förtampen.

[pseudonym 1 167]

Jag har ett skojigt ankarspel, ett manuellt med en skotvinsch som gör det enkelt att hantera båten själv. (Inte jag eller min båt i filmen). Ankralätt heter det och kommer från CJ-Mekan i Karlshamn från början.

 

 

[Georg_Ohm 4 831]

Det finns väldigt många naturhamnar som man kan lägga till själv i, ja egentligen alla, om du följer@raols råd här ovan.

 

Det som gör det svårt är om vinden ligger på, det är oftast sydvästlig vind under sommaren i Bohuslän. Det finns naturhamnar som ser inbjudande ut men som vetter mot västliga vädersträck, detta är godvädershamnar och det är sällan man kan ligga i dessa över natten.
Då vår skärgård oftast bara besår av innerskärgård och ytterskärgård om ens det, är man i flera naturhamnar besvärad av dyning som bär in utifrån, vi säger att det iar. 

Vi har oftast lera, snäckskalssand eller en kombination av dessa sediment på botten. Bruce med kätting fungerar i allmänhet bra. Där det är ålgräsängar på botten skall du inte ankra! Och på flera ställen där det är det får du inte lov att ankra. Fiskarna (alltså dom som andas med gälar) vill inte ha ankare nedslängda i sina barnkammare.

 

Det finns gott om både sälskydds- och fågelskyddsområden i Bohuslän, och där får man kolla noga i sjökortet vad som gäller, ofta totalt tillträdesförbud, tillträdesförbud under olika datum, och det finns även områden där man inte får vistas närmare än xxx antal meter. Det kan öven förekomma militära tillträdesförbud.

Det finns huggorm på en del öar, och flera rödmarkerade områden på fästingskartan.

Å andra sidan finns det många trevliga vilda eller tama djur också, samt relativt gott om makrill i havet. I år blir det varmt i vattnet och då försvinner de röda brännmanterna ner i djupen, men dom kan ändå förekomma längs stränderna.

 

Förutom ett bruceankare måste du ha med dig bergdubbar att slå i berget. SXK har visserligen försett väldigt många naturhamnar med förtöjningsöglor, men inte alla. Och det kan ibland vara svårt att finna sprickor i de släta granithållarna att slå i kilarna i.

Ja just det, det finns även geologiska skyddsområden där man inte får slå i några bergdubbar, där finns det ett fåtal bergöglor. Men dessa områden är väldigt få, två om jag minns rätt, dom har däremot en himla massa jättegrytor och annat intressant som geologistudenter dreglar över.

På det populäraste öarna har Västkuststiftelsen satt upp välskötta torrdass med soprum.

 

I gästhamnarna är det många gånger orent vatten nedanför bryggorna, så om du har för avsikt att lägga till med aktern mot bryggan får du tänka om, om du nu är rädd om roder och propeller. Där barnen fiskar krabbor från bryggan är det högst sannolikt grunt.

 

Vi avslöjar väl egentligen inte våra mysigaste och bästa naturhamnar, men det finns (dessvärre) flera olika seglings- och hamnbeskrivningar både i bokform och i digital form, översatta till flera språk.

 

Under de vanligaste semestermånaderna måste du anlöpa gästhamnar, och många gånger även naturhamnar innan kl 13, sedan är det fullbelagt. Flera gästhamnar har eller har haft Dockspot, där man kan boka plats i förväg, en del kommuner eller hamnägare har själva tagit över dessa bokningsbara platser.

 

Orter som har systembolag och eller krogar bör undvikas om du vill ha lugn och ro.

Det kan tidvis på en del orter vara ett himla hålligång långt fram på morgonen. Några av de större orterna har karnevaler, hamnfester och liknande arrangemang, undvik eller köp öronproppar.

