Kapitano

Jo båtar skall man ha i sjön men då måste de vara isfritt, jag har sett flera båtar som tog skada förra året. Bara ett par dagar efter att jag tog upp båten förra året kom isen och där är den kvar ännu.

Båtupptagning nu och förr skiljer sig en hel del. Själv har jag haft olika möjligheter genom åren men nu förtöjer jag båten vid upptagningen dagen före, sedan när jag kommer tillbaka ligger den på plats och är högtryckstvättad i botten. Inga egna ihopsnickrade bockar, som sedan någon snor för att de är välgjorda. Vid sjösättningen är det bra om jag är med men inte ett måste då kan jag komma efter jobbet så har de dragit den åt sidan. Nu är jag pensionär på plats och bara väntar på den så länge efterlängtade händelsen. En av de bättre stunderna på året. Två månader kvar nu.

Lite om Vinga där jag är medlem i Winga vänner sedan några år. Sista gången vårdkasesystemet användes i Sverige var 1854 under Krimkriget när en engelsk flotta kryssade utanför Vinga. Detta tolkades av kasvakten som en möjlig attack på Sverige och vårdkasen tändes. Det tog då 24 timmar för vårdkasekedjan att gå från kase till kase, från Vinga genom Götaland och Svealand, och så upp till Stockholm. I första världskrigets inledning, hösten 1914, reste Södermanlands landstormstrupper en vårdkasekedja längs med farleden och inloppet till Södertälje. Bakgrunden var att de optiska bevakningsplatserna längs med farleden saknade telefon, och vårdkasarna skulle då kunna fungera som signaleldar till militärkommandot. Bevakningsplatserna hade med en historiens ironi anlagts på gamla vårdkaseberg. Jag tänker på den tiden Ute Ut ddddd Det påstods att ute på Vinga bl,a. så restes vårdkasen på ganska kort tid och när det var fara å färde i orostider, så kunde man flytta dessa vårdkasar som fungerade som signaleldar och lura fienden att gå på grund, så lite lurendrejeri har det alltid funnits. Själv har jag klättrat upp i fyren några gånger och det var lite jobbigt att ta sig upp i alla trapporna. Gästhamnen är inte särskilt stor och srömen kan göra 5 till 6 knop där att tänka på, inan man går in. Så det där med vingasupen, den tog man när man angjorde Vinga på väg in till Göteborg kanske även på väg ut under segelfartygens tid. Själv var jag med och firade ned en tjock skånska som var på lyset och somnat inne hos en matros även han på lyset när vi gick ut från Götaverken. Vi upptäckte detta före vi skulle lämna vingalotsen som tur var och fick fira ned en ylande kärring i hårt väder till lotsbåten. Jag minns att lotsen sa åt mig att det här var fanm inget att skratta åt. Men visst vare det? Hade damen blivit kvar hade vi fått satt iland henne i Engelska kanalen troligtvis.

Askim eller andra platser tycker jag stämmer dåligt, från år till år själv brukar jag dra lite mellan Danska Liljan och Vinga men det är som att spela på hästar, satsa på rätt plats på rätt tid och titta efter andra båtar samt lyssna på radion VHF.en.

Jag hade en lägenhet några veckor om året på Sydkoster förr om åren. Men ett par veckor inföll samtidigt som jag skulle arbeta på Ringhals så därför slutade jag med dessa veckor. Det var en härlig tid med goda minnen och ett o annat dåligt minne när norrmännen kom till Koster och tog över ön. De måste ha trott att de var Norges sydligaste ö men så är inte fallet. Jag brukade cykla ut till piren i Bredvik och fiska längst ut på piren. En gång när jag stod där ensam och piren var tom så hade jag plockat upp fiskegrejor fika, mackor och godis då kom första norrmannen in med en stor dyr jävla båt mycket större än min jag har nu, då hade jag ingen. Han skulle lägga till presis där jag hade fiskegrejorna men ropade inte åt mig att han måste lägga till presis där. Han hade en norskunge ombord som jag ger mig fan på hette Ola och Ola fick ett drag på sin jacka så pappa norrman svor som fan när han lagt till och skulle hjälpa norskungen att ta bort draget. Jag tyckte han kunde ha det norskungenNågra dagar senare var det fullt på Sydkoster. Man cyklar på Koster och när man cyklade till affären och det kom norrbaggar på vägen så flyttade de inte på sig och hälsade inte så fick man ta sig förbi på något sätt med cykeln. Nu kommer det värsta. NU KOMMER DE FAN I MIG MED SIN OLJA OCKSÅ. Kan de bli värre.  Några dagar senare var det fullt på Sydkoster. Man cyklar på Koster och när man cyklade till affären och det kom norrbaggar på vägen så flyttade de inte på sig och hälsade inte så fick man ta sig förbi på något sätt med cykeln. Nu kommer det värsta. NU KOMMER DE FAN I MIG MED SIN OLJA OCKSÅ. Kan de bli värre. Jo det kunde bli värre. Nu visar det sig att de även hade 400 kg. dynamit ombord också. Ofarligt kanske men säkerhetsåtgärder har vidtagits vid bärgning av dynamiten. bin-Ladin var inte med på resan vad jag vet i skrivandets stund, i så fall återkommer jag. J Det kunde bli värre Senast ändrad av Kapitano | 22 februari 2011 | 13:09

