seglarfreaken

Vi har nog hamnat ur kurs rätt ordentligt nu. Läs gärna igen vad trådskaparen syftade på med denna tråd.

Det här låter väldigt konstigt! När man plattlänsar dvs seglar med saxade segel så ligger man på gränsen för att ha storseglet på antingen styrbords eller på babords sida. Båda lägena är helt okay och något som jag brukar kalla för "att segla på den vassa eggen". MEN man behöver vara mycket vaksam även på små vindvridningar/kursändringar! Faller man av någon grad för mycket så kommer bommen i antingen kontrollerad form gipp, eller okrontrollerad form /slängipp. När man seglar med saxade segel, så BÖR andra båtar hålla god marginal sidledes eftersom man kan behöva korrigera kursen för att undvika onödig gipp. MEN rimligtvis bör sjöväjningsreglerna gälla ändå! Du är väjningsskyldig även om du länsar och har vinden in i storseglet från babord om du möter en kryssande båt som har vinden in från styrbord. Är man då en hänsynsfull styrbordskryssare så väjer man ändå . Eller så resonerar man som hänsynslösa motorbåtsförare som drar på utanför båtklubbar och marinor så bryggorna och båtar studsar: - Jag har rätt att köra kort här eftersom fartbegränsningen enbart gäller bara inne i hamnområdet! Rätt och vett är inte samma sak, men nog är det en trend att allt fler inte bryr sig om vad som är hänsynsfullt och vettigt beteende till sjöss? Alla tänker på sig och ingen tänker på mig.

Jag kan förstå syftet med denna tråd och tycker inte att TS är helt ute att cyklar. Men däremot vill jag lägga in en passus för att ens själsliga välbefinnande även kan variera under en segling trots att jag tror eller snarare är rätt övertygat om att segling många gånger kan vara bra för själen men att de flesta förlorar skärpan och seglingslusten då och då.! Här kommer mina egna reflektioner av att kryssa i svaga vindar: Det anser jag vara en väldigt nyttig stresshantering samt också ett kvitto på hur mycket tid, tålamod och närvaro jag/besättningen har och tycker jag/vi att detta är roligt/trevligt just nu? Jag vet inte hur det där ni seglar, men här på Mälaren kan både vindstyrkor och vindriktningar variera en hel del även på mindre vatten. Om man ska få ut något riktigt bra av att segla på Mälaren så anser jag att man behöver, vara väldigt vaken både med hur man skotar och i vilken vinkel som man seglar mot/med vinden här. Annars är det väldigt lätt att man börja klaga på både vinden och Mälaren. Men vi är inte mer än människor någon av oss, så det finns många olika faktorer som kan påverka/hindra oss från att segla/njuta precis här och nu samt vara nöjd med hur seglingen är just nu. Jag kan ge ett exempel: Jag höll på att lära en man att segla. Vi var ute på Björkfjärden och kryssade in mot Bockholmssundet i måttlig till svag bris. Han är nybliven pensionär och jag är arbetslös, så vi hade inga som helst förpliktelser denna eftermiddag och kväll bör jag nog påpeka.Han är totalt rookie på segling, men mycket vetgirig och suger åt sig som en svamp. Ett riktigt oslipat seglarämne Jag försöker att lära ut att segla på känsla och tipsa om att vara observant på även små vindvridningar samt slacka på skoten så fort man inte behöver kryssa maximalt. Det gick väldigt bra ute på Södra Björkfjärden, men han började allt oftare tappa kursen och missa små vindvridningar . På så vis så förlorade han både fart och höjd dvs, det blev allt segare att kryssa in mot Bockholmssundet. Varför blev det så? Det här är ju även något som händer en så stor kryssfreak som mig ibland! Jag är rätt säker på att i det här skedet så har vi tappat den mentala närvaron i seglingen och flyttat fokuset så att vi både tappat seglingsskärpan och den riktiga lusten. Man kanske börjar längta/ser vindstråk längre fram än där man är, men kan inte göra någonting åt det. Man skulle kunna kalla det för att längta efter ett delmål en bit längre fram eller man kanske rent av har börjat att "ruttna på seglingen" Tänka på annat eller längta efter att få lägga till! Jag har märkt att så fort jag börjar tänka på ett delmål längre fram så tappar jag lite av närvaron och ibland även lite av förnöjsamheten av att vara där jag är just nu. Då får man bestämma sig: Ska jag försöka gilla leget o skärpa till seglingen eller ska jag ta ned seglen och gå för motor istället? En gång när jag kvälls/nattseglade på Fiskarfjärden nära Kungshatt i Mälaren så kryssade jag mig fram i synnerligen maklig fart <1knop, men trivdes med tillvaron ändå . Jag hade ingen tid att passa samtidigt som jag hoppades på att det skulle komma en liten fin nattlig bris som jag kunde få nyttja. När jag ligger där och guppar i mörkret så ser jag hur en segelbåt som går för motor plötsligt viker av från farleden och styr rakt fram emot mig i mörkret: _ Jag är såå imponerad! Vilket otroligt tålamod du har! Det är väldigt väldigt sällan som man stöter på någon seglare som i princip ligger stilla och bara väntar/hopas på vind. Själv så var han på väg till Gotland nu så jag hade total förståelse för att han gick för motor! Egentligen är det faktiskt väldigt bra att vi nyttjar våra fritidsbåtar på så olika sätt! Det skulle garanterat bli mera kaos annars! Kommer ni ihåg den stora folkliga vindsurfingeran på 80-talet? De ställde till mycket elände då för både fritidsbåtarna och yrkessjöfarten. Oftast var de helt aningslösa, okunniga och saknade följebåt. Jag har lärt väldigt många att vindsurfa och gör det än i dag. De allra flesta lyckas inte ta sig tillbaka så jag brukar då behöva bogsera dem.i

