Jag kan kanske ge lite info i detta ämne efter 10 år runt jorden. Först av allt , ta reda på ALLT om din båt o motor. Du måste , framför allt , kunna veta hur man reparerar saker o ting ombord. Du måste kunna Murphy´s law ,[den kan alla cruisers]. Tycker man om elektronik , lacka alla kretskort. Watermaker , låt motorn driva den. Och dom går garanterat sönder då o då. Jag kallades the rainman för jag seglade gärna in i en squall när alla försökte undvika den .När det regnar där nere så kommer det mycket , och då fyller man snabbt tanken via däcket. Avsalta , öppna kranen . fyll tanken , stäng kranen [3-vägsventilen]. En dunk på ett par tre liter sötvatten med småhål i korken blir en dusch för att rensa kroppen från saltet efter att ha tvättat sej i saltvatten. Vad gäller proviantering så hade vi alltid en rejäl bas av ägg, lök o potatis ombord. Resten är utfyllnad. Men efter Panama ser man inte mycket av potatis, o vid den tiden kan man hur det går till att leva som en cruiser o proviantera därefter. När man kommer in på en ankring , dinga över till en salty [man känner snart igen dom ]o fråga vad som gäller på det stället. Sparar mycket bekymmer o kostnader. Den första andhämtningen blir på Kanarieöarna , några månader, o många dränerar då skeppskassan för att gå med ARC- en över. 250 båtar med samma waypoint!! Gå in på sailors bar en fredagkväll .Ägaren , själv lever han ombord i marinan över gatan, ställer upp ett långbord för skandinaviska cruisers o där ventileras allt om cruising.Välbesökt !! Många av mina seglarvänner bor i marinan efter många o långa år av seglatser. Lyssna på år av erfarenheter där. Lena o jag är varje år där o vi står alltid tillsammans med alla salties på bryggan o ser när dom ger sej iväg . Ett par veckor senare ger sej även dessa iväg en o en. När man hör slussportarna slå igen efter dej vid Mira Flores , Panama, då börjar äventyret!! I Västindien kliver du iland på en sandstrand efter en överfart o går upp till strandbaren o ser då tre grupper av seglare. Först är det dom som ,lite snobbigt, betraktar alla andra lite från ovan.Kaptener på charterbåtar eller båtar där ägarna flyger in då o då o sen är det gruppen som chartrar en båt eller som är paying crew o betraktar kaptenerna med beundran. Dom som seglar på egen köl är en grupp som luktar lite mögel o pratar om brödrecept. Där har ni cruisern! Vad gäller ängslighet ,förlåt säkerhet, så gäller min regel. Fall inte överbord!! O nästa är gå upp i livflotten aldrig ner i den.
Vår senaste långsegling till N.Zealand kan man se på youtube, sailing with geronimo sweden to NZ.
Pröva dina vingar så ses vi på sailors bar i november en fredagskväll.
Cheers