Rent allmänt skall du undvika Göteborg/Lilla Bommen, Marstrand, Smögen, ibland även Kungshamn, Grebbestad och Strömstad. De tre Kosteröarna är väldigt fina och värda besök, men vårt broderfolk har återannekterat norra Bohuslän, man känner sig som etnisk minoritet när man för en blå flagga med gult kors. Tre kosteröar? Ja Nord-Koster, Syd-Koster och Ramsö. Tag med dricksvatten ut om du skall till dessa öar, kommunalt vatten saknas, koterrännan är på sina ställen 300 meter djup och där, sögs det, är det svårt och dyrbart att lägga ned va-ledningar.

 

Ursholmen med dubbelfyrarna sydväst om Syd-Koster är nog den finaste naturhamnen, men inseglingen är lurig, välj inte den vägens som ser bäst ut i sjökortet, följ den röda våglinjen som markerar en kabel. Men kolla noga! Här finns djävulens harvdrag, svarta diabassträngar i gnejsen, det finns inte så mycket granit just där.

 

Det finns några svåra eller halvsvåra passager, Marstrandsfjorden, Kråkefjorden, Islandsberg, Gullmarn, Brofjorden, Byttelocket, Bina-Grönskären, Tjurpannan, och Kosterfjorden. Tjurpannan är absolut värst i alla kategorier, här gungar det åt alla håll samtidigt, det finns många grund och ofta pålandsvind. Här har många förolyckats.
De stora fjordarna, Marstrandsfjorden, Brofjorden och Kosterfjorden har många gånger en kraftig sugande dyning.

 

Utanför Fjällbacka finns en rätt så omfattande skärgård med många populära naturhamnar, här är man aldrig ensam. Gluppöbassängen är störst och här återfinns badbåtarna och barnfamiljerna.

 

Tja… förutom detta är det ju trevligt i Bohuslän… välkommen!

[Jernhand 55]

Jag funderar också kring detta, främst för att jag har så förbannat långt upp. När jag ligger vid flytbryggor får jag lägga upp knäet för att komma upp. Saknar en bra stävstege, som går att fästa på ett bra sätt samt att jag ogärna går upp på fördäck under färd för att ev. förbereda. Funderar på fenderstep eller liknande.

 

Känns som att enda anledningen till att tighta till ankaret vid angöring är för att båten inte ska driva åt sidan eller att ankarlinan ska hålla sig från propellern?

 

[raol 2 365]

Om man inte har behov av att gå i land, utan bara är ute efter att ligga över natten lite säkrare och mer skyddat än på svaj, så finns det långt fler ställen som funkar som naturhamn än de populära. Jag är ingen turist, utan är ute för att segla och se platser från båten, så hamn för mig är mest ett nödvändigt ont.

Jag har legat två gånger på en plats som nog få skulle lägga sig på. Kanske är jag den enda som varit där? Det är en liten "strand" bestående av nedrasade stenblock från en hög brant. Gott om höga träd. Ingen platt mark att tala om. Orusts resliga nordsida, med det över 100 m höga Valeberget, skyddar platsen från vindar från sydöst genom syd till sydväst, och kanske även väst. Nackdelarna är att det är helt oskyddat från nordliga vindar, och att svall från trafiken i Borgilefjorden går rakt in. Men oftast är trafiken på natten obetydlig.

[_Anders 1]

Tack för mycket bra tips!

Att slänga iland en liten krok känns rätt kontrollerat så det ska jag nog ge mig på.

Att rigga upp ankarspel och liknande känns lite väl på min lilla båt. Även om jag starkt gillar de gamla reklamfilmerna som gjordes förr

[Rascal 972]

20 minuter sedan skrev _Anders:

Tack för mycket bra tips!

Att slänga iland en liten krok känns rätt kontrollerat så det ska jag nog ge mig på.

Att rigga upp ankarspel och liknande känns lite väl på min lilla båt. Även om jag starkt gillar de gamla reklamfilmerna som gjordes förr

Det är ännu mer kontrollerat att åka fram och kliva iland, på den här sidan av Sverige har vi ju dessutom trän att knyta i så oftast behöver vi inte krångla med bergskilar.