Bärgningsuppdrag ute på Östersjön. Det var på sjuttiotalet vi fick uppdrag att gå ut på Östersjön och stoppa en grekisk tanker som var på väg till Finland med en stor sten i fören och i hålet rann det olja. Han var på väg att söla ned hela östersjön. Vi mötte greken och via radio beordrade vi honom att stoppa, det tog sin tid och vår kapten berättade att kustbevakningen var på väg ut och tom, vår regering var underrättad. När han fått stopp på fartyget skulle vi borda fartyget och koppla det i avvaktan på en båt till från Neptunbolaget som var på väg ut och avsikten var att bogsera in fartyget till Nynäshamn för lossning. När vi kastade ombord en kastlina för de skulle dra upp en tross, så kastade de tillbaka kastlinan tills kustbevakningen kom med Nisse Linden som skeppare, en tuff tullare från Nynäshamn och de påstods att han var jäkligt stark han tillhörde den gamla stammen som tjänstgjort i Sandhamn med gamla lotskuttrar i trä och med segel. Vi var väl inte alltid kompisar med Nisse Linden som efter sin pension ville börja i Neptunbolaget men det fick han inte. Nåväl Nisse beordrade besättningen att fira ned fallrepet vilket de gjorde och Nisse hade ett jädrans gräl med den grekiske skepparen, det var ett gammalt svenskt fartyg som vi säljer när de tjänat ut i Sverige. Navigationsutrustningen var ur spel och han hade gått 15 (M) ur kursen utanför Öland och fortsatt upp genom Östersjön. Det påstods att Nisse hotade med vapen, jag var inte på grekens brygga då men han fick ge sig, så drog vi in greken till Nynäshamn och vi fick veta att i Grekland kan man muta sig till behörighet, vilket skepparen gjort och dessutom kunde det grekiska rederiet kräva skepparen på skadestånd på någon mille inte konstigt att han gjorde motstånd. Ett bland fler minnesvärda bergningsuppdrag. Senast ändrad av Kapitano | 19 februari 2011 | 23:23

När vi bunkrade i Durban Sydafrika på 50-talet. Jag och en jämnårig kamrat hade varit i land sent en kväll och tillbringat en tid på Norska sjömanskyrkan för att skriva och posta brev samt spela lite pingis och när pengarna var slut bestämde vi oss för att promenera ombord, det tyckte inte sjömansprästen då det var både långt och farligt, vi kunde bli rånade och med tanke på att vi var vita kunde vi även bli mördade något som vi ignorerade. Vi gick och gick och till slut var det bara ett par hundra meter ner till båten men ett Gunnebostängsel var i vägen och det klättrade vi över och när vi landat på marken dök det upp en beväpnad vakt som såg lite snäll och lurig ut. Han ville veta vad vi höll på med, så vi pekade på båten och sa vi arbetar där ombord. OK jag tror er och ni har tur som inte är färgade för det här är ett fängelse men jag skall släppa ut er det fanns staket runt om så han öppnade en grind åt oss knäppskallar. Dagen därpå skulle vi proviantera och det stod några järnvägsvagnar i vägen för bilen som skulle komma med proviant så jag gick i land och fick tag i en vakt liknande den vi hade träffat tidigare på natten. Jag berättade om vårt problem och undrade om man kunde få tag på något lok som flyttade på vagnarna. Svar ja det finns massor med lok alla de som ni ser här har röda skjortor är lok. Jag frågade då om de var dem som bodde uppe i barackerna. Jo det stämmer gott det. Så kom ett gäng duktiga lok som inte bara flyttade vagnarna utan hjälpte till med provianten också. Slutet gott. Kapitano

