BSven

Den som byggde båten och den som jag köpte båten av var gamla vänner och hade seglat tillsammans redan då båten byggdes. Han visste därför att berätta att mastbalken av laminerade plyfaskivor hade knäckts ganska omgående och hade då förstärkts med en L-balk av stål. Det är ganska uppenbart varför den knäcktes. Den plywood som använts ser ut att vara en kosmetisk kvalitet vars enda uppgift är att hålla fanerskiktet av mahogny. Jag var i fortsättningen uppmärksam på att inte återanvända denna kvalitet till något som kräver hållfasthet. Jag gjorde det lätt för mig och tänkte använda L-balken så jag målade över rosten med vit hammarlack men jag ångrade mig och gick ut som en gammaldags skeppstimmerman och letade reda på en krokig ekstam som jag kunde ta. Färsk ek är tyngre än det ser ut och jag hade problem att lyfta in den biten i bilen. Jag hyvlade av sidorna och lät den torka några månader innan jag hyvlade fram en riktig mastbalk som stämmer bättre med båtens formspråk (Vad fan, Ernst eller..?). Naturligtvis blev det torksprickor men jag pressade dom fulla med lamineringsepoxi och dimensionen och att formen följer fiberriktningen gör att det nog skall hålla.

Nu kunde jag börja sätta tillbaka inredningen. De enda skott jag behöll var masskottet, halvskottet akter om kojerna och ena halvskottet för om toaletten. Resten nytillverkades av den plywoodkvalitet jag kunde få tag i, björk eller konstruktion. De små "öronen" gjorde att skotten hamnar på rätt plats enligt konstruktionsritningen. På förra bilden ser man hur skrovet är byggt. Tjock plast uppstyvat med längsgående stringers. De inplastade "knäna" är röstjärnen. Jag plastade fast alla skott med hålkäl runt om på bägge sidor. Om man skulle tappa båten vid upptagning så tror jag det är risk att man spräcker kajen. Mastskottet slipade jag ner, justerade så att det fanns en luftspalt som jag sedan fyllde med en remsa isolering för att inte spackel skulle tränga in. Stolparna både limmade och skruvade jag på båda sidor om plyfan och såg till att de hade ordentligt stöd ned mot skrovet och upp mot mastbalken. Rätt sätt att montera ett skott enligt NM-epoxi (mycket hjälpsamma och svarar snabbt och förklarande på mail vad, hur och varför) är att skottet skall ha en luftspalt mot skrovet för att undvika punktbelastning. Istället spacklas en "hålkäl" med 40mm radie på båda sidor vilken sedan täcks med glasfiber. Detta fördelar lasten på en större del av skrovet. Navigationsytan var lite knepigt utförd och dessutom hade hela utrymmet under tagits upp av en lite godtyckligt monterad kylbox. Jag vill ha en riktig navigationsplats som man kan sitta vid så jag flyttade kylboxen till pentrysidan. Jag kapade skottet i kojens akter så att man sitter bakvänd på kojänden med benen under navigationsbordet. För att sitta bekvämt så sänkte jag kojbotten fem cm. Av miljöskäl så försökte jag återanvända så mycket av det gamla materialet som möjligt men i slutänden blev det mesta utbytt. Här återanvänder jag "pentrymodulen".

Jag hade samma problem, forumet accepterar max 1,9Mb och de flesta bilder tagna med mobilen är större än så. Jag fick tips om denna sida och det funkar bra att förminska dom.

Kul! Var är din byggtråd? 😉 Jo, jag har lagt flera gånger vad båten kostade på material och delar. Jag återanvände de mastskott som fanns och de är i gammal mahognyply.

Anledningen till den extrema renoveringen var denna: Många av skotten var så fulla med hål efter olika ändringar av utrustning, bla.a. hade det suttit en Albin O22 bensinmotor med motorrumsfläkt och något släcksystem vilken senare bytts mot en Lombardini diesel, att de helt enkelt var lättare att byta än att lappa. Skotten satt dessutom fästa i några små "öron" på skrovet och sedan limmade med en remsa glasfiber mellan den lackade ytan på skottet och gelcoaten på skrovet. Denna gelcoat var också en gåta. Hela insidan av skrovet hade ett 3-5mm tjockt, ojämnt lager av gelcoat. Det liknade nästan puts på en fasad. För att kunna plasta fast skott och annat behövde gelcoaten avlägsnas där skotten skulle fästas. Eftersom även limrester behövde avlägsnas så valde jag att helt enkelt slipa rent hela skrovet för att se om något dolde sig under gelcoaten? Många lamellslipskivor gick det åt... Ni ser datumskillnaden på bilderna.