[trewq 591]

Väljer ett ställe i lä där det är kav lugnt.

Hittar jag inget sånt får det bli svaj.

Förbereder med en lång lina på fördäck.

Går in och kollar att det är tillräckligt djupt.

Går ut igen och lägger i ankaret utan att fästa ankarlinan, går in och kliver i land och fäster förlinan i något.

Justerar linorna.

 

Köpte en enkilos dragg att kasta iland förra året, med en tunn lina till, men den har inte kommit till användning ännu.

Anar att det är knepigare på västkusten än här på ostkusten

 

Fast det händer ju att vinden vrider på natten så man får gå upp och flytta för att kunna sova.

Upplevde det förra veckan för första gången på länge. Nostalgisk känsla att gå upp klockan tre och leta upp ett nytt ställe och gå och lägga sig igen i totalt lugn. Men det borde varit mörkt och ösregnat för den riktiga känslan.

[raol 2 365]

Just nu skrev trewq:

Anar att det är knepigare på västkusten än här på ostkusten

Utan att ha varit i östkustens skärgårdar, så skulle jag ändå tro att det stämmer.
De flesta öar och kuster i Bohuslän är avskogade sen flera hundra år eftersom man högg ner träd för att ha som bränsle i trankokerierna, byggmaterial till bostäder och kanske även till förvaringstunnor. När träden var borta blåste och spolades jorden bort. Kvar blev de nakna hällarna. Många lägre holmar är dock naturligt nakna. På östkusten förekom inga sillperioder med avverkning som följd, så där är det träd på de flesta håll. Förmodligen innebär det både bättre skydd från vind och enklare förtöjningsmöjligheter.

Skärgården är också djupare på östsidan, åtminstone den runt Stockholm, vilket ger mer skydd från dyningar och vågor från pågående vind.

Sen är Stockholms skärgård enorm jämfört med den i Bohuslän.

[Georg_Ohm 4 831]

11 timmar sedan skrev raol:

Utan att ha varit i östkustens skärgårdar, så skulle jag ändå tro att det stämmer.
De flesta öar och kuster i Bohuslän är avskogade sen flera hundra år eftersom man högg ner träd för att ha som bränsle i trankokerierna, byggmaterial till bostäder och kanske även till förvaringstunnor. När träden var borta blåste och spolades jorden bort. Kvar blev de nakna hällarna. Många lägre holmar är dock naturligt nakna. På östkusten förekom inga sillperioder med avverkning som följd, så där är det träd på de flesta håll. Förmodligen innebär det både bättre skydd från vind och enklare förtöjningsmöjligheter.

Skärgården är också djupare på östsidan, åtminstone den runt Stockholm, vilket ger mer skydd från dyningar och vågor från pågående vind.

Sen är Stockholms skärgård enorm jämfört med den i Bohuslän.

Avskogningen är väl en sanning med modifikation.

På de inre öarna "Ekeröarna" alltså Öckeröarna har man ju avverkat ekar och annat till båtbygge eller som bränsle.

Likväl på Tjörn och Orust, särskilt på Orust där man förr i tiden byggt vikingaskepp, senare bruksbåtar i många generationer och numera HR, Najader och några fler. Nu har ju skogen tagit sig igen... man bygger ju nu båtar av plast, och tropiska träslag... så då behöver skogen inte längre avverkas 😲

Det var väl kungen, "Kristian den gode" som såg till att fyrväsendet kom igång, och detta krävde ju en hel del ved, så även för detta ändamål höggs skogen ned och man importerade ju dessutom vet från de svenska landskapen.

Kristian den gode kallades någonting helt annat i Sverige, särskilt som han gjort en del adelsmän huvudlösa i Stockholm, men det är ju en helt annan historia...

 

På de yttersta öarna har jag svårt att tänka mig att det öht kunnat växa någonting, någon gång, förutom några lavar, litet strandörter och i bästa fall någon vindpinad enebuske, ja det finns sådana öar som bara har lavar om ens det.