Svar på uppmaningen att skriva krönikor via moderator. Det tycker jag låter som en bra ide. Det finns säkert många ideer som bara behöver komma ut i det fria, nu när alla har en dator, värre var det förr med skrivmasin och posta som brev. Själv var jag sekreterare i både facket och i en fiskekluubb med skrivmaskin och dålig på att stava så jag fick skriva om många gånger, (dyslexsi) men nu är jag i kungligt sällskap inte helt fel? Senast ändrad av Kapitano | 19 februari 2011 | 11:44

Kobryggan var en väg över däck där man ibland fick springa gatlopp, för att komma undan sjöarna. När en tankbåt var fullastad så rullade vågorna in över däck och ibland hoppades jag på att Tumlare skulle rulla in på däck men fick aldrig uppleva detta bara flygfisk och gräshopper i Suezkanalen.

Ja visst var det så, även jag började med båtar på på 60 talet även om jag hade en segelkanot i hop med en kompis när jag var yngre. Vi hade inte råd med motor så vi missade jobbet i bland och fick välja mellan och segla eller få sparken. Jag valde sparken och gick till sjöss på riktigt.

Det var nytt för mig med hundarna, de hade jag inte hört men man lär sig alltid något nytt. Det finns trevligare sätt än på våra svenska öar. Flickan i Havanna. Senast ändrad av Kapitano | 18 februari 2011 | 21:24

En godisskål som passar alla, fungerar bra även för de minsta.

En bild på dagens brygga är inte helt fel, den vittnar om en ny kunskap till sjöss som gör navigationen bekvämare, bara man inte glömmer grunderna när allt ballat ur. Då plockar vi fram sexkanten tar solhöjden och läser av stjärnbilden. bl.a. kollar in magnetkompassens deviation osv.

En fråga som gör mig lite mer bekymrad än båtoaletteten, är de faktum att jag inte alltid vet hur jag skall förhålla mig till alla, för båtägare gällande lagar. Gift-färgen är ett sådant problem då det är ett lagbrott att använda fartygsfärg som är bra och som miljöförstörare obefintlig i jämförelse med vad yrkestrafiken släpper ut. Jag bor i Göteborg och jag möter nästan bara stora fartyg när jag går ut i skärgården som har tonvis med giftfärg på sina skrovbottnar. Nu skiner solen här på Hisingen och det är ett bra tag tills det blir aktuellt med bottenmålningen men tanken kommer i takt med solen och drömmarna om öppet hav eller en grillafton vid solnedgången i någon naturhamn.

För att försöka inta en någorlunda seriös inställning till båttoaletter så tog jag till mig lite av en utrednig, som jag såg i ett tv-program därför inget källmaterial. Men enligt nämnda utredning så var användandet av båttoaletter överdrivet, då åttio procent av båtägarna bara gjorde dagsturer även med större båtar. Problemet med båttoaletter vara överdrivet och skulle i stället bestå i att det fanns för lite bajamajor i land. om man inte besökte de större gästhamnarna där de redan finns. Det lilla som sedan töms i havet har ingen påverkan på miljön.

Jag kan inte låta bli att lägga till ett par synpunkter på segelskeppens tid. När sebelfartygen kom till Sverige så var det en skillnad på gott och ont om huruvida man skulle gå till Göteborg eller Stockholm, du kan tänka dig alla kursändringar och slag genom Sthlm:s skärgård in till Skeppsbron, vilket jobb. När jag var på Styrsö för många år sedan träffade jag en konstnär som satt och målade, han frågade mig om jag visste något om Styrsös historia och jag sa att jag vet inte mer än att södra skärgården var bebodd redan på 1200 talet. Han berättade då att förr under segelfartygens tid låg fartygen och väntade på läkarkontrollen inan de fick gå in till Göteborg. En del sjömän kom inte längre än till karantän på Känsö, medans några fick ro iland och förlusta sig med den tidens pigor eller ensamstående mödrar som behövde tjäna en slant. Det påstods att dessa damer hade en röd och en grön lykta i fönstret för att meddela tillgängligheten. Jag förutsätter att det var roligare på Styrsö än på Känsö även på den tiden. I dag finns ju i alla fall krogen på Styrsö Bratten. Jag har sett en bra Tysk Ubåtsfilm men kommer det någon ny, så kommer jag nog att se den. Sätter in en bild på Känsö så även en Stockholmare får se den. Senast ändrad av Kapitano | 17 februari 2011 | 17:57

Alla drömmer vi väl om en kanonbild, så här kommer en från Vinga.