Att man inte umgås med okända är väl en allmän trend i samhället. Föreningslivet har ju varit döende länge. Jag har noterat att de naturhamnar som är fulla är de som har ett större vattendjup. Har man en mer grundgående båt så är det många användbara naturhamnar som är tomma.

Nej, den är kvar. Med hjälp av motorkunniga vänner så fick den sig en helrenovering den också. Jag tycker att grå och grön färg gör det svårare än nödvändigt att hitta rätt i trånga motorrum.

När jag växte upp så hade familjen en liten segelbåt som vi gjorde flerdagarsturer i skärgården med. Långfärdssegling fick jag upp ögonen för när jag i 20-års åldern på bokrean hittade Olle Landsells "I huvudet på en ensamseglare" och efter det läste jag allt jag kom över om långfärdssegling. Jag ägnade mig mycket åt vattensporter så jag var van vid sjön men detta var mitt första egna båtköp. Eftersom jag var osäker på vad man skall titta på hos begagnade båtar så anlitade jag en besiktningsman. Det var helt bortkastade pengar för han gjorde inte alls ett seriöst jobb. I protokollet anmärker han bara på rostiga slangklämmor vid motorn och möjligt mögel under pentryt. Jag köpte båten med alla tillbehör och sittbrunnsfacken var fulla med grejor. Jag och en kompis seglade hem båten från Västervik till Oskarshamn där jag sedan tömde allt och började gå igenom båten. Genomföringarnas avstängningsventiler vid självlänsarna är viktigt att kolla. Slangarna är dags att byta. Kylvattenintaget till motorn hade i alla fall en skjutventil. Som gick i bitar när jag skulle lossa den. Det fanns i alla fall en länspump.

Motorrum

Toalett och värmare

Navigationsplats

Lite före och efter... Pentry

För fyra år sedan köpte jag en Allegro 27. Jag hade blivit sjukskriven på heltid och tanken var att jag skulle kunna vara ute på vattnet och slösegla. Gamla båtar har alltid ett behov av reparation och uppdatering men jag tänkte ta det lite efterhand. Nu blev det inte så. Istället för slösegling blev det en fullständig helrenovering och båten har stått på land men så som hälsan och livet har utvecklat sig så har det för mig varit en mycket bra terapi. Jag siktar på sjösättning 2021. Mycket tips, idéer och hjälp har jag fått här på forumet så förhoppningsvis kan det ge andra inspiration till sina projekt. Jag funderade på att skriva i kronologisk ordning men det blir nog rätt tråkigt utan jag visar lite som jag tycker var lärorikt eller givande så får vi se vad det dyker upp för frågor och synpunkter?

Nej, jag frågade istället på ett båtforum.

Max har slutat med sugrör..

En Ljungströmrigg kunde kanske vara en idé de gånger man skall åt samma håll som det blåser? Med den inriktning som är med krav på klimatanpassning och ökade drivmedelspriser så kunde det väl jämföras med elhybridbilar som bara klarar några mil på el?

På filterhållaren är det en in- och en utgång på var sida. Spelar det någon roll om man har in och ut på samma sida eller skall det gå "tvärs" igenom filtret?

Minns ni den där tonåringen som vann någon uppfinnartävling med en idé om en manick som skulle driva runt på havet och fånga in plastskräp? Nu är första lasset plast iland!

Så det är den pyttelilla metallbiten i sprit som har rätt och jordens kärna som har fel?

Det är de som ligger längst ut. De som skulle kunna ramla ner är väl de som är lägst? Rymdstationen ISS ligger i en så pass låg bana att den bromsas av atmosfären och är på väg ner om de inte gasar på lite emellanåt.

En magnet har ju alltid en nordände och en sydände. Kapar man av en bit så har båda bitarna nord- och sydändar. Frågan är om det finns något definierat vilket som är vilket? Kanske har vi valt den ände som pekar mot norr för nordände och målar den röd? Öst och väst bestäms utifrån en himlakropps rotationriktning. Jag tror det är neptunus som är nästan upp och ner dvs snurrar åt fel håll. Magnetiska polerna har bytt plats med varann ibland men det tar tydligen flera tusen år så fåglarna hinner lära sig vartefter.

Jag bläddrade på text-tv på morgonen och noterade att det stod något om påverka GPS. Ordvalet var mitt och jag tror vi har fått svaret. Satelliterna behöver nog inte magnetfältet.

Störa kan betyda påverka. Det var mitt ordval.

Nej, man märker det ofta inte om man inte har målat en tydlig vattenlinje.