Dessa mindre skär låg ju dessutom under vatten under forntiden.

 

Det finns ju en känd snapsvisa, som dessutom är insjungen på skiva av en världsmästare i Boxning, Ingemar Johansson, "I Bohuslän växer inga päronträn/ tjo, lotta, lotta pling,. pling, pling..." texten når väl inga högre litterära höjder, den var inte ens nominerad för ett Polarpris, och är inte heller sann, i kustsamhällenas trädgårdar finns det flera sorters fruktträd, även päronträd, tjo, lotta. lotta pling, pling, pling!

 

Men som sagt var, vår ytterskärgård är rätt gles, den består bara av några rätt så stora öar, ja den ena är väl en halvö, där man pratar någon helt obegriplig skandinavisk dialekt, på den andra dricker man ljummet öl, har vänstertrafik och männen bär kilt... 

Sedan är det ett stort avstånd österut innan man når fler öar. Det finns rätt mycket av en vattenansamling som vi kallar för Kattegatt och Skagerack däremellan, där dyning kan byggas upp om, eller snarare när sydvästan ligger på.

Redigerad 29 Juni , 2023 av Georg_Ohm

[lods 4]

Jag brukar inte strula med ankaret innan jag förtöjt. Jag hoppar iland och fäster en lång lina (30-40m) sedan backar jag ut o lägger ankaret på lämpligt ställe.

[jan_af_lisoe 187]

Finns det andra båtar i naturhamnen så får man som soloseglare nästan alltid hjälp.

(Till skillnad från när man kommer med motorbåt för då står man för underhållning för alla som sitter i sina båtar och kollar utan att lyfta upp häcken)

[raol 2 365]

1 timme sedan skrev Georg_Ohm:

På de yttersta öarna har jag svårt att tänka mig att det öht kunnat växa någonting, någon gång, förutom några lavar, litet strandörter och i bästa fall någon vindpinad enebuske, ja det finns sådana öar som bara har lavar om ens det.

Dessa mindre skär låg ju dessutom under vatten under forntiden.

I princip hela Bohuslän har varit under vatten, undantaget de högsta topparna i inlandet. När isen drog sig tillbaks var det mesta täckt av jordarten morän. Det som var ovanför dåvarande havsytan har i dag bara morän (eller i vissa fall isälvsmaterial eller enstaka andra ovanligare typer), medan det som var under havsytan täcktes av lera, som flödade ut från smältvatten från isen och långsamt sedimenterade. Moränen i botten skyddades då (på en del håll är det dock lera i princip direkt på naket berg).

När isen försvann började jordskorpan röra sig uppåt igen efter att isens tyngd inte längre tryckte ner. Land som då nådde havsytan utsattes för erosion av vågor och vind, samtidigt som växter som skyddar mot sån erosion fick fotfäste. Formen på det uppstickande landet och jordlagrets tjocklek, avgjorde förmodligen vilken process som vann. Därför förblev en del öar och landområden täckta med ett jordlager, medan andra spolades rena. På vissa håll svallades finkorningare delar bort och lämnade kvar sand (måttlig svallning), grus (kraftigare svallning) eller stenar (väldigt kraftig svallning). Det blir också en sortering tvärs kusten, där det finkornigare slutar förflyttas när det kommer under vågornas djup (några meter) medan det grovkornigare blir kvar längre upp. Kan ibland ge upphov till klapperstensstränder.

Bohusläns och Stockholms skärgårdar har haft ungefär samma landhöjningshistorik, så hur det ser ut i Stockholms skärgård är hur det såg ut i Bohusläns innan avverkningen tog fart. Det finns nakna holmar och skär även i öster, men det är påtagligt ofta som även ganska små har några vindpinade träd på sig. Det ser man inte i Bohuslän.

Här är en karta som visar det som kallas "högsta kustlinjen". Det som är blått på kartan var under den dåvarande havsytan när isen försvann. Det som är grönt var över. Linjerna visar höjden över nuvarande havsnivå med 50 m intervall.