Ser att här är gamla kommentarer från år 2007 bla, de borde rensas ut tycker jag, om målsättningen är nya ideer. Senast ändrad av Kapitano | 17 februari 2011 | 09:06

Vi är många som letar efter fisken, här på Västkusten.

Hur mycket tål en vattentät kamera? Min Olypus waterproof ned till tre meter. Vid bryggan där jag har båten är det två meter och så plopp. Det var kallt dagen före vi skulle ta upp båten så jag sa till sonen vi skiter i den, vi får aldrig tag på den. Dagen efter inan vi skulle ta upp båten hade sonen förlängt skatet på en håv och fick upp den men troligen ett dygn för sent för den fungerade inte mer.

Torslanda Lagun min väg till eller från havet.

VAD BETYDDE HITLER FÖR SJÖFARTEN. Det påstods att det var Hitler som byggde in bryggorna på båtarna så befäl och manskap slapp stå ute i kyla och oväder utan att se ett skit, bara frysa med iskallt vatten i ögonen och en blöt kikare. Många dog, fartyg sänktes och min pappa som var finlandssvensk och seglade i Thorden som under kriget hade huvudkontoret i Helsingfors. Två av Thordens båtar sänktes och de övriga båtarna snodde han enl, finnarna med sig till Sverige och undkom krigsskulden. Han byggde upp Uddevallavarvet för pengarna. Hitler spärrade också östersjön (östersjöspärren) så några hamnade utanför spärren och andra innanför spärren. Min pappa låg med en båt i Visby 1940 och där träffade han morsan tack vare spärren så medverkade han till min tillkomst en tillökning i svenska handelsflottan kan man säga, så vad hade jag varit utan Hitler och spärren? Fadern okänd står det i kyrkoböckerna. Han var gift i Hangö men släppte inte kontakten med morsan som dog i TBC 22 år gammal. Detta var en av krigets baksidor, så förtiotalisterna är många oäktingar då gubbarna låg ute i berdskapen eller som i grannlandet i kriget. Jag sökte och fann mina rötter. Senast ändrad av Kapitano | 16 februari 2011 | 23:09 Senast ändrad av Kapitano | 16 februari 2011 | 23:12 Senast ändrad av Kapitano | 17 februari 2011 | 06:43 Senast ändrad av Kapitano | 17 februari 2011 | 06:44

RADIOHYTT FRÅN FÖRTIOTALET. Men en del fanns bakom styrhytten och i styrhytten så i radiohytten fanns inte mycket.

Tack, jag börjar känna mig som ett museums föremål. Jag var med några anhöriga och deras barn på sjöfartsmumet för många år sedan i slutet på sjuttiotalet och det fanns mycket jag kände igen där. Vidare så var jag ute på Vinga och tittade in i en stuga där det fanns lite prylar från televerket och de mesta hade jag arbetat med i televerket på sextiotalet, när jag hade båtlag som det hette när vi arbetade med båt ute i Sthkm.:s skärgård. Det var en något konverterad fiskebåt med styrhytt, två kojplatser och ett ltet kök. Lastrum med träluckor och en trehjulingsmoppe på luckorna. En härlig tid tycker jag ännu mer nu efteråt. När jag kom hem till bryggan i Nynäshamn stod familjen och väntade så skulle jag vara glad för att byta till min egen båt och gå ut igen efter en vecka i skärgården. Familjen bestod av två små barn, Schäferhund, kanin och en undelat i bur om den inte var lös i ruffen. (en fru också höll jag på att glömma) Bilden är tagen på Grenö 1962. Senast ändrad av Kapitano | 16 februari 2011 | 19:30

Jo jag minns första navigationskursen någon gång på sextiotalet då fick man lära sig att ta en radiobäring med en transistor. Handtaget på insidan av styrhytten vid radiopejl har jag inget minne av men däremot en vanlig ratt eller knapp på radion, som man vred på och den hängde nog kvar till slutet. Radioenheten såg ju inte ut som en vanlig radio utan lite annorlunda. Jag har hittat en bra bild på Google som visar detta. Börje Radion till höger på bilden med en ratt att vrida på. Senast ändrad av Kapitano | 16 februari 2011 | 19:04