Trissjolle är inte heller så säker eller ergonomisk. En Fabola pokus har ungefär samma storlek som en Trissjolle och Tvåkrona, men du sitter bättre eftersom den har högre fribord och den är säkrare eftersom den har centerbord med blytyngd. Jag tror att du måste välja mellan fräsigt/osäkert och långsammare/säkrare. Vattnet utanför Skanör tror jag inte är att leka med om man har småbarn och vill segla säkert!

Att segla KAN vara enkelt! Det beror helt på hur avancerad och estetisk segling segling som man vill uppnå. Så länge seglen är uppe, motorn är avstängd och man tar sig framåt dit man vill så anser jag att man seglar. Jag slutar aldrig att fascineras av att man i princip kan färdas mot vinden utan motor och den stora skillnaden mellan att att segla i medvind och motvind samt lyckokänslan som jag uppnår av att ha stått ut med bleke och så kommer äntligen vinden!

RS Aero är säkert rolig Gippen, men det är även Lasern. Väljer du Lasern istället så får du mera plats att även segla med barnen och större möjlighet till att kappsegla och delta i eftersnacket tror jag.

Egentligen tycker jag faktiskt att frågan är intressant , men förtjänar lite mer analys och kritiskt tänkande. Min teorier om ämnet är följande: Segling/att segla är relativt ute på grund av att även många båtmänniskor påverkas av den ambitiösa och uppstressade tillvaron som många lever i. Även om man har en segelbåt och tycker egentligen om att segla så börjar inte seglingen vid hemmahamnen utan någon annanstans där man längtar efter att verkligen segla. Många seglare verkar vilja hinna med så mycket som möjligt/Ha bråttom hem, till hamnen, slutmålet eller delmålet att de kör för motor trots att de har fina styrvindar och i princip skulle kunna seglat lika snabbt samma sträcka. Jag tror att anledningen till att det inte är så många segeltrådar är att segla är egentligen ganska enkelt och man har nog oftast inte så mycket problem med sina båtar heller. så vad ska man då skriva om? Det filosofiska eller upplevelsen? Tja..Varför inte? Man skulle kunna skriva om Robban Brobergs gamla text . Målet är ingenting. Resan är allt! DET är segling i ett nötskal DET anser jag! Segling tål att ifrågasättas, men det krävs lite självkritik, analys och att våga/vilja stanna upp för att kunna segla vidare samt njuta här och nu

Det är ju vid risk för kollission som det gäller. Finns ingen risk för kollission - dvs när kurserna skär när man går stäv mot stäv - behöver ju ingen väja. Dvs, om du och jag helt ensamma möter varandra i en 100 meter bred passage utan skärande kurser så är det bara att fortsätta på inslagna vägen ifall våra kurser inte skär varandra och vi rör oss på fritt vatten - ingen väjer, ingen styrbordsregel, ingen tänkt mittlinje. Jag pratar om risk för kollision och ingenting annat! När den risken verkligen uppstår är en subjektiv bedömning och man har olika ribbor precis som i biltrafiken.Då bör väl rimligtvis den som först bli oroad hålla så mycket styrbord som möjligt och invänta en reaktion? En rookie som jag seglade med blev så glatt överraskad när vi mötte en motorseglare som också tydligt markerade sin avsikt vid kommande möte när jag tog första initiativet och gjorde det. Då pratar jag om manövrar som syns ordentigt typ gira 5-10 grader. Ett fenomen som tagits upp tidigare här är att köra på farledsstrecket som har blivit ett allt vanligare beteende precis som mittfilskörning på motorvägarna. Ja, många präglas av den teknik och tid med bekvämligheter som många har lagt sig till med. Därför så då håller jag styrbord/höger så får de andra göra som de vill.Sannorlikheten att de plötsligt girar styrbord/höger när jag kommer är nog inte så stor. De verkar ju ha lallat in i sitt farleds/mittfilsåkande, men jag vill ändå ha så stor marginal som möjligt ändå när jag passerar.