[Georg_Ohm 4 831]

Om båten har ordentlig stävskena, kan man försiktigt sätta fören i berget och låta motorn gå på tomgång med ilagd växel framåt.

Jag har praktiserat detta både med segelbåtar, och motorbåtar. Jag finner inga problem med det, men får man vinden i sidan funkar det inte.

Med ordentlig stävskena menar jag att den skall börja uppe under fördäck och fortsätta en bit under vattenlinjen ner på kölen, när man köper stävskena är dom oftast 3 meter långa och dom skall inte kapas.

 

Ett annat sätt, om det finns andra båtar närvarande, är att lägga sig jämsides med en sådan, göra en högst tillfällig tilläggning och sedan ro ut ett ankare. Har man ingen egen jolle brukar man få låna en, om det finns barn i mindre båtar så brukar dom tycka att det är väldigt roligt att få göra litet nytta och hjälpa till.

 

Underhållning, hamnens clowner:

 

Tro det eller ej, jag har sett en man som för två år sedan försökte att simma ut med ett uppskattningsvis femkilosankare med några meter kätting, där kan vi snacka om dagens underhållning, det ankaret hamnade cirka två meter bakom båten.

Samme man försökte senare på kvällen äntra en SUP-bräda genom att hoppa ner på den från sitt akterdäck, det slutade med att han slog i huvudet någonstans i sin egen båt. Brädan gjorde ett krumsprång två meter framåt. Det gjorde sannolikt ingen skillnad att denne man bankade i skallen,  för han hade nog redan en permanent hjärnskakning .

 

I stora Dyvik på Otterön, utanför Grebbestad lade vi till en sen eftermiddag. 

Där är det väldigt bra ankarbotten, nästan för bra. Det brukar ligga såväl segel- som motorbåtar på svaj i denna bukt, lämnas som ett tips!

Men vi lade till vid den sydvästra udden, intill berget. 

Det var en svag nordostlig vind som övergick i bleke. 

Bredvid oss låg en snipa med ett medelålders par i. Vi kom i samspråk om ett och annat, bland annat om förtöjningar, snipägaren hade förtöjt med en tunn lina, ganska tajt, för övrigt en likadan lina från BT som vi använder som spårlina till hunden. Men snipägaren tyckte väl att den linan var bra.

Sedan övergick samtalet till ankare. Snipägaren sade sig ha väldigt dåligt ankarfäste, vilket är anmärkningsvärt just där, där leran riktigt suger fast ankare. Men dotter och barnbarn hade gjort iordning gummibåten för en fisketur i kvällningen, så dom erbjöd sig att lägga ut snipägarens ankare längre ut i bukten, då ankarlinan nästan hänge lodrätt ned från snipans akterdäck. Jodå, den hjälpen mottogs tacksamt, snipägaren halade upp sitt ankare, och det var rätt svårt att hälla sig för skratt när ankaret hade passerat vattenytan... Upp kom en femkilos hopfällbar paraplydragg som inte var utfälld... då förstod vi med ens att snipägaren hade dåligt ankarfäste. 

Denne snipägare berättade även att han dagen innan tagit SSRS till hjälp då han tagit en genväg vid Rösholmen utanför Tanumstrand, där är det bitvis så grunt att man under högvatten har svårt att passera med en kajak, vadarfåglarna blir knappt ens blöta om fötterna.

-Men man lär så länge man lever, vi har senare somrar träffat på samme man, med samma fru, fast nu i en större snipa och han berättar stolt om allt han lärt sig av egna erfarenheter och av andras råd, det bådar ju gott.

 

Landhöjning:

Landhöjningen fortsätter i rask takt, men nu väldigt lokalt, och akut. Jag tycker att man (=andra båtägare) ofta finner nya grund och bôar, många av dem har en färgkarta med prover ur Hempels och Internationals kulörer på bottenfärger, även diagonala spår av någonting av någon metallegering som ser ut att ha roterat.

