red_lobster

Jo det är jag med på... poängen var att det inte var hela grejen. Krabban får komplikationer av själva avbrytandet av klorna dessutom.

Måste bara svara om nån skulle råka läsa denna gamla tråd. Om man bryter av klorna på en krabba förblöder enligt vissa. En krabba kan välja att släppa sina egna klor och då växer dom ut igen.

Intressanta förslag. Dragga känns dock lite som att leta efter nål i höstack. Har försökt med det lite då och då utan större framgång. Råkade dock en gång av en slump få upp en tina med min vanliga drag... Undervattensrobotar fortfarande lite dyra. Kanske en fiskekamera kunde vara en budgetlösning? T.ex. https://www.e-ville.com/sv/3045877-elekronik/30157-fiskekamera-med-spofaste-30m.html?gclid=EAIaIQobChMIz5-34vau3gIVh9OyCh33Yw-VEAQYCCABEgKygfD_BwE Kan också underlätta vittjandet, bara skicka ner kameran och kolla innan man börjar dra

Tänkte höra vad det finns för kreativa förslag för att hitta borttappade tinor. Är det t.ex. möjligt att se tinor med ett riktigt bra ekolod? Undervattensrobot? Neodymmagnet? Tänkte egentligen inte bara för egen del utan hur man på ett prisvärt sätt skulle kunna få bort skräp från fiskeplatserna. Det måste finnas mängder där nere.

Jo, det brukar vara så att politikerna går ut och gapar lite grann för att väcka uppmärksamhet. Men sen händer inget mer och ingen följer upp vad som hänt. När det gäller riktiga miljöåtgärder så är detta alltid lägst prioriterat oavsett om partiet heter MP eller M. Ta t.ex. den s.k. storsatsningen på sanering av vrak som sålts in så fint i media. 250 miljoner. Låter mycket tycker kanske många, men då är det utspritt på en 10 års period. Man har uppskattat saneringskostnaden av samtliga miljöfarliga vrak till 2 ca miljarder, vilket är ändå är ganska lite i statsbudgetsammanhang. Med nuvarande finansiering skulle detta alltså ta närmare 100 år. Eller ta exemplet där man äskade pengar till anläggning av hummerrev, jag tror det var i Sotenäs. En kostnad på mindre än 100 tkr. Det blev nej. ABU garcias fond ställde istället upp med lite pengar. Eller ta exemplet när man slutade provfiska i västsvenska fjordarna under 90-talet. När man sen återupptog det ett tjugotal år senare var fisken visst borta. Dock gillar man (iaf vänstern) åtgärder som går ut på att lägga en massa meningslösa hinder eller avgifter på medborgarna. Som flygskatter, trängselavgifter, toatömningskrångel etc. etc. Då visar man handlingskraft och kan samtidigt få in lite till statskassan att spendera på annat. Eller så gör man miljöpolitik av konsumtion i form av miljöbilar osv.

Bra artikel. Men varför alltid referera till New founland när man nämner kollaps. Varför inte engelska kanalen, Doggers bankar eller vår egna Västkust för den delen? Om viljan finns är det ingen konst att sluta tråla. Lös ut fiskarna och importera fisken istället tills fisket eventuellt återhämtat sig. Man borde investera i att konkret bevara våra egna naturtillgångar innan man plöjer ner pengar i diffusa klimatåtgärder.

Jag tänkte lägga den tänkta smaken av sälkött åt sidan och återigen undra hur den kommande masslakten av säl ska gå till rent praktiskt. Ska fiskare få gå loss med knölpåkar, ska marinen kallas in? Eller varför inte rentav anordna ett steriliseringsprogram lett av RFSU (frivilligt såklart). Det är ganska mycket säl och intresset/kunskap för frivillig jakt verkar brista.

Enligt uppgift ska sälkött vara väldigt gott och faktiskt inte ens speciellt giftigt. http://www.blt.se/blekinge/salkott-ar-riktigt-magert-och-gott/

Andra nya klassiker: sälstroganof och sälfärssås. Visst, gifthalten är säkert inte försumbar men om man säljer in det tillräckligt bra kanske det går. Se på färöingarna, dom kan bara inte sluta knapra val.

