Vilken underbar vinter det har varit, med is och snö. Det har blivit en och annan mil med långfärdskrillorna och med längdskidorna. De senaste veckorna har jag dock vankat av och an längs strandkanten och rastlöst spejjat ut över Mjörn. Muttrande: - Ska inte ishelvetet försvinna snart? Å jo, nu i helgen hände det grejjer. Isen tappade sitt fäste och än en gång såg jag vattnet. Mitt älskade vatten!! Vad underbart! Några veckor till och det är det tillsammans med sambon dags för sjösättning av båten! Undrar vem som längtar mest han eller jag? Jag tror att den här sommaren kommer att bli någonting alldeles särskilt bra. För med sol, öppna vatten och kärlek kommer man väldigt långt...!