Redigerad 29 Juni , 2023 av Georg_Ohm

[Hybro 1 152]

Har en mindre 7OC gummijolle med mig när jag drar runt på Vänern. Ligger upp och ned på fördäck eller hängande på släp.

Ligger ofta på svaj.

 

Minns en gång när jag blev varnad av en erfaren seglare innan jag lämnade hemmahamnen: Se dig för i natt! Lägg Dig i lä.

 

SMHI hade spått 10 m/s från ost.

Hade tänkt följa Näslandet söderut mot Lurö.

( Finns få ställen att söka lä på när det inte blåser från syd eller väst.)

 

Kom till Stavik innan det brakade loss. I nåt så när lä av fyrudden.

 

Såg verkligen mörkt ut med kraftiga blixtar, vindar och regn.

 

Nåväl. Han få ut två ankare och långa linor, på fritt vatten. Allt gick bra, den gången.

 

Den natten runt 03 sjönk två båtar i Bösshamn på Husöns ostsidan, Lurö skärgård. Samtliga klarade sig.

 

Numer har jag tre ankringslarm satta när jag ligger på svaj. Två plottrar och en i mobilen.

 

Larmade senast i fjol när SXK-bojen började flytta sig i viken strax söder om Gaperhult.

 

Redigerad 29 Juni , 2023 av Hybro

[Hybro 1 152]

Lite OT.

 

Räknar jag med rejäl blåst, så surrar jag jollen på fördäcket.

 

En gång hamnade jag i storm, som nalkades mycket fort över Dalbosjön från SV. Nära Megrundet. 10 m/s var utlovat.

 

Den mer erfarne i inlägget ovan, hade tidigare sagt. Du ska hålla koll på horisontlinjen uppe i vinden. Att den är låg och svart / mörk är normalt när det blåser.

Men om den snabbt blir högre, då är det att vänta oroligheter.

Och detta var vad som skedde.

På en halvtimme förstod jag att jag skulle jag hamna mitt i ovädret.

 

Rev ned strorseglet och beslog.

Lämnade ca 2 meter av förseglet.

På med livlinor på mig och hunden. Slängde ned allt löst.

 

Så började sjön resa sig, 2.5 till 3 meter.

Kollade vindmätarenet på Fogen / Åmål, 24 m/s, inne vid land, nu från väst.

 

Jollen den försvann, ryckte fästöglan.

 

Nåväl några timmar senare, fick jag lä bakom en ö.

Upp till Arvika. Åter på sjön några dagar senare. Tog ut riktningen så som vinden blåste tidigare. Och platsen hade jag på plottern.

Jollen låg upp och ned på Koskär, strax söder om Aspholmen.

Ingen annan hade sett den, då den hade svartmålad botten.

 

En vecka senare, efter besöket på Läckö och Spiken, skulle jag in på Ekenäs. Gick sakta för motor mellan öarna.

Ja hann denna gång helt enkelt inte vidta några större åtgärden. Men jag fick en tromb rakt på mig.

Ett konstigt dovt surrande ljud bakom mig i vinden. Det var jollen som fort runt uppe i luften

Plask, så landade den upp och ned.

Nu blev det skrot, för akterspegeln på jollen revs loss från pontonerna och durkarna var borta.

 

Så det gäller att förbereda sig på väldiga ändringar i väder och vind.

Förbereda allt för att lämna land, och kunna ta sig ut på fritt vatten.

 

BT.

 

 

 

 

Redigerad 29 Juni , 2023 av Hybro

[Hybro 1 152]

Minns när vinden på morgonen vände rakt in i Malbergshamn, Djurö, från norr, några timmar innan det var förutspått.

 

Vi, tre båtar, låg mot bryggan, med långa rundsling så att vi kunde lämna utan att gå i land. 

 

I gryningen började vinden vrida från ost. Grannen var också vaken.

