simino

Båten har legat på varv efter ett motorhaveri sen i somras. Det jobbas på den men det har ju tagit oerhört lång tid, ca 2 mån vid det här laget. När vi lämnade den på varvet så låg den i vattnet, det gör den gissningsvis inte nu, men kan man förvänta sig att de ansvarar för att inget fryser? Tänker tex vattentank och sånt? Kan tillägga att det är en seriös firma och att vi har varit i kontakt med dem så vi är inte helt bortglömda... Men är jag naiv som förväntar mig att de har den i värme nu när det börjar bli kallare? Eller är det jag som ägare som ska ut och fixa detta?

Personligen tycker jag att den största utmaningen har varit att hantera båten praktiskt i olika situationer, ffa när man ska lägga till, inte att navigera. Självklart ger man sig bara ut på mindre turer i bra väder i början och man har alltid med sig sjökort och gps. Så jag tycker inte att det är så svårt med navigeringen, det går nästan alltid att stanna till och fundera ett tag och man kan följa farlederna. Vi är dessutom alltid två som hjälps åt. Att lägga till i en trång hamn är däremot en helt annan femma, det är inte alls som med en bil eller en liten roddbåt med snurra utan man driver en del och kan fastna i ankarlinor mm. Så att gå en praktiskt kurs eller be någon kunnig förare följa med ut och visa, är min rekommendation. Navigeringen och sjöreglerna kan en normalintelligent person läsa in sig på utan kurs. Likaså att ankra och hoppa i land vid en klippa känns ganska läskigt de första gångerna. Tillägg: börja med att gå till biblioteket och låna några böcker och kolla också på filmerna här http://www.youtube.com/user/upptackbatlivet

Alltså, jag känner nog snarare att om det skulle vara så att båtmäklaren inte kan gå ner en del i pris, då är båten inte öht intressant. Jag vet iofs inte om det här är ett förmedlingsuppdrag eller om båtfirman äger båten (tex via inbyte) och det spelar ju så klart roll vem som ska godta priset och hur mycket den bryr sig känslomässigt. Men min tanke var att det kanske finns en del psykologi bakom priset. Det kan kanske tex vara problematiskt att få säljare som vill ge dem försäljningsuppdrag som firma om de ligger med ganska låga priser öppet. Så det var nog mer så jag tänkte, att det kanske är kutym att firmornas priser på pappret ligger högt men i praktiken har en rätt bra prutmån. Rent logiskt sett verkar det ju mer önskvärt för en firma att lägga sig på ett pris som marknaden godtar snabbt och som förvisso ger en något mindre förtjänst men snabbare rotation och fler sålda objekt.

Kan tillägga att vi har bokat in en båtmekanikerkurs i höst för att bli lite mer kunniga på motorer... Det kan ju vara ett tips, kursen finns hos studieförbunden tex.

Min känsla är att båtmäklarna ofta ligger väl högt i pris och jag undrar lite hur man ska tolka det, är de dyrare eller har de en ganska stor prutmån? Hur gärna vill de bli av med sina båtar? Har spanat in en begbåt med pris på 495' som legat ute hela sommaren men jag tycker egentligen att den ligger ca 20% för högt i pris, vill de bli av med sina båtar så att det är värt att kolla upp saken och lägga ett sånt bud eller avstår de hellre då från försäljning och inväntar våren??

Till min stora förvåning så är det inte grovjobbet kring båten (tvätta, polera,mm) som är betungande, det är så pass sällan. Det som varit betungande är när det har blivit något fel och att ingen i vår familj har nån som helst mekarkompetens. Det skapar en osäkerhet kring utgifterna som är tråkig. Är det bara glapp i nån sladd eller är det en renovering på 15-20 000 som ska till? Allra helst skulle jag vilja lämna båten på en marina på hösten och få tillbaka den färdig och klar på våren, tyvärr är kostnaden alltför hög för det. Överlag är allt kring skötsel av båtar (inkl mekaniker!) omotiverat dyrt. Men fördelen med att ha båt är att det funkar helt över förväntan med familjen. Äntligen blir det en gemensam upplevelse och inte bara splittrat på varsitt håll. Dessutom är det mysigt med själva campingdelen, att packa korgar och bära vatten och övernatta tillsammans. Och själva sjöupplevelsen är härlig, det tillför helt klart något mer än att semestra på land. Det är svårt att sätta fingret på det, men det känns som att man är en del av skärgården på helt annat sätt när man har egen båt.