En sak jag undrar är hur säljakten ska gå till rent praktiskt. Vad jag har hört är att intresset och kunskapen runt säljakt idag är ganska liten. Man har väl tom svårt att täcka dagens kvoter. Annars borde det väl vara den mest naturliga lösningen att vi som topppredatorer börjar käka sälkött som en del i vår kost. Kanske nån bra reklamkampanj från livsmedelsverket hade varit nåt

Verkar som man trålar i Öresund lite då och då trots allt http://www.fiskejournalen.se/olaglig-tralning-filmad-i-oresund/

Nu var det väl så att man fick subventioner om man skrotade sin gamla och bytte till en större. ok det var ett överfiske men det påverkade ingenting eller?

Jag måste väl erkänna att din grävning här gjorde att Öresund inte är nåt knock-out argument längre. Jag trodde det men borde letat data. Dock är väl 22-24 ett ganska stort område. Hela området omfattas väl inte av trålförbud? Det är väl egentligen bara norra delen av region 23 som har förbud? Sen skulle det finnas problem med sandsugning och tjuvtrålning om man ska fortsätta spinna. Men din grävning gör att jag inte längre helt kan förkasta att du skulle kunna ha en poäng. Tack för infon.

Grafen i förvaltningsplaner du hänvisar till visar ju ca 14000 knubbsälar (västkusten) 1900 som sen drastiskt sjunker ner till ca 2000 år 1920. Sen mer eller mindre konstant fram till 1980 när det vänder uppåt igen. 1990 var en lokal topp på ca 8000 djur. Jag undrar dock om proportionen av säl inne i fjordarna. För nu förtiden är det ju lite mer regel än undantag att man ser säl när man är ute. På 80-talet var det definitivt tvärtom. Rapport från hafsverket som du kallar dom visar ju dock att dom kustnära torskbestånden stadigt minskat sen början av 70-talet.

Sorry för misstolkningen. När det gäller yxorna var det väl mer en mustig beskrivning av vad man upplevde och inte riktigt att blanda ihop med skumma förklaringsmodeller av omvärlden. Samma som att man kunde gå på vattnet vid New founland pga all fisk.

Ja men när man såg att det fanns torsk att hämta blev ju förvaltning och fiskare till sig i byxorna. Man införde skrotningspremier för att bygga större båtar. Västkustfiskare började tråla i Östersjön. Dessutom började baltstaterna att öka sitt fiske när kommunismen föll.

Eller också kan mandat slutsatsen att det tillstånd som rådde i början av 1900-talet tillät ett större uttag av fisk. Exempelvis äter väl säl framför allt mindre torsk vilket gynnade stor torsk. Stor torsk är mycket mer effektiv romläggare vilket i sin tur ger än mer avkomma. Människan tar all fisk och helst dom största. Nu finns nästan ingen stor fisk kvar vilket gör att torsken hamnat i en fälla mellan människan och sälen. Det var dock lite onödigt att blanda in Östersjön, speciellt som du gillar att hacka på detaljer istället för att bemöta resonemang Jag tyckte också antalet var lite remarkabelt. Dom flesta artiklar menar att det fanns ungefär lika mycket säl i början av 1900-talet som nu. Jakt och gift sänkte sen sälpopulationen för att på senare år öka igen. Vad har du fått 3000 ifrån, vilken källa?

Om övergödning: https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/miljopaverkan/overgodning.html Förmodligen bara marxistisk propaganda Förövrigt sägs det att på 1300-talet fanns så mycket fisk i Östersjön att om man kastade en yxa i vattnet skulle den fastna.

Man införde skottpengar under 1920-talet i Sverige. Man skulle kunna anta att detta berodde på att antalet sälar utgjorde ett problem. Och må så vara om den marxistiske forskaren skulle ha räknat fel på +-150000 djur mitt argument blir ändå oförändrat. Sen respekterar jag ändå din insikt hur branschen fungerar. Forskarna är kanske lite för godtrogna ibland.