Vi la ut två till ankare med långa linor (jag hade jolle o motor).

 

På SXK blå boj, låg en större segelbåt.

Jag såg att en var uppe och satte i en tamp till. Pratade lite med honom och frågade: du har väl satt ankarlarm ifall skutan ger sig iväg?

 

Nu började regnet. Jag knöt fast och kokade mig kaffe.

Plötsligt hördes ett konstigt ljud.

En större motor som närmade sig.

Men det fanns ingen mer plats på bryggan.

 

Där kom stora segelbåten rakt mot oss med bojen på släp! Allt närmare...

 

Skrek och vinkade, typ ut, ut, ut...

Släpp bojen!

 

De som körde var upphetsad och tog på insidan av ostpricken.

Upptäckte misstaget och backade. Han klarade sig. Stack ut på öppen sjö.

 

Har bilder på både denna och minst en till blå SXK-boj med brusten avrostad kätting.

Även bilder på båten.

 

- Detta med nyttan av ankringslarm oavsett vad ni knyter fast i.

 

 

 

 

 

Redigerad 29 Juni , 2023 av Hybro

[Hybro 1 152]

En  gång har jag varit ute på Havet med min båt. Räknar inte den gången vi vände i Göteborg.

 

Kav lugnt när vi drog in "lagunen" på västra sidan av Vinga.

En riktigt fin vik med stora stenhällar och bra med båtar förtöjda med ankare och linor i land.

Jag la mig mitt i viken på svaj, och tog jollen in.

 

Efter en halvtimme i godan ro, syntes rejäla vågor snabbt närma sig västerifrån.

Min sambo fattade direkt vad som höll på att hända. Barn lekte i vattenkanten.

Hon började skrika och sprang ned. Fick tag på några ungar och 

mer eller mindre hivade upp dem på de högre klipporna. Några andra vuxna hjälpte till.....

Så kom de stora vågorna! Ingen vacker syn när de landförtöjda båtarna lyftes rakt upp och upp på stenarna. Ett härrans oväsen!

De flesta kastade med igen, när vattnet drog sig utåt.

Mins en stålnät som fick ena sidan på fören rejält intryckt.

 

Förklaringen till vågorna vara att det var vågor från snabba färjor ute till sjöss som tydligen kom i samklang och fick en väldig fart och höjd.

 

Min båt gungade till rejält och lyftes synbart rakt upp men låg stilla. Minns att det klingade från masten från vajrar som slog.

 

 

 

Redigerad 29 Juni , 2023 av Hybro

[Hybro 1 152]

I Facebookgruppen: "Vi som åker båt på Vänern", 

finns en video om nåt liknande som nyss hände i Vänerns norra skärgård.

 

Båtar kastas upp på land, någon skadas o s v.

 

Tydligen orsakat av en större motorbåt som framfördes så att ett ordentligt svall uppstod över sjön.

 

Inte alltid som förtöjning mot land, med ankare i aktern är att lita på.

Blev rejält orolig över detta när jag låg ute i går natt på Amneholmarna.

 

Undras just vilka regler som gäller i en skärgård? Förutom gott sjömanskap.

 

Kan tänka mig att det blev skador på många båtar. Badande folk råkade illa ut

o s v.

Redigerad 29 Juni , 2023 av Hybro

[raol 2 365]

Just nu skrev Hybro:

I Facebookgruppen: "Vi som åker båt på Vänern", 

finns en video om nåt liknande som nyss hände i Vänerns norra skärgård.

 

Båtar kastas upp på land, någon skadas o s v.

 

Tydligen orsakat av en större motorbåt som framfördes så att ett ordentligt svall uppstod över sjön.

 

Inte alltid som förtöjning mot land, med ankare i aktern är att lita på.

Blev rejält orolig över detta när jag låg ute.

 

Undras just vilka regler som gäller i en skärgård.

 

Kan tänka mig att det blev skador på många båtar. Badande folk råkade illa ut o sv.