Ett alternativ om man är rädd om soppan kanske är att man visar båten först och sen erbjuda en provtur vid en andra titt? Men samtidigt tar man då en risk att förlora en kund så som läget är där det kanske finns många ex av samma sort ute. Jag googlade på den båt som vi ska sälja och det låg idag ute närmare 25 båtar av samma modell, där ca en fjärdedel var i jämförbart skick med vår. Dessutom ett obestämt antal båtar ute som är jämförbara med vår. Jag kan känna att jag nog mest kommer att vara tacksam om vi får nån respons på vår annons. Sen håller jag med om att det är fräckt att åka och prova båtar utan att vara beredd att köpa. Men jag undrar hur många som verkligen gör så, alltså åker utan någon som helst intention. Själv skulle jag aldrig ha tid att åka runt och det är ju därför jag vill ha så utförlig info som möjligt per mail för att kunna ta ställning om det är värt besväret med telefonsamtal och ev besök. Jag kan förstå att det kan uppfattas som att folk gratisåker när de inte nappar men jag kan också tänka mig att man som säljare i besvikelsen över att ens pärla inte blir såld börjar fantisera ihop att kunderna egentligen inte ville köpa båt. Men finns det något som helst belägg för att folk gör så i nån större utsträckning? Även om det är gott om prisvärda båtar på marknaden så skapar läget en viss oro. Varför säljs inga av de båtar som jag prenumerar på annonser på? De enda som har sålts är de med riktiga vrakpris. Vad innebär det, även om jag betalar ett vettigt pris så kanske det har sjunkit med 25-40% nästa år. Det är inte det tryggaste läget just nu att göra affärer i, kan jag känna.

Ja säljaren har kontroll över sin egen situationn och bestämmer över allt kring annons, säljkontakt, etc etc men det är rätt ointressant om hen inte får sin båt såld, det är ju trots allt därför säljaren är där. Det intressanta är självklart huruvida säljaren sitter på makten att kontrollera marknaden och helt själv kan definiera villkoren för försäljningen utan att gå köparnas behov till mötes. Och så länge marknaden/köparna inte godtar säljarens villkor så är det inte säljarens marknad. Undantaget är, som sagt, om det inte spelar säljaren någon roll om båten blir såld eller inte. Sen håller jag inte med om den här liknelsen med bilmarknaden. Jag har alltid upplevt att bilhandlarna är väldigt tillmötesgående och direkt lånar ut bilar om man vill provköra. Inte heller har jag upplevt att de pressar en att skriva på bara för att man provkört. Det känns snarare som om båtbranschen ligger decennier efter och inte har fattat att båtar inte säljer sig själva längre..

Det enda tillfället då det är helt och fullständigt säljarens marknad är när säljaren inte haft en tanke på att sälja men får ett bud, dvs när säljaren inte har något som helst att förlora på uteblivet köp. Men de allra flesta säljare är ju trots allt på marknaden av ett skäl, nämligen att de vill bli av med något. Och så länge folk inte står i kö för att överta det säljaren vill bli av med så är det helt enkelt inte säljarens marknad. Har man inte kontrol, så är man inte i kontroll. Och just nu ser vi många halvdesperata annonser än på länge. http://www.blocket.se/stockholm/Fin_Oxelosundare_till_vrakpris_47141651.htm?ca=11&w=3