Men oavsett var du möter en annan båt för mot för och det börjar närma sig ett skarpt läge, så borde det väl ändå vara styrbordsregeln som gäller eller? Men som skrivits här förr: Samtidigt så har alla skeppare skyldighet att göra allt vad de kan för att undvika en olycka. Men åt vilket håll väjer man då? Det verkar ju inte ens som att jurister/nämndemän vet hur sjölagar skall tolkas enligt vad de skrev i tidningen På kryss.

Sidospeglar har de allt som oftast på Vaxholmsbåtar mm, men backkameror har nog blivit allt vanligare kan jag tänka mig. Jag får intrycket av att yrkestrafiken blir allt bättre på det här samtidigt som fritidsskepparna blir allt sämre och mer aningslösa när det gäller uppsikt bakåt. Tänk så många både segelbåtar och motorbåtar som ser med hängande gummibåtar på högkant som effektivt skymmer sikten bakåt. Att de har så när de ligger vid bryggan har jag en viss förståelse för även fast det enligt mig inte rimmar så bra med det kloka gamla rådet: Förtöj alltid för storm! Snacka om att gummibåten kommer att skapa ett vindfång! De lär även kunna förändra sjöegenskaperna om man har gummibåten när man färdas så, vilket jag kan se att en och annan har. På filmer och foton kan man se att även en och annan långseglare gör så, men de har förhoppningsvis AIS och den påkopplad kan man hoppas. Solceller kan också försämra sikten och förändra båtens sjöegenskaper har jag märkt. Vi har en långsmal 45-wattare på stång sittande vid aktern på vår S30:a. Jag kan tydligt märka hur den kan påverka båten vid tilläggning/lättande beroende på vindstyrka och vindriktning. Det är bara att gilla leget, kolla vindex och förstå varför hon uppför sig som hon gör just då. OCH JA! Jag håller ofta uppsikt både bakåt och i lä. Jag vill inte vara i vägen för någon!

Den här tror jag kan vara riktigt kul att segla: http://www.blocket.se/goteborg/A_katamaran__A_Class__Bimare_2003_62396266.htm?ca=11&w=3 Min drömkatta är egentligen Hobie Fx one. Den kan du antingen segla med enbart stor eller även med självslående fock och genacker. Ny kostar den nog ca 150.000.- ny och jag har inte sett någon under 60.000.- Den här ser både fräsch prisvärd och rolig ut, men jag är rätt säker på att hon har sämre bärighet än Fx one där man kan segla två vuxna fast även den är en enmanskatta. I somras har jag seglat en hel del Hobie 16 själv och det har gått alldeles utmärkt! Det gäller bara att vara vaken med storskotet, aldrig ha den i råttan och vara beredd att snabbt slacka. Har även seglat den revat vid ett flertal gånger själv och det har gått alldeles utmärkt. Det är lite synd bara att kattorna oftast är tänkta att hissa seglet på stranden och inte som segelbåtar med vanliga fall utan har i regel en hake vid masttoppen. Detta innebär att det blir svårare/omöjligt att reva/hissa ute på vattnet eller vid bryggan. Raider tror jag är mera för riktiga kattamaran-ess, tvåmansbesättning och F18-kattor. Något att satsa på när barnen är stora/utflugna kanske? Vill du kappsegla socialt på enkelt sätt så är nog Lasern den mest gångbara. Jag har stött på en tuff tvåbarnsmamma i Mälaren som seglar Laser längre sträckor med sina två barn. Det du! Vad du än väljer så lycka till! navigare necesse est

Bra! Katamaranseglar väljer i mesta möjliga mån att slöra eftersom det blir en så markant stor fartskillnad. Kappseglare brukar ofta räkna på om det är lönsamt eller inte att slöra med en kölbåt när målet/delmålet ligger i länsriktningen. Men om man bortser från det så tror jag säkert att du får generellt en behagligare segling om du slörar än om du länsar.

En undring angående den guppiga medvinden och mötandet av alla motorbåtar Lindius: Tror du att det hade varit för provocerande om du slörat dig fram där dvs "kryssat" dig fram i medvinden? I princip så tror jag att du hade fått klart mindre rullande gång under seglingen ifall du hade gjort det. Men om det hade utgjort en större kollisionsrisk och skapat irritation så hade det inte varit värt det . Men då det är ett bra läge för det så kan du ofta få en skönare gång och även lyckas segla lite snabbare om du slörar än om du länsar även om målet/delmålet ligger i länsriktningen. Bedöm det från fall till fall om det är läge eller inte för att slöra istället för att länsa.