3000?? Vilken art och vilket område? T.ex. beräknas det ha funnits runt 200000 vikare i Östersjön i början av 1900-talet (x10 mot idag). Trenden har ju varit minskade sälstammar under 1900-talet pga jakt och gifter. Samtidigt har fiskpopulationerna också stadigt minskat. Man skulle ju nästan kunna dra slutsatsen: ju mindre säl ju mindre fisk I mitten av 70-talet fanns ca 1000 sälar i Skagerack som tog 310 ton torsk per år medan yrkesfisket tog 44200 ton, se: HTTP://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Naturinventeringar O-län/1980_1.pdf Det är ju först på senare år som sälar blivit en faktor att ta hänsyn till. Eftersom sälarna ökat samt redan katastrofalt utfiskade fiskpopulationer. Jämför Öresund där säl, tumlare och skarv också ökat men där torskbeståndet fortfarande är livskraftigt trots ett intensivt krok- och nätfiske. Sen ”sportfiskare”. 2015 fanns 1,6 milj fritidsfiskare. Den totala fångsten var 16000 ton fisk. 8000 i havet och 8000 i sjöar, se www.scb.se/contentassets/6eaa679f076f4244a8db2bba24e4ad9c/jo1104_2015a01_sm_jo57sm1701.pdf Yrkesfisket tog samtidigt 200000 ton fisk, se www.scb.se/contentassets/8da53b1ee9e84c9793215754689f6c7f/jo1101_2016a01_sm_jo55sm1701.pdf I början av 1900-talet var hela skärgården levande och befolkad året runt. Det torde därför ha bedrivits ett omfattande husbehovsfiske vid denna tid liksom i hundratals år. Nu är ju allt detta historia men det är detta som lett fram till situationen idag under vår förvaltnings överinseende. Jag tycker du slirar och dribblar bort historien. Jag håller dock med dig om att vägen framåt måste vara att reducera säl- och skarvstammen en smula. Inför mycket hårdare fiskerestriktioner. Varför inte ett totalt stopp på allt fiske utom makrill, öring och sill i kustzonen? Förbjud lysfiske i fjordarna. Gör nåt åt övergödningen. Ingen verkar vilja investera nåt i havet bara tjata om växthuseffekten (det är ju gratis och ingen märker nån skillnad ändå).

Framför allt alger förpestar ju grundvattnet. Inte ens långt ute är det bra nu förtiden. Och det blir sämre och sämre, en riktig humörsänkare. Jag har ingen aning om hur stor påverkan detta har och inte du heller, men bra kan det inte vara.

Trams. Inte ens Naturskyddsföreningen som väl är själva definitionen av PK förnekar att det finns andra problem: https://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/sa-vill-vi-radda-den-akut-hotade-alen

Som vanligt hänger du upp dig på detaljer istället för att se det större sammanhanget: att fiskebestånden kontinuerligt nötts ut av ett för högt fisketryck. Även ”koljarapporten” du hänvisade till konstaterar det samma: ”De kraftigt reducerade fångsterna i dagens kustfiske jämfört med 1900-talets första hälft, och den starka nedgången av mängden bifångad torsk i kräfttrål sedan slutet av 70-talet, bekräftar att förekomsten av vuxen torsk har minskat dramatiskt i Västerhavet under senare tid. Att denna nedgång i Skagerrak och Kattegatt skulle bero på naturliga svängningar i förekomst, liknande sillens uppträdande vid Bohuskusten, förefaller inte troligt. Inga svängningar i torskförekomsten kan iakttas i kustfiskestatistiken från början av seklet - snarare en långsam ökning av fångsterna under perioden som förmodligen kan tillskrivas bättre båtar och redskap. Inte heller förefaller miljöförändringar ge en tillfredsställande förklaring. Visserligen konstaterar Pihl et al. (1995) att andelen trådformiga alger ökat längs Skagerrak- och Kattegattkusten under det senaste decenniet som en följd av eutrofiering, och att detta försvårat de juvenila torskarnas födosök. Det finns emellertid inget som tyder på att de små torskarna skulle ha minskat i antal, utan det är istället de stora fiskarna som försvunnit. Predation av säl och skarv kan inte uteslutas som viktiga mortalitetsfaktorer för kustnära ungtorsk, men tycks inte ha påverkat förekomsten av ungfisk i öppna delar av havet. Alltså förefaller ett hårt fisketryck vara den troligaste orsaken till den generellt minskande förekomsten av vuxen fisk.” Den finns i sin helhet här: https://www.havochvatten.se/download/18.64f5b3211343cffddb2800020307/1348912828640/finfo2001_1.pdf Rörande koljans försvinnande i Gullmarn finns också denna kommentar i rapporten: ”I det insamlade materialet finns få uppgifter om andra bottenfiskarter än torsk. Ett viktigt undantag är det erhållna måttet på förekomst av vuxen kolja i Gullmaren. I detta material kunde en mycket kraftig nedgång i koljafisket noteras 1998 samt att fisket ytterligare försämrades under de två efterföljande åren. En mycket låg förekomst av vuxen kolja erhölls också vid de provtrålningar som utfördes i Gullmaren 2000 vid fem tillfällen (Svedäng in prep). En förklaringsmodell på detta fenomen saknas i dagsläget, då bland annat grundläggande kunskap om koljans biologi vid västkusten är i det närmaste obefintlig.”