Ang detta att köparens marknad inte finns så förstår jag faktiskt inte resonemanget vad det gäller båtar. När det gäller bostäder kan jag hålla med eftersom en människa utan bostad faktiskt sitter i en knipa. Men en båt? Det är betydligt värre att inte bli av med en båt och stå med dyra kostnader än att inte få köpa en båt. Och det är ju precis detta uttrycket beskriver, alltså vem som sitter i den starkaste sitsen och har minst att förlora på uteblivet köp. För övrigt kan det vara intressant att fortsätta jämförelsen med bostadsmarknaden. Där är det självklart att man ser på ett stort antal bostäder och tar reda på fakta för att lära sig mer om marknaden/området/föreningen/uppvärmningslösningar etc etc. Först efter en hel del jobb är man säker på om det känns rätt och man vill slå till. Jag förstår inte varför det skulle vara så väldigt annorlunda med en båt. Jag kan som köpare irritera mig på att säljare kräver att jag ska ringa upp och kanske rent av behöva åka och kolla bara för att få den grundläggande informationen som ger mig möjlighet att göra en första sållning. En säljare jag mailade med för ett par månader sen ville inte ens lämna ut information om vilken motor som satt i per mail. Och om man nu ska återknyta till uttrycket köparens marknad, så är det just nu köparens marknad på så sätt att jag behöver inte anstränga mig och jaga en säljare, det finns ju flera andra alternativ ute. Och alla ligger kvar länge tills de har rätt pris, och vad som är rätt pris besämmer alltid köparen, annars blir det ingen affär.

Så otroligt oproffsigt, jag hade aldrig kontaktat en så otrevlig säljare. Jag förstår faktiskt inte kritiken, det är väl självklart att man måste få reka fältet och få en uppfattning om båtars status. Och att snacka om bildsamlare, vad lever man då i för tid? Hur jobbigt är det att slänga iväg ett mail med lite uppgifter? Vad tror man, att folk ska kunna bestämma sig utifrån några korta rader och fem suddiga bilder på skrovet, dynorna i förruffen och en badbrygga. Båtar som man bor i måste ju självklart ge rätt känsla. Men vi som är spekulanter kanske hellre ska börja säga sanningar i stället för neutrala skäl som att man behöver sälja sin egen båt. Tex att båten kändes ofräsch eller att man inte gillar intrycket av säljaren...

Alltså, om jag räknar rätt så innebär det att du räknar med att åka ca 250 nm på en hel säsong. I så fall förstår jag bättre att man har råd med storslukande motorer, för mig skulle det verkligen kännas som en begränsning om jag inte hade i min budget att kunna åka mer. Jag vill känna att jag har ekonomiskt utrymme att köra närmare dubbla den sträckan om andan faller på. Under 400 nm vill jag inte budgetera för.

Det har kommit så många bra synpunkter och råd i tråden, här kom ännu en värd att ta med i beslutsfattandet, tack.

Du har definitivt en poäng i att bränslet är en rörlig kostnad och vi resonerade på liknande sätt när vi köpte vår båt. Det var därför vi köpte en relativt sett dyrare båt med dieselmotor, för att inte hamna i ett läge där vi betalade stora fasta kostnader och sen inte nyttjade båten. Klokt resonerat. Man kan snacka sig blå om att körkostnaden är en droppe i havet, men det är lite samma resonemang som med resonemanget att man kan åka många taxiresor för vad det kostar att ha bil, jag känner ingen utan bil som verkligen utnyttjar taxi i stället. Mentalt tycks det enklare att betala typ 5000 i månaden för att ha bil än att ta fram plånboken och lägga ut 600 på en engångsresa med taxi. Iofs, följer man det resonemanget borde bränslekostnaden kännas mer hanterbar om man har en stor bränsletank och betalar mycket 1-2 gånger per säsong och resten av tiden inte tänker på saken. Det är ett vägande för och emot. Jag tycker mig se väldigt många som i princip ligger still med sina stora båtar och har en gummibåt som de kajkar runt i på öarna i kring, då styr ju båtvalet användandet väldigt mycket. Vet inte om det är så optimalt att man känner att det är en grej att köra med sin stora båt som man inte gör bara så där. Men å andra sidan är det skönt med bra bomöjligheter, ordentlig toa, permanent kök som inte kräver att man stökar om med inredningen, osv.

Kanske en dum fråga men vill bara få det svart på vitt, om man kopplar bort en motor, borde inte den andra behöva jobba mer och dra mer än om båda är igång (alltså jag menar, halverar man förbrukningen genom att använda bara ena motorn)? Spelar det nån roll att det är en diesel när man använder enbart en motor i det fallet? Intuitivt så borde väl detta med att använda ena motorn funka lika bränslebesparande för en bensinare menar jag, även om de drar lika mycket i låga farter som i höga. Kanske konstigt formulerat, hoppas att det blev begripligt.