Ja, idealiskt lägger man sig så att det inte kan komma svall in dit båten är. Inte alltid möjligt så klart. Svall från sidan är nog snällare också, så det är näst bäst om man inte kan undvika det helt.

I stora naturhamnsvikar som Utkäften och Gluppöbassängen är mynningen så smal att det nog sällan kommer nåt svall att tala om.

[ChristerN 2 510]

När jag läser om alla som upplevt stora vågor etc kommer jag att tänka på när jag och frugan hittade en fin vik utan andra båtar i närheten inte långt från Dalarö. Bra ankarfäste var det också. Kvällen och natten avlöpte lugnt men på morgonen blev vi varse ett helt gäng av marinens båtar som kom snabbt emot oss. Det var ganska trångt mellan öarna och ingen vanlig farled men dessa hade tydligen bestämt att där ska vi gå, och inte i någon lugn takt direkt. Såg vad som var på gång och ropade till frugan att hon skulle starta motorn medans jag gick i land för att lägga loss. Frugan uppfattade inte vad jag sa och fick dessutom ett viktigt jobbsamtal just då. Såg henne sitta och prata i mobilen medans jag gjorde vad jag kunde för att hålla båten från klipporna. Gick sådär. Försökta gestikulera vad jag ville att hon skulle göra men hon var fullt upptagen med samtalet.

Nåväl, svallen drog förbi och båten och jag klarade oss någorlunda även om jag var blöt upp till midjan.

Sen dess har vi alltid runtgående linor i land.

[raol 2 365]

7 minuter sedan skrev ChristerN:

Sen dess har vi alltid runtgående linor i land.

Vad betyder "runtgående"? Är det att de löper runt nåt och tillbaks till båten utan att vara fästa i land?

[ChristerN 2 510]

12 minuter sedan skrev raol:

Vad betyder "runtgående"? Är det att de löper runt nåt och tillbaks till båten utan att vara fästa i land?

Japp!

[Hybro 1 152]

Runt ett träd t ex.

Genom en stålögla på en eller flera bergskilar o s v.

 

Det kan ju bli en akut situation, och då kan man lossa ena änden av tampen på båten och få med sig denna. Visst blir bergskilen kvar.

På många ställen finns fasta bergsöglor. De är fina att trä tamp genom.

 

Jo, jo.... Det går väl att kapa en tamp också om det är riskabelt att kliva iland i en stressad situation för att göra loss.

 

 

- Tillämpade just detta med runtgående/rundsling på Amneholmarna idag.

Vind söderifrån. Låg norra sidan med aktern mot en boj av flera.

 Ville absolut inte få in bojlina från egna bojen eller annan inkilad mellan roder och propeller.

 

La ett dubbelsling  genom en bryggögla, med ena änden på ett knap i fören, andra löpande genom handen.

Spände upp, lossade de två tamparna i fören.

 

Smidigt och kontrollerat släppte jag den handhållna änden samtidigt som jag tog in på linan till bojkroken. Lossade bojkroken från bojöglan.

Strax var båten halvvägs förbi bojarna.

Nu kunde jag släppa ena änden på rundslinget. Givetvis fick det inte ringla okontrollerat ned i vattnet.

Backade med motor typ 50 meter.

La i frammåt på tomgång. Hissade storseglet.  Föll av och stängde motor.

Ja, så rullades flörseglet ut....

 

 

 

 

 

 

Redigerad 29 Juni , 2023 av Hybro

[Wildeside 452]

Brukar även jag ha runtgående linor in till land.

Men ser till att jag kan lossa båda ändarna från båten och kasta av dom från båten vid kritiska situationer.

Har haft nytta av det några gånger när vinden vänt och ankaret tappat greppet och man fått bråttom att kasta loss från land, framför allt om man är ensam ombord.

Ibland fastna även en tamp utan knopar i en bergsskreva eller runt rötter o grenar.

Tamparna har jag hämtat när vädret lugnat ner sig.