Hämtat från: http://www.yrkesfiskarna.se/component/rokdownloads/downloads/40-remissffohavstensfjordenslutlig-1/download.html ”Beståndskollapsens orsaker Kustbeståndens försvinnande under slutet av 1970-talet (Degerman 1983; Svedäng et al. 2001; Svedäng 2003) bör ses som en förväntad effekt av ett uppskruvat fisketryck. Den höga andelen rapporterade återfångster i märkningsförsöken visar att fiskeridödligheten redan under 1960-talet var mycket hög (Tabell 3). Den snabba utvecklingen av fiskeritekniken - inte minst introduktionen av lysfiske i fjordarna som kan orsaka betydande bifångster (Arrhenius et al. 1998)- var oförenligt med ett hållbart utnyttjande och många delbestånd (lekaggregationer) torde helt ha försvunnit. Miljöproblem har pekats ut som en bidragande orsak, dvs. i synnerhet den syrebrist som ofta uppstår i innerfjordarna under sensommaren. Det är i det sammanhanget intressant att påpeka att den fjordsträcka som uppvisar de allvarligaste problemen med syrgasbrist i bottenvattnet, Koljö fjord, samtidigt kan beläggas ha haft de sista aktiva lekansamlingarna av torsk stora nog för att upprätthålla ett riktat yrkesfiske (Svedäng et al. 2004). Tillväxten av säl- och skarvbestånden kom för sent för att på något sätt kunna sättas samman med beståndsnedgången i södra och mellersta Bohuslän. Tanken att dessa varmblodiga rovdjur kan hålla kvar bottenfiskstammarna på låga nivåer och på så sätt förhindra en återkolonisering av bland annat 8-fjordarområdet måste också anses halta; tillväxten av öringstammarna har varit betydande under samma period som säl- och skarvbestånden har ökat starkt i antal. Med andra ord, när de bottenfiskarter som tidigare utgjort huvuddelen av biomassan mer eller mindre försvunnit uppvisar öringbeståndens ändå en fortsatt tillväxt. Detta förhållande tyder på att födovalet hos säl och skarv istället är riktat mot de fiskbestånd som förekommer i stor mängd: sill och skarpsill och eventuellt mot vissa evertebrater.”

Du ska prata om halmgubberetorik... Fisken i Gullmarn försvann med den mass-slakt som pågick 1960-1990. Leta upp lite fångststatistik under denna period istället. Multiplicera sen med två för att kompensera för allt fusk. I jämförelse med den skada detta åstadkommit är det ett hundratal krokfiskare gjort under en vinter en fis i rymden (med det inte sagt att jag stöttar fiske under lekperioden) . Ett livskraftigt bestånd fiskas inte upp över en vinter. (Bonusinlägg, förmodligen det sista...)