Det rådet var mycket bra Bhermac samt uppnå consensus, fakta och skärpa i rätt tid! Är vi för teoretiskt perfekta nu och har tappat verklighetsförankringen?

Ja, många tummar på marginalerna och plotter mm kan göra en och annan både slö och fördummad. Mittfilsåkande till sjöss m a o de "kör" på strecket resulterar i både irritation och större kollisionsrisk. Därför väjer jag för alla eftersom jag vet varken var de har sina ögon, hur de tänker eller om de har någon autopliot på. Jag bör nog tillägga och bekänna att jag gick på grund nära Trosa havsbad för några dagar sedan! Mycket klantigt! Vi kom från en annan vinkel än där farleden går, var mentalt redan i Trosa och tappade skärpan. Ajajaj Omskakande o pinsamt var det, men vi kom loss loss och båten är hel

Vi är alla bara vanliga människor och olika tider frestar oss till olika distraktioner. Idag blir det nog lite väl mycket facedown i smartfånen som kan ställa till det både på vägar och till sjöss. Lägg därtill plotter och vackra kvinnor Det gäller att fokusera på rätt saker i rätt tid, men kan/gör vi/man det?

Helt rätt Jonas P! Det är klart att en korrekt uppdelning på vem som ska göra vad är optimalt när man seglar. Jag uttryckte mig lite felaktigt där. Men det bästa seglingscitatet tycker jag ändå är August Strindbergs som jag började denna tråd med: Så peppande, poetiskt, träffande men ändå så fri från seglingssuttryck och sjötermer!

Där skrev du sanningens ord bhemac! Jag kommer fortsätta att vara prestigelös till sjöss och sträva att väja för allt och alla! Det fungerar bra när jag gör det i Mälaren och i stockholms skärgård i alla fall. Jag strävar alltid efter att hålla mig på styrbordssidan oavsett om jag seglar eller går för motor vid möten och i farleder. Men propsar någon på att möta mig på fel sida, så får de väl göra det plus jag anpassar mig då jag tycker att det är rätt tid och läge för att göra det..Jag tittar även ofta bakåt, långt framåt och i lovart och lä för att försöka förutse hur båtar kommer att passera/möta oss.

En riktigt bra seglare behöver bara kunna tre saker. Hålla farten, höjden och käften!

Fiskebåtar brukar ibland ha ett permanent plant litet segel/kraftig duk uppsatt. Jag är rätt säker på att de har det för att kunna ligga med stäven rakt mot vinden. Tror att de ville uppnå samma effekt på segelbåten som du såg.

2011 utlyste Blur en omröstning när det gällde seglingscitat. http://www.blur.se/2011/03/09/basta-seglingscitatet Det som blev mest uppskattat skulle tryckas på en T-skirt. Jag tog mig friheten nu och gjorde om ett av citaten: Hungrig på kryssen? Tugga höjd!

Ja, trailerbara segelbåtar kan ju verkligen innebära att man kan vidga sina vyer. Jag har en kompis som har en Skippy750 (tror jag den heter) och tar den på släp varje höst efter sin ombyggda färdtjänstbuss till Kroatien. Mig veterligen sticker han i slutet av september. Vill du att jag förmedlar kontakten till honom?

Wow Pseudonym! Jag har alltid tyckt att X-båtarna är väldigt häftiga och läckra

Ja, det är märkligt och kanske rent av lite sorgligt mänskligt om/när den ursprungligt enkla seglingsglädjen som man en gång hade försvinner ju större och bekvämare båt man har. Kan det vara så att ekonomisk framgång, långseglingar och stora ambitioner lätt bidrar till man inte ser hemmavinden och glädjen längre i att börja segla direkt när man lättat från bryggan som man gjorde när man hade en mera spartansk segelbåt? Jag passar mig noga för att bli för bekväm och längta till någon annanstans än där jag är för stunden när jag seglar. Robban Broberg gjorde en låt för många år sedan där han sjöng: Målet är ingenting: Resan är allt! För mig är det äkta seglingsfilosofi och motto som jag vill försöka kunna praktisera för evigt. Men även jag är ju bara en människa och märker tydligt hur jag börjar kryssa sämre och även förlora lite seglingslust när jag börjar längta efterl ett delmål längre fram eller kanske rent av tänka på vad jag ska göra när jag/vi lagt till eller kommit hem.

Jag måste även citera Strindbergs fantastiska försvarstal för oss badkrukor: " Det kalla vattnet är alldeles för rått för mina fina nerver "